En sida om antennerna på Caminante II.

Radioantenner är känsliga saker. De skall fungera i alla slags väder och utgör faktiskt en säkerhetslina till land. Så här skriver Gustaf, lite nördigt kanske, men intressant för många med det rätta tekniska intresset.

Antennerna vi har är av enklaste slag (än så länge), alltså vertikala 1/4-vågsantenner utan balun, med båtens stålskrov som jordplan. De är kapade i ungefär rätt längd för att passa våra vanligast använda band, men fin-avstämda vid radion med en manuell tuner. Eftersom antennerna har ungefär rätt längd förutsätter jag att de har ungefär 50 ohms matning och alltså rimligt med förluster i matningslinan. Segelsättning, bommar etc påverkar impedansen på antennen, så ytterligare lite fintrimning kan behövas.

Mesanmasten, vår aktre mast (mizzern mast) är ca 14 meter hög från däck. Den har två häckstag, styrbord och babord, till däverterna/solpanelerna längst akter ut. Stagen har jag isolerat i botten med polykarbonat (dubbelt båtfönstermaterial, 10mm x 60mm och ca 150mm långa med luft emellan. Wiren är kapad till 5.5 meter respektive ca 8 meter för 20- resp. 30 metersbanden. Ovanför, där wiren tar slut, är det 12mm polyesterlina, isolerat med en bit högkvalitets PVC-slang trädd över wiren som gör en ögla i toppen, spärrad av wirelås (bulldog-typ), så det går att justera längden hjälpligt. Wiren själv är 6mm rostfri wire, 19-trådig. Två RG213-U går till var sin antenn från radiohörnan. De avslutas i var sin liten kopplingsbox där de går över i två 10mm kablar, en för skärm och en för mittledare. Mycket silikongummi och vulktejp för att slippa byta koax. Skärm går till stålskrovet nära stagets infästning medan mittledaren går till sitt isolerade akterstag. Hade jag tänkt mig för innan, hade jag valt spektra/dynena-lina ovanför wiren för att få stummare stagning av masten. Eftersom mesanmasten inte har så mycket belastning föröver duger det nog bra som det är, men hade båten varit sloop-riggad (en mast) skulle man självklart använt grövre wire, starkare isolatorer och lyxigare=stummare lina ovanför wiren.

Det är ett par nackdelar med detta system, men också ett par fördelar: Enkelt, billigt och dubbel säkerhet, dvs två oberoende antenner. Nackdelarna är att antennerna inte är DC-jordade, dvs det gnistrar och sprakar i koaxkontakterna när det snöar etc. (Bör kortslutas då för att inte få kol-gångar i isolatorerna!) De bör kopplas via en avstämmare som DC-jordar dem alt. så bör man ha dem urkopplade som default. Vidare måste man byta antenn beroende på vilket band man kör (vilket jag gör med en omkopplare), men det måste kommas ihåg, och kom-ihåg-listan för avstämmaren blir mer komplicerad. Slutligen ger resten av riggen samt den lutande vinkeln på häckstaget en ganska stor riktningseffekt, vilket jag hör en effekt av just nu då vi här ligger för ankar och har vind mot ström och vrider oss en del på ankarstället. Det ger ett par S-enheters skillnad beroenda av riktning, vilket kan tolkas som fading..

Eftersom vi måste kunna köra på ett par olika band och eftersom avståndet från matningspunkten till radion är mer än 10 meter vore alternativet för mig att ha en fjärrstyrd balun i matningspunkten och bara ett isolerat häckstag, alternativt en deltaloop som hålls ut av en spirbom. Nackdelen med bara ett häckstag med en närbelägen avstämmare (balun) är att man lätt hamnar i situationen att man försöker stämma av staget som halvvågsantenn med resulterande mycket höga spänningar och poppade kondingar. Been there, done that. Deltaloop för 15, 20 och kanske 30 meter och en vertikal 1/4-vågare för 40m och det marina 8MHz-bandet som går upp direkt från radiohörnan och upp mot stormastens övre spridare eller liknande är radiomässigt bättre, men pilligare att hantera med segel uppe i dåligt väder. Ett bra alternativ att byta till när man ankrar mer och seglar mindre såsom runt Kanarieöarna etc. Loopantennen ger 3 db extra och har lägre strålningsvinkel om man ger den vertikal polarisation (mittledaren till den vertikala delen av trekanten och skärmen till den horisontella), och såklart är den en DC-kortslutning till jord och alltså mer åsksäker.

Om man överväger ett glasfiberspröt med tex 10,15 och 20 meter med inbyggda "traps" bör man betänka, att man som seglare ofta använder 8 MHz och även andra marina band för att hålla kontakt med andra segelbåtar och "vädergurus" iland. Har ingen egen erfarenhet, men gissar att det inte blir så bra på sådana antenner. Dessa spröt är vanliga på fritidsbåtar med "SSB-radio" ombord.

/Gustaf 19 augusti 2012