24 feb 2014 2014-02-24 21:09 2014-02-24 21:09

Bildgalleri – Kuba

6 jan 2014 2014-01-06 03:26 2014-01-06 03:26

Indianer och korallöar

Hög stämning, alla är glada. En aromatisk, nästan svagt parfymerad doft av lägereld når våra näsor. Indianbosättningarnas ljussken syns som ljusprickar runt horisonten och deras urholkade trädstamskanoter har synts till och från hela dagen, vissa med, andra utan små sprisegel. Svettlukten ombord är borttvättad och också det mesta av allt klibbigt salt som legat som en tjock sås över båten under den gångna veckan. Regnmolnen såg visserligen länge lovande ut för att duscha 0ch tvätta bort allt salt som forsat över båten och torkat in, men när inget kom gick jag till slut ut med slangen och sköljde båten med över hundra liter färskvatten. Det går ju inte att hänga tvätt om den genast hamnar i saltlag. Men seglen gick inte att skölja, och nu när jag och Lovisa beslog dem i kväll kände vi oss som ett par välsaltade ansjovisar efteråt. Hoppas det kommer lite regn i natt.

Vi ligger ankrade på 12 meter och vattnet var klart nog för att någorlunda kunna se botten trots att vi ligger lite bakom öarna här. I de yttre revområdena är det säkert bättre. När vi klarerat in i morgon och sett oss lite om här, ska vi ta oss ut dit så småningom. Det skall bli trevligt att återse vännerna på Litorina som vi vet ligger bara 20 sjömil bort.

Vi tog igen vårt borttappade nyårskalas och öppnade en flaska kall champagne i kväll. Tina hade gjort en ursmarrig hummerröra med nybakt bröd till och det blev riktigt festligt. Hon köpte också en stor klase plantaner (matlagningsbananer) strax efter att vi ankrat, som jag gjorde lunch på. Karin och Lovisa har inte gillat dem något vidare tidigare, men nu var de helt begeistrade. Det var väl ett uppdämt behov av färska grönsaker kantänka. Det har mest varit lök och vitkål i olika former den gångna veckan, samt enstaka apelsiner och ja, gudskelov, Tinas lilla lager med gröna tomater som mognat i lagom takt. Vardagens lilla guldkant. Tomater är långseglarbarnens absoluta favorit och det blir lätt att man dömer ett land efter tillgång och kvalitet på denna vara. Banan, kokosnötter, mango och papaya är lätt att föräta sig på, men så tydligen inte tomat.

Ja, vi trivs eminent väl med att vara framme bland de små korallöarna med spridda indianhyddor, Kuna-land. Ska bli spännande att utforska detta örike närmare de kommande månaderna. Dyka och prata spanska med folk. Som Tina nyss nämnde; lustigt vad ett par dagar till havs fullkomligt förändrar världen runt omkring oss. Innan var allt kubanska melodier, kommunism och märkliga priser, här känns det som Sydamerika. Indianen Rafael vi pratade med i morse, mannen med bananklasen som paddlande i sin urholkade trädstam, såg oförstående ut när vi sa att vi just kom från Kuba. Det var nog alltför avlägset för att ge några associationer. Avståndet är samma som från Göteborg till Moldavien vid Svarta havet, och det får jag erkänna, min enda association till Moldavien är vad jag läst i Tintin för 30 år sen, så det kanske inte är så konstigt. Från Sverige är Kuba och Panama tämligen nära varandra. Från Panama å andra sidan är både Sverige och Moldavien nästgårds, borta i Europa.

Gustaf 2.25Z 5 Jan 2014 pos: 9-32.90’N 78-57.33’W

4 jan 2014 2014-01-04 14:06 2014-01-04 14:06

Och mera bidevind…

Det dönar, brakar och skvätter. Dag efter dag. Vi har nu varit hårdskotade och gått nästan så högt vi kan i fem dygn. Nästan varje timme behövs en liten justering av seglen, ta in lite eller släppa ut en smula. Just nu har vi genuan helt inrullad, ett rev i storen, lillefocken och dubbelrevad mesan. Vinden pendlar mellan 19 och 25 knop, säkert lite mer i byarna, för det syns inte på vår vindmätare eftersom vi ställt in största dämpningstiden.

