Caminante - Jorden runt igen!
(Caminante II heter hon den här gången, nu med barn ombord och en lite annan resväg)

Caminante II startade från Göteborg den 19/7 2012 vid lunchtid. Ombord fanns Tina, Gustaf, Lovisa, Karin samt seglarkompisen Hans, webmaster för Blogg - Bilder (blåa ramen) där Gustaf och Tina skriver och fotar. Korta sammandrag gjorda av Peter, Gustafs pappa, återges på den här sidan (rubriker med blå färg).

Positionen:
AIS:
Båten kunde under resan följas via det internationella transpondersystemet (Marinetraffic) om de var tillräckligt nära en AIS-station. Läge, bild och en del data om båten kunde då erhållas.
Winlink: Med kortvågsradion kunde Caminantes radiooperatör (Gustaf eller Tina) sända positionen till WinLink, som har en karttjänst liknande AIS-systemets.

Loggboken 2000-2003 innehåller de första utskicken "Caminantenytt" från förra resan, intressant att jämföra med början av den aktuella seglingen.
Gamla hemsidan innehåller all info och bilderna från seglingen med Caminante ( I ), 2000-2003. Hela den gamla loggboken kan laddas ner där. Sista brevet var Gustafs allra sista "Caminantenytt".
 

En kort sammanfattning av de senaste 5 årens seglingsäventyr finns under det här gula fältet, med början längst ner: Avresan från Göteborg, den 19/7 2012.
Winlink-positionen visar Caminantes position. Nu ligger hon i Långedrag, Göteborg. Dit anlände hon helt diskret den 8/8 2017, efter en vecka på Orust. Därmed är världsomseglingen ett faktum. Och framtiden? Titta in på hemsidan då och då, så får vi se om Neptun har hört av sig igen. Det har ju hänt förr...
Och glöm inte att titta på BILDGALLERIERNA, det senaste var "Mot Azorerna", den 12/6 2017.

Vindkarta: Länk. Väder: Länk.

29/8 2017. Caminante bryggseglar. Det här tycks bli sista bloggen för denna innehållsrika resa, som varade i över 5 år. Gustaf berättar om livet på land, där de som "landlubbers" försöker inrätta sig i det svenska samhället, med de nya krav och glädjeämnen de stöter på här. En riktig svensk ska ju helst ha ett jobb, fritidsnöjen och gärna en bostad. Och jobb har de gott om, med all svetsning och målning, för att inte tala om underhåll av mer eller mindre sliten inredning, som hängt med över haven. Många hälsar på i båten och bidrar  med glädje och återseende. Och bostad, de har de redan, i Caminante förstås. Halva besättningen, Lovisa och Karin, har nu börjat i sina skolor, där de finner mycket nytt, som de inte haft tillgång till på havet, fast Mamma och Pappa skött deras skolgång i båten exemplariskt. Klasskamrater som pratar svenska och möjlighet att sjunga i kör var sådant som Caminantes rullande privatskola inte kunde erbjuda, men som nu finns inom räckhåll.
Kanske kommer lite uppföljning på denna sidan om hur det gick sedan, hur långseglarna upplevde livet på landbacken. Den som lever får se.

8/8. Marine Traffic: "CAMINANTE II arrived at Port ANGEVIKEN (TJORN) at 2017-08-08 12:23 Local Time (2017-08-08 10:23 UTC)". "CAMINANTE II arrived at Port KYRKESUND at 2017-08-08 12:32 Local Time (2017-08-08 10:32 UTC)". "CAMINANTE II arrived at Port MARSTRAND at 2017-08-08 14:30 Local Time (2017-08-08 12:30 UTC)". "CAMINANTE II arrived at Port KALVSUND at 2017-08-08 17:01 Local Time (2017-08-08 15:01 UTC)". "CAMINANTE II arrived at Port LANGEDRAG at 2017-08-08 18:17 Local Time (2017-08-08 16:17 UTC) ". Och så är rapporteringen från Marine Traffic (AIS) färdig. Caminante II är hemma igen.

8/8. Tina, Gustaf, Lovisa och Karin är snart hemma igen, och faktiskt har de med sig kusinen Rasmus också, som passat på att lifta med Caminante från Orust. Resan fortsätter mot sista hamnen, den som också var startpunkten för seglingen runt världen för 5 år sen: GKSS gästhamn, yttersta piren, förbi "Spårvagnen".

En irländsk tidning (The Kerryman) hade en artikel om Caminantes resa:

"Swedish yacht on world voyage takes in Valentia
July 22 2017 12:00 AM

The Swedish yacht Caminante II made a pretty picture with two of her five sails up, leaving Valentia Harbour on Thursday, following a 12 day stay at the marina.
The 45 ton vessel was built in Finland and registered in Gothenburg, Sweden. She is steel built with two masts and was built in 1983. On board are Gustaf and Tina Hulthe, and their daughter Lovisa, 12, and Karin,11.
The Caminante II, which translates in Spanish as "wanderer", certainly lives up to her name. Having left her home port on July 19, 2012, following two years preparation, she has been sailing the seven seas ever since.
Among the many places visited were Grenada, the Panama Canal, Indonesia, where they stayed for six months, New Zealand and South Africa, which entailed another long stay.
Tina says that the most memorable for them were the Galapagos Islands and South Africa for their wildlife. The remote islands of St Helens were included in their trip and, from there, a journey of 34 days sailing. Next stop was Valentia, reached on June 24.
The Caminante II is equipped with freezers, coal stove and can carry 2,000 litres of water and over 1,000 litres of diesel.
Kerryman"

1/8. Marine Traffic: "CAMINANTE II arrived at Port MOLLOSUND at 2017-08-01 06:49 Local Time (2017-08-01 04:49 UTC)". Mollösund ligger ganska nära Boxvikskilen, dit de är på väg. En vecka hos Gustafs föräldrar ligger framför dem, och Mollösund har de snart passerat.

31/7 Caminante i Skagerack! I en lite senkommen blogg från Gustaf berättar han om hur det kändes att komma till Egersund i Norge, där de vilade sig ett par dagar före skuttet till Orust. Vädret var inte det bästa, men humöret var som vanligt på topp för Caminantes ordinarie medlemmar och gästande medseglare, Maria och Matilda.

28/7 kl. 20. Via Winlink: "...här forsar vi fram. Tyvärr ser det ut att vrida emot och bli busväder vad det lider, så vi stannar nog i Norge ett par dagar ser det ut som. Kanske hamnar vi i Stavanger dit kursen bär just nu, kanske Egersund eller möjligen lite längre söderut, om vindarna vill oss väl. Återstår att se. Alla är vid gott mod här, och inte så dumt med ett litet avbrott i den hårda bidevindseglingen Nordsjön hittills har erbjudit. Mången oljerigg har glidit förbi här och i morse dök havssulorna bara ett par meter ifrån mig i sittbrunnen så det väste när de sköt ner i vattnet!  / Gustaf"

28/7. Gamla Nordsjön… Gustaf på Nordsjön, man känner nostalgin i luften. I alla fall finns här en redogörelse för den senaste tidens besök på öarna i Hebriderna och avfärden från Skottland. Nu är Caminante i höjd med Stavanger, vinden ligger på syd och det gungar rätt bra. Men det hindrar inte barnen att leka och ha roligt.

27/7. Winlink: 2017-07-27 08:41: Beating countercurrent in Pentland Firth. Och 19:09: North Sea - Here we come! (Gustaf).

25/7.  Marine Traffic: CAMINANTE II departed from Port LOCHBOISDALE at 2017-07-25 21:02 Local Time (2017-07-25 20:02 UTC). Meddelande från Gustaf via Winlink kl. 23:19: Left Lochboisdale, South Uist, Scotland on our way to Sweden. 

22/7.  Marine Traffic: CAMINANTE II departed from Port CASTLEBAY at 2017-07-22 11:14 Local Time (2017-07-22 10:14 UTC)

19/7. Caminante seglar västerut. Gustaf beskriver hur de seglade vidare och hamnade i Oban för att utöka besättningen. Gustafs gamla kollega Mia med dotter Matilda kommer ombord och skall följa med till Sverige över Nordsjön. Efter en nattsegling från Oban är de nu i Castlebay, ön Barra i Yttre Hebriderna.

19/7.  Marine Traffic: "CAMINANTE II arrived at Port CASTLEBAY at 2017-07-19 07:21 Local Time (2017-07-19 06:21 UTC).

16/7. Hej Skottland. Hej från Tina - hon berättar om hur de kom till Skottland och om deras senaste äventyr där. Ännu en gammal kollega från Gustafs jobb dyker upp, dessutom ett antal andra vänner och bekanta. Ett lämpligt namn på denna Caminantes andra världsomseglig hade varit Sällskapsresan II, ett namn som dessvärre redan var upptaget.

14/7. Radiotid kl. 9 på morgonen, 7.045 MHz QPSK31.  Under segel, söder om den skotska ön Tiree. Ska träffa gammal kollega söder om Oban.

12/7. Mejl från Tina: "Nu ligger vi för ankar i hamnen i Inishbofin, lite trångt, men de snälla färjekaptenerna säger "det är ok, vi kör runt er!". Ikväll vid högvatten kan vi gå ut och segla norrut på Skottland, troligen Barra i södra Hebriderna, kram härifrån, Tina".

10/7. Clifden och Inishbofin. Tina berättar i en tillbakablick om sitt möte med Irland, där hon och Gustaf har varit flera gånger förr. Egentligen är det vi i Norden som är de exotiska, om man ser det ur globetrotterns perspektiv. Naturen och människorna är härliga i vår del av världen, men det nordiska klimatet är en påfrestning. Emmet har haft problem med sjögången men kämpat sig igenom sjösjukan och gjort ett bra jobb ombord, men nu har han tagit bussen tillbaka. Caminantes position är nu den lilla ön Inishbofin.

7/7. På väg en bit igen. Ett kort reportage av Gustaf, från Galway-bukten utanför Irland, på väg till Clifden Bay. Medföljande gast, 20-åringen Emmet, son i familjen de träffat i Knightstown, hjälper till med seglingen.

4/7. Lågt tempo ombord. Ett nytt meddelande från Tina. Varken Caminante eller besättningen gör några knop, där de ligger i hamnen i Knightstown och tar igen sig efter alla strapatser de haft. Samtidigt är det en värdefull tid, med anpassning till det nya, kyligare klimatet, som de inte har upplevt på två år, då de gjorde ett besök i Sverige. Men förutom att vila och umgås med vänner i land, sneglar de allt mera på väderutsikterna för kommande veckor, och snart är det dags att hala ankaret och sätta segel igen

27/6. Kyla och värme i Valentia. Från Tina kom dessa rader, som förmedlar hur härligt en långseglare kan tycka att det är att komma i hamn efter många dagar till sjöss. Johan, som gjort en stor insats under överseglingen, bjuder på en förnämlig middag, men måste dessvärre snart dra vidare. Familjen kurar ombord medan Karin eldar i kaminen. Dags att köpa vinterkläder.

26/6. Gustaf via Winlink: " 2017-06-26 17:46, Anchored in Knight's Town, Valentia Island, Ireland." Den irländska ön stavas ibland VALENCIA (svenska Wikipedia t.ex.).

25/6. Valar, stormfåglar och havssulor. Gustaf berättar om seglingen från Azorerna. Ibland alltför lugn, på sista tiden med bra fart. Johan Sundell gör goda framsteg i seglandets konst och observerar många märkliga djur på den mäktiga Atlanten. Men bäst av allt: Tina framställer kulinariska höjdpunkter som i hög grad förgyller resan.

24/6. Mejl från Tina: "Vinden är nu bra och vi beräknar komma fram till Irland om 2-3 dygn". OBSERVERA: Vindkartan (länk ovanför) kan ställas in så att man i stället får NOA:s prognos för kommande dygn. Vidare kan man också få isotermer och isobarer, mycket nyttiga data!

19/6. Hej då Azorerna! Tina skrev det här för några dagar sedan, men det kom i dag. Hon berättar om hur de lämnar Azorerna och fortsätter mot Irland tillsammans med vännen Johan från Göteborg. Vinden är fortsatt svag, kan vi se på vindkartan i dag.

15/6. Gustaf via Winlink: "2017-06-15 12:20 Lat/Lon: 38-52.48N / 025-37.03W. Sailing to Ireland." Johan Sundell, god vän från Sverige, följer med från Ponta Delgada och hjälper till som gast på resan till Irland. Svag vind, slör med 4 m/s.

13/6. Gustaf via Winlink: " 2017-06-14 01:32 - Anchored in Ponta Delgada at 16m depth". Maria och Erik mönstar av och en ny gast mönstrar på.

12/6. Marine Traffic: "CAMINANTE II departed from Port HORTA at 2017-06-12 10:32 Local Time (2017-06-12 10:32 UTC), destination São Miguel." Två passagerare följer med till Ponta Delgada, São Miguel. De heter Maria och Erik, nyförlovade svenskar, som behöver en lift.

11/6. Mejl från Gustaf: "I morgon seglar vi till São Miguel. Kolla Bildgallerierna - Nya bilder!".

6/6. Tinas syster med barn reste tillbaka till Göteborg. Dags att börja förbereda för nästa resa på vägen hem.

3/6 2017. Horta. Tina berättar att hennes syster Mia med barnen Sanna och Nina är på besök i Caminante, så nu är det extra festligt ombord. I hamnen ligger flera svenska båtar, de flesta på väg hem från Västindien. Säkert blir det nya målningar på kajer och stenmurar som seden är, när man kommer till Horta. Gustaf  målade här förra gången, men kanske blir det ett konstverk till. Dags att lappa och laga på seglen inför den fortsatta resan. Men ska de hålla ända hem, undrar Tina.

23/5 2017. Mejl från Gustaf: "Nu ligger vi för ankar i Horta. Det blåser kuling och duggregnar, fick kallfronten som välkomstpresent...". Gustaf har varit på Azor-ön Faial med staden Horta förut. Bifogar en länk som berättar om hur det var förra gången, för 14 år sedan: LÄNK

17/5 2017. Goda vindar! Äntligen lite bättre vind, dock fortfarande emot, men bidevind passar bra för Caminante. Gustaf meddelar att de har 565 sjömil kvar till Azorerna nu.

17/5 2017. På kryss efter den vind som flyr. Gustaf berättar om livet till sjöss och ger oss ett bra recept på kladdkaka utan ägg.

12/5 2017. Bidevind. Gustaf berättar vidare om rutinerna de har sedan två veckor tillbaka. Passaden har hittills envist blåst från nordost, tyvärr motvind, om man ska till Azorerna och är mellan Afrika och Sydamerika. Även strömmen är emot, så här gäller att hålla humöret uppe med god mat och funderingar över hur bra grejer man har ombord. En liten skrytorgie om seglen avslutar Gustafs blogg.

3/5 2017. Sargassotång och saltspray. Efter det överraskande ovädret har seglingen fortsatt med frisk vind snett emot och kraftiga men normala havsvågor. Enligt mejl sov barnen gott medan båten rullade som värst och märkte ingenting av föräldrarnas bekymmer. Just nu är farten 5 knop, skulle egentligen varit 6, om inte motström tagit en del av seglens kraft. Nu gäller överseglingens rutiner, med de lugna rörelserna hos skrovet, som bidevindsegling med mötande vågor för med sig. På havet dyker emellanåt en del plastskräp upp. För ett par dagar sedan passerade de ett stort bälte med sargassotång. Snart kommer de att segla förbi Kap-Verde-öarna, som de såg för 17 år sedan, då färden gick i motsatt riktning. Gustaf menar, att de då såg mera plast - kanske har världen blivit bättre?

29/4 2017. Nattligt inferno, oändliga skyfall och nordostpassadens ankomst. Plötsligt bryter det löst - kraftiga stormkast och våldsamma regn. Caminante hade full segelsättning uppe, när vädret vände och visade ett ursinne som visade att det fanns mycket energi upplagrad. Gustaf berättar om en incident som säkert kunnat få allvarligare följder om de inte hade reagerat snabbt och rationellt. En stor båt - och två erfarna seglare. Men kunde barnen sova?

27/4 2017. Varmt, skramligt och högtidligt vid ekvatorn. Som en lus på en tjärad stång kryper Caminante norrut. Svetten lackar, fisket fungerar inte och radiokonditionerna är usla. Vid sådana tillfällen börjar Gustaf förfalla till matematiska spekulationer, denna gången i ämnet meteorologi, med en nästan religiös knorr på slutet. Låt oss hoppas att vinden snart börjar blåsa igen, så att deras förråd av diesel inte ska ta slut. Till vintern behövs varje droppe till att värma Caminantes folk med, då de är i Sverige igen.

21/4 2017. Caminante under segel igen! Långseglingen mot Azorerna har börjat, en månadslång resa på den väldiga Atlanten. Gustaf berättar om de senaste dagarnas förberedelser och drar en ny fiskehistoria från de ovanligt bra fiskevattnen utanför Ascension, där de forsar fram nu. Kontrollera gärna med Vindkartan (ovanför, i det gula fältet) så ser man hur prognosen ser ut framöver. Just nu är vindhastigheten 15 knop, ungefär 8 m/sek, viket stämmer bra med vindkartans uppgift.

19/4 2017.  Marine Traffic: "CAMINANTE II departed from Port ASCENSION at 2017-04-19 13:05 Local Time (2017-04-19 13:05 UTC)". Dags att dra vidare.

15/4 2017. Testkörning. Till slut verkar det som om autopiloten fungerar som den ska. Det var tydligen en omlindning av motorn som behövdes. Men hajarna i hamnen är ett obehagligt hot då man behöver dyka, så det gäller att passa på då de är på annat håll.

13/4 2017. Sköldpaddor och autopilotfix. I detta avsnitt berättar de om utfärder på ön och det svåra jobbet att reparera autopiloten.

11/4 2017. Till Ascension med trasig autopilot. Tina berättar om resan från St. Helena, som var jobbig med handstyrning och ganska stora vågor. Desto skönare att vara framme och ta en ny brittisk ö i besittning.

3/4 2017. Marine Traffic: "CAMINANTE II departed from Port JAMESTOWN at 2017-04-03 12:12 Local Time (2017-04-03 12:12 UTC)". Där lämnade de St. Helena för att gå mot Ascension. Båda öarna hör till Storbritannien och ligger på vägen mot Brasilien.

2/4 2017. Dags att lämna St. Helena. Ett avsked till en ö, där arbete, lek och fest var seglarnas motto. Tina skriver och begrundar.

25/3 2017. Partydagar på St. Helena. Tina berättar att de passar på att ägna sig åt lite sällskapsliv, att göra spännande utflykter på ön och att handla i affärerna, som verkar ganska välförsedda (nå ja...). Det är många barnbåtar på ankarplatsen, så barnen har gott om sällskap med trevliga gamla och nya bekanta.

21/3 2017. Anchored in St. Helena. Nappe-ön förefaller vara mysig och försedd med sympatiska myndigheter, som gjorde inklareringen till en fest. På vägen in mot östra sidan av ön beundrade de den 1 km höga bergskammen, som stupar rakt ner i havet. Trots att vattnet i denna del av Atlanten är ganska näringsfattigt, är fågellivet rikt vid ön, och Tina och Gustaf gladde sig över att få syn på ett flertal arter, som man inte ser långt ute på havet. Barnen hittade genast till biblioteket, där andra böcker än de välkända på Caminante var en lockelse. Och nu blir det glada stunder med seglarvänner och spännande utflykter på denna ö, där artonhundratalets största despot en gång hållits fången.

20/3 2017. Västra hemisfären. Sista avsnittet från överseglingen till St. Helena serveras av Gustaf. Det är förvånande hur snabbt kartan rullar fram under Caminantes köl. Snart blir det dags att stifta bekantskap med ön i Atlanten, där Napoleon, det tidiga 1800-talets fruktade erövrare, tillbringade sina sista dagar. Marine Traffic meddelar: CAMINANTE II arrived at Port JAMESTOWN at 2017-03-20 08:50 Local Time (2017-03-20 08:50 UTC).

17/3 2017. Flygfisk och delfiner. Från södra Atlanten kom en ny blogg via Caminantes radio och de snälla radioamatörerna i systemet Winlink. Gustaf skriver om överseglingens mödor och glädjeämnen, dår en god kaka till kaffet är en viktig detalj. Djurlivet är påfallande stort och krav ställs på artbestämningen, från fågel till fisk med valarna däremellan. Seglingen går bra, och de tycks ha sällskap av Peregrine, deras kompisbåt.

12/3 2017. Meddelande från Marine Traffic: CAMINANTE II departed from Port WALVIS BAY at 2017-03-12 13:00 Local Time (2017-03-12 11:00 UTC).

10/3 2017. Etosha och Sossusvlei. Tina berättar om naturparken Etosha, det märkliga dynlandskapet Sossusvlei och de vilda djuren de stötte på. Oförglömligt  och vackert. Nu gäller det att gå till sjöss igen och förbereda sig för mötet med Napoleons ö. Vinden verkar vara svag men gynnsam.

7/3 2017. Mejl från Tina: "Nu skall vi gå och klarera ut från Namibia, men vi seglar inte förrän till helgen mot St. Helena.
Vi klättrade i Sossusvlei häromdagen, de mest fantastiskt röda sanddynerna, 300 km söderut. En av de mest spektakulära platserna jag varit på under denna resa.
Tillbaks i båten igen, toaletterna har täppt igen sig tre ggr på ett dygn, av små fiskar. Det är ett levande hav här. Idag kommer alla kompisbåtarna in, Peregrine, Flour Girl, Convivia, så det blir lekdagar."

5/3 2017. Mejl från Gustaf: "Vi är åter från öknen nu ikväll efter 800km på knaggliga grusvägar och långa varma promenader längs vindlande sandåsar, samt från en vecka i Etosha-parken i norr, med ytterligare 2300 km blandade vägar och massor av vackra djur. Dags att börja förbereda båten för havsöverfarten. Har kvar bilen två dagar till för proviantering och kanske någon liten sista utflykt här i Namibia."

23/2 2017. Skelettkusten. Tina sammanfattar seglingen från Luderitz och de senaste dagarnas verksamhet. Hon berättar bl.a. om barnens skola, som nu har bedrivits med intensitet, eftersom både seglingen och utflykten minskar den effektiva studietiden. Och utflykten, som Gustaf mejlade om, verkar inte vara den expedition vi möjligen fruktat. Vägarna är torra och bra får vi veta, så den här gången har vi har nog oroat oss i onödan.

22/2 2017. Mejl från Gustaf: "Vi ligger i startgroparna för en Namibiaexpedition till lite olika lokaliteter per bil. Har hyrt en Toyota Corolla, lite lyxigare än vanligt, men nästan alla vägar här i landet är grusvägar så det behövs lite mer än minimal frigång under. Uppe i norra Namibia har de haft mycket regn så vi får väl se om vi kommer fram där. Det finns inte många broar utan man kör ner i floderna och upp på andra sidan. Hoppas Toyota tänkte på det när de vattentätade motorrummet i Corollan. En fyrhjulsdriven Hilux eller liknande var mer än dubbelt så dyr och nån måtta får det vara på lyxen. Det blir nog lite öken, lite berg och förhoppningsvis lite nationalparker med lejon, leoparder etc. Ska hämta bilen i morgon eftermiddag och starta på lördag."
Det känns ju betryggande att de har hyrt en rejäl bil, och om ingen elefant vill annorlunda håller den säkert hela utflykten. Fortsättning följer.

17/2 2017.  Meddelande från Marine Traffic: CAMINANTE II arrived at Port WALVIS BAY ANCH at 2017-02-17 17:21 Local Time (2017-02-17 15:21 UTC). Framme efter en lugn segling med god fiskelycka.

15/2 2017. Mejl från Tina: "Nu seglar vi mot Walvis Bay i norra Namibia idag. Det tar ca två dygn". Den seglande familjen är riktiga luffare och verkar inte kunna bli kvar länge på samma ställe. Rakt väster om Walvis Bay ligger Brasilien. Man kan undra...

14/2 2017. Ökenliv. Lagom till Alla Hjärtans Dag skriver Tina om deras nya omgivningar. Öknen i Namibia är en sandig historia, där man förr om åren plockade diamanter för hand. Brist på kompetent arbetskraft med rimliga ersättningskrav har emellertid gjort, att verksamheten i stort har upphört. Trots att landskapet är så torrt, finns det en hel del vilda djur. I havet trivs maneter och en trädartad tång, som stundom blåser upp på stränderna.

9/2 2017. Jawohl Luderitz! Ett nytt reportage från resan berättar om ankomsten till den Namibiska huvudstaden. Tina säger att det blåste rejält på vägen, och inte minst i hamnen i Luderitz, där de ligger nu. Men det är inte första gången de är i Namibia. Förra gången de låg och trängdes med diamantsugarbåtarna var i början av juni 2003, då de seglade jorden runt första gången. Den berättelsen ligger också på hemsidan, "Vår gamla hemsida / Loggboken" . Klickar man på den laddar man ner en zip-fil, som innehåller tre Word-filer. I den sista av dem finns berättelsen om Namibia (fast då stavades Luderitz med tüskt ü. Så det kan bli.


8/2 2017. Meddelande från Marine Traffic: CAMINANTE II arrived at Port LUDERITZ at 2017-02-08 06:43 Local Time (2017-02-08 04:43 UTC). Skönt att de är framme!

7/2 2017. Mössa på och hej och välkomna till albatrosserna. Så seglar Caminante igen, vädret är bra och seglingen lugn. Målet, Luderitz i Namibia, ligger nu ungefär ett dygn framför dem. Gustaf berättar om Simon's Town och om arbeten på båten de höll på med där. Här på Atlanten var fiskelyckan god och Gustaf äter sushi under sin nattvakt.

5/2 2017. Meddelande från Marine Traffic: CAMINANTE II departed from Port SIMON'S TOWN at 2017-02-05 00:48 Local Time (2017-02-04 22:48 UTC).

4/2 2017. Mejl från Gustaf: "Sitter på klubben och kollar vädret, vi seglar i skymningen mot Luderitz, Namibia. Borde ta tre dygn ungefär."

23/1 2017. Simon's Town. Och samma dag kom en blogg från Gustaf, som berättar hur de kom till denna förstad till Kapstaden och om hur det ser ut i omgivningarna. Nu känns det att de är på väg hem!

23/1 2017. Meddelande från Marine Traffic: "CAMINANTE II departed from Port MOSSEL BAY ANCH at 2017-01-21 10:45 Local Time (2017-01-21 08:45 UTC)"
Och ett nytt meddelande från Marine Traffic: "CAMINANTE II arrived at Port SIMON'S TOWN at 2017-01-22 21:49 Local Time (2017-01-22 19:49 UTC)".

18/1 2017. Meddelande från Marine Traffic: "CAMINANTE II arrived at Port MOSSEL BAY ANCH at 2017-01-18 14:23 Local Time (2017-01-18 12:23 UTC)". Vågorna var 5m, jobbig resa, har vi fått veta.

16/1 2017 . Meddelande från Marine Traffic: "CAMINANTE II departed from Port EAST LONDON at 2017-01-16 11:51 Local Time (2017-01-16 09:51 UTC). Och senare kom en blogg, signerad Tina: I startgroparna mot Mossel Bay. Nu var det dags att fortsätta mot nästa äventyr och om meddelandet från Marine Traffic inte bara talade om att de flyttat på sig lite grand, så är de faktiskt på väg igen.

14/1 2017. Den extra hjälpen ombord mönstrade av i går och sitter nu på planet på väg till Göteborg. Caminante ska väl fortsätta sin resa runt Afrika, och det kommer säkert en ny blogg snart så vi får veta vad som händer härnäst.

