En sida om antennerna på Caminante II.

Radioantenner är känsliga saker. De skall fungera i alla slags väder och utgör faktiskt en säkerhetslina till land. Så här skriver Gustaf, lite nördigt kanske, men intressant för många med det rätta tekniska intresset.

Antenner och matning.
Antennerna vi har är av enklaste slag (än så länge), alltså vertikala 1/4-vågsantenner utan balun, med båtens stålskrov som jordplan. De är kapade i ungefär rätt längd för att passa våra vanligast använda band, men finavstämda vid radion med en manuell tuner. Eftersom de har ungefär rätt längd för sina frekvensband, förutsätter jag att deras impedans inte avviker mycket från 50 ohm. Segelsättning, bommar etc. påverkar visserligen systemet en del, men förlusterna i matningslinan (den grövre typen av koax) bör ändå hålla sig inom rimliga värden. Trimningen med tunern gör god nytta för dessa antenner, som bäst kan beskrivas som typ ground-plane (GP-antenner).

Isolerade häckstag.
Mesanmasten, vår aktre mast (mizzern mast) är c:a 14 meter hög från däck. Den har två häckstag, styrbord och babord, till däverterna/solpanelerna längst akter ut. Stagen har jag isolerat i botten med polykarbonat (dubbelt båtfönstermaterial, 10mm x 60mm och ca 150mm långa med luft emellan. Wiren är kapad till 5.5 meter respektive ca 8 meter för 20- resp. 30 metersbanden. Ovanför, där wiren tar slut, är det 12mm polyesterlina, isolerat med en bit högkvalitets PVC-slang trädd över wiren som gör en ögla i toppen, spärrad av wirelås (bulldog-typ), så det går att justera längden hjälpligt. Wiren själv är 6mm rostfri wire, 19-trådig. Två RG213-U koaxialkabel går till var sin antenn från radiohörnan. De avslutas på däck i var sin liten kopplingsbox där de går över i två 10mm kablar, en för skärm och en för mittledare. Mycket silikongummi och vulktejp för att slippa byta koax! Skärm går till stålskrovet nära stagets infästning, medan mittledaren går till sitt isolerade akterstag. Hade jag tänkt mig för innan, hade jag valt spektra/dynena-lina ovanför wiren för att få stummare stagning av masten. Eftersom mesanmasten inte har så mycket belastning föröver duger det nog bra som det är, men hade båten varit sloop-riggad (en mast) skulle man självklart använt grövre wire, starkare isolatorer och lyxigare=stummare lina ovanför wiren.

För- och nackdelar.
Det är ett par nackdelar med detta system, men också fördelar: Det är enkelt, billigt och innebär dubbel säkerhet, genom att vi har två oberoende antenner. En nackdel är att antennerna inte är DC-jordade. Vi har sett att det kan gnistra och spraka i koaxkontakterna ibland när det snöar. Åska kan säkert också vara ett problem. Med en antenntuner DC-jordar man den antenn som är ansluten till tunern. Man måste ibland skifta antenn, beroende på vilket band man kör (vilket jag gör med en omkopplare), men det måste kommas ihåg, och kom-ihåg-listan blir mer komplicerad. Slutligen ger resten av riggen samt den lutande vinkeln på häckstaget en ganska stor, varierande riktningsverkan, vilket jag hör en effekt av just nu då vi här ligger för ankar och har vind mot ström och vrider oss en del på ankarstället. Det ger ett par S-enheters skillnad beroende på riktning, vilket kan tolkas som fading...

Med bara en antenn.
Eftersom vi måste kunna köra på några olika band och eftersom avståndet från matningspunkten till radion här är mer än 10 meter vore ett alternativ att ha en autotuner nära matningspunkten och bara ett isolerat häckstag. Många använder den lösningen. En nackdel med bara en antenn är dock att antalet möjliga band inte blir lika stort som när man isolerar båda häckstagen. En annan är att en autotuner gärna får ett kort liv.

Ett alternativ.
Om man överväger att skaffa en vertikalantenn (glasfiberspröt) för t.ex. 10,15 och 20 meter med inbyggda "traps" bör man betänka, att man som seglare ofta använder 8 MHz och även andra marina band för att hålla kontakt med andra segelbåtar och "vädergurus" iland. Har ingen egen erfarenhet, men gissar att det inte blir så bra på sådana antenner. Dessa spröt är vanliga på fritidsbåtar med "SSB-radio" ombord.

/Gustaf 19 augusti 2012, reviderad 23 februari 2022