Såå, frågar man sig. Tittar man på väderkartan borde det ju vara halvvind! Men orsaken är att sedan vi passerade Caymanöarna i början på resan har vi haft två knops ström och ibland mer, som i början satte oss mot nordväst och senare mer mot väst. Så det är som att ta sig på skrå över en å. Allt det där vattnet ska så småningom pressas upp väster om Kuba och är själva starten på Golfströmmen.

Men för oss är det lite motigt att segla nästan sju knop med ett långt skumstreck bakom. Polstjärnan står 35 grader från aktern på babord låring, men ändå blir kursen nästan rakt söderut och farten inte särskilt imponerande.

Men nu är det bara ett dygn kvar och det är inte omöjligt att strömmen minskar eller t.o.m. vänder när vi närmar oss Panama. Hoppas på det…

Vi har lyssnat mycket på ljudböcker, bl.a. “Hundraåringen som klev ut genom fönstret”, en fantastiskt rolig historia. Men det gäller att sno åt sig lite sömn när man kommer åt, så det går inte an att sitta uppe hela dan i sittbrunn.

Det har yppats en del matfantasier de senaste dagarna, mest från Karin och Tina som har haft lite sämre aptit än vanligt. Ja, det ska bli skönt att ta igen det borttappade nyårskalaset när vi kastat ankar.

Gustaf 13.00Z 4/1 2014 pos 11-35.1’N 79-19.3’W

1 jan 2014 2014-01-01 08:40 2014-01-01 08:40

Bidevind, bidevind

Vi skumpar fram med sidofönstrena strax ovan vattenytan. Caminante kränger 15-20 grader ungefär, vilket är en kompromiss mellan fart, slitage och komfort. Tar in lite rev, släpper ut lite rev för att justera. Det är inte pinkryss, vi gillar att hålla farten, men vi måste upp en bra bit mot passadvinden på vår färd söderut mot Panama.

Våra tankar på att stanna på Brac sprack. Vi fick en svag kallfrontspassage i går natt och vinden vred såpass mycket att vi slutligen passerade 35 sjömil i lä om ön. Sålunda blev det popcorn i sittbrunnen och Karin och Lovisa fick spela Nintendo så länge de ville i kväll, vilket blev tills batterierna tog slut för dem båda vid halv tvåtiden. Nytt rekord…

Prognosen säger att vi har två dygn framför oss med lite starkare vind, så jag är redo att ta in lite i stor och mesan, har hittills bara justerat med rullgenuan.

Mellan Jamaica och Nicaragua ligger ett stort område med korallrev och grundbankar som vi måste ta oss an och snirkla oss igenom så småningom. Därför känns det extra bra att ta höjd här ute på öppet vatten.

Det är ganska mycket fartygstrafik här i området, så det är klokt att ha ett öga mot horisonten. Just nu har vi det 304 meter stora kryssningsfartyget Carnival Breeze alldeles utanför fönstret. Det lyser som rena julskyltningen, så det är åtminstone ingen risk att krocka med det om man inte är alldeles blind.

Gustaf 7.40Z 1/1 2014 18-54.7’N 80-06.4W

31 dec 2013 2013-12-31 06:32 2013-12-31 06:32

Fritt vatten under kölen

Det kluckar så hemtrevligt där utanför igen. Vi har haft väldigt svaga vindar sedan vi lättade ankar vid tiotiden i morse, 1-3 m/s. Men det har kommit lite vind nu så vi glider fram med fem knop. Inte illa. Men vi siktar inte rakt söderut som vi tänkte först, vi ska se om nordostan står sig, i så fall gör vi kanske ett kortare strandhugg på Brac, en liten ö som tillhör Caymanöarna. Våra tyska kompisar i Marlin kom dit i går kväll och skrev att det var 20 meters sikt och vackert. Skall vara ett dykparadis, liksom ett paradis för klättrare, eftersom där finns ett berg med mycket överhängsklättring. Kan ju vara kul att se… Så, vi håller upp åt ost under natten så visar det sig väl om vindriktningen räcker, det såg inte ut så på prognosen när vi stack.

Satte just upp lillefocken på det inre förstaget. Den har så tung duk så det behövs en del vind för att den ska få någon vettig form, men nu drar den fint.