27/12 2016. Ny besättningsman. Gustaf berättar om den stora händelsen, Johans ankomst, och om lite förberedelser de haft inför julen och besöket. Dessutom spånar han över djurparksbesök de gjort, och berättar som vanligt ett par läskiga historier, i dag om glupska lejon. Vi får hoppas att Johan inte blir miljöskadad, eller att han föräter sig på de läckerheter han erbjuds på Caminante. Men vad händer nu där borta i Afrika, skall en ny långseglare rentav se dagens ljus?

26/12 2016. Mejl från Tina: "Johan har kommit". Vad härligt, den långa flygresan från Göteborg funkade som den skulle och den femte besättningsmedlemmen är redo att ta sin koj i besittning.

18/12 2016. Hundra sverdrup. Bloggtext från Gustaf berättar om seglingen från Richard's Bay till East London. Kuling hela tiden, som ibland växlar riktning och dessutom blåser över en av världens starkaste havsströmmar. Måttet "sverdrup" (Sv) används inom oceanografi och betecknar en miljon kubikmeter vatten per sekund (Golfströmmen är på 30 Sv). Det kändes skönt att vara framme efter denna snabba segling.

15/12 2016. Mejl från Tina: "Lördag morgon seglar vi iväg mot East London, förhoppningsvis räcker väderfönster och strömmen att ta oss hela vägen. Idag skall Gustaf hoppa i dyvattnet i hamnen och skura skrovet. Jag sjöstuvar långsamt, vi har mycket grejor framme!."
Orsaken till uppbrottet är att Gustafs bror Johan snart skall komma på ett treveckors besök ombord. Hans resa börjar på Landvetters flygplats på juldagen och målet är just East London, Sydafrika.

14/12 2016. På lejonjakt i Krugerparken. Tina berättar om deras fantastiska äventyr i den väldiga Krugerparken. Det var en ansträngande semester från det vanliga båtlivet och det kändes säkert inte så dumt att vara ombord igen.

2/12 2016. Caminantes folk har varit på utflykt i land i över en vecka nu, med hyrd bil. Mejl från Tina: "Vi stannar i Krueger till på söndag. Vi ser flodhästar, krokodiler, leopard, lejon och en massa fågel. Ikväll skall vi på nattutflykt. Vi har haft sandstorm och världens åskväder på natten. Camping är påfrestande. Nyss snodde aporna en brödlimpa. Hyenorna går utanför staketet. Jätteödlan bor under bilen på campingen. Fladdermössen svirrar över swimmingpoolen och dricker vatten. Detta fantastiska djurliv.
Våra stackars kompisar i Peregrine hoppas vi skall komma fram i dagarna. Tänk, de har fått vänta på väder i tre veckor! Men myndighterna i Moçambique lät dem komma iland, fastän de inte klarerat in i landet, så de kunde köpa lite mat och simkort för att mejla hem."

22/11 2016. I ett mejl från Gustaf skriver han "Vissa dagar kommer det in vindpiskade besättningar, som med stora leenden vinglar upp till puben här intill för att få lite stadga i benen igen, efter sina strapatser till sjöss. Igår var det Calypso, med ett sydafrikanskt par i 75-årsåldern som avslutade sin jordenruntsegling, och Chantey, med ett engelskt par, mycket trevliga, som nu ligger förtöjda bredvid oss. Våra vänner i Peregrine, Zoleika och Convivia har kommit fram till Maputo i Moçambique nu. De får vänta ytterligare en vecka på hyggligt väder för att kunna komma ner hit. Här är det lite som att sitta på en ringmärkarstation och kolla dagsfångsten i näten".

19/11 2016. Ett smalt väderfönster till Richards Bay. Tina berättar hur de kom till Richards Bay, och hur det känns att ha avverkat den svåra Moçambiquekanalen strax före orkansäsongen. Hon berättar också att långseglarna har ett radionät på 8110 kHz, där de kan höra vädernyheter och senaste nytt om båtar och händelser i deras värld. Tiderna är kl. 6z 0ch 18z. Sydafrika känns tryggt, även om det kanske inte är det lugnaste landet i världen, men nu har barnen kamrater och de vuxna kan sköta om båtar och relationer.

12/11 2016. Framme i Sydafrika, Richards Bay. Tina mejlar: "Vi hade en jobbig seglingsnatt men seglade jättfort. När vi kom in i hamn, hjälpte seglarvänner oss att förtöja. Vi gick allihopa 25 meter till restaurang Dros frukostbuffe med bacon, vita bönor, rostat bröd, ägg...". Vad skönt!

10/11 2016. I Moçambique. En kallfront närmade sig hastigt med dåligt väder, så planerna fick ändras, trots att bara 40 sjömil återstod. Men fiskelyckan fanns kvar, och en 5 kg tonfisk blev dagens fångst, berättar Gustaf.

6/11 2016. I strömmarna. Gustaf berättar om den rafflande färden längs Moçambiquekanalen, där starka strömmar, svaga vindar och farliga åskväder är parametrar i den svåra ekvationen, att välja rätt väg. Caminante har därvid mera tur än de andra båtarna i den lilla armadan, och ligger många sjömil före.

3/11 2016. Majunga. Från Moçambiquekanalen kommer ett nytt kapitel i bloggen. Tina skrev det för ett par dagar sen, om dagarna i Majunga, staden där de klarerade ut. Att Caminante följer lagar och bestämmelser lönar sig, visar det sig. Nu går resan över det stora sundet som heter Mozambiquekanalen, som ligger mellan den stora ön och själva Afrika. Strömmarna är starka och som vanligt gäller det att gå den rätta vägen...

24/10 2016. Vilodagar och långbord i Moramba Bay. I morgon drar de vidare mot Majunga, sista hamnen på Madagaskar, innan de klarerar ut och seglar över Moçambique-kanalen, det stora vattnet mellan Madagaskar och det egentliga Afrika. Moramba Bay har varit en bra plats att ligga på, men orkansäsongen börjar om en månad, och det är lugnast att snart dra vidare. Tina ger oss dagens blogg.

16/10 2016. Jollejakt. En berättelse av Tina, om Zoranas gummibåt, om honung och kamratskap vid västra kusten av Afrikas största ö. Just nu, 16/10, mejl från Tina - De ligger på ön Nosy Lava: "Vi flyttar oss söderut, bara ett par nätter på varje ankarplats, för att snart klarera ut i Majunga c:a 100M söder om oss. Vi är i sällskap med Peregrine och Zuleika."

7/10 2016. Kärlek och krig i Nosy Be. Färden går vidare längs Madagaskars västkust. De har nu lämnat ön Nosy Be efter att ha besökt Crater Bay, ett tillhåll för charterbåtar och med en liten yachtklubb, ett inte särskilt mysigt ställe. Nuvarande ankarställe heter Russian Bay. Tina skrev texten.

29/9 2016. Heta dagar i Hellville. Tina berättar om hur de anlände till denna trevliga stad, och om de senaste dagarna där. Tid har ägnats åt att förnya förråd av frukt, grönsaker och de vanliga baslivsmedlen. Ett problem som nyligen uppstått ombord är, att dricksvattnet fått en bismak av av diesel. Nästa resmål blir ön Nosy Komba, där det finns gott om vilda lemurer.

21/9 2016. Nosy Mistsio. Tillsammans berättar Tina och Gustaf om den märkligt torra naturen på nordvästra sidan av Madagaskar. Intressant läsning om ett av världens fattigaste områden. De ligger nu vid en ö med en lång sandstrand, där de har sällskap med Peregrine, Chantey, Flourgirl och Convivia.

16/9 2016. Spännande kust. Gustaf sammanfattar resan runt Madagaskars norra udde och färden söderut. Dessutom levererar han den bästa fiskeskrönan han berättat sedan han börjat segla på de sju haven. Vid sidan av hans och Tinas Blue Marlin bleknar till och med sommarens största makrill bort. Mejl på dagen: "Vi seglar vidare en bit söderut idag igen. Bidevind och det lutar en del. Tina spelar gitarr för barnen i sittbrunnen och de sjunger och mumsar choklad. Ankarstället vi är på väg till är ett lite mer populärt tillhåll för seglare och där ligger Flowergirl med sonen Zack som barnen lekte med på Cocos Keeling. De ser fram emot jämnåriga kompisar, det var en månad sedan, även om de ibland umgås med lokala barn i byarna".

9/9 2016. Mejl från Gustaf: "Vi har just ankrat här, komna runt udden på norra Madagascar". Och från Tina: " Vi har kommit runt Madagaskars norra spets i bra väder. Vi har ankrat i en vik 5 sjömil ifrån, och det blåser mycket. Vi gick på grund i leran på väg in, inte roligt, i mycket vind. men det var lera, och efter mycket kämpande fick vi upp mesanen och lyckades glida av. Nu är vi jättetrötta och darriga. Barnen var med och hjälpte till. Tänk så stora de är!"

3/9 2016. Magsjuka och födelsedag. En magsjuka har hållit Gustaf och Tina i sitt grepp på sista tiden, inte så kul, fast värst var det kanske att den lilla kycklingen dog, var det kanske av samma åkomma?. Det sjuka barnet som de behandlade med antibiotika har däremot tillfrisknat. I morgon seglar de tillbaka över bukten till Mananara för att proviantera, sedan är planen att segla norrut igen, för att runda Madagaskars nordspets. Tina berättar om de senaste händelserna och planerna.

29/8 2016. Baie de Antongil. I en naturskön vik vid den stora bukten ligger de ankrade på 6 meter med sandbotten. Fattiga fiskare på stranden väntar på bättre väder. Gustaf och Tina får nytta av sina medicinska kunskaper och behandlar ett sjukt barn mot en infektion. Är man doktor så är man, även om det är inom området kemi! Men valarna håller sig borta, fast de borde varit där, enligt Gustaf.

24/8 2016. Man i sjönöd och ny besättningsmedlem. Och resan går vidare mot norr, i glatt segelsällskap med Gwen och Trevor i Peregrine. I vattnet upptäcker dessa vänner plötsligt en man, som de räddar, en lycklig slump, en tillfällighet som var tursam för mannen. De stannade ett slag i Antanambe och vinkade farväl till den räddade, och där köpte Lovisa och Karin var sitt litet husdjur att ha med på resan. Av dessa tvenne kycklingar dog tyvärr den ena ganska snart. Avresa och ny ankring i Mananara, en lite större stad.

21/8 2016. Manompana. Resan fortsätter norrut längs Madagaskars ostkust, och ankringen vid Manompana avslöjar en sandstrand med en fattigidyll av låga hus av stickor och strån, små primitiva bodar för allehanda varor, samt en riksväg som saknar beläggning men med desto fler gropar och hål. Tina berättar, spänningen inför det nya och okända hänger i luften.

18/8 2016. Mot Madagaskars fastland. Tina berättar att de har seglat vidare från St. Marie och har nu ankrat vid Madagaskars fastland innanför St. Marie. Tillsammans med Gwen och Trevor från amerikanska Peregrine gjorde de en taxiresa och utforskade Park Endemica, en intressant djurpark. Barnen har fortfarande sommarlov och njuter av sin ledighet, men snart börjar Caminantes skola igen.

11/8 2016. Madagaskar. Så kom det då äntligen, livstecknet från Caminante. Gustaf ger de första intrycken av Madagaskars lilla östra utpost, ön Il St. Marie, dår sjörövarskeppen fordom låg och lurade på Ostindieseglarnas skatter, som fördes förbi strax utanför, av intet ont anande europeiska kaptener, på väg hem från Kina. Och sjörövarna finns kvar, vilket både Tina och Gustaf har konstaterat. Med viss sannolikhet finns också en del skatter begravda på ön, varhelst annars... Familjen mår bra efter resan, som törsten efter nya äventyr fört dem in på. Och har de inte störtat vidare över haven, så ligger Caminante kvar där än, medan den myllrande marknadskommersen nära hamnen marknadsför sina varor.

13/7 2016. Ömma vader på Rodrigues. Här kan de äntligen få röra sig och skaffa lite kondition, som gått förlorad under mycket stillasittande. Umgänge med nya vänner och till och med dans piggar upp Caminantes folk utom möjligen Gustaf och Karin, som däckat efter för mycket köttgryta. Lovisa tar hand om disken och Tina skriver bloggen.

2/7 2016. Sötebrödsdagar på Rodrigues. Efter den jobbiga överresan känns det bra att ta det lite lugnare i sällskap med andra seglare. Men en som har svårt att ta det lugnt är Gustaf, som passar på att göra om infästningen för en del läckande fönster. Tina beskriver långseglarnas liv på den tredje största ön i Mauritiusgruppen.

17/6 2016. Duschar av salt och skelett. I dagens text av Gustaf får vi en skön inblick i vardagen under en längre översegling. Två födelsedagar har passerat sedan förra avsnittet så fastän det var knappt en vecka sedan sist, är halva besättningen ett år äldre. Och skeletten då?, tja, det kommer på slutet...

11/6 2016. Kuling på Cocos Keeling och iväg. Tina skrev sista funderingen före avresan och Gustaf berättar om läget just i dag, 4 dagar efter starten. Överseglingarna brukar vara ganska lugna, och den här verkar ha börjat som vanligt. Gustaf tappade sin trekilosfisk berättar han, men snart nappar det nog igen. Det är tydligen en hel svärm av båtar på väg mot Afrika, med radionät på 8297 kHZ kl. 01 GMT. Det går ju bra att tjuvlyssna, men tyvärr får vi inte "brejka" på den frekvensen...

22/5 2016. Lugna dagar på Cocos Keeling. Mer om vardagen på Kokosön, där de nu varit 11 dagar (Tina). Och Gustaf skriver mejl: "Jag har sytt på ett segel några dagar här, solen tar hårt på polyestertråden som håller det blå solskyddet på plats på rullgenuan i fören."

16/5 2016. Cocos Keeling. Tina inviger oss i livet på denna australiska atoll, där vacker natur och glatt umgänge med internationella likasinnade ger livet krydda och spänning.

9/5 2016. Mot Cocos Keeling. Gustaf berättar om avresan och sjölivet, vädret, sjögången och den stora guldmakrillen han fick på kroken. Han verkar leva upp ordentligt när Caminantes segel drar iväg mot nya äventyr.

7/5 2016. Varma dagar på Christmas Island. Det har blåst en kraftig västlig vind en tid, så att fara vidare västerut har inte varit så bra. Nu har vinden avtagit, och Gustaf har begett sig till myndigheternas kontor för att söka tillstånd att besöka Keeling islands, Kokos-öarna. Planen är att kanske fortsätta till Mauritius senare. Det blev mycket varmt när vinden upphörde, så det börjar kännas lockande att gå till sjöss igen. Vänliga lokala har försett dem med pumpor, som Tina vecklar in i vått papper för att de skall hålla sig under resan. Tina berättar också om färder i den lånade bilen, och om Julöns dåliga vägar till lockande platser på ön, som få av oss har besökt, men som är hem för miljoner röda krabbor.

27/4 2016. En comfort zone på andra sidan jordklotet. Man märker hur lätt det är att få vänner, när inte språkbarriärer lägger hinder i vägen. Visst fanns det underbara människor i Indonesien, men det där lilla extra upplever man när det går lätt att få den språkliga kontakten - som här, på den Australiska Julön. Och här får Caminantes besättning många vänner, allt från kaptenen på krigsfartyget som uppbringade dem då de anlände, till den nyvunna kompisen som lånar ut sitt hus, sin bil och sin internetanslutning medan han själv är bortrest. Och barnen, de passar på att få skollov tillsammans med skolbarnen på ön. Tinas
berättar.

20/4 2016. Barnens ö. Tina fortsätter sin berättelse. Julön visar sig bli barnens populäraste ö, med många lekglada kompisar i land. Ön, som många hittills bara känt till namnet, är en pärla i Indiska Oceanen. På ön finns också ett stort läger, egentligen ett fängelse för båtflyktingar och kriminella, som besökare till Julön inte får se mycket av. Hit kan det vara svårt för organisationer som företräder flyktingars rättigheter att komma. Men för oss med pass och kreditkort i fickan är livet en fest, med glada upptåg och ljusa skratt vid varma sandstränder. Malört i glädjebägaren är emellertid korallblekningen, som nått Julön med förfärande tydlighet. Koralldjuren dör, och kvar blir det vita skelettet, som inte längre duger som hem åt det marina livet. Orsaken? Den globala uppvärmningen, som i hög grad även hotar Stora Barriärrevet.

15/4 2016. Årets första segelbåt på Christmas Island. Caminante ligger nu ankrad i Flying Fish Cove, Christmas Island. Tina berättar om ankomsten i regn och rusk, som blev riktigt dramatisk. Gustaf blev anropad på VHF:en av den australiska kustbevakningen, som hade sett dem på radarn. Han svarade inte, eftersom han hade dragit ur antennen p.g.a. åskrisken. Caminante blev därför misstänkt för smuggling och uppbringades av "the warship". Lyckligtvis blev upplösningen som i en vacker saga, med vänskap och vänliga ord. "Dags att korka upp vinflaskan".

9/4 2016. Indiska Oceanen. Den nionde april lämnade Caminante Indonesien för att segla mot Julön, Christmas Island. Bloggen skrevs av Gustaf, som är tydligt irriterad på korruptionen i Indonesien. Han berättar om mutor, om glidande priser och lättnaden de känner när de äntligen kommer iväg, efter massor av byråkratiskt krångel. Men också om saknaden efter det nästan orörda, prunkande landskapet över och under vattnet, för att inte tala om alla de vänliga människor de mött i detta vackra men ännu rätt outvecklade land.

2/4 2016. Lombok. Det blev ett svettdrivande företag att köpa hem de 360 liter diesel som behövdes för att toppa upp Caminantes bränsletank, inte minst med tanke på att temperaturen på Lombok ligger omkring 30 grader eller högre. Gustaf ger som vanligt en livfull skildring av den ekonomiskt, ekumeniskt och ekologiskt sinnade långseglarens vardag. Planer på att besöka de brittiska Chagosöarna i Indiska oceanen verkar tyvärr spricka på grund av myndigheterna, så först undrade vi som vanligt: Vart bär det hän? Nu vet vi. Julön nästa. Och sedan Sydafrika. De är på hemväg! Avresan är planerad till fredag den 8/4, då kommer tullen ombord.

24/3 2016. Banta. Gustaf skriver och berättar om den senaste ön i den fantastiska arkipelagen. På Winlink-kartan ser man tydligt detaljerna, med sandstranden och de små husen på land (välj satellit, förstora). En flugprick på kartan - ett hem för många människor. Men snart drar Caminante vidare.

16/3 2016. Lugna dagar i Labuan Bajo. Caminantes besättning och vännerna på Nautilus återförenades igen i Labuan Bajo, där de nu har legat ganska länge. I bloggen berättar Tina att familjens visa har förlängts och att livet i Indonesien kan vara rätt behagligt, om man bortser från mögel och den fuktiga värmen. Men planen är att så småningom segla vidare västerut. Man kan undra, vad driver seglarna vidare, bortsett från vind, strömmar och diesel? Men diesel har de nu, olagligen inhandlad i många små dunkar, så de nya äventyren kan inte vara allt för avlägsna.

2/3 2016. Nästan uppätna. Lite mer detaljer från Tina om hur de kom till Rinca och hur de kom därifrån. Tydligen var souvenirförsäljarna på Komodo ett värre gissel än skräcködlorna. Dags för någon hugad djurvän att starta en insamling för mat åt de hungriga varanerna på Rinca. Och kanske var det tur för Nautilusfamiljen att de hade problem med sin motor, så att de aldrig fick gå iland på Rincas södra strand.

25/2 2016. Drakbajs på skosulorna. Dags att ta en titt på de fruktade Komodo-varanerna som går fritt på ön Rinca i Komodo-arkipelagen. Friströvande vattenbufflar betar också i området, och när hungern sätter åt blir de föda åt drakarna, som dessa varaner också kallas. Tina berättar om den jobbiga resan till ön, där man försöker leva på att visa vilda djur, inte helt ofarliga för människor.

15/2 2016. Tana Djampea. Gustaf berättar om den regniga resan från Hoga till Jampea, där de ligger nu. Ett av bekymren har vi gemensamt med Caminantes folk, nämligen regnet. Det andra är vi befriade från: Krokodilerna. Men då och då lyser solen och då rostskyddar Gustaf båten.

7/2 2016. Wangi Wangi tur och retur. Eftersom det var dags att förnya visa för familj och båt seglade Caminante norrut en dagsresa till ön Wangi-Wangi, där det finns ett kontor för visaärenden. På vägen tillbaka till Hoga Island fick de ha hjälp av motorn, berättar Tina.

2/2 2016. Problem med vatten i källaren? Från den indonesiska ön Hoga island, Wakatobi, sydost om den stora ön Sulawesi, berättar Gustaf om byarna på ön och människorna där. Den ena byn är på land, i strandkanten, den andra nere i vattnet, på långa pålar. Det är möjligen dessa hus rubriken syftar på. Han talar också om att han har bytt lager i trefasgeneratorn.  Den har ju haft en del hyss för sig förut, men nu ska den hålla riktigt länge tror han. Och dykning och snorkling? Jo minsann, bättre än nånsin.

30/1 2016. I västerled. Tina berättar om de sista dagarna i Ambon och om avfärden mot Wakatobi i södra Sulawesi. Den långa sjöresan, 300 NM med svag vind, tar lite längre tid än de trott, så ett stopp på vägen känns bra. Problem med ankarspelet igen: Ett kullager måste bytas, men det verkar som om de har reservdelar.

22/1 2016. Indonesiska kompisar. Tina och Gustaf har under sina långresor alltid haft en enastående tur att få vänner på alla de ställen, där de har dragit fram. Senast var det en familj i Ambon som bjöd in dem på middag, varefter de fortsatte att träffas. Caminante ligger nu utanför en förort till centralorten Ambon. Mejl 2 dagar senare: "Vi ligger i startgroparna för att segla vidare nu, väntar ett par dagar på lämplig vind. Troligen stannar vi på några öar SE om Sulawesi och därifrån sedan till Flores och Komodo."

16/1 2016. Tomt igen på Caminante. Camilla, Eric och de tre barnen flög hem i går, men känslan av tomhet får bekämpas, för resan måste ju fortsätta. Tina berättar om roliga aktiviteter de haft under besöket, lite om hur de umgicks med vännerna på holländska Nautilus, men också att det flyter omkring en hel del plastskräp på havet.

1/1 2016.
Fullt hus ombord. En härlig blogg av Tinas välkända märke sprudlar av energi och berättar om hur de seglar iväg med svåger Erics familj över i stort sett okända vatten. Ambon-staden i all ära, men det är i alla fall undervattensvärlden som gör resan värd besväret. Nu gäller det att få de fem barnen att strunta i sina elektroniska leksaker, och tillsammans lyckas de säkert, särskilt som de hittar Magnum-glass i land.

21/12. Ny besättning. Blogg från Gustaf, men innan dess kom också ett mejl: "Vi är samlade hela gänget här, har fått en liten visky och alla är vid synnerligen gott humör!"

16/12. Yanggelo och farväl. Yanggelo hette den senaste ön i Raja Ampat-arkipelagen, där Caminante tillbringade några dygn i väntan på att segla ner till Ambon, dit Gustafs bror Eric med familj snart skall komma. Tina skriver om den senaste tidens upplevelser, där lite bekymmer med saltvattenskrokodiler hindrar dem från sena dyk i mangrovevattnen, ett problem vi lyckligtvis slipper bekymra oss om på våra breddgrader. Det var nu dags att ta avsked från vännerna på holländska Nautilus, som de haft sällskap med sedan augusti. Men snart kan barnen leka med sina kusiner, som nu förbereder sig för sitt livs längsta resa. På fredag går planet!

8/12. Har lämnat Wayag bakom oss. Tillsammans skriver Tina och Gustaf om den fantastiska marina naturen i Wayag i ögruppen Raja Ampat, Indonesien, där de befunnit sig en dryg vecka. Detta är ytterligare en ofördärvad pärla på Moder Jord, som få människor hunnit besöka ännu. Snorkling och skolan för barnen har varit viktiga under dagarna, men också umgänge med vännerna på Nautilus, som har ankrat intill. Men Caminante fortsätter: "Vi ska göra ett stopp till i några dagar på ett fint snorklingsställe och sen ta oss ner de 300 sjömilen till mötesplatsen i Ambon, dit Eric-familjen kommer. Tänkte komma några dagar i förväg för att proviantera lite."

6/12. Vi undrade om Caminantes senaste ankring skulle vara för evigt, men ett lugnande mejl från Gustaf gav följande besked: "Hur som haver. Ankarspelet? Det var inte det det var fel på. Det var bara så att det inte fick någon ström. Jag bytte ju kol på trefasgeneratorn och fick löda fast de nya kolens anslutningssladdar. Och då måste jag ha tennat lite för mycket på en av anslutningskablarna så att den blivit lite för stel. Det var nog därför den hade vibrerat av efter två hundra motortimmar och då kom det ju plötsligt ingen trefas. Det var därför jag fick fälla ankaret manuellt. Och då gäller det såklart att fälla på ett bra ställe, fälla är lättare än att ta upp ankaret utan el. Men det tog mig bara en kvart att lösa problemet efter att vi väl ankrat. Det var bara att ta fram lödkolven igen och förlänga sladden till kolet lite, och nu skall den nog inte vicka av igen.". Problemet löstes snabbt. Så nu kan Caminante flyttas igen, om det skulle behövas.

29/11. Äntligen för ankar. En lång och seg segling är nu över. Nätterna har varit jobbiga, med många segelbyten och en och annan squall. Att segla en så stor båt som Caminante med bara två vuxna ställer stora krav, och det har varit svårt att få tillräckligt med sömn. Tina berättar att glädjen var stor när de slutligen var framme (Vayag, liten ö långt ute i havet, närmaste större plats Sorong) och kunde kasta ankar på en skyddad plats. Då upptäcker de att ankaret inte går att dra upp igen!

28/11. På ekvatorn. De har nu seglat en vecka strax under ekvatorn, men just nu ligger kursen mitt på. Vindarna är svaga men värmen stark. Både yoghurttillverkningen och bakningen påverkas av den höga temperaturen skriver Gustaf. Man kan se på kartan (positionen via Winlink) att de snart är framme vid målet.

21/11. Under segel igen! I Jayapura möttes de av en ofattbar byråkrati, kryddad av ett kraftigt sug efter mutor. Gustaf, som sällan betalar mera än han måste, tycks ha stått emot de hårdföra byråkraterna, medan Tina anskaffade viktiga förnödenheter i staden. Till slut, efter fem fulla dagar, var alla papper erhållna, undertecknade av dem det vederborde och försedda med de stämplar lagen krävde och Caminante var således lagligen mottagen i Indonesien, liksom hela besättningen, med deras pass, visum och allt vad övrigt var. Dags att fortsätta resan, pust...

16/11. I Vanimo till slut! En berättelse om hårt väder på kusten utanför staden Vanimo och om byråkrati och bekymmer vid utklareringen från Papua New Guinea. Om denna pappersexercis berättar Gustaf med glimten i ögat trots att risken att bli bötfälld var påtaglig. Resan ska snart fortsätta igen (i natt?).  Nästa besök hos myndigheter blir inklareringen i Indonesien (Jayapura) och sedan seglar Caminante vidare mot Ambon-ön (Indonesien), där Gustafs bror Eric m. fam. skall möta upp om c:a en månad. Barnen längtar efter sina kusiner!

8/11. Ninigo. Tina berättar om den vänliga atollen, där trädgårdarna är prydliga och människorna sympatiska.

7/11. Mejl igen (Gustaf): "Kom fram till Ninigoatollen i morse och ankrade i sydvästra änden innanför det skyddande revet. Här inne i atollen är vattnet en bra bit över 30 grader vid stranden, som ett riktigt varmt bad."