Himlen är stjärnklar, oräkneliga tindrar de där uppe, månen håller sig undan och det är som vanligt så varmt så man sitter där ute på nattvakten i kallingarna och en tshirt. Karin somnade i sittbrunn så jag ska väl bära ner henne till sängen snart. Hon älskar att vara med på nattvakten och få lite egen tid med mig och prata om allt mellan himmel och jord. Hon har varit mörkrädd ett halvår och vi tränade i kväll på att försöka övervinna denna känsla. Det gick riktigt bra, som att vara med om ett litet äventyr. Hon är ju för rolig…

Gustaf 5.30Z 31/12 2013 pos 21-14.6’N 81-15.0’W

26 dec 2013 2013-12-26 04:05 2013-12-26 04:05

Jul i kajutan

Turkosblått vatten, ljust rosa och vita stränder, som sträcker sig långt långt bort – detta är också Kuba. Jag trodde inte det skulle vara så här fint (jag vill inte riktigt åka härifrån…). Gustaf var ganska skeptiskt till att segla till en sol- och badö som har rykte av att vara ett turistparadis – men Cayo Largo är så stort, hotellen är så utspridda och diskreta att vi bara sett några av dem på långt håll längs sydkusten, när vi seglade hit. Det finns gott om utrymme för alla besökande utan att behöva trängas! Vi är tre båtar på den här ödsliga ankarplatsen, som skulle kunna ha rymt ett tjugotal. Vi är omgärdade av stränder och har ännu inte hunnit utforska alla. Det finns en liten marina och ett mindre samhälle med en bar, restaurang, affär, och souvenirshop iland. Sandiga vägar och palmer, litet och avspänt. När vår vänner Phil och Carol i Tahani-li låg i marina hade vi en fin kväll i deras sittbrunn tillsammans med några franska och tyska seglare. Tysken Michael berättade om sin hembyggda hängglidare han brukat flyga med, och om när han landade i Jönköping! Fransmännen försörjde sig på att transportsegla segelbåtar över hela världen, ofta åt “fel håll”, ganska äventyrligt.

Julaftons morgon vaknade förstås Lovisa och Karin tidigt! De fann snart påsen med godis och tidningar som vi knutit upp i taket vid navbordet. Vi åt julbord med Tahani-Li och deras gäster, en kanadensisk barnfamilj. Det blev knytkalas i vår akterruff – köttbullar och lingonsylt, och olika sallader till. På eftermiddagen kom en annan långfärdsseglare förbi i sin gummibåt och skänkte oss femton langusterstjärtar som han precis bytt till sig från en fiskare mot en flaska rom – han tyckte att de själva omöjligt kunde äta upp alla langustrar, så de delade med sig. Tomtefar i badbrallor! Langusterfest blev det så efter solnedgång. Men före dess blev det julklappsutdelning under granen. Alla våra snälla släktningar därhemma hade skickat med uppskattade presenter när jag var hemma i oktober. Tack för det!!

På kvällen när vi satt allihopa ute på akterdäck och njöt av languster och champagne, ökade vinden och vi fick en mindre frontpassage på oss. Det blev skumpigt i natten för våra vänner att ta sig tillbaks till Tahani-Li. Men det blåste aldrig mer än 10-13 m/s den natten, och regnet uteblev.

Siktdjupet i havet hade klarnat idag, och Gustaf och jag tog reda på vad vi hade ankrat på. Vi befinner oss på i ett område som var glest uppmätt på våra sjökort, mellan två och fem meter djupt (vi sticker 2.4 meter!) och det kändes nämligen som om vi stötte in i något när vi ankrade. Vi hade verkligen prickat ett grund, och när jag snorklade på ankaret, fann jag det inte alls nergrävt i sanden utan uppe på toppen av en korall. Jag kunde hålla mig fast i det, och då stack halva min fena upp ur vattnet! Vi beslöt att ankra om nu när vi kunde se grundet så bra, vi tog upp ankaret långsamt långsamt så vi inte körde på korallhuvudet igen, och ankrade sedan om trettio meter längre bort.

Charterbåtarna har mycket bättre papperssjökort än våra elektroniska kort och där ser man att det kanske finns tre korallgrund på 1.8 m djup lite varstans – varav vi prickade ett! Charterkatamaraner har inga problem med dessa grund, sådana båtar sticker så lite. Och sanden här är mjuk, det tycks vara lätt att backa ur sanden om man råkar köra in i en sandbank.
Vår lilla grundstötning genererade bara en fläck avskrapad färg på kölens framsida. Det är gott att ha stålbåt ibland!

Tina 21.14z, 25 december 2013, Cayo Largo, Kuba

21 dec 2013 2013-12-21 02:31 2013-12-21 02:31

Cayo Largo

Nu är det så också vår tur att dra upp ankaret och bege oss iväg från det kubanska “fastlandet” och Cienfuegos, för att segla till Cayo Largo, cirka 80 sjömil i sydvästlig riktning. Torsdag morgon gav jag mig iväg in till centrum med dragkärra, ryggsäck och bärkasse för att bunkra frukt och grönsaker för de kommande veckorna. Marknaden, liksom många andra affärer i stan har ingen skylt på gatan, den är inte helt lätt att hitta till. Avsaknaden av stora och många affärsrelaterade skyltar på Kuba är en av de detaljer som gör att det känns som om man är på en annan planet här. På marknaden tror jag det är bönderna själva som står och säljer. De har små handskrivna kartongskyltar, där priset anges i peso nationale per halvkilo, vilket underlättar handlandet. De varor vi uppskattar mest här är tomaterna och ananasen. Jag köpte många kilo gröna tomater, som jag rullat i tidningspapper och packat i en plastlåda, så de skall hålla länge. Det är förstås helt omöjligt att knö in alla sina grönsaker i kylen! Ner i väskorna hamnade små, fula men delikata bananer som är min favorit, större gröna ätbananer (misstänker de går åt till banankaka och milkshake), gröna apelsiner, och papaya. Vanlig potatis är svårt att få tag på, vi experimenterar med olika rötter som smakar rätt likt. Pumpa, paprika, lök, gröna bönor, och så sex baguetter fick följa med. Den stackars cykelgrabben fick ett tungt lass att cykla hem till oss. Men vi hade trevligt och han tyckte det var lika kul att få höra om Sverige som jag om Kuba. I dag pratade vi om mjölk. Hittills har vi inte sett röken av mejeriprodukter som färsk mjölk och yoghurt. Ibland har människor på gatan tiggt om pengar till mjölk till sina barn. Han förklarade att mjölk är relativt dyrt här. Deras familj köpte direkt från en bonde, för ca 8 kr/litern tror jag det var. Han sa att ute på landet får man det 10 ggr billigare. Jag gav cykeltaxi-grabben 4 CUK för hemtransporten, vilket motsvarar 30 kr. Som jämförelse kan man notera, att hans fru som är sjuksköterska tjänar motsvarande 20 CUK i månaden. De statliga lönerna är inte stora här.

Gustaf ägnade torsdagen åt att hetsshoppa mat som han älskar, som ost, lokal chorizokorv, och rom, ett livsmedel enligt Gustaf. Ägg kom han hem med i plastpåsar, 110 ägg blev det till slut, vad vi nu skall med alla dessa ägg till. Äggtoddy på rom?! Gustaf klarerade ut från Cienfuegos och betalade marinan för ankringen, 12 US-dollar per natt. Det visade sig att den omfattande militära skjutövningen utanför Cienfuegos tvingade oss att segla iväg redan samma kväll, suck, så det blev till att uppfinna stuv för 50 ägg utan kartong. Julgranen surrade vi med pynt och allt mot maststöttan. Vid skymningen kom en inspektör ombord, kanske för att se till så att vi inte smugglade ut några kubaner…

Det blev en inte särdeles angenäm nattsegling, rulligt och skumpigt i 10-13 m/s undanvind. Vi hade kraftig beväxtning på skrovet och propellern efter en månad i Cienfuegos, så fort gick det inte heller. Gustaf var snäll och tog vakt hela natten. Strax före lunch ankrade vi utanför kanalerna som ledde in till Cayo Largo marina. Ankarområdet var i ett område på 2-5 meters djup och dåligt uppmätt, så vi gick förstås på grund i en sandbank, snurrade runt och lyckades köra ut igen. När vi sedan släppte ut ankaret kändes det som om vi krockade med ett korallhuvud. Men vi ligger nog ok nu, med någon meter vatten under kölen. Siktdjupet var noll men borde varit jättebra här, men när det blåser 13 m/s grumlas kanske vattnet upp. Efter samråd med marinan på kanal 16 på VHF-en åkte vi in med våra båtpapper för att checka in officiellt på Cayo Largo. Så vi slapp ta in båten till kaj. Här är fint – smala kanaler med fågel, massor av sandstränder. Vi är inte ensamma, här finns ett tjugotal hyr-katamaraner. Australiska Tahani-Li med Carol och Phil gjorde oss sällskap hit, de gav oss en barracuda de fångat på vägen. Fast filéerna åkte in i frysen, vi vågade inte äta fisken utan att kolla ciguatera-läget med de lokala fiskarna.