5/11. Svaga vindar. Det droppar in lite mejl då och då, vid sidan av blogg-inslagen, som publiceras automatiskt på bloggsidan. Den här gången skriver Gustaf om den långsamma seglingen mot Ninigo-atollen, där vattnet tagit slut på grund av den senaste tidens svåra el Niño, den värsta i mannaminne, ett resultat av ett allt varmare klimat.

2/11. Kavieng. På väg till Ninigo-atollen. 400 NM segling, hittills i svag vind. Tina berättar om inklareringen i Kavieng och om den närmaste tidens upplevelser.

26/10. Feni islands. Gårdagens berättelse fortsätter, signerad Gustaf. I mejl berättar dessutom Tina att de har klarerat in i Kavieng, Papua Nya Guinea "och har ankrat tryggt bredvid Nusa Island Retreat, ett litet resort för dykare och surfare. Det är häftigt att vara här. 2 grader söder om ekvatorn. Växtligheten är så exotisk. Här Kavieng är det mer civilisation än jag trodde, med företag, bilar, motorbåtar."

25/10. Ambitle island. "Här puttrar vi fram för motor sedan två timmar..."  Gustaf berättar om märkliga, isolerade öar.

23/10. Position via Winlink: "Anchored in SW Ambitle isl. Feni islands, PNG". Se länk Winlink vänstra blåa ramen.

22/10. Platthavssegling. De lämnade Salomon för två dygn sedan och är på väg mot Kavieng i Papua Nya Guinea. Tina berättar om en lugn segling, och också att hennes ben börjar bli bra.

15/10. Infekterade myggbett. Tina berättar om ett nytt bekymmer, sår på benen, efter att hon kliat sig. Här i Sverige en bagatell, i tropiskt klimat en större risk, inte minst med tanke på de resistenta bakteriestammar som har börjat dyka upp lite varstans. Med bra behandling ska hon nog snart bli av med otyget får vi anta, så att de kan fortsätta mot nya spännande äventyr.

6/10. Watermakern åter up’n running. Så fick de vatten igen. En teknisk läsövning av Gustaf.

5/10. Solomon Islands, ett första intryck. Ny berättelse igen (Gustaf). Salomon-öarna verkar vara det paradis Caminante-folket varit på jakt efter sedan de lossade förtöjningarna i Långedrag.

1/10. Watermakern trasig. Tina skriver om bekymmer ombord. Nu har de klarerat in på ön New Georgia (Noro) och väntar på en ruggigt kraftig elmotor, som ska komma på måndag.

26/9 Liten tillbakablick. Gustaf berättar detaljer från besöken på de olika öarna, bl.a. om många möten med hövdingar, som han fick en speciell relation till. Ett långt avsnitt med mycket läsvärt. Nu befinner de sig på Salomon-öarna, även kallade Solomon islands.

20/9 Anlände till ön Ureparapara (fortfarande inom Vanuatugruppen).

16/9 Vanuatu. Gustaf berättar om hur de besökte staden Luganville på Vanuatus huvudö, med samma namn som ögruppen. Utklareringen är nu klar. Resan från Vanuatu fortsätter om några dagar.

9/9. Nytt avsnitt från Gustaf, Vardag på Wala, där han berättar om insatser de gör för innevånarna, som lever under enkla förhållanden.

7/9. Laplap på Wala Island. "Vad är Laplap?" undrar den intresserade läsaren. Jo, det står i bloggen, liksom att de nu har förflyttat sig vidare norrut. Wala island ligger nära huvudön Vanuatus nordspets (östra sidan). Där lär de sig mera om matlagning av de bofasta. Tina berättar också att hon har stukat en fot, lyckligtvis efter att ha druckit kava, som tydligen kan ha smärtlindrande egenskaper.

31/8. Sköldpaddor och tandvård på Epi (Tina). Resan mot de asiatiska öarna fortsätter. De befinner sig fortfarande i ögruppen Vanuatu, nu på Awei, Maskelyne Islands, som är en mindre grupp i Vanuatu. Ibland undrar man hur innevånarna på dessa öar får sin tandvård, och här berättar Tina bl. a. om tyske tandläkaren Michael på Mariposa, som far runt i sin katamaran och som volontär lagar tänder på alla som har lust att besöka hans flytande mottagning.

21/8. Cave of sculls, en ny blogg från Tina! Spännande med den gamla begravningsplatsen, och intressant att läsa om den orkandrabbade ön, och om hur de överlevande åter fått igång de viktigaste samhällsfunktionerna.

19/8. Här på Erromango, det gamla kannibalnästet, tjuter vinden, men ösregnet och åskan har dragit förbi. Det var skönt vi seglade vidare från vulkanön, här ligger vi mycket bättre. I morgon ska vi upp och kolla in spännande grottor. Kanske får vi också se skelettgrottan de begravde sina kannibalhövdingar i för länge sen, men den är helig och man behöver man få andarnas tillåtelse först. Har träffat David, en gammal farbror, som lovat visa oss vägen.

De får de ingen frukt i år. Allt blåste sönder och samman, hus och träd blåste bort i cyklonen i mars, så man får hoppas de är starka i sin nya religion så de inte börjar nappa åt sig turister att knapra på när hungern sätter in. Vitkål och någon sorts squash har de trots all kunnat odla, tack vare frön de fått som katastrofhjälp. Vi bytte till oss lite av dessa grödor mot ris och mjöl idag. Det blir lite väl enformigt att bara äta vitkål och träiga gurkor, som man måste koka. Nu får iallafall Davids familj lite tilltugg. Skolan i den lilla byn har gått på halvfart sen katastrofen, barnen har fått hjälpa till i jordbruket och med att bygga upp byn. Man säger att eftersom maten inte räcker, så är det ingen idé att köra hela skoldagar.

Ska bli spännande med lite expedition imorgon, och vi tänkte ge Davids familj en slant om han är vänlig och lägger en dag på oss. Jag har också köpt billiga fiskekrokar på ebay och lagt i små påsar att byta med, men som sagt finns här ingen frukt att byta till sig och jag antar att de egentligen behöver sin mat själva.

18/8. Erromango nästa. Gustaf skriver: "Vi fick in en väderprognos som sa att regnvädret som skulle komma nu ikväll förutspås bli alldeles enastående kraftigt, men också en smula blåsigt så vi lättade ankar i morse och styrde kosan mot nordväst. Tyvärr tjuvstartade regnet så vi seglar just nu insvepta i en särdeles våt värld. Men, det går ingen nöd på oss för det, vi lagar små goda rätter och lyssnar på "Liftarens guide till galaxen". Destinationen är Erromango, ön norr om Tanna, där vi hoppas möta en lugn och rullfri ankarplats i regnlä av ön. Det är ungefär 35 sjömil kvar och vår position nu är 19-15S 169-19E och snart lunchtid ombord."

17/8. Ömma stjärtar, heta blickar och en doft av svavel. Gustaf berättar mera om vulkanen, som tydligen inte är att leka med. Dessutom talar han om cyklonen, som satte Vanuatu på kartan för resten av världen.

16/8. I går skrev Tina ett mejl: "Vi har ankrat brevid Mount Yasur, Tanna, Vanuatu, världens mest tillgängliga, aktiva vulkan. Fast idag tycks den ganska lugn. Bara några små svarta rökpustar! Vi var så hungriga här när vi ankrat, så jag lagade till en jättebrunch, med fisk, potatismos, stuvad mangold, kokta ägg, sallad. Idag söndag ligger vi lågt, imorgon skall vi ta itu med inklarering, som säkert kommer att ta hela dagen. Alla är ok ombord. Jag kunde ta en massa dag- och nattvakter trots att det varit bitvis blåsigt och skumpigt. Ett Skopoderm-plåster bakom örat, och Henning Mankell-deckare på läsplattan, så glömmer man sitt lilla illamående. Det har varit lite ruggigt på nätterna, vi har haft långbyxor och tröjor, till och med mössa om man skall ut på däcket."

14/8. Olja och vågor. Det är vad den handlar om, senaste bloggen. De avseglade från Suva den 11/8 med destination Vanuatu. Svenska Wikipedia: "Vanuatu, formellt Republiken Vanuatu, är en östat i Melanesien i sydvästra Stilla havet. Ögruppen, som är av vulkaniskt ursprung, ligger cirka 1750 km öster om norra Australien". Och vidare: "Vanuatu består av ett antal öar utspridda över en stor havsyta. Det talas mer än 70 olika språk. Detta på en befolkning av drygt 200 000". Allt väl ombord, men det var bökigt att komma iväg.

4/8. Laptopskrasch och läckor. Tina berättar om glädjeämnen och bekymmer i Suva, där de har legat ganska länge nu. Deras nya Lenovo gick plötsligt inte att använda, när hårddisken slutade fungera. Utan dator kan man ju inte segla! Dessutom har det börjat läcka in regnvatten från massor av rostskador - jo, Suva är Fijis regnigaste plats. Och när ska de segla vidare? Kanske när datorn är lagad och båten är hel och ren.

25/7. Some bananas for a Billabong. (Billabong är ett globalt klädmärke, välkänt för sina surfshorts). Tina berättar att de är tillbaka i Suva, huvudstaden på Fiji. De utrustar och shoppar flitigt inför den kommande avresan mot asiatiska öar, där de kommer att tillbringa det närmaste året, långt från handelscentra. Tina berättar att kolen i trefasgeneratorn var slut, men kunde ersättas (Gustaf är en händig seglare), så nu kan ankaret firas både upp och ner.

17/7. Nigali Passage. Tina skriver om ön de kommit till och om vädret, som nu är mycket bättre. Nigali Passage är inloppet i revet där de ligger. Gau ligger strax öster om huvudön på Fiji. De har sällskap av fyra andra barnbåtar, och den sociala aktiviteten är på topp, så man kan gissa att alla trivs, inte minst barnen.

13/7. Gyttjebad på Gau. Nu har de återigen flyttat på sig och ligger vid ön Gau, i förhoppning om mera att upptäcka och kanske bättre väder. Tina berättar också att de har skrivit till de indonesiska myndigheterna i Jakarta och ansökt om inresetillstånd. Men först en sväng till västra Fiji, där solen visar sig lite oftare.

6/7. Informationsdrev i Suva. Nu har planerna klarnat - de kommer att segla vidare till Asien via Papua nya guinea. Anders har åkt hem, och kring Caminante har flera nya barnbåtar dykt upp. Tina och Gustaf samlar all information de kan komma åt om de aktuella asiatiska öarna och om hur man tar sig fram där. Förutom ett energiskt socialt liv med kunskapsutbyte, ska även båten underhållas. Just nu har batteribanken problem, och Gustaf måste troligen förnya delar av den. Tina berättar, och det känns nästan som om man var med i gänget. Ett tips från Tina: På http://www.noonsite.com/ finns mycket intressant att studera!

27/6. Sista natten i Astrolabe Reef. Eftersom Anders snart ska ta flyget tillbaka till Sverige (via Sydney) seglar Caminante tillbaka till huvudön Viti Levu med  staden Suva igen. På vägen besöker man Kadavu (ung. 65 km lång), som omges av Astrolabe Reef. Här odlas Kava, av vilken man bereder kava-kava, en milt berusande dryck. Tina ger en fin skildring av livet i Fiji, där Caminante-familjen bereder sig på att mista en uppskattad gäst.

19/6. Blåsväder i Dravuni. En fin skildring av Dravuni, ön söder om Fijis huvudö. Tina berättar om levnadsvillkor och glädjeämnen på denna "Kurrekurreduttö", där Gustaf och Anders lagar innevånarnas många trasiga teknikprylar. En kurs i fijiansk matlagning förgyller berättelsen.

16/6. Anders ombord. Tina berättar om Anders ankomst den 10 juni och om hur de flyttade Caminante till ett nytt ställe: Dravuni i Astrolabe Reef, cirka 70 sjömil rakt söder om Suva. Herrarna fick dricka kava-kava tillsammans med många nya "lokala" vänner men sjösjuka var priset att nå denna exotiska plats. Tack Tina!

15/6. Suva - ett nytt avsnitt i  bloggen, denna gången från Gustaf. Suvas industrihamn är lite rörig, med många båtar, liv och rörelse. Och det gäller att hålla reda på sina saker. Men inget nytt om Anders, som är på väg.

7/6. I spetälskekolonin. En lång berättelse från Gustaf, från öarna Namena och Makogai island, där de befunnit sig på senare tid tillsammans med några andra båtbesättningar. Mycken tid har ägnats åt dykning och naturskådning, men också umgänge med seglare och urinnevånare. Och spetälskekolonin då? Jo en övergiven sådan hittade de till slut, i djungeln på Makogai island. I morgon eller i övermorgon seglar de vidare till Suva (huvudön) för att hämta upp en ny besättningsman: Vännen Anders.

1/6.
Ur hamnen igen. De har nu stuckit iväg till en ny dyk-och snorklingsplats vid en annan liten ö, Namena island. Tina berättar hur de hade det i Savusavu, byn på ön Vanua Levu, den näst största i Fiji-gruppen.

26/5. Framme i Fiji. Den sista biten var jobbigare än man kunde tro, men nu ligger de lyckligt vid sin boj. Inklareringen är gjord, och Tina, som skrev bloggen, verkar nöjd.

24/5. I svaga vindar. I fredags morse lämnade de atollen och seglade vidare mot Fiji. Gustaf berättar om dykning och avslutar med en spännande historia om en liten flygfarkost som nästan försvann i oceanens djup.

21/5 Båtkollektivliv. Tina skriver om det fantastiska Minervarevet och om hur man lever där, med båtarna ankrade i den ringformiga lagunen och med landremsan som försvinner två gånger per dygn, vid högvatten. Rikligt med fisk och trevliga grannar har hållit dem kvar längre än de hade planerat.

17/5 Under vattnet lurar en…snorklare. Gustaf berättar mer om harpunering. Låt oss hoppas att fisken inte äter upp fiskaren, något man kan fundera över.

16/5. Ankrade i norra Minerva-atollen. Gustaf berättar hur de kom fram till den märkliga atollen, som nästan inte har något land över havsytan. Det här var andra gången de besöker Minerva, förra gången var före jul, på väg till Nya Zeeland. Spännande fiskehistorier är vanliga i denna blogg och här följer en av dem. Och så de nya vännerna, denna gången är de från Australien. Välkomna till Minerva, uppkallad efter vishetens gudinna i det gamla Rom!

14/5 Mejl från Gustaf: "Vi har 50 sjömil kvar till Minervarevet nu, så vi ankrar nog upp i morgon bitti. Just nu seglar vi med ovanligt god fart, så det blir till att vänta på gryningen innan vi går in genom passet."

12/5. Fågel, fisk och mitt emellan hav och himmel. Gustaf filosoferar över människans ondska medan Caminante flyter fram över det väldiga havet. Men godheten finns allt också, konstaterar han.

10/5. I ett mejl via WinLink skriver Gustaf: "I fredags kastade vi loss från NZ. Första dagen var regnig och seg, men sedan dess har vi haft fin och bekväm segling norrut. Vi var flera båtar som seglade samtidigt, bl.a. Fieltrip och Exodus som vi umgås med en del. Karin och Lovisa ser fram emot att leka med Fieldtripbarnen Michel och Elisabeth när vi kommer fram om sådär fem dar."

9/5. Under segel igen. Så kom de iväg till slut, i hällande regn och med hårda, opålitliga vindar. Gustaf skriver om avfärden från Opua.

8/05. Vädervända. Det var nu några dar sen Tina skrev det senaste blogginlägget. Aktiviteten på bloggen har varit ovanligt låg på senaste tiden, kanske för att de ligger kvar i eller utanför Opua, umgås med vänner och ingenting speciellt inträffar, som de tycker är värt att skriva om. Nu börjar det emellertid snart att röra på sig igen. Nu ska de snart de segla mot Fidji, och tanken är att ta ett stopp på Minerva Reef, där de har rastat förut. Möjligen har de redan kommit iväg.

13/4. Påskkalas och ekolodsbyte (Tina). "Vi lämnade sedan Opua, och är nu ute i Bay of Islands igen". Trevlig läsning från soliga Nya Zeeland.

2/4. Ömma ben i Bay of Islands. Tina berättar om hur de får motion genom härliga promenader i det vackra landskapet. Nu är det dock dags att segla tillbaka de 10 sjömilen till Opua, eftersom en del livsmedel är på upphällningen.

25/3. På upptäcksfärd i Bay of Islands. Gustaf berättar att de nu har lämnat Opua och gått till en ny ankarplats. Tina har fått en ny kajak och Caminante har fått en ny AIS. Vi får hoppas att den håller längre än sina föregångare.

17/3. Åter lugnt. Cyklonen blev inte så farlig, visade det sig. I stället blev det en dag av lugn och ro ombord, med tvätt och pyssel och riklig tillgång på ström, eftersom vindgeneratorn kunde ge den nya invertern energi nog till att köra tvättmaskinen och andra saker ombord, som behövde "landström". Och de nya italienska grannarna var riktigt trevliga, fast de ankrade mellan Caminante och grannen Nautilus.

15/3. En cyklon, Pam, närmar sig snabbt. Gustaf skrev bloggen, Pam kommer. Oroande rapporter talar om många dödade på Vanuatu, som vädjar om internationell hjälp.

13/3. Dagens blogg, Kajak eller kabrak handlar om landström från batterier och om hur de köpte dåliga kajaker. En lång betraktelse om hur deras blybatterier ibland går sönder kan vara svår att förstå för den oinvigde (tydligen har inte Gustaf svaret heller). En annan sak: Kanske håller de på att förbereda en resa till Indonesien? Tina skaffar gajdböcker och tar reda på hur det står till i detta land, så en god gissning kan vara att vi har kommit på något!

10/3. Caminante är återintagen. Besättningen är nu på plats efter en lång och jobbig resa från Göteborg. Båten var täckt av guano, ett elakt spratt av Opuas alla sjöfåglar. Härligt att bloggen fortsätter igen!

27/2. Caminante svajar fortfarande utan besättning kring sin boj i Opua, Nya Zeeland, medan Gustaf, Tina, Lovisa och Karin är i Göteborg. Barnen går i skolan och visar sina färdigheter de skaffat i Caminanteskolan. De bor alla i Gustafs föräldrars hus, som de vuxna gör sitt bästa att tömma på alla möbler och andra föremål, så att det kan säljas till våren. Gamlingarna bor nämligen på Orust med sina höns, och har inte längre behov av ett hus i stan, som en gång var Gustafs och syskonens barndomshem. Nu har det gigantiska hustömningsprojektet nästan klarats av, och dagen för avfärd, den 1/3, ligger kusligt nära. Snart ska väskorna packas. Så mycket saker att tänka på!  Och snart börjar väl bloggandet igen, så att allt ska återgå till det normala, där äventyren avlöser varandra. Men först ska de göra den långa flygresan till andra sidan jorden, spännande för både barn och vuxna.

24/12. Caminante firar juldag i ensamt majestät vid sin boj i Opua, i väntan på besättningen, som just nu har en skön julafton i Gustafs barndomshem. Nya Zeeland har 12 timmars försprång jämfört med oss, och säkert känns deras ljusa sommardagar längre än de bistra svenska vinterdagarna här. På Bildsidan kan ni se illustrationer till det förra avsnittet (den 7/12), spännande bilder. Och framtiden? Jo, flickorna ska fortsätta i skolan här ett par månader och de vuxna långseglarna ska förstås umgås med sina syskon, gamla vänner och sina dagars upphov, nu ett par år äldre än när skutan lämnade GKSS-hamnen. Julstämningen sänker sig, barnen stojar på avstånd och Karl-Bertil Jonssons stämma ljuder från TV:n. God Jul, Caminantevänner!

7/12. Orcas i Opua. Sista blogginlägget före besöket i Sverige är skrivet av Tina. Orcas är de eleganta, svart-vita djuren som kallas späckhuggare på svenska. Vi ser dem ibland i naturfilmer på TV, där de visar upp sitt sociala beteende och imponerande förmåga att röra sig i vattnet, nästan som delfiner. Nu sitter Caminante-familjen på flygplatsen i Auckland och väntar på sitt flyg (mejl från Tina). Där råder sommarförhållanden, hos oss regn, rusk och kyla. Hoppas de inte blir besvikna när de äntligen kommer fram till oss och den kylslagna svenska julen!

27/11. Sommaren har kommit hit, säger Tina. Alldeles nyss var det ju kylslaget, de eldade koks i kaminen och gick omkring och småfrös, barn och stora. Nu kom värmen till Nordön, Nya Zeeland. Lite otur då att åka till antipoden (Sverige) snart, där höstrusket bjuder på duggregn och kyla. Men barnen längtar och Lucia närmar sig. Sina seglande grannar kommer de nog att sakna, men här finns många som längtar.

22/11. Tina berättar om livet i Opua, Nya Zeeland, och vad de sysslar med på båten och på land. Bloggen heter Bay of Islands och det verkar som de har utforskat omgivningarna ordentligt redan. Barnen finner sig som vanligt väl till rätta med nya lekar och sociala kontakter, medan  de vuxna mekar och förbereder resan till Sverige, som närmar sig allt mera. Ankringsplatsen är lite rullig, men frågan är om de ska lämna båten så här eller flytta den till en lugnare plats, när de åker på sitt långa hembesök?

10/11. Kort och lakoniskt: "Nu har vi skaffat en båtplats och köpt flygbiljett till familjen. Vi åker härifrån den 7:e december och far tillbaka 1:a mars." Gustaf meddelar att de tänker fira jul i Sverige. Och vi ser fram mot att träffas...

9/11. Så kom den då till slut, bloggen som berättar var de är och vad de har för sig: Matorgie i Opua, författad av Tina. Tydligen lite kallt och glåmigt på andra sidan av vårt förträffliga klot. WinLink passar på att presentera sig i slutet av Tinas inlägg, i ett automatiskt tillägg, där vi kan läsa om vilka som är Caminantes "brevbärare". Är du licensierad radioamatör får du använda denna tjänst, som gör att du gratis kan skicka mejl från vilken plats som helst, där det går att upprätta en radioförbindelse till en amatörradiostation, som gratis upplåter sitt bredband till tjänsten WinLink.

4/11. Caminante är nu nära Nya Zeelands kust, c:a 150 sjömil återstår. I dagens bloggavsnitt, Kallfronten berättar Gustaf om hur det går till på slutet av den långa överseglingen. Myndigheterna är tydligen mycket alerta när det gäller att kontakta nykomlingar. Det tilltänkta målet, staden Opua, hittar man innanför Bay of Islands, om man förstorar kartan som Winlink förmedlar.

1/11. En bit på väg. Gustaf summerar Caminantes varierande vindar och segelsättningar (och motorgång) sedan avgången från Tonga-öarna. De seglar nu nästan rakt söderut, och framför dem lurar ett lite sämre väder, som de antagligen når på måndag. Passagen av datumgränsen tycks ha skett omärkligt.

29/10. Till havs. Det blev bara en dag på Minerva Reef, ön som inte är en ö. Gustaf berättar om en märklig hummerjakt bland koraller, och hur han tappade den största hummern. Dock inget att hänga läpp för, skulle jag gissa.

28/10. Minerva Reef. Nu har de kommit fram till denna märkliga ö, där man blir våt om fötterna vid högvatten. Här ska de ligga tills väderutsikterna blir tillräckligt bra för den sista långa sträckan till Nya Zeeland. Tina skriver och berättar inkännande om stora och små detaljer.

24/10. Redo för NZ. Så heter dagens text från Tina, och NZ står förstås för Nya Zeeland. Den sista tiden har de seglat söderut, med strandhugg på olika öar. De ligger just nu i Nukualofa, Tongas huvudstad, på Tongatapu, huvudön, och förbereder sig för seglingen Först går de till Minerva Reef (2-3 dygns segling), sedan till Nya Zeeland (ytterligare 7-8 dygn). De har redan klarerat ut och tankat skattefri diesel. Snart sker avfärden! Kolla med Winlink-positionen!

17/10. Blogg från Tina: Haapai. Ön de ligger vid nu heter Haano Island, i ögruppen Haapai, Tonga. Det känns nästan som om man var där, med grisarna, som bökar på kyrkogården och allt. Och Gustaf skickade samtidigt ett nytt mejl igen, med fler detaljer:

"Här har tempen fallit från 26 grader i vattnet till 24 trots att sommaren är i antågande. Vi rör oss ju så sakterliga söderut och är nu inte så långt från södra vändkretsen där tropikerna tar slut. Lufttemperaturen följer med den i vattnet så Tina hade mössa och jacka idag för det blåser kuling just nu.

Vi har haft sydvind några dagar och från den riktningen är ankringen dåligt skyddad här så idag flyttade vi oss en bit till Hapai-gruppens huvudstad, Pangai. En by med en gata och några bilar, men här finns ett tullkontor vi ska in och prata med nu när lunchen är avklarad.

Passade på att fylla tre dykflaskor på vägen när motorn ändå gick, vinden var ju stick i stäv. Snorklingen och dykningen är största behållningen här, det är en spännande udervattensvärld. Igår såg jag en stor napoleonfisk (orädda fiskar som ofta blir lika stor som mig själv) och en spotted eagleray (just det, ser faktiskt ut som en örn som flyger under vattnet) samt en havsorm som simmade bredvid båten i ytan.

I förrgår gjorde vi en långpromenad iland och pratade med många lokala på Haano. Det bor 83 personer på ön och som jag skrev blåste de flesta hus sönder i februaristormen, en kategori 5-orkan, det värsta av det värsta. Alla kyrkfönster utom ett pyttelitet ett var borta, liksom taket på den stora stenkatedralen. Nu har det varit torka och då det inte finns så många plåttak kvar att samla vatten med sa en dam att de börjat dricka havsvatten. Tror marken som består av korallsten är för porös för att det ska gå att få färskvatten ur en brunn.

Det syntes på odlingarna att det var torka, all majsen var brun och död och de flesta grödor slokade. Två damer gick för att samla snäckor de skulle sälja till grannön, på det sättet kunde byn tjäna 30 dollar per månad så de kunde köpa bensin till byns lilla elverk. Lyx att ha ström ibland! De hade fått lite u-landsstöd i form av några tält och lite mat, men sedan i juni fick de klara sig själva igen. Utom kyrkan. Den hade några fd tongabor som jobbar utomlands nu lovat attsponsra så den kunde byggas upp igen. I byns låg och mellanstadium går 11 barn från åk. ett till sex. Men i klass tre finns fn inga elever. Vi hejjade på ett par små barn som flög en liten drake de byggt av två skrivpapper och en liten kvist. Några mammor var ute och vallade sina småbarn, men inga män syntes arbeta utom en gammal farbror som flätade ett palmbladstak. Kanske jobbar de på annan ort eller så är de deppiga. Tyvärr tog vi varken med pengar, vatten eller mat på vår långpromenad, annars hade vi med glädje givit ett litet bidrag."

13/10 Det kom ett mejl från Gustaf: Sent: Monday, October 13, 2014 8:58 AM. "Vi har flyttat ner till Hapai-gruppen nu. Mittenöarna här på Tonga. Det är det mest glesbebyggda avsnittet av detta u-land. Här är väldigt fattigt och alla moderniteter  har kommit som ulandshjälp, gåvor från seglare eller så är det någon av de få turistnäringarnas investeringar. Nästan alla familjer är självförsörjande och om de har ström är den från en fådd solpanel. Vatten i en tunna samlar de från plåttaket, mat från fruktträd och lite höns och grisar har de på gården. Många flyttar härifrån, men familjerna har många barn, så jag tror inte befolkningen minskar.

Här är fantastisk snorkling och dykning. Över 50 meters sikt. Otroliga korallberg som står upp som tinnar och torn nästan till ytan från botten där nere på 30 meters djup. När man simmar runt känns det som man kan flyga över detta taggiga landskap. Massor av liv med små och stora fiskar. Ibland ser man sköldpaddor, ibland hajar, ibland formationer av jättestora spotted eagleray som svävar fram som stora fåglar eller bombplan i formation. Under stenar hittar man muränor tjocka som ens ben. Korallerna är urtjusiga i alla fantasifulla former och färger. Och så alla andra märkliga djur tex sjöstjärnor stora som huvudkuddar och stora buskar av havsanemoner med clownfiskar. Häromdagen såg jag min första jättemussla. Säkert 10 kilo, vidöppen och med ett mycket färggrant och skräckinjagande djur därinne. Men också delikat, om man nu skulle vilja ta kål på det vackra djuphavsmonstret.

Här på Hapai hade de en tropisk orkan i januari och alla fem-tio husen i byn, en kilometer bort, blåste bort. Taken ligger härute på 30 meters djup, bra långt från land. De fick hjälp utifrån att bygga upp igen och nu ligger ett par prydliga hus där, troligen mycket bättre än de som var innan. Man förstår att motivationen att anstränga sig med huset hålls nere av tanken på att det kanske ändå blåser bort. Man kommer på något sätt att tänka på de tre små grisarna och vargen."

11/10. Tina skriver Kalas och gristaxi på Tonga, där vi får läsa om härlig samvaro i Söderhavet. Många barnbåtar ankrar tillsammans, eftersom långseglarnas liv mestadels styrs av de yngsta ombord. Från Tonga sker sedan avstampet mot Nya Zeeland, som är målet för alla i och omkring Caminante. Exakt när detta skall ske har vi inte fått veta, men det ligger nog i luften. De som drivs av vind och vågor är som flyttfåglarna - en dag lyfter de och är på väg igen.

3/10. På eftermiddagen kom så en ny blogg med namnet Tonga (Gustaf). Fin beskrivning av livet på Niue, översegling till Vava'u (kallas också Neiafu) och spännande berättelser om klättring och snorkling där. Ankringen på Vava'u skedde den 26/9.

3/10. Det var nu ett tag sedan det kom några nyheter, men i ett mejl från Gustaf skrev han i går: "Vi har varit lite busy här ett par veckor. Först med ihärdigt turistande på den enastående ön Niue och nu med skola och ett stort lass båtmeck. Det är ju snart dags att segla ner till NZ och på vägen kan man få hårt väder så det är bäst att få skutan i bästa trim inför den etappen.
Har legat i byn en vecka här, men ska ut i skärgården i morgon och sedan sakta ta oss söderut genom ögruppen." Caminantes position (WinLink) visar att de ligger vid ön Vava'u (i konungariket Tonga). Förberedelser pågår nu för seglingen mot Nya Zeeland.


19/9. Det blev Niue, ett efterlängtat stopp på vägen mot Tonga, efter över en vecka till sjöss. Gustaf skrev bloggen, som heter Grottor och ormar. Denna ö, ett kungarike på oceanen, är en sannskyldig naturupplevelse, som här får en lockande beskrivning. Troligen drar de vidare på lördag. Och ormarna? Jo de finns - i vattnet.

16/9. Caminante ilar fram genom natten, skriver Gustaf. Målet är Tonga, med ett eventuellt stopp på Niue, som ligger (i) på vägen.

9/9. Hotel California, blogg från Tina igen! Maipihaa - Mopelia är tydligen juvelen i den franska Polynesiens krona. Det finns en lyrik i denna blogg, som talar sitt tydliga språk: Här vill man stanna kvar. Men likt Goethes Faust får man inte gilla läget fullt ut, man måste vidare, även om man "ber ögonblicket att vara för evigt". Så Tina säger, att de drar vidare i morgon. Och då blir det väl så.

30/8. Atoll-liv på Maupihaa, ett blogginslag av Tina, vari hon berättar om människor på ön (som också kallas Mopelia), matning av hajar och om ett av Gustafs eviga reparationsobjekt, denna gång en radio med inflyttade myror. De har flyttat sig till södra sidan av ön för att få bättre lä. Vädret är som här - regn och blåst.

26/8. Tina berättar i dag att de har seglat 130 sjömil västerut, till atollen Maupihaa, tillsammans med två andra barnbåtar. Allt väl, fast krångel med en toalett, som inte spolats tillräckligt ofta. Dagens avsnitt heter Jolle på drift i Maupihaa.

14/8. I dag kom ett blogginlägg från Lovisa, Utdrag ur Lovisas dagbok. Jätteroligt. Och samtidigt dök det upp ett mejl från Tina, som beskriver hur det är på Bora-Bora, en ö bland Sällskapsöarna:

"Vi ligger för ankar på nordsidan av Bora Bora tillsammans med fem andra barnbåtar - 15 ungar!! Igår åkte vi gemensamt 1.5 sjömil till ett ställe med stora mantarockor. De ver verkligen stora, 3 meter skulle jag gissa, mellan vingspetsarna. Karin dök med Gustaf igen. Jag bannar honom för han får inte gå ner djupare än 5 meter - men han höll ej löftet. Det kan visst vara farligt för små outvecklade lungor. Men Karin är helfrälst - men kommer ju mycket närmare de stora rockorna då...

Sen har det pisseregnat på oss. (Franska Polynesiens välbevarade hemlighet - det regnar här ibland..)
Igår eftermiddag-kväll var vi några som hälsade på en familj i land. Det är en exfransos på 28 år, som jobbar i hotellnäringen här intill. Hans fru är höggravid med hans första barn. Han har tre vackra styvdöttrar i tonåren, som alla vill öva att prata engelska. De brukar paddla förbi vår båt i sina kajaker varje dag. Varför är människor så vänliga här jämfört med hemma?! De säger - välkomna in på kaffe, välkomna att gå över vår tomt till vägen. Skall vi köra er till mataffären? Vill ni komma och använda vårt internet...??!! Inga brukar ankra utanför deras strandtomt, så de är jätteglada. De har tre hundar och en katt med kattungar... så barnen är överförtjusta.
Om en timme är det gemensam middag ("potluck" som det heter), på båten Li'l Explorer. Vi mötte dem sist på Galapagos. De har fem ungar ombord. De har byggt en jättekatamaran - och där finns det plats för alla... de har ändå en motorcykel i sittbrunnen..."


6/8. Den 4/8 lämnade Caminante Raiatea och seglade de 25 sjömilen till Bora-Bora, som kan stavas med eller utan bindestreck. På Raiatea bytte Gustaf bränslepumpen och reparerade trefasgeneratorn, allt väl, men på Bora-Bora gick motorn inte att starta. Detta beklagliga bekymmer är nu också ur världen. I bloggavsnitten Motortrubbel på Bora Bora och Vän med motorn igen beskriver Tina och Gustaf seglarnas vardag, när loja dagar med sol och segel byts mot verktyg och motoroljans sträva lukt. Varsågoda och ta för er - snart vet ni också hur man lagar en Perkins diesel.

2/8 Barnbåtsflottan siktad i Uturoa. Nytt avsnitt från Tina berättar att de blir kvar på denna ö några dagar trots att båten nu fungerar som den ska. Orsaken: Många barnbåtar har dykt upp, så det gäller att ta vara på tillfället att ha gemensamma lektioner för barnen, utbyta erfarenheter och - ha kalas. Och båtana - de heter Moana Roa, Field Trip, Byamee och Daphne.

31/7 Det har funnits ett problem för Caminante på senare tid: Att föra över blogginläggen till hemsidan. Men i går dök det upp ett från den 24/7: Väl ankrade på Raiatea. I mejl från Gustaf kom samtidigt följande uppgift: "Var på flygplatsen i morse och hämtade dieselpumpen från England. Eftersom den inte var så dyr (gränsen är ungefär 150 euro) slapp vi tullen, som annars har varit dryga tusenlappen för grannbåtar som beställt saker. Skönt! Ännu bättre, pumpen passade och allt funkar nu som det ska, testkörde en god stund."

29/7 Mejl från Gustaf: "Polisstationen här (Uturoa) har till och från haft flaggorna på halv stång. Så ock idag. Något sorgerligt händer nog i den kalla världen där utanför (Anm: Flygkraschen i Mali med många dödsoffer). Men från det är vi förskonade, skyddade av vårt lilla korallrev och de många trevliga fransmännen. Traskade uppför berget med Lovisa idag igen. Det är 200 meter högt och man har en härlig utsikt där uppifrån. Byn ser ut som en modell. Kyrkan, stadshuset, skolan och sjukhuset. Och så flygplatsen en kilometer utanför staden. Och runt alltihop vårt trygga korallrev, som en ringmur runt en medeltidsby innanför vilken Caminante ligger för ankar.

När vi kom hem gjorde vi olika marineringar av rå nyfångad svärdsfisk, som Tina köpt tidigare idag. Vi har blivit riktiga sushiälskare. Med olivolja och färsk ingefära gjorde vi den ena marineringen. Limebehandling och därefter dränkning av fisken i nypressad kokosmjölk var den andra. Båda mycket goda. Margo bjöd på kokoskaka till efterrätt.

Jag blev klar med kopplingen till trefasgeneratorn igår och provkörde maskin en halvtimme för att köra watermakern. Det var en vecka sedan den senast varb igång. Ytterst lyckat. De gamla problemen med varmgång och skrammel är nu lösta. Men såklart förtsatte den läckande dieselpumpen som förut. Jag fick montera tillbaka den för att kunna testa maskin, och som förut roade den sig med att skvätta diesel omkring sig. Det är ett synligt hål i membranet, så visst ska den läcka. Men den nya hade hunnit till Nya Zeeland idag, så om ett par dagar är vi åter rustade för nya äventyr.

Vi började lite försiktigt med skolstart för Karin i morse. De har haft en månad sommarlov nu, så det är dags att smyga igång igen, men första veckan startar vi lite mjukt. Jag börjar med läsning och kanske lite matte och engelska. Tina har lite projekt igång som hon gärna blir klar med innan hon vill köra på som vanligt."

20/7 Mejl från Tina: "Vi har ankrat utanför Uturoa, fick ligga och driva i skumpig sjö sista natten utanför passet. Gustaf upptäckte igår att diesel-matarpumpen läckte, den kanske har läckt länge, så vi borde snarast skaffa en reservdel till den, ett visst membran. Så vi får stanna här i största byn på Raiatea och låta beställa en ny del, och inte köra mer än nödvändigt på motorn under tiden. Men det ser fint ut här, det bor en 2-3000 personer, lummig fin hög ö, här finns affärer och lite mekarverkstäder. Alla säger att det är lugnare och trevligare än Papeete på Tahiti (som vi valde att inte gå till).
Men vi är lite trötta, det skall bli bra att vila sig. Trots en jättelugn segling och tre man på nattvakterna behövs det stilla liv ombord på Caminante efter allt kalasande vi haft senaste veckorna. Just nu är det första Gustaf gör att plocka fram svetsen för att laga utombordaren.
Jag skall försöka skicka lite bilder och ev ljudfil eller filmer hem. Alla våra vänner har försett oss med bilder på när tex Gustaf kitesurfar, Lovisa hanterar en liten barnkitedrake, Karin dyker med Gustaf på 5 meters djup. Vi har lite film och ljudfil från ett roligt musikkalas på Caminante med två gitarrister,munspel och en dragspelsman - gipsyswing music kallades det för! Det var tråkigt att lämna dessa musiker från franska båten Karaka på Fakarava."


19/7 Seglar vidare. Så var det bekräftat i bloggen. Svaga vindar, 4-5 knop. Caminante seglar vidare över Stilla Havets väldiga vatten. På kvällen: "Vi seglar just förbi Tahiti. Ser ljusen i natten söder ut. /Gustaf".

17/7 Från Gustaf och Tina kom mejl via WinLink: "Vi seglade ifrån vår lilla fransk-koloni nu, på väg mot våra gamla vänner på Daphne, med flera. De sista dagarna på Fakarava lekte barnen med två små glada pojkar från Alaska, vars föräldrar är marinbiologer med specialisering på fisk och skaldjur. De är på väg åt andra hållet, mot Chile och Kap Horn. Det var ett par aktiva veckor minsann, ska bli skönt att pusta ut lite medan vi seglar." Med sig har de Margo, "en gladlynt, kurvig fransyska, omkring 21, van att resa, deltar i segling och matlagning, fungerar bra med barnen." Målet är Raiatea-Tahaa. Rapport följer snart.

16/7. Franska nationaldagsfirandet på Fakarava. Tina bloggar i dag och berättar om nya aktiviteter. Många namn nämns i denna berättelse, som förmedlar långseglarens lycka, då problem löses i glada vänners lag, och fest och gratislunch förljuvar tillvaron. Men märkligt kan det tyckas, att stormningen av fängelset La Bastille, befolkat av tjuvar och banditer, skulle firas med glädje på en söderhavsö, exakt efter 225 år!

9/7. Det ömmar! Gustaf har nog kite-surfat lite väl mycket. Men knäckta revben brukar bli bra på någon månad, så ingen skada skedd. Bad- och dyklivet fortsätter, liksom det sociala livet med många fransmän och en och annan amerikanare.

7/7. Sommarlov! Så lyder titeln på dagens avsnitt och så skall sommarlov vara, om Gustaf får råda. Lite väl hektiskt för mångas smak, men livligt och muntert både under havets yta, bland hajarna, och på densamma, där solen lyser och vågorna glittrar över koraller och palmer. De glada fransmännen från Panama har dykt upp (mer eller mindre bokstavligt) och lär Caminantinerna att ta sig fram över havet med hjälp av stora drakar. I gengäld får fransmännen lära sig dykning av Gustaf och en vän, Antoine, från franska båten Karaka. Ett spännande avsnitt, som låter som en saga men som dessvärre nog är alldeles sant.

5/7. Fakarava-drömmen för den hajbitne. Gustaf berättar hur de utforskar Fakarava-lagunen, med alla dess innevånare. Hajar är nog inte så farliga - bara man omger sig med de rätta sorterna! Det måste vara en oförglömlig upplevelse att simma omkring i detta stora akvarium, oförstört av mänsklig verksamhet.

2/7. Mot Fakarava. De ligger nu under segel efter att ha lämnat Tuhanea. Färden går mot Fakarava för ett kort uppehåll, men målet är Tahiti, dit vännerna på Daphne är på väg. Dagens avsnitt var spännande och pekar på nödvändigheten att ha ett bra ankarspel. Gustaf byggde sitt.

22/6. Midsommarkalas på atollen heter senaste skrönan från Söderhavet, författad av Gustaf. Svensk midsommar under palmerna halvvägs mellan Sydamerika och Australien ger säkert livet just den extra krydda man behöver för att allt skall kännas rätt. Det amerikanska par som hade segelbåten bredvid fick lära sig vad svensk Midsommar innebär, där varken sillen, snapsen eller de små grodorna får fattas.

13/6. Den 10/6 berättade Gustaf om en tysk seglare som mötte ett tragiskt öde på Nuku Hiva. Till hemsidan kom ett mycket intressant tillrättaläggande från seglarfamiljen på S/V Unicorn (www.sailunicorn.com), som kände tysken:
"Vi brukar då och då läsa på Caminantes hemsida och det är väldigt roligt. I senaste inlägget läste vi om den tyske ensamseglaren som blivit uppäten av en kannibal.
Seglaren hette Stefan och seglade inte ensam. Han seglade en aluminiumkatamaran som hette Baju tillsammans med sin flickvän sedan många år, Heike.
De var mycket goda vänner till oss och vi lärde känna dem i Turkiet för många år sedan. Vi hade följe med dem ut ur Medelhavet och ända ner till Cap Verde. Där skildes våra vägar. Baju seglade till Karibien medan vi fortsatte till Brasilien.
Vi blev mycket bestörta när vi fick vetskap om vad som hänt. Att det inträffat råder inga tvivel om, vi fick förstahandsuppgifter från Heike.
Heike har flera år senare skrivit en läsvärd bok om deras segling och det tragiska som inträffade, "Blauwasserleben, Eine Weltumsegelung, die zum Albtraum wurde"."
Många tack Håkan, Anna-Karin och Morris för att vi fick återge mejlet. Inte bara sköna drömmar möter långseglaren, det finns mardrömmar också, bland trasiga koraller och kanske också på land, där hajarna kan ta mänsklig gestalt.

13/6. Framme. Ankaret kastades i går i atollen Tahanea.

10/6. Kl. 13.23 GMT meddelar Gustaf "259 sjömil kvar till Tahanea-atollen, dit vi är på väg." Bloggavsnittet heter Farväl vulkaner och handlar om spännande saker som kannibaler, vattenfall, hajar och faktiskt något om den ryska maffian. Man kan möjligen komma att tänka på Evert Taubes diktade berättelser när man läser dessa rader, som vår käre skeppare har fäst på pränt. Nu väntar en ny typ av ö, en atoll, helt uppbyggd av korall och sand, till skillnad från de vulkaniska öar de hittills besökt. Ögruppen heter Tuamotos, beskriven i Wikipedia.

1/6. Hula-hula och cigarrer, en kort berättelse av Gustaf om vilka nöjen man ägnar sig åt. De ligger nu på sydsidan av Nuku Hiva igen och är sociala med Litorina och Brizo, som de inte sett på länge. En tappad fisk, ett dagiskalas och diverse mekarprojekt är vad som förgyller långseglarnas dagar mest för närvarande.

28/5. Tomma färgburkar och underliga ljud i örat... Gustaf berättar att de har målat däcket, köpt frukt och grönsaker samt skrapat båten på undersidan. Efter det hörde han konstiga ljud...

18/5. Mango, regn och jätterockor på Nuku Hiva. Tina gör en sammanfattning av aktiviteterna sedan den 8/5, då hon skrev från Fatu Hiva. Vem skulle inte velat vara med!

17/5.  Lite förkortat skrev Gustaf i dag: "Det är så busy med alla projekt, långpromenader och skolarbete, så det blir aldrig tid över för långa brev. Dock har jag skickat position var gång jag anslutit till Winlinksystemet med radion. Vi är på norra Nukuhiva i en fin ankarvik. Idag gjorde vi en vandring över bergen till en annan dal, på morgonen tittade vi på stora mantarockor som simmade under gummibåten (samma storlek som rockorna). De sög i sig hela fiskstim med sina meterstora munnar! Vi fortsätter med skolarbetet, också med latinet, och i morgon kommer grannbåtens (Daphne) barn över för fysiklektion. Lovisa spelar Dungeons and dragons med flickorna från Daphne och också Remi di. Vi har kryddat spelet med en hel del av uppgifterna på latin och lagt på klassisk mytologi, också på latin så klart.
Bjöd på middag här i kväll och kokade yoghurt och gjorde mango chutney. Här finns tonvis av mango att plocka. Gott!
Gustaf, 08-49.3'S 140-03.1W Baie D'anahoe, Nukuhiva"


14/5. Winlink-positionen visar att Caminante var på Nuku Hiva den 9/5. Winlink skriver: "The Winlink web site is offline for some major rework. We apologise for our extended downtime." Kjell mönstrade av från Caminante i går och tog flyget till Tahiti.

13/5. Just nu tycks Winlink-positionen ha något problem, och kanske har det uppstått ett fel i överföringen i radioamatörernas nätverk - alltså ingen blogg f.n. Dessvärre fungerar ju inte heller AIS-positionen, så det är bara att bita ihop. Snart lossnar det väl, så det kommer något nytt från Caminante igen!

8/5. Fatuhiva (Tina). Tre dagar får de vara på denna ö, som somliga skriver som ett ord, andra som två. Beskrivningen, med vattenfall och allt, känns igen från Loggboken 2000-2003. Vid det här laget har de antagligen dragit vidare till nästa ö lämnande Gaugins paradis bakom sig, för andra gången.

5/5. För ankar! Nu är de framme! Många kompisbåtar, och mitt i katamaranklungan ligger Caminante ankrad.

4/5. Tre nya avsnitt kom in samtidigt i bloggen: Skrammel, skrammel, surr surr hette nr 1, Fatu Hiva syns på radarn nu! var nr 2 och Grindvalskompis, som var nr 3. Det tog lite längre tid än vi trodde, men i morgon lär de vara framme.

2/5. Enligt obekräftad källa kommer de fram till Fatu Hiva i dag eller i morgon. Om ni tittar på den blåa ramen till vänster finns det en länk till Loggboken 2000-2003. Klicka på den och sedan på Fatu Hiva, så kan ni läsa hur det gick till förra gången de kom till denna märkliga ö, beskriven av bl. a. Thor Heyerdahl (Tilbake til naturen, 1974).

28/4. Och färden över Stilla Havet fortsätter lugnt och fridfullt. Restaurant Caminante heter dagens avsnitt, som handlar om båtar och mat. Katamaranens för- och nackdelar diskuteras, liksom diverse såser till fiskrätter. Yoghurttillverkningen fortsätter att vara framgångsrik till Gustafs stora glädje.

25/4. Härligt, torrare väder! Och halvvägs till Fatu Hiva. Beredning av youghurt hör till de svårare projekten. Gustaf berättar om hur de lyckades föröka den goda mjölkrätten de fick av Stina på Liv, en intressant bedrift. Havet omkring dem påminner nu om en gigantisk vattenöken, eftersom inte längre halten näringsämnen kan föda en fiskpopulation, så som fallet var utanför Sydamerikas kust.

22/4. Fallfrukt. I sittbrunnen faller bananerna rytmiskt, i takt med sjögången. Gustaf beskriver hur matsituationen ser ut just nu på Caminante. Han är också flitig med att uppdatera positionen (WinLink). Om man väljer Satellit får man se hur bottenförhållandena är på Stilla havet, där de nu ligger på västlig kurs mot Marqesasöarna.

20/4. Gipp och gipp igen skrev Gustaf under nattens mörka timmar, medan Caminante envist gled över det till synes oändliga havet. Men långseglaren är inte en bekvämlighetens apostel, som ivrar för ett behagligt liv medan autopiloten styr båten. Nej "Kungens lilla piga" verkar i alla tänkbara brancher och tycks ersätta en hoper yrkeskårer samtidigt. Och långseglarens barn verkar ha en krävande skola med många svåra ämnen.

18/4. Ute på oceanen fortsätter resan. Winlink-positionen uppdateras flitigt och kartbilden ser ut så här (Länk). Dagens blogg, Regn, regn skickades in av Gustaf och förtäljer om vädersituationen runt sjunde sydliga breddgraden där de glider fram just nu. Fisket har gått bra och resan verkar behaglig, trots att solen inte syns till så ofta.

15/4. Nu skriver Gustaf: Caminante under segel. Den långa resan mot Marquesas har börjat

14/4. Ett kort mejl från Tina innehöll bland annat följande: "Vi seglar troligen mot Marquesas idag, tisdag, vindarna tar slut på onsdag så vi hoppas ta oss ned till breddgrader där det blåser passadvind (300M söderut). Till Marquesas tar det troligen minst tre veckor att segla. Det skall finnas internet på Hiva Oa, Marquesas. Det är hysteriskt mycket förberedelser här...". Så nu är besöket på Galapagos slut och resan fortsätter mot de riktiga Söderhavsöarna.

8/4. Trasiga datorer, Pingviner och andra viner. Gustaf ger en ögonblicksbild av läget bland långseglarna på Galapagos, lärorikt och medryckande. Barnen ska lära sig latin!

3/4. Tsunami! En skrämmande rubrik på dagens bloggavsnitt. Det visade sig emellertid att varningen inte var helt befogad för Galapagos. Jordbävningen finns omnämnd här (LÄNK) - Tack Gudrun för tips!.

1/4. Framme på Galapagos. Och att detta är inte något aprilskämt förstår vi när vi läser Tinas berättelse om hur den första, spännande kontakten blev, och vad Karin sade när hon skulle sova:"Det här var en bra dag, mamma".  Vi är nog många som önskar att vi vore med.

31/3. Djurliv högt och lågt. De seglar nu fram genom en zoologisk trädgård, rikligt kommenterad av Gustaf.

30/3. Trim, trim säger Gustaf. Det handlar om seglarens ständiga justering av seglen, som för vissa kan bli ett pedanteri, en mani. Så är det inte för Gustaf, han är rationell och trimmar bara om det behövs, för att få bästa fart och minsta slitage. I dag passerade de ekvatorn och befinner sig nu på södra halvklotet. Ett rejält dop genomfördes, som sig bör. Och fågelskådningen, den gav ett lysande resultat under nattens timmar!

28/3. Fågellivet kring och på Caminante verkar uppiggande på den gamle fågelskådaren Gustaf, för han skriver ofta och gärna om sina bevingade vänner, denna gång under rubriken Ett dussin ungdomar kamperar på fördäck. Visst är det väl lite märkligt att fåglar liftar med båtar på öppna havet, men det händer tydligen Gustaf och Tina.

27/3. Svaga vindar. Långseglingen mot Galapagos-öarna fortsätter, och Gustaf beskriver färdens detaljer med vädret, havsdjuren och maten i fokus. Vad sägs förresten om nyfångad tonfisk till frukost?

24/3. Öde hav - Eller är det? Detta frågar sig Gustaf, där de i nästan vindstilla tar sig fram med motorn, destination Galapagos. Nja, öde är det inte, för en myriad av allehanda insekter ledsagar dem, också några få sjöfåglar. Men dessa insekter, vad vill de finna på det vidsträckta havet, där deras chanser är små? Det ligger en död leopard på Kilimanjaro, skrev Hemingway 1936. Vad ville den på detta ödsliga, kalla berg, vad vill insekterna på oceanen? Caminante stävar vidare, kanske finns svaret på Galapagos. Efter att ha hittat orsaken till ett olycksbådande skrammel i stormasten funderar de över livets gåtor och hoppas att de flygande baggarna inte är kackerlackor.

23/3. Ut i det blå heter den senaste bloggtexten (Gustaf). Förberedelserna inför Stillahavsresan har varit många, men nu är våra vänner äntligen iväg. Första stoppet på Pedro Gonzales i Perlas-gruppen var tydligen en försmak av paradiset, men något driver dem ständigt vidare, och nu seglar de på oceanens blåa vatten, Jordens största hav. Men vart är de på väg?

20/3. Kort meddelande, Gustaf: "Vi ligger för ankar på Perlasöarna, västsidan av Pedro Gonzales, för att vara exakt. Många hundra pelikaner och mångahanda andra djur, och en lång sandstrand, där man kan springa och busa utan konkurrens, utom av de arga landkrabborna förstås, som hotar en med sina små klor. Vi fick tio makrillar på vägen, som var mycket goda."

15/3. Ett mejl från Gustaf: "vi ligger för ankar, men betalar några kronor för att kunna lämna dingen vid en pontonbrygga och slänga sopor. Och inte ligger vi i nån malariapinad insjö heller, utan i Stilla havets salta vatten med fem meter tidvatten, tusen skarvar och pelikaner, fiskgjusar och oräkneligt med småfisk. Runt oss ankrar stora containerfartyg som väntar på att få slussa, eller på kajplats för att lossa och lasta. Mellan oss seglare för ankar pilar ofta lanchas förbi och drar upp grova svall. Det är motorbåtar som skjutsar ut nya besättningar till handelsfartygen. De levererar också lotsar och agenter till de väntande fartygen.
Åt ena hållet, norrut, ser man pärlbandet av sjömärken, som visar vägen in i kanalen, åt det andra sticker det upp en liten guanoö, vit av skarvskit. Nationaliteterna på våra grannar är mycket blandade, bl.a. en ryss från Murmansk, som vi gav lift med dingen i går. Tyvärr kan han bara ryska, annars hade det varit spännande att höra hans historia. Vi har tagit ombord runt ett ton proviant nu, bunkrat diesel och bensin och avverkat det mesta på våra att-göra-listor. Återstår nu att köpa färskvaror, såsom ägg och grönsaker. Utklareringen är nästan klar, men jag lovade hjälpa våra fransmän innan vi sticker, så jag tar bussen till Colon i morgon."