Klockan är nu 20.30 här, vi rullar långsamt från sida till sida, men vinden har mojnat. Gustaf snarkar på soffan, barnen fixar med julklappar. Det blir en tidig kväll, i morgon blir det lördagsskola och sedan skall vi utforska landet!

Tina, 01.27z, 21 december 2013, Cayo Largo, Kuba

19 dec 2013 2013-12-19 05:08 2013-12-19 05:08

Med kubanskt vrålåk till Trinidad

Måndag morgon packade vi in hela familjen i en av Kubas många välbevarade bilar från 60-talet och åkte 80 km österut till den gamla staden Trinidad, definierad av UNESCO som “World Cultural Heritage”. Bilen var snygg, men det var inte lika charmigt att skumpa på gamla säten med utslitna fjädrar på håliga bilvägar…
Trinidad grundades redan på 1500-talet. Det är en relativt liten stad med vackra byggnader, plazor och kullerstensbelagda gator. Precis som i Cienfuegos och Havanna renoveras de vackra husfasaderna för fullt, och de flesta husen hade målats i färgglada kulörer. Vi bodde en natt i Casa Particular, d.v.s. hemma hos en privatperson, ett populärt och “vanligt” sätt att bo, för resande på Kuba. För 20 US dollar fick vi tillgång till en hel våning med terasser på fram- och baksidan. Fint och ombonat, välstädat och med varmvatten i duschen. Och visst är det är kul att se kubansk TV! Husens baksidor bildade en jättestor gård, uppdelad av ett gytter av murar. Här fanns höga träd och det kändes lummigt och fint. Men sicket kackalorum när solen gick upp, tupparnas ständiga galande från den ena grannens bakgård, unisont med grisens nöffande från den andra! Något ljud från förbipasserande bilar (sällsynta på Kuba) märkte vi inte av, men desto mer hördes brödmannen på gatan, som annonserade ut sin “PAAAN”, för att inte tala omhästskjutsarna som dundrade förbi på kullerstenarna. Men kanske är det just detta högljudda, livliga, lantliga stadsliv, som gör att man tycker att detta land är så häftigt – och så märkligt. Vi gick och gick i två dagar i Trinidad. Och tittade och tittade. Gustaf och jag tittade på människorna. Karin och Lovisa mest på hundarna. Här finns otroligt mycket hundar. En och annan stackare ser faktiskt rätt sliten ut, av skabb. Och sen såg de på hästarna, hästskjutsarna och på åsnorna. Vissa stackars åkarkampar ser också rätt slitna ut. Att dra en vagn i 30 graders värme hela dagarna är nog inget höjdarliv.
Även i Trinidad kan man se solen gå ner i havet, dricka mojito och lyssna på kubanska musiker som spelar salsa/son-låtar à la Buena Vista Social Club, precis så som man vill att det skall vara! Och jag kan inte låta bli att köpa deras CD, för jag vill att de skall fortsätta att spela för andra turister! Fast antagligen är dessa musiker ett utdöende släkte, musiken för gammaldags och kanske är den mer uppskattad utomlands. Vi hör ju den musik som spelas från de lokala pubbarna vid vår ankarplats här i Cienfuegos och den låter snarare som en kubansk version av svensk dansbandsmusik.