11/3. Ostfrossa i Panama City. Tina berättar om livet i marinan La Playita, Panama City. Eftersom en del livsmedel (läs: Ost) är mycket billigare här än i Sabanitas, där de handlade förra gången, kompenserar Gustaf det förra, högre priset genom att köpa på sig desto mera (ost) här. Gustaf skulle väl segla åt väst, men risken är väl att han bara åt ost, som den urgamla vitsen lyder. För övrigt finns här allt ni behöver veta, om barnen, grannbåtarna och Panama City, som är ett litet New York i miniatyr.

8/3. Slussning till Andra Sidan. Tillsammans med de fyra fransmännen seglade de till Colon, och med dem som "linehandlers" tog de sig igenom uppslussarna, Gatunsjön och nerslussarna och ligger nu på Panamas västsida, i Stilla Havet. Det här äventyret började för några dagar sedan (i onsdags) och nu väntar de bara på att åka och hjälpa fransmännen med deras slussning. Så i början på nästa vecka blir det till att göra om resan igen, och hjälpa sina nya vänner med linorna genom alla slussarna. Andra Sidan, ja, det kan man ju uppfatta som något ännu stillsammare än Stilla Havet, men så långt menade nog inte Tina att vi skall tänka.

5/3. Sista kvällen i Karibien. Så var det dags för avresa mot Stilla Havet. I dag startar de resan från Portobelo mot Colon, för vidare färd genom slussarna. Som sällskap får de två franska segelbåtar. Fyra muntra fransmän följer dem i sina farkoster och vill hjälpa till om det blir besvärligt i den trånga farleden. Tina berättar medryckande, så det känns nästan som om vi var där.

1/3. Kjell ombord! Här skriver Tina och berättar om den senaste tidens händelser, och vi får förklaringar till allt vi kan ha funderat över. Kanalavgiften är betalad och de ämnar försöka starta kanalresan på onsdag. Och viktigast av allt: Deras nya skeppskamrat har anlänt, och med honom en hel del saker från Sverige, som han har släpat med sig ombord.

28/2. Tillbaka till Portobelo. Efter att ha blivit uppmätta i Colon gick de i går, i motvind, för motor, alla de 17 sjömilen tillbaka till Portobelo. I kväll (fredag) kommer den nye besättningsmannen till Caminante, men kanske är Gustaf inte hemma då. Han ska till banken för att betala kanalavgiften och banken - den är i Colon. Hur har de planerat egentligen?

27/2. I Colon. De har nu flyttat Caminante till staden där Panamakanalen börjar (namnet på platsen antyder förstås att den sluter här, inte börjar). Här ska de invänta vännen Kjell, som kommer att bli deras skeppskamrat på resan över Stilla Havet. Han kommer på fredag. Gustaf skriver om deras gigantiska matinköp som gjorts i Portobelo. Är månne denna Kjell stor i maten? Skämt åsido, den spännande fortsättningen innebär att de snart går genom kanalen, men först ska de mätas, så att rätt pris för färden till nästa hav kan beräknas av kanalmyndigheten. De ligger nu för ankar tillsammans med ett antal fraktbåtar och inte i marinan, där det är dyrare. Vi landkrabbor har försett Kjell med transistorer och kondensatorer, så att de kan reparera invertern, som förhoppningsvis kommer att förse dem med 230V landström, även när de seglar.

22/2. Portobelo. Tina berättar om vad som hände sedan, när deras besökande hade rest hem. De ligger nu i Portobelo, där de lotsas runt av Peter på Harmony., som blev skjuten i Colombia av en rånare, men som hade tur och överlevde.

20/2. "Har klarerat ut från San Blas nu och seglar mot Portobelo tidigt i morgon". Och i morgon - det är i dag. Resan fortsätter.

17/2. Mejl från Gustaf: "Eric med familj checkade just ut från oss och är nu åter på väg över bergen mot civilisationen. Lite deppigt, vi har haft en väldigt bra tid tillsammans och allihop har trivts bra och fått många positiva upplevelser varje dag. Jag har kört lite surfning bakom jollen med alla barn, mycket galna höjdgungningar i den 10 meter höga slänggungan, massor av haj, delfiner mm mm. Rasmus såg verkligen ledsen ut när de åkte. Detta, livet utanför dataspelen har varit så kul och häftigt. Själva börjar vi nu nästa fas. Planeringen inför Stilla Havet. Proviantering, reservdelar etc. Lättar nog ankar om en stund och lägger oss i startgroparna för att klarera ut från San Blas." Och efter en natt på hotell i Panama City, flyg över Atlanten och flygbyte i Amsterdam är nu familjen tillbaka i den goda staden Göteborg, många minnen rikare.

13/2. Tina berättar om de fantastiska öarna, om snorkling och stora fiskar, och om hur både små och stora simmar omkring i det klara vattnet. Deras vänner i Litorina har ankrat bredvid dem i östra Hollandes Cayes där de nu befinner sig, efter att ha flyttat runt lite bland öarna. Dagens avsnitt heter Bad med hajar, rockor och baggar i San Blas och beskriver också hur "baggarna" kom in i deras liv.

12/2. Ibland kommer det något mejl som beskriver vardagen ombord. I dag kom ett från Gustaf, som bl.a. innehöll följande berättelse: Här är lite mulet och småregnigt till och från, men oftast soligt på eftermiddagarna. Familjen Camilla-Eric har snorklat ofantligt mycket, till och med lille Victor har hängt på och tittat på många fina hajar, rockor, barracudor och koraller i långa rader. Igår köpte Eric och Camilla en säck mjöl. Det hade gått åt mycket mer än vanligt och lagret var tomt. Men mjölet de kom med kryllade av allehanda baggar och maskar, så Camilla, Eric och jag satt på badbryggan i en och en halv timme och silade några kilo av säckens innehåll med tesil för att kunna baka frukostbrödet. Mycket nöje...? Sen drömde man om äckliga maskar och tog endast med viss tvekan första tuggan på frukostmackan i morse. Lyxsemester med proteingaranti. /Gustaf"


6/2. Tina skriver om problem i paradiset: Portugisiska örlogsmän. Det handlar nu inte om några krigsfartyg, utan om flytande maneter som seglar på havsytan, mycket otäcka om man rör vid dem. Här gäller att se upp, om man inte ska drabbas av den farliga blåsmaneten, som den heter. En annan sak: Tillgången på 230 volt ombord har plötsligt försvunnit, då Caminantes inverter har gått sönder. Men det är inte bara värmen och fukten som dödar elektroniken, också små barn kan vara ödesdigra för datorer och iPads. I ett mejl från Gustaf ber han om hjälp med datablad på en komponent i invertern. På Caminante kan allt trasigt lagas.

4/2. Från San Blas kommer emellanåt sms från Camilla. Läs bara: "Vi snorklar hela familjen på korallrev och Eric filmar med dykkamera. Solen är jättestark, solkräm hjälper inte tillräckligt. Vi smaskar languster...". Kort sagt, livets glada dagar och ett rejält solsken finner den som hälsar på i Caminante just nu. Synd bara att det är så långt dit!

3/2. Med bloggavsitter Full rulle berättar Gustaf om det kärkomna besöket av Camilla, Eric, Rasmus, Amanda och Victor, brorsans familj. Och aktiviteten ligger på topp, som vanligt, när dessa strävsamma personer dyker upp. Av försäljande urinnevånare köpte Tina och Camilla molas, som är ett slags förkläde, typiskt för dessa konstnärliga kvinnors klädedräkt. Caminante ligger nu vid Lemon Cays, dit de seglade i förrgår, strax efter lunch (kvällen, svensk tid).

1/2. Camilla och Eric lyckades ta sig fram till Caminante, från Panama City, där planet landade, till Carti med taxi, där båten låg. Camilla skriver: "Vi är på båten... Skall segla ut ifrån Carti snart. Här är mkt varmt och fuktigt... Gustaf har byggt en vindtunnel så det blåser in skönt i båten. Kram till er." Allt gick bra på resan och nu är de 9 ombord, på väg till någon av San Blas-öarna.

31/1. Gustafs bror Eric med familj är på väg till Panama för att hälsa på i Caminante. Gustaf skriver att de nu ligger vid samhället dit Eric-familjen kommer med bilen från Panama City. "Carti heter det. Hade en fin segling dit idag". Snart blir det fem nya ombord: Camilla, Eric, Rasmus, Amanda och Victor. Vilken omställning att dyka ner i värmen i Panama, efter snön och kylan i Göteborg, som de lämnade tidigt i morse. Men härligt blir det nog.


26/1. I ett mejl från Gustaf skriver han: "Vi flyttade oss till ett annat revsystem idag, Coco Bandero Cays. Snorklade lite med barnen och såg en enorm rocka."

24/1. Dagens avsnitt handlar om bärgningen av båten Liv, som förirrat sig in bland korallerna. Det gäller att jobba undan snabbt, redan Jungman Jansson  varnade ju "Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller". Och Liv kom loss igen, trots att bärgningsmanskapet firat ordentligt kvällen förut, när de var på åttaårskalas för Cassandra på Litorina. Tina kallar avsnittet Liv på grund, och kanske undrar man först "på grund av vad?". Bra jobbat Tina!

19/1. Tina berättar om härliga dagar i Holandes Cays, där inte mindre än fem barnbåtar nu ligger. Ett rikt umgänge med alla dessa föräldrar och barn ger livet en krydda och ett innehåll, som ett liv på land knappast skulle förmått. Man firar födelsedagar, hälsar på fiskar under vattnet och har till och med en tvåtimmars kemilektion med Gustaf som lärare! Avsnittet har Tina kallat Holandes Cays och det livar verkligen upp i det svenska vintermörkret.

14/1. Nu är Tina tillbaka på bloggen med en trevlig berättelse, San Blas - en idyll. Sedan sist har de flyttat runt lite, och nu är de i Holandes Cays. I ett nyss inkommet mejl kompletterar även Gustaf: "Här ligger vi på sex meters djup med vit sand under oss med knappt en krusning på vattenytan. Barnen har nu lekkamrater som pratar svenska igen, skönt för Karin". De har sällskap av två barnbåtar, roligt för barnen!

10/1. I går kväll uppdaterade Gustaf positionen (WinLink). Man kan inte se ön de ligger vid om man väljer Karta (default) men om man trycker på Satellite får man se ett pärlband av små öar, som med all sannolikhet är uppbyggda av korall. Gissa att det är fint att snorkla här!

7/1. Panama - Tillbaka i svettens latituder. Nu var det dags för en lite fylligare beskrivning av omgivningarna de har hamnat i, och Gustaf berättar med sin vanliga saklighet om deras nye vän, Kuna-indianen Rafael och hans hem-ö. I Panama är det varmt, kan man förstå, men nere i båten svalkar det. Barnens skola ombord har börjat efter jullovet. Geografi verkar vara ett ämne som  Karin och Lovisa inte skulle behöva plugga så hårt.

6/1. Indianer och korallöar. Gustaf berättar om deras nya hem och om hur de finner sig till rätta i en ny och annorlunda värld. Borta är det kommunistiska Kuba, och i stället paddlas urholkade trädstammar kring Caminante, medan man firar att ett nytt kapitel snart kan skrivas i loggboken. Och den förlorade nyårsfesten kan äntligen tas igen.

5/1. "Vi har ankrat vid Porvenir i San Blas, Panama, nu kl halv åtta på morgonen,Gud var skönt efter denna förfärligt skumpiga salta resa, det har bara sprutat vågor över hela däcket, babordfönstren regelbundet hamnat i vattnet. Man tror att höga fribord skall skydda en från skvätt! Salt salt, fy för den lede. Tur att vi hade så många bra ljudböcker, barnen har mutats med sagor och godis." Skrev Tina. Skönt att de är framme!


4/1. Och mera bidevind... Gustaf skriver om en envis, hård vind, som egentligen är mera motvind än den borde. Så har den hållit på hela tiden från Kuba, nu på femte dygnet. Något nyårskalas blev det ju inte, så Karin och Tina börjar drömma om maten som hägrar efter denna gropiga översegling. Glöm inte att titta på pärlbandet av loggade positioner på Position/Winlink!

1/1 - 2014. Bidevind, bidevind. Det visade sig att vinden inte passade så bra för ett besök på Brac, så färden går vidare direkt mot Panama.

31/12. Friskt vatten under kölen. Vid 10-tiden karibisk tid lämnade de Kuba och siktar på Brac, en liten ö i Cayman-gruppen.

26/12. Jul i kajutan. Tina talar om att julen blev fin med traditionell julklappsutdelning, köttbullar och lingonsylt, men med skinkan utbytt mot hummer, som en jultomte i badbrallor delade ut. Vem skulle inte för en tid vilja byta vårt kära jul-Sverige mot detta paradis med vackra stränder, värme, sol och gran i kajutan?

24/12. I ett mejl från Caminante, sänt på 7095 kHz via Halifax, önskar Gustaf God Jul till hemsidans alla besökare. Och snart får vi veta hur besättningens fyra medlemmar, Tina, Gustaf, Lovisa och lilla Karin hade det på sin julafton på Cayo Largo, en ö söder om huvudön, Kuba.

21/12. Cayo Largo, ett nytt avsnitt från Tina. De har nu ankrat utanför marinan efter en rullig överfart från Cienfuegos. Winlink-positionen var inte uppdaterad på morgonen, men på kartan kan man ändå se Cayo-Largo del Sur och ö-kedjan söder om Kuba där de ligger nu (på kvällen var den uppdatrad, välj Satellite). I torsdags köpte Tina mat i staden och tog hjälp med hemtransporten av en cykeltaxi. Gustafs matinköp dominerades av ägg och rom. Har han möjligen en hemlig plan som handlar om äggtoddy?

19/12. Med kubanskt vrålåk till Trinidad. Tina berättar vidare, nu om utflykten till grannstaden med samma namn som ön de besökt tidigare. Man får en förnyad insyn i det märkliga landet Kuba, där tiden verkar ha stått stilla länge, men nu börjat röra sig. Och tillbaka i Caminante fortsätter skolan som vanligt. När får de jullov?

16/12. Tina vid tangenterna: Söndag på Kuba. Man får alltid veta lite mera när Tina skriver, för hon har en särskild blick för en del väsentligheter man inte alltid finner i Gustafs texter. Vi får t.ex. veta att Lovisa tänker på hästar, och att de kanske inte blir långseglare för evigt. Säkerheten på lekplatserna är inte vad vi är vana vid, varken nu eller för 50 år sedan. Nu i dag ska de göra en 2-dagars utflykt till staden Trinidad, som ligger 80 km från Cienfuegos, där de är nu.

14/12. Vad har de i tankarna? frågar sig Gustaf, och undrar kanske vilket bränsle vissa motorcyklar kör på. Möjligen menar han att han undrar vilken kraft som driver denna Kubas andra revolution, från statskontrollerad polisstat till ett land, myllrande av entreprenörer, som nu börjat tillhandahålla varor och tjänster, allt från diesel till världens bästa glass. Han skriver också om "rökarna", men det handlar inte om de kubanska cigarrerna den här gången, utan om små statliga män, som riktar nationens vapen mot oönskade inkräktare. Och barnen väntar otåligt på julen, långt från släkten och den nordiska tomten. Vilken mix den här gången, man önskar att man var där!

8/12. Gran i kajutan. Nu börjar Gustaf inse att Kuba inte riktigt kan vara paradiset på jorden. Kanske är det i stället Sverige? Hur som helst verkar det svårt att förändra den karibiska öns politik i önskvärd riktning (mer nordlig, åt Svensson-hållet till) , så Gustaf förordar en viss försiktighet, att man inte går för snabbt fram. Detta verkar vara ett gott råd, som vi får hoppas att Raul C. tar åt sig. I båten har man det bra, med alla musikinstrument de skaffat i Havanna. Och gran har de, liksom kubanerna, och snart också som vi svenskar.

6/12. Gustaf har totalt snöat in på Kubas politik, som han beundrar mycket. Dagens avsnitt heter La Habana och är långt och ger en härlig bild av Kuba, Havanna och människornas syn på sitt land. Efter presentationen av öriket, som nog många har uppfattat som en riktigt obehaglig diktatur, känner man som sin plikt att resa dit och se själv! För allt kan ju inte vara påhittat?

3/12. Nu duggar bloggarna tätt igen. I dag har Gustaf rubriken "Häst och vagn genom stan på Kuba" på sin berättelse om hur familjen möter den främmande kulturen på ön, en kommunistdiktatur "soft", om man ska tolka framställningen rätt. Inget ont som inte rymmer något gott, och kanske har tiden filtrerat bort det värsta av det gamla onda. Hur som helst så roar sig vännerna kungligt och ska snart företa en studieresa till Havanna. Humöret är på topp och nyfikenheten stor inför förra seklets stora politiska experiment, som åtminstone gynnat konstlivet i den goda staden Cienfuegos. Och hästskjutsen? Det står i bloggen...

2/12. Familjen går på upptäcksfärd i staden och äter, dricker och tittar på priser och funderar över vad som finns att köpa i affärerna. Avsnittet heter Ekonomi i en annan värld och handlar också om det eviga reparerandet av båten, som med stor envishet förvandlas till rost och därvid så småningom börjar läcka, i detta fall uppifrån. Detta fixar Gustaf, som också skrivit dagens blogg. Karins arm har blivit bra, så hon slipper mitellan, härligt!

29/11. Den s.k. dasshumorn drabbar emellanåt även Gustaf, som med sitt epos Dass, dass och dass lämnar ett nytt bidrag till den moderna reselitteraturen. Han berättar om rensning och på grund av densamma nödvändig reparation av en av fartygstoaletterna. Det finns dock mer att läsa i hans berättelse, om Karins olyckshändelse då armen blev skadad, om besöket i sjukstugan och en hel del om hur det är i Kuba. Det verkar vara bra där, om man skall döma av det första intrycket. Men än är inte sista ordet sagt.

27/11. Viva Cuba! Den första kontakten med myndigheterna blev framgångsrik. Gustaf beskriver sina intryck av tullens besök i Cienfuegos och har bara gott att säga om Kuba, så som tullarna beskrev sitt land och dess ekonomiska politik. "Hittills mycket entusiastisk över Kuba!" skriver Gustaf, som också jämför med hur det går till i Sverige, hjältarnas land, där skatten är hög och komforten god. Men kanske skulle vi lära oss mera av det politiska livet på Castros karibiska ö?

26/11, forts. Länsar vidare - nytt avsnitt berättar att kl. 17 svensk tid hade de 30 sjömil kvar till inloppet till Cienfuegos, där de ska klarera in. Farten är god trots att det blev pyssel med att reparera en fallwinch som hade skurit.

26/11. At anchor again (Gustaf). De ligger på 4 meters djup, platsen heter Cayos Machos de Feuera, allt lugnt. Detta är sista ankarstället innan de klarerar in i Cienfuegos, så vi kan snart andas ut. Seglingen hit gick bra, fast det var "lite väl mycke sprutt" i början.

25/11. Frysen full. Lokala fiskare dyker upp igen. Ny byteshandel, där rom ingår i den internationella valutan. I frysen finns nu mer hummer än vad du, värderade läsare, någonsin haft i din.

24/11, forts. Sju knop och smul sjö. Nu ute ur korallen och med ett fiskedrag på vardera sidan i aktern. Resan fortsätter  mot nordväst.

24/11. Medmänniskor i sikte! Ny resebeskrivning, spännande som vanligt. Enormt svårnavigerat, fantastiskt vackert. Och så plötsligt - medmänniskor!

23/11, forts. Bakslör. Berättar Gustaf hur de fortsätter sin resa. Ytterligare 18 NM avverkade i den förtrollande naturen, där fiskar hoppar och vattnet glittrar förtrollande. Karin är lite bättre och är med och bakar.

23/11. Fredagsmys. I går utforskade de omgivningarna på den öde ön vid Kuba, där de nu ligger. Massor av mer eller mindre kända växter och djur trängdes kring mangroveträden, men en viss vaksamhet mot krokodiler kunde märkas i Gustafs text. Kvällens goda mackor avslutade dagen i går, som var en fredag. Och så har vi infört fredagsmyset till Republiken Kuba.

22/11, forts. En morgonpigg Caminante. Gustaf berättar om dagens segling, en förflyttning på 15 sjömil, till ett bättre ankarställe. Man förstår vilket svårt jobb det är att navigera i dessa vatten när man läser hans berättelse!

22/11. Ensamma på havet. Sent i går kom de fram till ankarplatsen där de nu ligger, jagade av en squall med regn och hård vind. De skulle egentligen gå in bakom korallrevet, men mörkret föll hastigt, så de lade i ankaret ganska långt ut, där de nu ligger och gungar. Gustaf skriver medryckande om den spännande resan på väg mot nordväst. Detta är vatten som inte så många har seglat i. Bra plottning på Winlink-kartan.

21/11, forts. Ett kilo bruna bönor blir nog bra... I stället för bönorna blev det hummer till middag, sedan de bytt en flaska rom mot sju humrar av några lokala fiskare. Och vem skulle inte göra det! Karin har blivit förkyld men Lovisa är pigg och äter hummer. Med Winlink-positionen ser man var de ligger.

21/11. Ny ankarplats. Nu har de kastat kroken vid en liten naturskön ö på Kuba, som tycks vara långt borta från civilisation och myndigheter. Om man klickar på Position - Winlink får man upp kartan över deras slingrande färd i den kubanska övärlden. Klicka på Satellit, när kartan kommer upp! Men hur ska det gå med inklareringen? Får man verkligen turista så här, inte jättelångt från Guantanamo (se kartan)?

19/11. Kuba i sikte - nära målet nu! Och glöm inte att titta på den kubanska flaggan i bildgalleriet från i går!

19/11. Under segel igen - en ny blogg, som berättar att de nu är på väg mot Kuba. Gustaf berättar om dagarna före avresan, om barnens skola, om tiggare och om sina bekymmer med dålig plast i deras laptop-datorer. Farten är god och seglen fyllda - ingen orkan i sikte!

15/11. En morgonpigg läsare, Allan, tipsade om att det var dags att ta en titt på dagens blogg, Blue Mountains, Jamaica, som hade kommit in på hemsidan i morse. Och det är Gustaf som har knappat in denna medryckande beskrivning av livet i Port Antonio, Jamaica. "Coolaste och ett av de mest harmoniska länder jag sett tror jag" är ett snabbt omdöme, som verkar hålla hela vägen. Men här ska de inte stanna för alltid. Snart drar de iväg till Kuba, kanske om några dar. Men först kanske de vill se huvudstaden Kingston, som Harry Belafonte har sjungit om.

12/11. Grattis Tina! I dag fyller Tina år, och det skriver Gustaf i dagens blogg Mitt i Jamaicakanalen. De hade 50 sjömil (NM) kvar kl. halv tre i natt och kommer nog att ankra vid Port Antonio på morgonen (som kommer 6 timmar efter vår). Annars handlade bloggen mycket om  propelleraxelgeneratorteknik, något som säkert muntrar upp läsaren denna kyliga novembermorgon, där vinden förvisso känns annorlunda än på Caminante, där hon susar fram mot Jamaicas nordöstra kust.

11/11. Vattenmelon och spöken. I dag handlar det om olika sysslor och upplevelser på det stora havet, på väg till Jamaica. Gustaf berättar också om nyttan med radarn, som sparar en del jobb då onödiga segelskiften kan undvikas. Äntligen kan vi se på WinLink-positionen var skutan befann sig när bloggen gick iväg. AIS:en visar däremot inte oss var de är just nu.

10/11. Ett nytt kapitel dök upp på kvällen, Ägg- och baconfrukost på havet. Seglingen är svår, men med radarn och en del segelbyten tar de sig fram mellan åskskurar och genom hårda vindbyar. Tina gick nattvakten och Gustaf tog över, lagom till frukost i morse.

10/11, på morgonen. Caminante forsar fram, skriver Gustaf, som berättar att de tack vare god vind gör 8-9 knop, båtens maxfart. I går natt passerades Aruba. Sagor och musik får barnen att inte vantrivas på den slingriga vägen, där delfinerna vid bogen visar vägen.

9/11. Reggae-båten. Under segel, på väg till Jamaica. Gustaf berättar om minnen från Curacao som de nyss lämnat, om det myckna sociala livet och om barnens utveckling och lekar. Att vara barn på Caminante verkar vara att gå i en gedigen skola, där t.o.m. lektioner i latin kan förekomma. Men skoj har de.

8/11. Bloggarna kommer inte så ofta, men ett och annat privatmejl dyker upp emellanåt. Senaste livstecknet var från Tina, som berättar om nya resplaner: "Vi är lite dåliga på att skriva här, dagarna är så fulla, och aldrig räcker tiden till! Nu har vi klarerat ut från Curacao, och imorgon fredag seglar vi, vi siktar på San Antonio, östra Jamaica, kanske vi stannar där, det skall finnas en bra marina där vi kan ligga utanför, eller så fortsätter vi till Kuba, troligen östra Kuba, sikte på en ort som heter Santiago de Cuba nära Guantanamo basen (suck..). Det tar nog en vecka till Jamaica. Vi sjöstuvar, fixar och grejar!"
Så nu vet vi. Snart seglar de igen. Men i dag är det hektiska förberedelser, spännande...

1/11. Nu kom det! Bloggavsnittet! Gustaf berättar om vad han sysslade med medan Tina var i Sverige, och om hur de firade Halloween. Och om en läskig vampyr!

1/11. Fortfarande dröjer nya bloggar, men Tina kom i alla fall tillbaka igen, efter en lång och besvärlig resa, där bl.a. hennes väska kom på avvägar. Vad hände med blodpuddingen och munspelet månne? Det kommer nog en berättelse om det så småningom. Hur som helst mejlade Tina i går kväll att  "Ikväll var det Halloween party ombord på Caminante med besättningen från amerikanska Daphne och australiensiska Byamee. Svenska Corinne tror att orkansäsongen är slut och körde iväg imorse, fem dygns motorgång i nordostlig riktning till Antigua." Det kom fina bilder också, som visar Halloween-gästerna i deras fina skrudar och Gustaf som bygger elektroniska ting, omgiven av barnen. Det går således ingen nöd på våra vänner, trots vår långa väntan på livstecken från dem.


22/10. I dag flyger Tina hem till båten igen. Gissa om hon är efterlängtad! AISen fungerar och snart kommer nya bloggar från våra vänner!

8/10. Tina missade tyvärr flyget. Ett visumtrassel (USA) lade krokben (se LÄNK). Men det blev besök i alla fall, för Tina skaffade nya biljetter. Resan blev förskjuten en dag och vi kan andas ut. Tur i oturen Tina!

2/10. Under rubriken Höst? skriver Gustaf om livet på Curacao, dit de anlände för en vecka sedan. Det handlar om undervisningen av barnen, men också en del om det glada sociala livet, mest med Litorinas besättning, som snart ska dra vidare, antagligen på fredag. En del handlar om de eviga reparationsarbetena ombord, Gustafs käraste ämne. På måndag i nästa vecka reser Tina till Sverige på ett kort besök (se Planer och kartor), så nu börjar det nog kännas lite pirrigt för våra vänner på Caminante II, där hon svänger på sin ankarlina i Spanish Waters. södra Curacao

26/9. De blev inte länge på Bonaire, eftersom hamnmyndigheten försökte plocka dem på en dryg marina-avgift där. Så snabbt iväg igen, denna gång mot Curacao, där de efter 6 timmars gång ankrade upp. Vännerna från Litorina mötte dem, återseendets glädje blev stor och nya planer smiddes för framtiden. Kanske skall de ta en tur till Colombia på (om-)vägen mot Panamakanalen? Avsnittet heter På flykt från verkligheten, skrevs av Gustaf och visar att ärlighet inte alltid varar längst.

24/9. Rapporterna duggar tätt. I dag meddelar Gustaf att de har kommit fram till Bonaire, där de nu ligger vid boj. Vinden ökade på slutet, så farten blev god. Hamburgaren smakade extra gott när de så äntligen var framme. På Bonaire är överskriften.

23/9. I morse kom det in två nya bloggar, inknappade av Gustaf och som vanligt avsända över Winlink med Caminantes Icom IC-7200. Nu seglar de igen, på väg mot Bonaire, den östligaste av ABC-öarna, 25 km norr om Venezuela. De startade den 21/9, så de har varit på väg ett par dagar redan. De båda avsnitten heter Under segel igen och Venezuela glider förbi. I den senare av rapporterna står det en del om de framtida planerna. Barnen tycks trivas också när de seglar!

18/9. De köper och lastar, en mängd förnödenheter samlas i Caminante. Transporterna över ön sker med taxibilar, som är svåra att känna igen om man inte är van. Tina beskriver mödorna så bra, att man känner sig riktigt delaktig i allt slitet. Berättelsen heter Inköp och spetälska. Och spetälskan? Den får du del av när du läser historien...

14/9. Tina skriver i dag (i går?) en fyllig rapport, Ett skepp kommer lastat, från deras nya fäste på Trinidad. Lite skräpig omgivning, industrihamn och alls inte så mysigt som den plats de lämnade (Hog Island) med alla goda vänner de nu saknar. Men dieseln är billig och strax kom en katamaran med sydafrikanska paret Toni och Berry med tre barn i passande åldrar och delade deras vardag. Humöret tycks alltid vara på topp i Caminante, trots mörka skyar som ofta omger dem nu, mitt under Trinidads regnsäsong.

10/9. I går gick de från Hog Island, Grenada och i natt kom de fram till Trinidad, Chaguaramas. Gustaf beskriver avskedet och resan, som gick bra trots squallar och flytande drivved.

4/9. Nu är det Lovisa som skriver om sin 9-årsdag, den 2/9, och det gör hon verkligen bra! Vilket kalas! Man önskar man vore med, men det är lite långt till Hog Island, södra Grenada, där Caminante ligger.

23/8. Med "Fullmåne och försoning" skriver Tina om ett möte med en besvärlig människa hon stötte på. Här får vi också veta mera om barnens skola ombord och om Gustafs eviga reparationsaktiviteter. Och över alltihopa lyser fullmånen, där Caminante hänger i sin ankarlina vid södra Hog Island, Grenada. Faktiskt samma måne som vi såg skina i natt i detta vårt nordiska land, långt från palmerna i det fjärran Karibien.

15/8. Mera fest och vardag från Hog Island, Grenada. Tina berättar om karnevalen där, som dessutom följdes av en annan, ungdomligare och ännu mera fart- och färgfylld fest. Caminantes folk har en härlig tid bland seglare och ortsbefolkning och barnen verkar trivas, liksom även de vuxna.

8/8. Tina återkommer i dag under rubriken Boa och brödfrukt. Att det är nätsamordnaren i deras lokala radionät som numera bär fjäderboa, samt att de äter brödfrukt till middag, ligger bakom denna fyndiga överskrift. Hog Island vid Grenada är en härlig plats för långseglare, så här blir de kvar ett tag, trots +30 grader ombord. Skolan går lite segt i starten nu efter uppehållet, men svårigheter är till för att övervinnas tycker Tina, som också berättar om nöjen ombord och om livet för vår lilla familj, som valt äventyret före den jämna lunken i Sverige, där vinterkläderna snart väntar skolbarnen.

4/8. Ny blogg (av Gustaf) som handlar om mekprojekt och, inte minst, om skolstarten för Lovisa och Karin. Problem med att få skolböckerna för årskurserna 1 och 3 gör att Tina och Gustaf fotograferar böcker de lånar. Vi får tips om mycket, nu senast om hur man fotar böcker. Dagens blogg, med namnet Skola och projekt, berättar om tekniska klurigheter och hur Lovisa får träning i engelska.

29/7. Gammalt järn rostar inte, säger Gustaf i dag. Berättelsen handlar om lite av varje, också om vådliga äventyr, med en skenande bogserbåt och ett hjärta som krånglar, bland många detaljer. AIS-en har nu kommit fram, men det är lite osäkert om de kommer iväg från Hog Island, eftersom den ska ha en egen antenn som de kanske också ska vänta på. En sak är säker: De är inte sysslolösa. Nya bilder i Bildgalleriet!

22/7. Tina berättar i dag om hur det är att vara långseglare på Hog Island, och titeln på dagens blogg är Söndag på Hog Island. Här råder stor social aktivitet med ett myller av vänner och ännu-inte-vänner. Kanske är det så här livet ska levas och inte som hos oss, spartanskt och planerat, i vårt kyliga klimat?

18/7. Så var det dags för blogg igen, och dagens avsnitt heter Flying Buzzard. Buzzard betyder vråk, som ormvråk t.ex., men också gubbstrutt eller rentav sk-t-gubbe. Dessutom är det ett båtnamn, och om den båten skriver Gustaf i dag. De ska ligga kvar ett tag till på Hog Island utanför Grenada, i väntan på ett paket från Icom i England, som just har skickat tillbaka deras AIS-apparat efter garantireparation. Allt är lugnt ombord, men tråkigt har de inte.

12/7. Caminante har nu utrustats med en ny beg. RIB-båt, den här gjord av gummi, till skillnad från den gamla PVC-båten. Vidare har man målat däck de senaste dagarna. Och barnveckan fortsätter. Avsnittet heter Sand i färgen och är inskickat av Gustaf.

9/7. Lite oväntat dök det upp ett nytt mejl i bloggen, Friska fläktar, denna gången från Gustaf. Han säger att små oväder, "frön" till riktigt stora, rör sig i banor längs isobarerna mot väster, också i närheten av Grenada, Hog Island, där de ligger. Orkansäsongen är ju inne nu, med varmare vatten som pådrivare. Ingenting riktigt otrevligt så här långt söder ut, men det kan bli aktuellt att röra på sig. Barnen har kul just nu, för att någon eldsjäl har ordnat "barnveckan" på ön. Hog Island är en riktigt festligt plats, döm själva: (Länk)

8/7. Flytt till Hog Island - ett nytt avsnitt av Tina. Det handlar bl. a. om hur man använder VHF-radion i denna del av världen. Den sociala servicen är ju nästan obefintlig för långseglare och andra båtboende i dessa gamla sjörövartrakter, så det gäller att skapa egna rutiner, och vad kan vara bäst att knyta samman rörligt folk med om inte just radion? Den nya ön, Hog island, hyser ett ovanligt släkte, som också får sin presentation. Man kommer lite grand att tänka på gamla hippies när man läser Tinas rader, och en smula inspirerad blir man nog att sluta med det ordnade livet här och bli skrotsamlare i Karibien i stället. Pensionen kanske blir skral, men värmekostnaderna finns säkert ingen anledning att klaga på.

5/7. Ett nytt bloggavsnitt: I startgroparna för nya äventyr. Gustaf berättar om sina mek-projekt. Han berättar också att de nu planerar att fortsätta genom Panama-kanalen, ut på Stilla Havet, där båten bör vara i gott skick, i alla avseenden fungerande och försedd med olika säkerhetssystem. Som vanligt passar han också på att presentera ett lite udda levnadsöde, en man från oljeborrningens USA, med kunskaper inom elektronikområdet.

1/7. Det brukar gå någon vecka mellan uppdateringarna av bloggen, och nu var det dags igen för Tina att bjuda in oss i Caminantes värld. De ligger kvar på Grenada och väntar på AIS-en, som ska komma tillbaka efter garantireparationen, men planerna på en fortsättning av seglatsen börjar ta form. Avsnittet heter Fortsatt mekande ombord, och ger en fyllig beskrivning av läget ombord.

23/6. Midsommaren firades ordentligt med köttbullar, Janssons frestelse och annat gott, och på kvällen blev det dans på Prickley Bay Marina. Många båtar ligger nu tillsammans i den "taggiga" bukten på sydspetsen av Grenada och umgänget är glatt och intensivt. Tina skriver om detta, och om vad de och barnen sysslar med i dagens berättelse, Midsommar på stranden. Vi får också veta, att AIS-en nu är skickad på garantireparation.

18/6. Tina skriver om en Internationell pizzanight, och just så heter hennes trevliga avsnitt i dag, överskriften på oklanderlig swengelska. Martinique verkar vara ett långseglarnas Mecca, där barn och vuxna lever ett gott och omväxlande liv. Och Gustafs mekande fortsätter. Efter watermakern är det nytt arbete med propelleraxelgeneratorn, som behöver förnyad omvårdnad.

15/6. Nytt avsnitt i dag från Gustaf, Svarvning på svaj. I dag berättar han om hur han lagar watermakern och om en otäck båtbrand de nästan missade.

13/6. Från Mayreau gick de tillbaka till Union Island och sedan till Grenada, där de ankrade i går. Grannar är Litorina och ett par andra vänner, så umgänge saknas inte. I dag är det Karins 7-årsdag, så nu är det barnkalas som gäller. Om detta och de senaste dagarnas äventyr skriver Gustaf i dagens avsnitt, som heter QTH Grenada. QTH betyder hemvist, position eller dylikt på välklingande amatöriska, så nu vet vi var de är och att de har det bra. Och att Karin firar sin sjunde födelsedag på Grenada i Små Antillerna, som upptäcktes av ingen mindre än Columbus.

7/6. Ny blogg: Ljuva ödemark, en medryckande sammanfattning av den senaste tidens händelser (Gustaf). De ligger nu vid ön Mayreau.

5/6. På väg söderut. Passerade västra St. Lucia kl. 3 i natt. Ankrade vid Clifton, Union Island kl. 18.30 (enligt AIS-position).

3/6. Caminante ligger fortfarande på Martinique, men för nästan en vecka sedan lämnade de Port de France och flyttade båten söderut och ligger nu i den skyddade viken utanför Le Marin, tillsammans med båten Elin. Fina kartbilder kan man hitta i Position, blåa ramen, där både AIS och Winlink är uppdaterade. Och i dag skriver Tina Den flytande staden Le Marin, där hon berättar om vad de har för sig. Man känner sig nästan som om man var med i jollen efter matinköpet i Price's affär, omgiven av massor av båtar av alla slag och hör hur det smäller och lever i tackel och tåg i alla masterna på båtarna som ligger där, tätt tillsammans. Som en läsare skrev i ett mejl i går: "Följer gänget där borta och allt vad där händer". Och visst får man en härlig närvarokänsla i dessa rader!

26/5. Tina berättar vidare i dagens avsnitt Ruinstaden Saint-Pierre, och bjuder på intressant läsning, bl.a. om en trevlig utflykt de gjorde i torsdags tillsammans med en rysk barnfamilj, till ett rombränneri, tyvärr på Martiniques viktigaste helgdag, så det blev ingen visning, bara rom och läsk, men fyrverkeri på kvällen. I fredags hade vi en lysande kontakt på kortvågsradion med den digitala sändningsmoden PSK31 på våglängden 17 m. Då berättade Gustaf att de just hade seglat från Saint-Pierre till Port de France, huvudstaden på Martinique, där de nu har köpt förråd av matvaror av alla slag.

21/5. Från Saint Pierre, Martinique, berättar Tina i avsnittet Dominica i våra hjärtan hur de seglade till Martinique i går, och hur de hade det på Dominica. Vi får veta lite mer om saker och ting som har nämnts i tidigare avsnitt, och som vi kanske har funderat över men inte riktigt kunnat få ihop, sånt som ger fantasin näring och läslusten kraft. Det här är ju nästan som att kryssa mellan öarna utan att behöva offra till Neptun!

19/5. Tina berättar med inlevelse om hur Caminante-folket tillsammans med Elins besättning gav sig iväg på en äventyrlig färd tvärs över ön, för att söka efter Dominica-urinnevånarnas rötter. Historien heter just Äventyrliga familjer, en titel vi inte behöver höja något förvånat ögonbryn över, då vi stöter på den högst upp på dagens blogg.

14/5. Den 9/5, vid lunchtid, seglade Caminante vidare söderut och ankrade på natten vid norra Dominica, där AIS:en satte ut markeringen för ankring (vilket vi också meddelade i Planer och kartor dagen efter). Dagens text, Dominica igen, beskriver hur de hade det med snorklingen de sista dagarna på Terre de Bas (Guadeloupe) och hur de har det nu, tillsammans med vännerna på båten Elin och andra seglare och de "lokala". Fest som vanligt, men också ett och annat filosofiskt visdomsord att ta till sig från Gustafs "rullande" tangentbord.

6/5. En ny berättelse har kommit till i bloggen, skriven av Tina: Varmt och vindstilla. Det handlar i dag om upptäcksfärder på Pigeon island och också om hur de seglade vidare till Terre de Bas, en liten ö i Les Saintes (Guadeloupe), där de ligger nu. Här vandrar de också och svettas troligen en hel del, för detta är ett land, där nyttan med den stora kaminen i Caminante är mycket obetydlig.

1/5. I dag kom ett livstecken igen, Cousteau National Park, som Tina har skrivit. I lördags gick de 10 NM söderut till Pigeon island, där de nu ligger, bland sköldpaddor och franska turister, i vad som kallas Cousteau National Park (se LÄNK). Tack för det Tina!

26/4. Det var nu ett tag sen det kom några nyheter, så dagens inlägg Getter, fiskar och papegojor kändes extra välkommet. De ligger nu i Deshaies, på nordvästra Guadeloupe. Gustaf berättar om resan till denna exotiska plats, orten närmast deras ankringsplats, om Guadeloupe och sist men inte minst, om utflykter de gjort. Skönt att höra att de kom fram ordentligt för fem dagar sen, efter alla tomma dagar i bloggen!

20/4. Caminante II ligger ankrad utanför Jolly Harbour på västra Antigua och alla ombord gläder sig över goda ting som kan köpas i land. Dagens text, som man säger i kyrkorna, heter Matfrossare och är skriven av Tina, som i bloggen ger några exempel på vad man kan handla i mataffären, som finns i närheten. Äntligen finns det goda saker i kylskåpet igen och i dag (lördag) kan barnen få lördagsgodis! De var ju på Antigua i början av mars också, men låg då på östra sidan. Ankringsplatsen syns bra på Position-Winlink, som nu är uppdaterad.

17/4. Nu har de börjat röra sig söderut igen, eftersom orkansäsongen närmar sig i de norra farvattnen i Karibiska havet. Dagens blogg, skriven av Gustaf heter Ankrade på Antigua. Den berättar om färden till den nya ankringsplatsen och ger lite detaljer om vad Gustaf fördrev sena kvällar med under tiden på Barbuda. Hans intresse för filosofi och litteratur har legat på flämtande sparlåga i åratal, medan de jobbade med båt och barn, men nu plockar han fram sina gamla böcker igen.

15/4. Båtbarnsliv. Tina berättar med värme om barnens liv ombord, och om hur de läser och utvecklas. Hon talar också om deras umgänge med andra barn och om hur de simmar och leker. Det är svårt att inte tycka att långseglandet är det enda rätta, i en vacker och i det närmaste orörd värld. Kanske kan båten vara den bästa plattformen för ett lyckligt familjeliv och en bra framtid?

12/4. Svenskkolonin. Nu är fyra svenska båtar ankrade i bukten Gravenor Bay på Barbuda: Caminante II, Litorina, Corinne och Meribelle (se deras bloggar). Gustaf berättar om de härliga surfvattnen och  stränderna, uppbyggda av korall, där vatten sprutar genom små hål i kalkklippan. I går fick barnen skollov, men troligen lär de sig mycket ändå, där de betraktar livet i havet eller på stränderna av den flacka ön, där så många märkliga ting finns att se.

7/4. Besök ombord var titeln på gårdagens avsnitt och ingenting annat. ÅÄÖ försvinner nämligen i titelraden och måste kompletteras i efterhand, och så var det med det! I dag kom emellertid ett nytt avsnitt igen, Camparliv, som med värme beskriver hur de och Litorina-besättningen inbjöds till en av de små camparstugorna på stranden, av sina nya vänner. En härlig samvaro, där barnen trivdes och alla njöt av den goda maten. Men fisken vågade de inte äta, eftersom den var fångad på korallreven, där enligt vissa rykten ett farligt gift, ciguateras (LÄNK), lär kunna uppträda i fisken i området. Men landsköldpaddorna var goda!

6/4. En märklig skrivklåda ombord har gjort att blogginslagen kommer oftare än någonsin. I går hade de fest ombord, tillsammans med deras nya vänner på Barbuda. Det är damen som körde dem till Codrington och hennes närstående som hedrar dem med ett besök. Det går livligt till, barnen leker och avsnittet, författat av Tina heter Besk ombord, ett namn som är lite svårt att förstå. Dricker de månne malörtsbrännvin, medfört i kölsvinet, från den svenska västkusten? Kan det förklara att det blev så uppsluppet? Och vad tyckte gästerna om denna nordiska supersnaps? Hur som helst blev dagens text som vanligt en trevlig beskrivning av långseglandets villkor.

5/4. Berättelsen fortsätter. Resan till Codrington blev en välkommen möjlighet att köpa mat, men också ett äventyr och en bra chans att lära känna de vänliga människorna på Caminantes paradisö. Avsnittet i dag heter Codrington, here vi come.

4/4. Tina berättar i dag om livet på Barbuda. Avsnittet heter Påsk på Barbuda och talar om hur våra vänner firade påsken och hur de fått kontakt med öns verkliga innevånare. I dag ska de få skjuts till Codrington, som det största samhället heter. Där ska de och Litorina förnya förråden ombord, som nu börjar ta slut.

27/3. Den sociala ödemarken kallar Gustaf sitt senaste kapitel i blogg-boken från Caminante II. Med denna titel menar han nog att de befinner sig i en ödemark, men att de ändå odlar ett rikt umgänge och har genuint trevligt. Och vem skulle inte haft det, med ett oöverträffat fisk- och skaldjursskafferi rakt under kölen, och med härliga grannar med sinne för fest och roliga upptåg, som t.ex. sjörövarbarnkalaset som Gustaf skriver om. En ny länk: CU@SEA, en barnbåt, granne på Barbuda.

23/3. Dagens text, Beachbroilers, är en lite dystopisk utläggning om skräpet på Barbudas sagolikt vackra stränder, som ingen städar. Gustaf funderar på om det vore bättre att inte ha en civilisation än att ha en som bär sig illa åt mot Planeten. Eller kanske vi har för lite civilisation här och var?

20/3. Det turkosa vattnet, en härlig beskrivning av båtfolkets aktiviteter på Barbuda, den låga ön där de nu ligger tillsammans med fyra andra långfärdsbåtar. Antagligen är Barbuda en av de finaste platserna i den karibiska övärlden. Barnen verkar trivas.

18/3. Färden till Barbuda, c:a 30 sjömil, gick efter ritningarna trots svag vind och besvärliga korallrev. I den nya bloggen För ankar på Barbuda berättar Gustaf om snorkling och draksegling före avresan, på Green island, Antigua. Låt oss hoppas att den svenska sommaren kommer snart så att vi kan ha det lika skönt hos oss!

16/3. Avresa mot södra Barbuda planeras äga rum i morgon, söndag, den 17/3.

15/3. Obs att det finns nya bilder i Bildgalleriet! Bara klicka på Bilder så dyker det upp ett litet galleri från Bequia!

12/3. Vid 19-tiden i dag gjordes ett försök att kontakta Gustaf per kortvåg från Orust. Det var jag, SM6KFY, som jagade hans signal med min gamla Icom IC-735. Vi laddade med PSK-31 och provade 20-metersbandet, övre delen av 14070 kHz, efter att ha pratat på Skype över Internet. I Caminante, borta på Antigua, darrade bokstäverna jag sände fram på Gustafs och Tinas dator, men med min antenn, en 2 X 16m dipol, kom ingenting av SM6UAS förträffliga sändning fram, däremot kraftig trafik från Europa. Enstaka amerikanska stationer sågs också och till och med en darrig VK från Australien. Här tarvas en insats, en loop för 20 m skall hängas upp! Ni som har certifikat och tillgång till ham radio: Använd resurserna! Det är en bra hobby, värd att satsa på!

11/3. Mer valobservationer. Gustaf gav en inblick i hur det ser ut på Antigua, även om det var en snabb sådan. Inklareringen kostade 3 hundralappar, antagligen en marginell kostnad för ägarna av de verkligt dyra båtarna som ligger här! Corinne och Litorina fanns också på Antigua, som Caminante dock lämnade i går, för att klämma in sig bakom korallreven norr om Green Island, ung. 10 sjömil från Antigua. Bra kartor som vanligt både på AIS och Winlink.

9/3. Under segel igen, följt av Havet är stilla, som kom in under eftermiddagen. De seglar lojt mot Guadeloupe i svag vind, där de övernattar. Målet är Antigua. Gustaf beskriver nuet och de senaste dagarnas aktiviteter. Och får man bara en god kopp kaffe är väl detta livets mening?

7/3. Saintes heter Gustafs senaste berättelse. Den är egentligen en hyllning till Dominica, som de nu har lämnat. Les Saintes är den nya karibiska ön där de har landat, strax söder om Guadelope. Ett glädjande meddelande har influtit: Nya bilder är på väg och kommer att hamna i vårt bildgalleri så snart Hans hinner lägga ut dem. En annan sak: Caminantes position har uppdaterats på Winlink. Om man förstorar kartan ordentligt och väljer "Hybrid" ser man tydligt hur ankarplatsen ser ut. AIS-systemet fick en skymt av båten medan de var på väg till Saintes, men nu är den utom räckvidd igen.

5/3. Ett nytt avsnitt, nu av Gustaf: Trötta i benen igen. Vännerna på Victory har seglat vidare. Snart ska de hem till Sverige och jobba ett tag, berättade de. Lite tråkigt för barnen, som just fått nya lekkamrater. Det finns mycket att se på Dominica, och eftersom Caminantefamiljen tycks beredda att utforska ön ordentligt gör de en lång vandringstur igen, varefter tillståndet i avsnittets titelrad inträffar - de blir trötta i benen. Dominica är en härlig ö, och för oss radioamatörer finns en mycket trevlig beskrivning av den i radioamatörernas tidning QTC, nr 4 år 2010 (kan laddas ner från www.qtc.se varefter man klickar på QTC samt väljer årgång och nummer). Artikeln är skriven av SM7CBS, Tore Sandström och finns på sid. 26 - 28.

27/2. Tina fortsätter att berätta om vad som händer i ankarviken på Dominica, där de ligger. Avsnittet i dag heter Dans i sanden och handlar om svenskbåten Victorys ankomst och den stora strandfesten samma kväll.

24/2. Härligt! Ett livstecken från Tina, som i går skrev reseskildringen Sportlov med ömma fötter, en beskrivning av den gångna veckans upplevelser. Mest handlar det om frukt och grönsaker, som de köper på den lokala marknaden. Väldigt spännande att följa med på Tinas, Gustafs och barnens shoppingtur!

19/2. Nästan som Afrika - ett nytt kapitel i den långseglande familjens historia! De har seglat till Dominica, inte att förväxla med Dominikanska Republiken, vilket är något helt annat. De valde tydligen att gå direkt till Dominica. Kanske räknade de med att kunna köpa vad de behöver utan att behöva stanna på vägen. Billig tonfisk har de redan hittat, som ni upptäcker i denna trevliga reseskildring, författad av Gustaf. Svenska Wikipedias artikel kan läsas HÄR.

15/2. Vardagslunken är nog den främsta anledningen till att bloggandet inte är lika frekvent hela tiden. Envisa rykten säger emellertid att resan skall fortsätta, först med en provianteringstur till Martinique, sedan till Dominica och sist till Barbuda, där de skall ligga ett längre tag. Ingen känner dock några detaljer än. Det kan löna sig att gå till Wikipedia och läsa om de här öarna. En länk är t.ex. den här (LÄNK). Vattnet är rent, sandstränderna vita, vädret förutsägbart och människorna goda. Vem kan önska sig något bättre, stålbåtsrosten till trots?

9/2. Nytt kapitel i bloggen: Musik från salongen. Gustaf berättar om båtgrannar med egna projekt, om märkliga människor och om en stor stålbåt som kan sjunka när som helst. Han är klar med fönstren och dyker efter en liten blockflöjtspryl, undervisar i matematik och gläds över barnens framsteg. Och sist i bloggen: Han berättar om Caminantes musikkår som övar i - salongen! Nästa dag (den 9/2) ringde Tina och Gustaf hem med datorn (med Skype) från ett internetcafe på stranden. Ljudet var riktigt bra och nästa experiment bör blir att försöka nå till Sverige med kortvågsradion, en passande uppgift för en riktig radioamatör.

3/2. Kalas hos LItorina. Gustaf beskriver sina arbetsprojekt: Fönsterlagning i Caminante och roderreparation i Litorina. Fast det är det storslagna kalaset på Litorina hos Monika och Patrik som inleder. Han talar också om barnens skolgång ombord, och berättar om Lovisas uppgifter i olika ämnen. Matematiken tycks de ta på allvar! Men allt är inte bara allvar. Lek och bus på stranden ger avkoppling och nöje, åt caminantebarnen såväl som åt andra seglande och bofasta barn de träffar.

27/1. Jazzfestival och kortvåg. I dagens avsnitt berättar Gustaf om hur de dansade och roade sig på jazzfestivalen i Friendship Bay, på andra sidan ön. Lite nördsnack blev det också: Installation av kortvågsradion i Salsa, med slutligt prov på en marinfrekvens. En del prat om jordning och elektrokemisk korrosion slank också med, så det är bara att ta för sig för läsaren!

26/1. Båtmek och valfläsk. Gustaf lagar fönster och går på film om valjakt. Vi får en teknisk inblick i skötseln av båtfönster, även kallade ventiler. Filmen avslöjar den brutala slakten av de fredliga valarna. På Bequia får man fånga fyra per år, men numera når man sällan detta antal.

23/1. Barnkalas på Litorina handlar om hur Gustaf lär barnen att dyka med apparat på väldigt grunt vatten. Som lekman drabbas man av en liten undring: "kan det möjligen vara farligt?" Nja, lite grand kanske, men när Gustaf är instruktören är det nog bara roligt och nyttigt. Minnen för livet skapas och goda relationer mellan generationerna uppstår. Snart skall Salsa segla iväg mot Panama och Gustaf hjälper dem att få igång kortvågsradion. Blybatterierna ombord kräver insatser ibland, och Gustaf, som själv är väl bevandrad i batteriernas sällsamma värld, diskuterar med Staffan på Salsa hur batterier ska bytas. Mycket arbete återstår med fönsterreparationerna på Caminante, eftersom rosten har trängt in mellan plastglasen och järnet i alla ventilerna. I värmen rostar allt mycket snabbt, och med stålbåt är det lätt att få tiden att gå.

18/1. Vandring som omväxling på mekandet. Efter allt rostslipande, hängande i krokig arm i riggen etc., har Gustaf kommit fram till att det också finns andra nöjen för långseglaren. Och när Tina proklamerar Idrottsdag i Caminante-skolan kan inte ens kackerlacksutrotande danskar med en hel låda vin hindra dem: De går på tur, som våra grannar i väster brukar göra. Ett nytt äventyr utbryter, där de ansöker om uppehållstillstånd och Karin försöker dressera en sköldpadda.

16/1. Med målarfärg under naglarna. Gustaf berättar om stålbåtsägarens permanenta förbannelse - Rosten. Och hur man gör med rosten. Och hur man gör med vinkelslipen, som man tar bort rosten med, när den behagar tröttna på slitet. Man får en känsla av att långseglaren bedriver ett yrke som är riktigt påfrestande och uppfyllt av eviga reparationsarbeten. Lyckligtvis finns ett välfyllt bibliotek ombord, där Harry Martinssons sjömansliv kan skänka vederkvickelse och vägledning efter det hårda arbetet och lärarmödan, då barnen fått sin skola ombord.