Nu är vi tillbaka i båten igen. I dag har det varit en vanlig skoldag för barnen. Vi har kört två tvättmaskiner som fått torka ute i friska vindar. Det är varmt i Cienfuegos när det är vindstilla, men när det blåser blir det riktigt skönt kyligt på kvällen. Efter en orkansäsong i södra Västindien uppskattar man känslan av att frysa lite…
Gustaf har köpt lite diesel på macken, samt rom, öl och ägg i den lokala taxfree-marinaaffären. I morgon skall jag åka in till staden och skaffa frukt och grönsaker, vi skall bunkra inför de kommande veckorna.
Vi hade gäster ombord idag, två tyska piloter och den enes ryska flickvän. De hyrde en charterkatamaran några dagar och gav sig av till sol-och-badöarna Cayo Largo, 80 sjömil sydväst härifrån, nu i kväll. En militärövning utanför Cienfuegos hindrade dem från att avgå i morse, hamnen har varit stängd under dagen. De var glada människor, som tyckte det var jätteskoj att hälsa på hos långseglare. Vi har träffat på ganska många pratsamma turister här. Kanske blir folk lite mer öppna till sinnet av känslan att det är en förmån att få besöka detta isolerade och udda land.

Tina, 04.00z, 19dec 2013, Cienfuegos, Kuba

16 dec 2013 2013-12-16 01:23 2013-12-16 01:23

Söndag på Kuba

I dag gick vi till en litet nöjesfält, som vi upptäckte den dagen när vi åkte med lokalbussen in till stan. En liten park, inbäddad mellan husen i en förort till Cienfuegos. Den påminde om Parque de Infantil, det nöjesfält vi fann i Gamla Havanna. Massor av Kuba-svetsade gungor, gungbrädor och rutschkanor, “roundabouts”, och en handfull vanliga karuseller och slänggungor för barn i åldern 3-8 år. Attraktionerna kostade förstås nästan ingenting, det var fullt med familjer, ungarna såg välklädda ut. Parken var lätt nergången och med eftersatt underhåll, särskilt med tanke på säkerhet. Detta har förundrat oss många gånger, hela Cienfuegos är full med farligheter för barn – icke täckta brunnar mitt i gatorna, lättåtkomliga oskyddade elinstallationer på hustak. Inte var det väl så i Sverige för femtio år sedan?
Karin och Lovisas favorit var ponnyridningen, och nu fantiserar framförallt Lovisa om en framtid i hästvärlden, när hon kommer hem till Sverige igen.
Vi har några timmars skola nu på eftermiddagen, som kompensation för ledighet måndag-tisdag nästa vecka. I morgon tidigt åker vi på en två dagars utflykt till staden Trinidad, som ligger ca 80 km öster om Cienfuegos.
I går kväll tog vi några kvällsöl med två andra långseglarbesättningar i 60-års åldern inne på marina pubben. Carol och Phil från australiska Tahenin-Li slår vi troligen följe med, ner mot sol-och-bad öarna Cayo Largo, i slutet av veckan. Det andra paret var fransmän. De berättade lite om Rio Dulce i Guatemala, en populär plats att tillbringa orkansäsongen för seglare. Varmt i marinaghettot nere vid vattnet sa de, men svalt och fint uppe i bergen i Guatemala, och ett bra läge när man vill utforska Maya kulturen.
Vi diskuterade vad som går att köpa i mataffärerna och Carol berättade att vissa matvaror fortfarande är ransonerade här, som matolja och salt. De såg en sådan kupongaffär i Havanna.
Det är gott att få prata med andra långseglare ibland, det blir tjatigt att bara vara tillsammans med familjen 24 timmar om dygnet, dag efter dag. Vi blir enormt sammansvetsade som familj, men det är ju svårare att få en ostörd stund för sig själv när man behöver det, så familjemedlemmarnas alla humörsvängningar blir tydligare.
Som kompensation påminner vi oss om den goda värmen, allt det vackra omkring oss och den gudomliga förmånen att få gå och lägga sig när man är trött, och vakna när man sovit ut…!

Tina, 23.50z, 15 dec 2013, Cienfuegos, Kuba

14 dec 2013 2013-12-14 03:24 2013-12-14 03:24

Vad har de i tankarna?