15/1. ...Och så gick ännu en dag i paradiset... En skildring av den långseglande barnfamiljens vardag. Tina berättar om hur det är att leva i båten och på stranden, i goda vänners lag i ett tropiskt klimat. Och var de är? Som vanligt, i Admirality Bay, vid ön Bequia, i Grenadinerna, strax norr om Venezuela.

13/1. Gröna färjan brinner, en spännande skildring av en färjebrand bland segelbåtarna. Många hjälper till och Gustaf får hålla en stege så folk kan komma ner från båten. Tina skriver också om en trevlig utflykt i land där hon köper kryddor.

11/1. Vatten, det vita guldet, är en teknisk djupdykning i problem med Litorinas watermaker, som krånglar. Också jobb med Cassiopejas propellergenerator förnöjer läsaren. Trevlig utvikning om grillafton med danskar är lättare att ta till sig, om man inte direkt är tekniknörd. Berättelsen slutar med att Gustaf berättar att han och Lovisa nattdyker. Kanske är det ett sätt att sluta vara mörkrädd?

9/1. Amperejägarna - ett nytt rafflande bloggäventyr (av Gustaf). En annan god nyhet: De nya bilderna har kommit! Obs. att det är TVÅ nya gallerier, "Galleri - Jul och Nyår" och "Galleri - Atlantöverseglingen". Mycket att titta på!

8/1. Förankrade i ett varmt paradis. Tina trivs på den exotiska ön Bequia, där många långseglare ligger för ankar. Många spännande havsdjur finns under dem och i affärerna trängs goda frukter av skilda slag. Grannarna är trevliga, långväga, och med barn i båtarna, men rätt vad det är dyker bekanta upp. Är inte detta Lyckan?

5/1. Nya bilder är på väg från Caminante men har ännu inte hunnit in i Blogg och Bilder. I båten är det lugnt och fridsamt, barnen lyssnar på ljudbok (Harry Potter) och Tina vill aldrig lämna den nuvarande ankarplatsen (Bequia, Grenadinerna, Västindien). Gustaf har lovat att meka lite mindre och vara med familjen lite mera och Tina slipper besvären från båtens gungande. Kan det bli bättre?

2/1 2013. Tina skriver dagens blogg: Nyårsafton på stranden så klart... I båten är det varmt och fuktigt, inte alltid helt behagligt, vilket vi kan tänka på när det kalla regnet faller i Sverige. Många svenska båtar är samlade i den trivsamma bukten på Bequia, där Caminante II ligger ankrad. Besättningarna firade det nya året med brasa, förtäring och dans. Ingen olycka inträffade, konstaterar Tina i sin välskrivna berättelse.

30/12. I det blå är en historia om städning, sköldpaddor och barnens äventyr på Bequia. Personalen tycks trivas med livet under de sista dagarna av 2012, även om städning kan vara påfrestande när det är varmt och mycket annat lockar.

25/12. God jul! En julhälsning från Caminante. Här beskrivs hur Caminante-folket celebrerade den stora högtiden: Med skinka förstås, efter rakning och tvättning. Ett nytt mustigt avsnitt serveras av ostmakaren Gustaf.

23/12. Bequia - ett första intryck. Inklarering och insamling av kokosnötter, men vi får också lite information om den lokala valfångsten. Andy reser snart vidare på egen hand, till Trinidad, tråkigt nog. Den tiden är förbi, då man kunde shanghaja duktiga medarbetare. De kommer nog att sakna honom.

22/12. Framme! Vi har ankrat på Bequia! Meddelandet lades in 23.50z, d.v.s 50 minuter efter midnatt, svensk tid. Johan och Liselott från Corinne hälsade dem när de anlände (se vår länk till deras hemsida). I dag skall de klarera in till Saint Vincent and the Grenadines.

21/12. LAND I SIKTE! Äntligen seglar de förbi Barbados i en sky av lukt från gammal ost. Läs den spännande berättelsen, men håll för näsan!

20/12. Drömmar om nya dofter skulle väl egentligen mest handla om blomdofter från land, men rör sig mera om ostar under barnens sängar och hur svettigt det kan vara när det är 28 plusgrader ombord. Dofterna förbättrades kanske när Lovisa och Gustaf bakade kakor på kvällen. Planerna för den närmaste framtiden börjar ta form. Det verkar klokare att passa på att undersöka Västindien närmare, än att skynda sig till Panamakanalen. 232 nm kvar till Bequia.

19/12. I passadvindens grepp. Bara 392 sjömil kvar och stabil medvind. Prognosen visar att passaden består, och det tyder på ankring om några dagar. Den efterlängtade julen kan med all sannolikhet firas på Bequia.

18/12. Äntligen vind! Nu kom den, och med den farten. Hela natten har de haft 7 knop. Delfiner lekte i bogvattnet i skymningen i går kväll. Behandlingen mot huvudlöss var väl inte helt framgångsrik, för nu visade det sig att Lovisa hade ett par stycken igen. Ny behandling av besättningen, denna gång mest med solrosolja, eftersom det medförda apoteksmedlet var på upphällningen, "utsöpen" som Gustaf uttrycker saken. Barnen leker bra och deras sammanhållning och empati mot varandra är fin. Lovisas studier i det engelska språket har varit så framgångsrika, att hon nu har gett sig på det krävande författarkallet. Rymdmusen Zonko är hennes hjälte. Språkkonsulten Andy hjälper till med en del specialuttryck för att höja berättarintrycket. Samme Andy, f.d. yrkessoldat i Irak, har fortfarande problem med de skrämmande minnena från tjänsten där, och plågas av drömmar som inte ens långseglingens främmande värld rår på. Ännu ett beklämmande exempel på krigets förstörande verkan på den som vistas i dess närhet.

17/12. Stilla natt skriver Gustaf och menar att den gångna natten varit stilla, liksom även Caminante II, som bara rört sig högst sparsamt och motvilligt. Han säger att om denna hastighet varit båtens enda, skulle sträckan Gran Canaria - Bequia varat till slutet av februari, en envis seglats. Andy har varit mycket flitig, säger han också, men behöver lära sig hushållsarbete.

16/12. Lätta vindar. Märkligt nog händer så mycket på den blå Atlanten, att blogg-kapitlen kan fyllas med spännande händelser varje dag, allt medan de seglar fram över havsvidderna. Den här gången berättar Gustaf om svaga men oberäkneliga vindar, men också om en val, som visar upp sig helt nära båten. De går för motor, men det skrämmer inte valen, som är lite svår att artbestämma också för de gamla fältbiologerna Tina och Gustaf. Medan motorn ändå är igång kör de watermakern. Det passar bra, eftersom deras medförda vatten inte längre är riktigt fräscht, och watermakerns membran behöver spolas ganska ofta för att inte få algpåväxt. Dagens händelser: Först pratar de med en båt över VHF-en, men när den kommer närmare visar den sig vara en annan båt, full med ungdomar, som de umgås med en stund innan den seglar vidare. Andy upptäcker en flicka ombord som snabbt tilldrar sig hans intresse. Adresser utväxlas. Vad månde bliva av detta möte?

15/12. Åter spridda stjärnor i sikte talar för att bättre väder är på väg. Fukt och mögel är ett av seglarnas värsta bekymmer, och nu tycks Caminante ha drabbats av det. Ett annat är bristen på inlagd sill när julen närmar sig, inte heller att leka med. Gustaf berättar om dessa tropikfararnas plågoris och hur de försöker tackla dem. En mera exakt uppgift om sträckan som återstår har äntligen meddelats: 841 sjömil till Bequia, vilket är goda nyheter, betydligt bättre än att få höra att de har seglat åt fel håll under natten trots Tinas råd om en kurskorrigering då de törnade in i sina kojer i går kväll. Nåväl, nu är det tillrättat efter en gipp, med allt pyssel det medför på en så stor båt som Caminante II. Rekommenderas förresten att titta på bloggar från de andra båtarna (se Länkar). Trevlig läsning!

14/12. Kapitlet Skuttesjö inleds med en beskrivning av väderläget. Gustaf skriver: Vi är nästan framme vid centrum av lågtrycket nu. Sjögången är oregelbunden och vågorna rör sig på ett sätt som ibland kallas korssjö, ganska obehagligt om man har problem med sjösjuka. Framme i mitten av området med de roterande vindarna är det kraftiga åskbyar. Just nu är de 800 sjömil utanför Amazonflodens mynning, vilket kan förklara att det är så varmt ombord, nästan 28 grader. Av resan återstår ett tusental sjömil, och om man antar att de har en snittfart på 5-6 knop kan de säkert hinna med att fira jul på Bequia. Undervisningen av barnen fungerar bra, allt gungande till trots, och Andy lär nu Lovisa hur man böjer starka verb i engelskan. Gustaf kämpar på med läsning och skrivning med Karin, som verkar utvecklas snabbt. Tina har hela tiden problem med sin "urkighet", en envis sjösjuka som tar bort matlusten, men bara den krabba sjön blir normal ska det säkert bättra sig. I morgon kommer säkert en ny rapport på bloggen!

13/12. Tropical Wave, en berättelse om hur de kom in i ett lokalt lågtryck med hårda vindar och kraftiga squallar, varvat med åska. Andy hade en jobbig vakt, där han måste hålla uppsikt över seglingen medan båten kastades av och an i häftigt tempo i larmet från tackel och tåg, med regnskurarna smattrande över däcket. När Gustaf tog över blev det tydligen såpass lugnt att han kunde dricka kaffe (och skriva sin berättelse).

12/12. Guldmakrill. Den här gången fick de fisk, två stora guldmakrillar, som blev ett gott tillskott i kosthållet, varefter fiskedragen försvann tillsammans med någon som var större och starkare än redskapen. Vinden har varit ökande och farten god, men tyvärr gick remmen till propelleraxelgeneratorn av, och så länge de seglar går den inte att byta. Den starka vinden leder dem in i ett litet lågtryck, eventuellt med regn och åska. Nu gäller att studera väderkartor (grib-filer) och försöka skaffa mer information om vädret, så att rätt kurs väljs, menar Gustaf. Andy tycker det är roligt att leka med barnen, och den senaste flugan är bollspel i sittbrunnen, mycket uppskattat, inte minst av Tina.

11/12. Dofter, som dök upp i morse, är ett nytt kapitel i reseskildringen. Gustaf berättar hur han gör kanelbullar mitt i natten, och att farten blev hög efter gippen, som beskrevs i går. När båten rör sig snabbt, över 6 knop, spänner han upp drivremmen till propelleraxelgeneratorn så att den får snurra, och så laddas batterierna med 25-50 ampere - ett slags vindgenerator kan man säga. Fisket höll på att ge storvinst om inte Andy velat rädda en fågel. Och så tappade de fisken, Gustaf blev sur och Andy antagligen ledsen, dock inte värre än att han kämpade vidare med undervisningen av Lovisa och kunde glädja sig åt ännu större framgångar. Och Gustaf, han kunde skryta för båtvännerna på Elin, Miss My och Litorina att Caminante går mycket fortare än de, som bara gör 3-4 knop.

10/12. Ett nytt äventyr: Svängen. För att inte hamna i stiltje måste de gå på en betydligt sydligare kurs än på en rät linje mot Grenadinerna, dit de ska. En kursändring åt styrbord behövs till slut och så måste de gippa, viket betyder att alla segel skall byta sida, så att de kan svänga in på den nya kursen, mera nordlig. I den processen  fastnar plötsligt en lina och en av de långa spirbommarna lossnar och faller i vattnet, där den blir hängande i en lina. Mödosamt tar de sig ur detta dilemma och kan pusta ut. Andys pedagogiska verksamhet fortsätter med ett nytt grepp, där sagor och rollspel kommer till användning, och alla i båten får hjälpa till.

9/12. Got hooked handlar om en mystisk lina som har fastnat under båten. Den löper ut från aktern, på babordssidan under vattnet, och tycks inte ha något slut. Efter mycket möda lyckas de dra in den och lossa den från undersidan av båten, där den fastnat. Troligen är det fiskare som har förlorat den någon gång. Dagens hjälte var Andy, som dök ner och trasslade loss den, men priset blev högt, en svår solsveda, som han fick lida av under gårdagsnatten. Behandlingen mot lössen fortsatte i går med intensiv hårtvätt av hela besättningen.

8/12. Softhair debugging. En egendomlig blogg som berättar om att få löss långt ute till sjöss. Kan det vara möjligt? Hur som helst klipper de håret och behandlar sig sedan med anti-lusmedel de haft med sig. Vinden är svag och Gustaf bakar bröd med möglig jäst. Andy lär barnen allt mer engelska med egna, effektiva pedagogiska metoder.

7/12. Hemliga kocken handlar om Karins framsteg i byssan, där hon lagar god och näringsrik mat. Gustaf bistår och resultatet blir säkert utmärkt, då hon inte blir skrämd av värmen från stekpannan, som kan te sig hotfull. Man äter mycket ägg ombord, en ny trend som startats av flickorna. Matintresset har efterträtt överseglingens inledning, då sjösjukan ibland gjorde sig påmind. Tina läser högt och pysslar om barnen. Hon har också hand om förrådet av grönsaker som ofta behöver tittas till. Många nyheter om de andra svenska båtarna tas emot av Gustaf, som har fasta radiotider att passa. Råd utväxlas, som säkert kan vara värdefulla. Andy börjar känna allt starkare intresse för seglingens teknik. Vad månde bliva av denne flitige medarbetare?

6/12. Vinden börjar lägga sig. Mycket segelteknik, faktiskt en nördarnas julafton denna decemberdag! Den starka vinden börjar nu ta slut och Caminantefolket utnyttjar varje chans att lägga till segel och att trimma. De konstaterar att de inte är ensamma på havet: Fåglar och andra djur signalerar närvaro emellanåt, liksom AIS-en. Färden fortsätter...

5/12. När mekandets tid är över duggar bloggavsnitten tätare. Liv och glädje är delen för dagen, skrivet medan Caminante II drivs fram över Atlantens vågor av en stark akterlig vind, i höjd med Cap Verde. Att det rullar en del förstår man när man läser om barnens pulkabacke med ständig nedförsbacke eller om Andys bekymmer att både bli av med kladdig pizzadeg från händerna och samtidigt hålla sig fast utan att smeta av sig.

4/12. Rolling, rolling heter dagens avsnitt från Caminante, som handlar om framfarten på havet, Andys upplevelse av de 4 meter höga vågorna och barnens vardag. Nu har de passerat Kräftans vändkrets och befinner sig alltså i tropikerna. Som avslutning diskuterar Gustaf hur vädret är numera, efter ändringarna av klimatet, och vilka skillnader man kan märka i de vatten de är i nu, de samma Tina och han seglade i för 19 år sedan med  gamla Pecten.

3/12. Med skräckblandad förtjusning. Gustaf skriver om seglingen och om hur fort det går, nästan så fort att deras nye matros Andy tycker att det verkar otäckt. Färden går söderut och skall så förbli ett bra tag, tills de kommit förbi Cap Verde, där vinden ska bli ostlig. Sjösjukans plågoris beskrivs, "tills man fått sjöben", något som tar ett par dar. Winlink-positionen är uppdaterad igen.

2/12. Ny blogg från Gustaf: På väg över Atlanten. Här står det mycket om vilka förbättringar som gjordes på båten under månaden i Las Palmas. Liksom Kalle i båten Elin är Gustaf ett riktigt mekar-ess som älskar att svetsa och skruva, och det handlar hans text mycket om. Matinköpen och sjöstuvningen har också sin plats i berättelsen. Den nya besättningsmannen Andy får en presentation och han verkar vara ett fynd. Winlink-positionen är uppdaterad och visar att de gör en häpnadsväckande god fart och har redan hunnit långt söderut. De ska till Bequia men ska de stanna på vägen? Cap Verde-öarna är ju snart inte långt borta...

30/11 kl. 20. Start från Las Palmas (Bild). Seglingen över Atlanten har börjat. Den kommer att ta c:a 3 veckor.
30/11 kl. 14. De tycks ligga kvar på Las Palmas, för AIS-en har inte rört sig (se blå ramen). Spänningen tätnar, snart är den olidlig...

29/11. Flitiga Tina skriver: Resfeber och extra hand. En ny besättningsman, Andy McCann, 25 år, från Preston i England, har mönstrat på. Massor av förberedelser inför starten mot Karibien. Radarn är nu också på plats. Avresan mot de västindiska öarna blir i dag (eller den 30de?). Men vilken ö? Den här Länken talar om kapten Svartskägg. Kanske skall de till hans ö...?

27/11. I dag startade den stora segeltävlingen ARC Rally (Länk). Det var 192 startande båtar som ska segla Las Palmas - Saint Lucia i Västindien. Nu blir det lite lugnare i hamnen för långseglarna, när inte massor av ARC-båtar trängs där.

26/11. Mer från Tina: ARC framskjuten två dagar. Den dåliga vinden vållar problem både för ARC-deltagarna och långseglarna som ligger på svaj utanför marinan. Och en annan nyhet: AIS-en har börjat fungera. Nu säger den att Caminante ligger i Las Palmas, Gran Canaria, vilket vi visste förut.

22/11. Tina skriver videre: Tandagnissel. Mycket jobb med bunkringen inför överresan till Västindien. Och stackars Karin har slagit ut en tand. Ingen bra vind i sikte än.

20/11. Nu kom äntligen det livstecken vi väntat på: Ett nytt kapitel i bloggen, skrivet av Tina. Titel: Vardagsliv i värmen. Läs och begrunda!

18/11. En vecka har gått utan nyheter från Caminante. De ligger i Las Palmas, Gran Canaria. Vädret där är varmt och skönt. Någon anledning att vi ska bekymra oss för våra långseglare finns nog inte, det väder vi har här är en helt annan historia. Rutinerna ombord är att hålla skola för barnen, jobba med båten och idka socialt umgänge med andra seglare. De fortsätter väl som vanligt, kanske varvat med grillning på kvällen och ett glas Don Simon, medan solen sjunker. Kolla gärna bloggarna från de andra båtarna (se våra länkar) och tipsa om det dyker upp något nytt och intressant!

11/11, på eftermiddagen: Inga nyheter hade droppat in kl. 16. Troligen kommer Caminantes AIS snart att kopplas in. På den blåa panelen finns nu en länk till AIS, där den senaste positionen kan ses. AIS-en havererade strax norr om Baiona, och i skrivande stund är det den som visas av systemet. Winlink-positionen uppdaterades av Gustaf den 9/11 kl. 21.47 UTC och visar att de låg ankrade i hamnen I Las Palmas, Gran Canaria, där de fortfarande befinner sig.

7/11. Gustaf kämpar vidare med sina projekt medan Tina har hand om barnen hos Mormor i Arguineguin, södra Gran Canaria. Att han han hade en kompakt dag i går förstår man av hans kompakta mejl:
"Idag har jag varit i en stål-rör-aluminium-nylon-etc affär och köpt en jäkla massa material. Kommer med lastbil i morgom. Har svetsat ihop en trasig propeller, en rostfri rörkoppling 3/4" NTP till 1/4" rörgänga, svetsat ett nytt VHF-antennfäste på solpanelen och svetsat fast grillen samt handlat en övertrycks-switch (pressostat) till watermakern samt varit och beställt en ny wire mellan masterna samt hjälpt en kompis svarva en remskiva samt förhandlat väldigt mycket mellan tre affärer om pris på en ny radar. Jag har också varit på servicestället för AISen - vi får en ny skickad från England. Kommer om tre dar. Jag har pratat många gånger med Icom i England, men även med Icom i Barcelona. Mycket cyklande. Summerar man det blir det en hel del på en dag. Och väldigt mycket spanska pratat har man, här kan nästan ingen engelska. Skrev just ett affärsbrev på spanska om priser och leveranstider för radarn. Men då måste jag ha grammatikboken framför mig för att få rätt på alla oregelbundna verb, Preterito bla bla..."
Den som trodde att långseglare är lata kan ha fel. Och i dag kommer Tina och barnen.

4/11. Tina kommer på onsdag och Gustaf mekar och står i. Många små projekt och mycket shoppande av remmar, filter, impellrar, och gud vet vad alla prosaiska mojänger har för namn, som Caminante behöver. Han skulle haft en heltidsanställd maskinchef med ett par smörjare under sig, tycker han. Samtidigt med mekandet jobbar han lite med proviantering mm. "Kanske kommer vi vidare om en dryg vecka, beror på väder och vind."  Det verkar som om Gustaf trivs som ankrad ensamseglare. En blogg dök upp: Gräsänkling, bekräftar ovanstående.

2/11. Kvar i Las Palmas, men Gustaf är ensam ombord. Tina och barnen hälsar på Tinas mamma, syster och syskonbarn som har en turistlägenhet i södra delen av ön under en vecka. Det är mycket som återstår att göra i båten före överseglingen, som är planerad omkring den 12/11 om vindarna tillåter.

30/10. För ankar i Las Palmas. Bloggen berättar hur de kom dit och hur de har det nu utanför Kanarieöarnas centalort. Den 28/10 landade de på sin nya ankarplats på Gran Canaria och kommer att ligga kvar här ett par veckor. AIS-transpondern är nu lämnad på verkstad, och om de har tur går det på garantin.

27/10. Caminante seglar vidare (bloggen). Svag vind, och utanför Fuerteventura uppdaterade Gustaf Winlinkpositionen. Ankrade över natt utanför Gran Tarajal, sydöstra Fuerteventura. Seglar vidare mot Gran Canaria i morgon.

26/10. Flyg tillbaka till Göteborg, medan Caminante seglar vidare mot Gran Canaria. Det blev en minnesvärd vecka då man lärde sig mycket om långseglandets villkor. Nu återstår den lugna lunken i det kyliga vädret, medan seglarna njuter av sol och värme.

25/10. Vi tog flyget till Lanzarote den 19/10 och sedan färjan till La Graciosa. Två nätter tillbringades i båten och resten i en liten trevlig lägenhet på stranden. I dag råkar jag ha födelsedag, och kanske är det för att fira den jag visar detta livstecken på hemsidan. I morgon går flyget tillbaka till Sverige igen, och det skall dröja länge innan vi återser Caminante och dess innevånare. Planerna för den fortsatta färden är ännu inte lagda, förutom att de skall segla till Las Palmas, Gran Canaria, i morgon eller i övermorgon, och vara där en vecka, för att träffa Tinas mamma, syster och syskonbarn.
Min rapport från Caminante kan sammanfattas så här: Allt väl, alla trivs, barnen växer, men AIS-en är fortfarande sönder. Gustaf hoppas få tag i ett kopplingsschema så att han kan byta en "mörk" komponent som han tror sig ha lokaliserat i sändardelen. Kanske kan SRS i Karlstad hjälpa oss, eller någon annan som kan få tag i en servicemanual och skanna några sidor. Apparaten heter Icom MA500TR. Lycka till!

18/10. Några ord om dagens blogg, Ett sug mot avgrunden. Mycket teknik men också om Lovisa, som pluggar engelska med Gustaf. De har hållit på med Harry Potter ett drygt halvår och kommer allt snabbare framåt i den tjocka boken. Suget finns på havsbotten, men vad det beror på vet nog ingen.

17/10. De ligger förstås kvar på ankringsplatsen i Graciosa. På fredag väntas besök av den som skriver dessa rader, varför det kan bli magert med uppdateringar av texten här en dryg vecka framåt. Bloggen rullar antagligen på som vanligt. Passa också på att läsa de andra båtarnas bloggar, gärna via våra länkar. En ny länk har tillkommit, Corinne från Västerås, och kanske finns fler svenska skrivande båtar i samma farvatten, som vi ännu inte har blivit tipsade om. Så står det inget nytt här, så gå direkt till bloggen. Kanske har skrivklådan drabbat någon på Caminante igen!

15/10. Te och nygräddade bullar i kajutan anlände per kortvåg via radioamatörernas förträffliga internettjänst Winlink någon gång under natten. Gustaf beskriver långseglarnas ständiga dilemma: Apparaternas diktatur, eller Prylarnas förbannelse. Kort sagt, allt går sönder och måste lagas ombord, där vibrationer och saltvatten med tiden dödar alla de människans uppfinningar som är ämnade att underlätta livet för de seglande.

14/10. En ny blogg: Har blivit barnvakt. Men "barnet" är inget barn, det är ett av Gustafs många mekarprojekt, i detta fall den s.k. watermakern, maskinen som skall tillverka deras färskvatten av havsvatten. För den som inte är watermaker-fan finns tröst: På slutet står om de "riktiga" barnen och deras framsteg i Caminante-skolan, som Tina och Gustaf själva driver. Men hur fungerar watermakern? Jo, en gigantisk pump, av samma slag som på biltvättar, tvingar havsvatten genom ett mekaniskt filter. Pumpen drivs av en kraftig trefasgenerator, kopplad till båtens dieselmotor. Och, simsalabim, kan de köra tvättmaskinen utan att fylla på landvatten!

13/10. I går kom inga nyheter från Caminante, inte konstigt, eftersom en stilla dagslunk råder där, med båtjobb, skola och sociala kontakter med båtgrannarna, ungefär samma varje dag. Ingen dramatik således. Mycket givande är då i stället att läsa bloggar från de tre vännerna på Miss My, Elin och Litorina. Med våra länkar finner ni dem, högst upp på listan. Vilken lycklig slump skapade så skickliga författare och vad kommer det sig att just de sitter i långfärdsbåtar?

11/10 I dag är det en vecka kvar tills Caminante får besök av oss, Barbro och (undertecknad) Peter . Förberedelserna har börjat så smått. Mejl från Tina kommer emellanåt, från caféer på stranden eller via Winlink. En del av tiden blir nog i eget boende. Tina kollar just nu ställena och berättar för oss, därav mejlandet. Graciosa har gott om mysiga boenden nära till båtens ankarplats, så det blir säkert trevligt den vecka vi är där, några dar i båten, några på landbacken. Och praktiskt att ha egen kuppe när man brukar vakna före sex på morgonen!

8/10. Ny kul blogg Surr surr från masttoppen och kära återseenden berättar om fler möten med gamla vänner i viken. Dessutom har nu vindgeneratorn äntligen kommit på plats! Massor av svenska båtar med oräkneliga barn frekventerar den vackra bukten på La Graciosa, där Caminante II tronar på sin ankarkätting. Barnen snorklar och leker och läget verkar vara lugnt. Men är det verkligen under kontroll?

6/10. På Graciosa flyter livet lugnt och harmoniskt. I bloggen "Vi återser vänner och bygger vindsnurra" berättar Gustaf om de egna aktiviteterna ombord och om hur de undervisar barnen, träffar nya vänner och återser gamla. Man förvånas över vilka expertdiskussioner långseglarna för, då de dryftar metoder, där plastsorter, el och allehanda teknik nagelfars. Men så har ju en del av dem byggt nästan hela båten själva!

4/10. På kvällen fick vi en fin kontakt med Gustaf på kortvågsradion från Orust (20-metersbandet, SSB). Vädret var fint och de skulle snart börja grilla. Barnen trivdes!

3/10 Blogg daterad 2012-10-02 23.10z: Ankrade på Graciosa. Härligt! Ett snabbt dopp och en macka och sen i säng! /Gustaf. De ligger i Francesa-bukten, på sydsidan av La Graciosa (Se WinLink-positionen). Också andra svenska båtar ligger ankrade där, förutom Caminante II, nämligen Corin and Discovery, medan Elin, Litorina och Marybell kommer in under dagen. Här kommer att byggas sandslott, grillas och drickas Don Simon, det vanligaste vinet.