Det körde just förbi en motorcykel. Urgammal var den, men det var inte därför jag hajade till. Det luktade något starkt från den, och jag sa till Tina att han nog tankat hojen med insektsmedel. Både Havanna och Cienfuegos är fulla av rökare. Det är små män med ett egendomligt instrument som ser ut att komma från en rymdfilm. Ett vapen för den intergalaktiska kubanska insektspolisen. Ofta har rökarna mycket bråttom och de hukar sig, flyr undan med handen för munnen och slår igen dörren, och bakom dem bolmar röken, där de utkämpat sin strid. Man ser precis var huset läcker och vilken väg mössen (råttorna?) kan hitta in från gatan. Varje dag slår de till. Man ser dem överallt på stan. I går skulle vi gå på sjöfartsmuseet, men lokalerna blev just då attackerade av de små männen och så vi fick hitta på något annat. Det luktar som dieselrök blandat med gammal telegrafstolpe, p-kresol och lite annat smått och gott. Man säger att det är för mygg, och jag tänker på denguefebern som finns i hela Västindien, men vem vet, kanske håller annan ohyra till här också. Har bara sett en kackerlacka på Kuba på en hel månad. De för nog ett hårt liv här, tillsammans med de statliga rökarna.

Man kan tanka diesel på macken också. Den kostar en US-dollar per liter (just nu 6.60 kronor). Dyrt! De flesta köper “på gatan”. Då blir det två kronor litern, men man får ta besväret med dunkarna. Vår båtgranne köpte diesel i Havanna på det sättet. 1800 liter. Hela hamnen, med myndigheter och allt, var engagerade i att pumpa och släpa dunkar i tre dagar. Såklart är sånt bränsle stulet på “jobbet”. Här råder en kommers “vid sidan om” som måste härstamma från socker som kommer bort under transporten, cigarrlådor som “kasseras” på fabriken och grönsaker som aldrig kommer in i statistiken, och så bränsle från alla statliga fordon. Dessa extrainkomster förklarar nog delvis hur 10-30 US dollar per månad räcker till snygga skor och aftontoalett åt stadens alla vackra damer och åt de flesta en pilsner eller två på puben emellanåt.

Tina tyckte det var dags att ta den lokala bussen in till stan idag. Man måste ju prova. Man hade sagt oss att bussarna är dyra här, så vi har hållit oss till cykel/häst och veteranbilstaxi när vi inte orkat gå. Nu vet vi. Det kostar fem öre att åka buss. Vi insåg att detta var förklaringen till varför bussarna ofta är knökfulla trots att de går väldigt ofta. Sen tog vi varsin stor strut med hemgjord mjukglass med guayaba/vanilj på “Avenyn”, Paseo el Prado, gatan med alla parkbänkarna och statyerna. Rikligt som vanligt med den färska frukten i glassen. Mums! 80 öre per strut. På en tvärgata ligger min favoritpizzeria med koleldad ugn. Den lyxigaste pizzan, överlastad med godsaker kostar 3.50 kronor. Färskpressad juice några öre per glas. Kubanskt kaffe är riktigt gott, men vi provade vitt vin i går men det var inte så imponerande.
I plånboken knatar vi runt med två valutor – pesos convertibles, och pesos nationales. Rörigt. Vi har successivt lärt oss när vi skall använda den sistnämnda, den lokala valutan – på bussen, till frukt och grönsaker, bröd på bageriet, på alla fik och matställen som ser små och “lokala” ut.

Ombord på Caminante har det varit Lucia i dag. I går bakade vi pepparkakor och lussekatter. Elpianot har åkt fram, vi spelar och sjunger julsånger. Julpyntet har kommit bort någonstans i gömmorna, så vi har köpt nya kubanska julkulor. Vi minns att man varnade oss att det inte gick att köpa något på Kuba (‘ta med toapapper, salt, peppar…bröd finns inte, köp ägg bakom disk etc. etc.”). Men vi ser många affärer och många varor i Cienfuegos. Och pengar gör vi av med (ja när man tror att man inte gör av med pengar för att allt är så billigt, så…). I dag fick vi uppsöka vår första ATM-maskin – och det gick att ta ut pengar utan problem – tvärt emot vad tidigre seglare sagt oss. Mycket ändras nog snabbt på Kuba dessa år.
Karin och Lovisa sköter sin skola excellent. Karin har gjort ett skutt framåt med sin läsning, vi föräldrar kan pusta ut. De trivs bra här i Cienfuegos med långa dagliga vandringar i stadsmiljön. De turas om att glida runt på vår enda sparkcykel, och vi mutar dem med glass och hästskjuts. De längtar efter julen, som är extra viktig för dem nu, när vi är långt från släkt och vänner i Sverige och andra barnbåtar. De skulle bara veta vad tomten har åt dem i säcken..!
Tina och Gustaf 01.44z, 13 december 2013, Cienfuegos, Kuba

Older posts