2/10 Seglingen forskrider lugnt och fint. Bloggen heter 140 sjömil kvar. Den skrevs av Gustaf i natt kl. 22.14 UTC.  De håller 6.5 knop på rak, sydlig kurs och bör nå Graciosa inom ett dygn, d.v.s. i natt någon gång. Tyvärr verkar deras AIS-sändare ha gått sönder. Marinbandet på 8 MHz kommer in mycket fint på kvällen men dåligt dagtid och Gustaf och Patrik på Litorina hördes tydligt på sändningspasset 18z.
EN NYHET: Besök vår länksida och ta en titt på länken Miss My II. Denna båt är gamla Caminante och bloggaren Kristina har nyss lagt ut en hel serie roliga berättelser på sin webbsida, som helt säkert gläder även den som följer "nya" Caminante II.

1/10 Man syr ombord. Nu har den hårda vinden och rullet avtagit och man ägnar sig åt väsentligheter. Barnen lär sig sy och alla kopplar av. SY Båten är dagens avsnitt som också berättar om den goda maten. Positionen serveras av WinLink (i natt) och säger att man nu är i höjd med Casablanca. Man kunde höra deras röster i går (Gustaf och Patrik) på 8210 USB men bruset (S-9) sög musten ur modulationen, "nothing heard". Det visade sig senare att det var en lokal störning från en lysdiodarmatur hos mig som orsakade bruset. Ny plott kl. 13.15 svensk tid: I höjd med Madeira.

30/9 En ny Blogg: Det rullar -det rullar. De befinner sig nu en god bit från Portugal och har det mycket skumpigt. Positionen syns på WinLink-kartan (uppdaterad i natt). Vi försökte nå dem på amatörradio 40m men det var för mycket trafik där. Vi fick senare veta att seglarna hade gått över till marinfrekvensen 8210 kHz USB där vi vanliga "hams" inte får hålla till. De har tidigare haft radio-tid (sked) med de andra svensk-båtarna på 7070 kHz LSB kl 6, 12 och 18z och kanske gäller fortfarande de tiderna. Lyssna gärna, det är fritt fram!
På eftermiddagen uppdaterades WinLink igen, och då befann de sig nästan i höjd med Casa Blanca.

29/9 tidigt. Men de ångrade sig: Kort före det planerade stoppet visade väderkartorna att det var klokare att fortsätta. Dagens blogg, På öppet hav berättar om beslutet att gå direkt till Kanarieöarna.

28/9 På morgonen: Bloggen uppdaterad: En eftermiddag på jobbet. Spännande om fiske, segling och radio. Nu utanför Portugal. WinLink-pos. också uppdaterad. Och på kvällen (mejl): Vi gör ett stopp på en ankarplats utanför Lissabon en dag eller två. Blåst är på väg och sedan ska det åter bli fin nordan /Gustaf.

27/9 De smög sig iväg i går utan att varken AIS-en eller Winlink-kartan märkte något. Det kom ett mejl vid 10-tiden: "Är under segel igen, får se vart vi landar, kanske på Graciosa." Ett tips: Kolla WinLink-plotten. Gustaf brukar uppdatera den när AIS-en saknar täckning.
En ny blogg kom lite senare: Så bär det iväg. De andra båtarna väntar till i morgon när vinden vid land blir kraftigare, men Caminante II fick till slut 15m/s ren medvind efter ett par timmars motorgång.
AIS-en kan inte visa Caminantes position längre, men om man bara väljer vinddata kan man gissa hur seglingen går. Just nu bör de ha en perfekt medvind. Till Kanarieöarna kan det ta 4-5 dygn.

26/9 Om man klickar på AIS (gröna ramen) kan man sedan kryssa i rutan Wind. De vindsymboler som då dyker upp är samma som t.ex. Saildocs har i sin vindkarta. Wikipedia ger en bra förklaring till denna karttyp. Obs att till höger om Wind kan man ändra tiden för prognosen. Även typen av karta kan ändras. Ingen ny AIS-plott av Caminante II har kommit in (kl. 18), men de har antagligen redan startat.
Och glöm inte att läsa Elins och Litorinas bloggar. Nya och roliga, båda från Baiona!

25/9 Ett kort mejl sade att de tänker segla vidare i dag. Väderfronten med kulingvindar har passerat norrut, men vindkartan från Saildocs visar på frisk till hård VSV vind, kanske inte den bästa av vindar, men ändå. Som vanligt börjar en känsla liknande den av skoskav märkas hos dessa seglare, när de har legat på samma plats i mera än en vecka, ja redan efter några dagar. Lämpligt att ta en titt på AIS, vänstra gröna ramen, under dagen. Kanske dyker en färsk plottning upp där...

23/9 morgonen. Kvar i Baiona, där Gustaf handlar i land, mekar med generatorn och förbereder resan söderut. Bloggen heter Fiskedrömmar och lammstek och är som vanligt trevlig läsning, där också deras sociala kontakter med de svenska båtgrannarna skildras. Från Miss My finns också ett blogginlägg från Baiona (se våra länkar). Och i Baiona ligger också Litorina (se bild av AIS-plott).

22/9, Ett tips: Klicka på Vår gamla hemsida (gröna ramen), sedan på Bildarkiv. Välj sedan "2. Muros-Sagres" och se bilderna från Baiona (där de ligger nu). Antagligen ser det likadant ut där fortfarande, fast Tina och Gustaf är 12 år yngre på bilderna.
22/9 på morgonen. Och i går seglade de igen. Den nya positionen är Baiona, där de har sällskap av andra svenska båtar (Litorina och båten Fri kan ses på AIS). Gustaf beskriver långseglarens ständiga dilemma, vädrets oberäknelighet, i sin nya blogg, Med ögonen på väderkartorna. Vid Baiona kommer de att ligga några dagar. AIS-en tappade positionen utanför Vigo, men Gustaf har uppdaterat Winlink-kartan (se ovan) och där ser man hur fint de har ankrat.

21/9 I går seglade de vidare! En ny blogg, Magsurf, ger fler detaljer, lite planering och ett och annat leende. AIS-positionen är inte uppdaterad (transpondern avstängd?), men WinLink-positionen (se ovan) visar precis var de är, med sandstrand och allt, i Eneñada de Barra i Ria de Vigo. "Väder i Vigo" (ovan) betyder landväder, så man bör komplettera med väderfiler också.
  
19/9 Morgonen. Caminante ligger kvar i Ria de Arosa och avvaktar lämpliga vindar för fortsatt färd söderut. Prognosen för i morgon är skurar och sydvind, ganska svag, så egentligen inget önskeväder varken för segling eller semesterliv. Planen är att fortsätta mot Portugal. Den senaste veckan har varit paradisisk med trevligt umgänge med besättningarna från de tre-fyra andra svenska barnbåtar som ligger i närheten av dem. Miss Mys blogg beskriver hur mysigt de har haft det (se vår länksida, gröna ramen).

18/9 Skriver Gustaf Santiago de Compostella. En betraktelse över lidandet efter en skumpig bussresa. Han har tidigare skrivit om denna helgedom, som kan läsas i Loggboken avsnitt 1, den 14 september 2000.

17/9 på morgonen. Ny blogg igen, Det harmoniska livet , ganska lång och mycket trevlig. Detta kan man bl. a. läsa: Ria de Arosa som vi ligger i nu är en ganska stor fjord. Här finns flera byar runt om och många stränder och öar, allt skyddat från havet. A Pobra do Caramiñal är närmaste större by. Bekräftar att gårdagens gissning stämde bra.  Som vi trodde: "De bara latar sig".

16/9 AIS-en stängdes av den 14/9 och en bra gissning är att Caminantes besättning idkar badliv och turism tillsammans med Miss My:s och Elins personal. Vinden är mycket svag och lämpar sig inte för segling (klicka på Väder i Galicien ovan). Kolla också våra Länkar (vänstra gröna ramen) och läs Elins blogg, där ett nytt inslag lagts in.

14/9 AIS-en visade att de gjorde en kort förflyttning under dagen i den vik de ligger i. Längst in finns en lång sandstrand.

13/9 på kvällen. Dagens etapp blev ung. 32 NM. De ligger nu utanför A Pobra do Caramiñal.

12/9 på kvällen. Resan blev kort, bara ett tiotal sjömil. De valde i stället att ankra utanför samhället Oseiro, lite söderut. Vinden var som väntat NNE och vädret vackert. En lång berättelse i bloggen har kommit: I Mammons tomma fickor. Gustaf berättar om en händelserik natt och en hel del krångel och bekymmer, som dock löstes galant. Enligt AISen startade de från Oseiro kl. 9.29 (enligt Gustaf kl. 9). Efter 55 NM (sjömil) seglar de nu strax söder om Cabo Fisterre med c:a 5 knop. I sällskap har de Miss My och Elin, de andra två barnbåtarna. Till slut: De ankrade på insidan av Fisterra kl. 21.30.

11/9 AIS-en börjar visa data för Caminante kl. 15.23z, vilket är 17.23 svensk tid. En ny etapp av seglingen söderut har börjat. Vädret är molnigt med mycket svag vind, men i morgon bättrar det sig om man får tro vädergudarna, för då blir det nordnordost c:a 7-8 m/s och fint solsken.

10/9 Tina skriver nya bloggen: Barnkolonin splittras. Snart dags för avfärd från den härliga stranden och den sköna samvaron. Man måste ju vidare, vandraren vill vidare åt söder, där ankaret skall fällas och fler upplevelser väntar. I dag är vädret fint med värme och sydvästlig vind, men i morgon ska det regna, om man får tro vädertjänsten.

9/9 kl. 06. Blogg igen: Svenska barnkolonin. Miss My, gamla Caminante har kommit fram. Stor fest på stranden, en härlig stämning. Tillsammans är de fyra svenska båtar som samlats: Miss My, Elin, Salsa och Caminante II. Och om man funderar närmare är bland de 8 vuxna minst hälften radioamatörer: Gustaf, SM6UAS, Tina, SM6UBO, Kalle, SA7BKK och Olof, SA0BTO. Möjligen är de ännu fler...

8/9. De ligger nu ankrade utanför en strand, lite trevligare för barnen och väldigt intressant vid ebb, då många havsdjur exponeras. Det skedde en stor oljeolycka här för 10 år sedan (länk) och spåren syns fortfarande på sina ställen. Just trakten kring La Coruña klarade sig bättre, men det blev ändå ett avbräck i den havsnäring som är typisk för området, nämligen ostronodling.
 
7/9, morgonen. Nytt blogg-inslag: Proviantering. Nya vänner med barn hälsar på i båten, där den ligger ankrad i La Coruña i norra Galicien.

5/9, morgonen. Kvar i La Coruña. Mejlsvar: Jo, Pecten Maximus hette den första båten. På svenska blir det Stor Kammussla eller Pilgrimsmussla, en symbol för vandrandet, liksom Caminante, som ju betyder Vandraren på spanska. Egentligen är man inte riktigt säker på om Pecten Maximus är samma mussla som pilgrimsmusslan (det finns två olika latinska namn). Något att ta reda på för den artintresserade!

4/9, eftermiddag. En ny blogg igen: I hamn, av den framgångsrike författaren Gustaf. Han berättar hur det var när de kom till La Coruña 1991 med den första stålbåten, Pecten Maximus, som i princip var ett stycke hemslöjd. Det var innan ens Gamla hemsidan såg dagens ljus! La Coruña (som heter A Coruña på galiciska). Roligt att följa med på AIS-plottet med "satellite"-visning.
4/9 kl. 5.30. Nu är Caminante nära spanska kusten och är tillbaka på AIS-plottningen!  Nu 6.6 knop, sydlig kurs.

3/9 kl. 22. Ny blogg igen: Min väg till skolan. Läs den och få ett gott skratt! Seglingen går bra, hela 6 knop. Och positionen! Nära nu.
3/9 på eftermiddagen. Mejl från Gustaf: Jo duvan, vi hade en trött turkduva som bara satt där i sittbrunnen och tittade på mig när jag kom upp. Jag lät den vara och gick ner, och nästa gång jag kom upp hade den flugit vidare. Kanske vi ses i Spanien".
3/9 kl. 0500. Bloggen igen: I stiltje. Ett stycke slutade med en halv mening om en turkduva. De har gått för motor i 10 timmar, seglar med 3 knops fart mot La Coruña. En knapp fjärdedel av resan från Irland återstår. Så skriver Gustaf till mig om radioförbindelsen Haloj! kör via KJ6VW, St. Eustadius i Västindien nu. Kommer in med en sjua. Inte illa. /Gustaf". Obs. också att AIS gjorde en plott mitt ute på öppna havet!

2/9 på kvällen. I dag fyller Lovisa 8 år och det firar man grundligt ombord. Gustaf  skriver ett roligt avsnitt i sin Blogg: Lovisas födelsedag. Nu mer än halvvägs. Svag vind, men ändå 4 knop.

1/9 kl. 19. Gustaf skickar ännu ett avsnitt: Segelmanet och blått hav. Reflexioner över miljön under oceanens yta. Maneten heter Portugisisk örlogsman och kan brännas.
1/9 kl. 06. Mera i Bloggen: Färd mot högtrycket. Idyll med spännande inslag. Gustaf skriver flitigt medan Caminante seglar lugnt i svag vind.

31/8 På morgonen, bloggen igen. Gustaf skildrar dramatiskt hur han felsöker och reparerar autopiloten i ett avsnitt han kallar "Adjöss och tack för fisken", en titel hämtad från Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Vi läste den en gång i tiden när den var ny. Då var han ung och ifrågasättande mot det mesta, nu lite äldre och det kritiska sinnet vänder sig mest mot krånglande elektronik, som avsnittet illustrerar. Han skriver i ett mejl: ...vi styr rakt in mot ett högtryck som håller på att utvecklas här. Vinden är starkare norröver och vi seglar bort från den. Vi ska tvärs över högtrycket, så först VSV sedan ostlig vind söder om mitten. Däremellan får vi nog tuffa för motor. Barometern stiger ständigt och är uppe i 1031 mbar nu. Vågorna är inte så stora, så sjösjukan blir nog inte något större problem. Den irländska vädertjänsten duger tyvärr inte längre. Caminante får sitt väder från saildocs.com via WinLink, något att testa!

30/8 kl. 15. Efter nästan exakt 8 dygn sedan de anlände till Valentia island startade de igen och kl. 16.30 togs deras AIS-signal emot, så att de kunde plottas utanför irländska kusten på våra datorer. Nu är de iväg mot spanska nordkusten, destination La Coruña. Förra gången Tina och Gustaf seglade samma trad med gamla Caminante tog resan tog närmare 6 dygn.

29/8. Nytt avsnitt i bloggen! Och glöm inte att titta på det fina bildgalleriet! Dagens text: Underhåll och underhållning. De ligger kvar i Valentia vid pontonbryggan, som spolas över då och då i den hårda vinden. Gustaf mejlar: "Jag mekar med båten så mycket jag hinner nu inför överseglingen". Mycket på att-göra-listan för Tina och Gustaf, men undervisningen av Karin och Lovisa tar också sin tid. Umgänget med glada människor går ändå som en röd tråd genom Gustafs berättelser. Kan det rentav vara långseglingens mål och mening?

28/8, förmiddag. Regnskurar och starka sydliga-sydvästliga vindar i området men på onsdag-torsdag bättrar det sig, en nordvind tar över med torrt väder. Klicka gärna på WinLink och se hur våra seglande radioamatörer har lagt in positionerna flera gånger under resan!

27/8 kl. 06: Samma position men nytt avsnitt i bloggen, Bryggseglaren (från i går kväll). När går de vidare? Tja, vad sägs om " i morgon ska det bli fint igen... men sedan kommer ännu en sydlig kuling i övermorgon. Men efter den syns faktiskt inga nya busväder på väderkartorna, så då hoppas vi komma ut på havet igen."  Det blåser en hel del dessa dagar, men Caminante-folket har ju is i magen och väntar tålmodigt ut bättre väder.

26/8, morgonen. Inget nytt, men vädret bjuder på frisk sydlig vind i området hela söndagen, dvs motvind. I morgon går den över på västlig igen. AIS-plotten visar envist sista kontakten innan täckningen upphörde, strax innan de ankrade i onsdags. 

25/8. Inga nyheter kl 5 på morgonen. Men för 12 år sen låg de också här i Valentia (som de då stavade Valencia) för att segla till La Coruña. Klicka på Loggboken 2000-2003 och läs:
"Mot Spanien den 26 augusti. Kl 17.15 den 26:e drog vi upp ankaret och vinkade farväl till våra vänner..."
Kanske startar de i morgon den 26 augusti igen, nu med sina barn, som då ännu bara fanns i den imaginära världen. Visst är det spännande?

24/8, morgonen: Nytt kapitel i bloggen: Skolbåten, mycket läsvärt. Handlar om resan till Valentia, iakttagelser och funderingar.
Provianterar och förbereder sig inför det stora skuttet till La Coruña, Spanien, en segling som kommer att ta 5-6 dagar. Tina skriver att det är en stor omställning att resa med barn. Barnfamiljerna bildar ett nätverk där de talar om problem och glädjeämnen och ger och tar råd av varandra. Barnen längtar efter kompisar och de seglande föräldrarna gör vad de kan för att de ska kunna umgås med andra barn. En stor och speciell social samvaro uppstår, där kittet är människans eviga behov av samvaro, samt saltvattnet som rinner i ådrorna på dem vi kallar långseglare. Det finns ett samhälle i samhället, glest fördelat över de fyra femtedelar av klotet som inte består av land. Där bor långseglarna med sina barn. Vad månde bliva av dessa?

22/8 kl.03.48: Under segel, 5.9 knop, kurs mot söder. 88 sjömil sammanlagt till Valentia island. De nådde under eftermiddagen Valentia Harbour, Irland.

21/8 Ankaret upp kl. 17.50 och man ser på AIS-sidan att de börjar röra sig, man anar motorgång. Halv tio på kvällen ligger de på sydlig kurs med 6.1 knop, nästan utanför Galway. Olika fart vid plottningarna visar att de seglar i ojämn vind. Vinden är västlig. Hoppas att AIS har täckning i morgon bitti så vi kan se hur långt de hunnit!

21/8, på morgonen, mejl från Gustaf, skrivet i går: Det var sorgligt att ta avsked till våra nya vänner, vi ska försöka segla vidare söderut imorgon . I bloggen finns en ny vacker berättelse om Irland och människorna de träffar. Vädret utlovar västlig vind, 8-10 m/s ett par dagar. Den envisa sydvinden (motvind) skall hålla sig borta till på fredag, för att övergå till medvind på lördag. Så säger prognosen. Ho vet?

19/8: Ett nytt intressant inlägg i bloggen igen: Gästfrihet utan gränser. Tina, Gustaf och barnen upplever fantastiska möten med människor på den lilla ön där de väntar på bättre väder före resan söderut, där Spanien hägrar.

17/8. På morgonen kom ett mail: "Gjorde en lång jolletur in i fjorden. Vi har det bra men är lite otåliga att få lämpliga segelvindar". Kan vara lite segt att ligga och vänta. Ön de ligger vid heter Inishnee och vädret ser ut att bli bättre.

15/8 på morgonen: Nytt i bloggen: "Fint ankrade med 80 meter kätting i en perfekt liten vik på 15 meters djup. Seglen väl beslagna och allt är redo för stormen om några timmar. Ett kraftigt oväder är att vänta den 15/8 (i dag) och nu ligger Caminante väl skyddad."

14/8 kl. 18: Ankaret upp, resan fortsätter. Klockan 20.30 har de rundat Keerhaunmore och ligger på ostlig kurs. Ankring på ny plats i kväll.

13/8 på morgonen: Kvar utanför Clifden. Mail: Det var trångt i hamnen i Inishbofin så därför flyttade de sig. Envist lågtryck ger tråkigt väder med sydvindar men lite varmare, så de har inte behövt elda på några dagar. Nytt härligt epos i Bloggen.

11/8 kl. 12.30 Avgång från Inishbofin. Seglade söderut mot inloppet till Clifden. Ankrade där omkr. 15.45. Svaga vindar, hittills motvinf (sydlig).
11/8 Omkr. kl. 1.30: Ankrade vid ön Inishbofin (som kan hittas i gamla loggboken, sök på namnet) på irländska västkusten. De var där den 20/8 år 2000. Gustaf skrev då en intressant text som kan jämföras med den nya, som finns i bloggen, nytt avsnitt där.

10/8 kl. 11.56: Startade från ankarplatsen utanför inloppet till Belmullet. Kl. 13 seglar de med 6 knop i västlig riktning utanför det irländska landet. Kl. 22 var kursen sydlig, 6.2 knop.

9/8 på morgonen: Rolig läsning i bloggen där Gustaf berättar om Hans' avresa och grannar i land (2 nya avsnitt). Närmaste ort: Broadhaven (kolla kartan längst ner, förstora).

8/8 kl. 16.00 QSO med Gustaf på 14.270 MHz foni (USB). Signalerna var svaga här, störningarna starka, så vi gick över till handpumpad telegrafi efter 5 minuter. Och hör och häpna: Han läste min hackiga CW trots att han inte har tränat denna sport på bortåt 12 år! Vi fick veta att Lovisa var i land och lekte med några andra barn och att Karin satt i en balja och badade i sittbrunnen.
En nyhet var att han berättade att de seglar vidare i övermorgon. Detta gav blodad tand. Mera radio! Jag skall hamra på honom med mera mejl så att vi snart får en sked time igen. Och jag skall försöka få SA6BWA (hustru Barbro) att satsa mer på radio. Och kanske kan jag få Gustaf att köra PSK31 igen, som på förra långseglingen? Vi får se.

7/8 Telefon med Gustaf i går: Hans åker hem till Sverige i dag, tråkigt nog. Gustaf och Tina skall segla vidare själva. Efter Irland blir Spanien nästa längre stopp. Nu snart dags att testa radion med lite foni på 20m tyckte vi, så det kan bli ett QSO i dag eller i morgon. De brittiska öarna och Irland brukar gå fint på eftermiddagarna. Det kan hända att det kommer en blänkare här på hemsidan om tid och plats!

6/8 på morgonen: Spännande läsning på bloggen! Belmullets väder (klicka!) (just nu regnskurar). Närmaste ort: Broadhaven.

5/8 kl. 23.06: Ankrade Caminante2 i en djup vik i inloppet till Belmullet, Irlands västkust. Ligger skyddad i vad som ser ut att vara en naturskön omgivning. Zooma gärna AIS-kartan!
5/8 kl. 20.45: Seglar utanför Irlands västkust, nära Belmullet. Fart 4.9 knop, kurs sydlig. Väder 5 m/s, nordlig, vrider mot väst, uppehåll. Bild kl 22.20

4/8 kl. 12.20: Seglar söderut med 5.7 knop vid sydspetsen av South Uist (karta). Prognos: Vind nordost, 8-12 m/sek, regnskurar.

2/8 kl. 14 berättar Gustaf (mail) att de är på väg mot Barra (klicka på länken). Barra ligger i Yttre Hebriderna, öster om Irland. Mer om Barra (Wikipedia på svenska).
2/8 kl. 06.00: Ingen AIS-kontakt, men bloggen visar sig vara uppdaterad:

"Gossedjuren leker kräksleken.

Barnens favoritlek har varit att låtsas vara sjösjuk eller att kramdjuren är det och det slutade med att elefanten plötsligt fick en spya över sig på riktigt tio minuter innan vi ankrade upp på South Uist på ett gudsförgätet vindpinat ställe många mil från närmaste mänskliga boning. Inga träd, inte ens några får finns här men desto mer klippor och tång. Och snåla 15 m/s som sätter klädnyporna på prov där de stretar med att hålla nytvättade underkläder och annat fast vid båtens tackel och tåg. Fantisen torkar för sin del vid kaminen.

Vi nämnde just vid middagsbordet att när vi låg i denna vik förra gången fick vi besök av två dyngblöta kustbevakare som ville låna vår VHF. Deras hade regnat bort i stormen. Den gången var det tragedi här då en liten segelbåt miste en ung besättningsmedlem alldeles utanför viken här. Vi hade inte haft radiopassning, annars kanske vi hade gått ut och hjälpt till trots stormen även om det blåste som tusan. Den gången var stormen mycket väl prognosticerad, så vi var förvånade att olyckan hade behövt hända.

Hursom, vi är väl “tucked in” som de säger, barnen har haft några timmar skola, vi har mumsat nybakt bröd och det är nu dags att titta på film. Hör att den börjat föresten.."

Gustaf 20z 1/8-2012 , 57 19.7N 07 15.4W

1/8 kl. 00.20: Utanför Skottlands kust, strax norr om Ullapool. Seglar med 5.4 knops fart mot sydväst. Ostlig bris,regnskurar. 09.13 är de utanför Skye.
På bloggen skriver Gustaf:

"Ubåtsvatten
Natten är min. Barnen sover, teet och keksen, de där med den gamla getosten Tina kom med innan jag gick och sov, är överståndna och nu har jag också klivit upp ur min varma säng igen. Vi ligger på en brant slör med andrarevad stor, full mesan och ganska inrullad genua. Vi loggar dryga sju knop och vindmätaren säger 12m/s. Hon tuffar sålunda på fint, autopiloten gör som alltid ett utmärkt jobb och jag hör ibland hur det gurglar glatt ur vasken när bordsgenomföringen…"

31/7 Vilken väg ska de ta? Ingen info på hela dagen. Längst ner: AIS-kartan, uppdateras automatiskt om de syns till inom bevakat område.

30/7 kl. 00.12: Under gång, styr rakt syd, 7.4 knop. Väder: Nordvästlig frisk bris, i morgon sydlig, regnskurar.

29/7 kl. 9.36: Avfärd från Stromness. Passerade Cape Wrath kl. 21.50. Svag nordlig vind, idealisk segling.

28/7 Fortfarande ankrade vid Stromness, Orkney. Gustaf berättar att överresan från Norge var lugn och fin, barnen hade roligt med inspelade sagor och pyssel. Tydligen var det lite kyligt, för nu dags att tända i kaminen igen.
Gustaf på bloggen: "Tre röda säckar med koks har nu släpats ombord lämnandes svarta spår på det “vita” däcket. Men varmt och skönt är det nu ombord i kajutan trots lite snåla yttertemperaturer. I morgon lättar vi åter ankar för att pressa oss genom tidvattenströmmar och passera “vredens udde”, Cape Wrath."

28/7: Hans inleder Bloggen från Stromness: Framme på Orkneyöarna. Hans vid tangenterna på ett litet hotell i Stromness. Vi har kommit hit via Norge och över nordsjön. En nordsjö som har visat sig från sin bästa sida. I lätta vindar och lugn sjö har vi skvalpat oss hit.

27/7 kl.  14.47: Orkney, på väg att lägga till. Ankrad vid samhället Stromness, Orkney.

26/7 kl. 17.21: I höjd med norra Skottland, 5  knop, något mer än halvvägs till land. Vind 8 knop sydlig.

25/7 kl. 22: C:a halvvägs till skotska landet. Fart 7 knop, vind nordlig, 5-6 m/sek.

23/7, kvällen, start från Lindesnes. Lätt bris, sol.

21/7 Ankrade Caminante II i en vik nära Lindesnes (norska sydkusten). Vid avfärden från Göteborg återstod en del arbete med båten, bl.a. monteringen av vindelverket i masten. Vädret i Sydnorge är f.n. ganska blåsigt med en del regn, så den skyddade viken är en bra plats att ligga på inför överseglingen till Skottland. Prognosen säger "liten kuling", regn. Förbättring i vädret under kommande dygn.

19/7 2012 omkr.kl.12: Avgång från Långedrag. Destination Skottland, planerad mellanlandning i Norge.


Samordnare (redaktör för innehåll): Peter Hulthe
Webmaster (ansvarig i tekniska frågor): Johan Hulthe
För materialet gäller lagstadgade upphovsmannaregler.