Stor och grön. Så ville vi ha henne.
Våra penslar har rört vid varje liten del av hennes slanka kropp.Vi känner henne, utan
och innan.
Beskrivning av gamla Caminante (Nr
1) med tillbehör.
Roder är i plåt och fyllt med olja och upphängt mellan
den 60 mm tjocka kölplattan i stål och den 40 mm tjocka hjärtstocken. På insidan
sitter en kvadrant, och därifrån går sedan styrningen med två wirar, över två brytblock till ratten, precis akter om mesanmasten. Under
överseglingar låter vi alltid båten styras av vindrodret (Monitor), vilket utan
särskilt mycket trimmande håller båten på kurs ner till 1-2 knop beroende på hur
seglen kan hållas spända i sjögången. Vid farter över åtta knop måste vi vara
försiktiga för att undvika att vindrodrets paddelåra slår i bottenlägena för mycket,
vilket utsätter vindrodret för stora krafter.
Vid gång för motor använder vi ofta en GPS-kontrollerad autopilot (Simrad TP30), som
förenklar styrningen en hel del.
Både stormasten och mesanen har
enkel spridare. Alla vant går till röstjärn svetsade på skrovets utsida, vilket ger en mycket
enkel och stadig rigg. Stormasten har dubbla förstag, det främre c:a 15 meter och det
inre c:a 12.5 meter. På kryss använder vi oftast båda dessa försegel samtidigt och
reglerar segelarean med det främre seglet som sitter på rulle. För att få sträck i
det inre förstaget spänner vi backstagen, som går fria för storen om vi tagit in ett
rev. Både storen och mesanen har tre rev. Storens rev använder vi på kryss när det
behövs, men mesanen har vi oftast strukit helt om vinden blir för stark. Enda
tillfället för revad mesan torde vara hård halvvind med grov sjö. Vid halvvind
hjälper mesanen till med kurshållningen om den hålls löst skotad och hårt nergajad.
Vi har med en extra genua och ett extra fall från Furlexens toppsvirvel för att segla
med dubbla stora genuor på samma rulle, vilket ger en bra kursstabilitet och en frihet
att välja kurs +/- 25 grader från vinden om de bommas. Vi har även möjlighet att
sätta ett ”försegel” på mesanen, ett mesanstagsegel. Detta har vi utnyttjat några gånger på
svaga halvvindsbogar.
Segelgarderoben rymmer följande:
Fullattestor
Extra stor
Trisail (lösfotat stormstorsegel)
Fullattemesan
Extra mesan
Rullgenua i grov duk
Rullgenua i lätt duk
Lätt genua till inre förstaget
Fock till inre förstaget
Stormfock till inre förstaget
Mesanstagsegel (en gammal genua som passade)
Kryssfock (om rullen havererar)
För uppvärmning av båten i kalla klimat eller för att helt
enkelt driva ut fukt, har vi en stor dieselspis
(Dickinson, modell Adriatic) mitt i båten samt en dieselkamin (Dickinson mod. Newport) i
akterruffen och en framme i toaletten (också Newport).
Spisen i salongen kör vi mer eller mindre för jämnan när det blir lite kyligt, och den
är utmärkt både till brödbak (tre limpor samtidigt) och matlagning (plats för ca fem
kastruller). Blir det under noll tänder vi kaminen i aktern några timmar före
läggdags, för att sedan stänga av den igen. Är det –10 C eller kallare får den gå för jämnan. Kaminen i
toalettrummet har vi bara tänd om vi torkar kläder där i ett surmulet klimat. För
matlagning i tropikerna har vi en tvålågors gasspis med ugn, vilket naturligtvis är det
snabbaste sättet att värma lite tevatten om inte dieselspisen råkar vara tänd.
Akter om navborder har vi två toppmatade kylboxar, båda med likadana kylkompressorer
(vattenkylda Isotherm). De kan termostateras som två frysar eller
som två kylar eller en av varje sort.
Vi har skaffat en tryckkokare för att undvika öppna kastruller med kokande vatten, för
att slippa onödig kondens och för
att spara bränsle. En bra manick!
Alla torrvaror, såsom mjöl och gryn, förvarar vi i täta plastburkar med skruvlock (typ
kemikalieburkar) eller i dunkar med stora lock. Detta ger gott skydd mot fukt
och insekter. Det är väldigt lätt att få "baggar" ombord (t.ex. kackerlackor), men noggrann städning har
hittills skonat oss från sådana. För (eller snarare mot) kackerlackor har vi köpt
borsyra att strö ut i skåpet, vilket enligt säkra rykten skall fungera. Somliga menar
att borsyran helst skall göras mera lockande genom att blandas med sött
mjölkkoncentrat (torrmjölk).
Vi tycker att säker ankring är A och O för en
långfärdsbåt. Det är mycket sällan det finns möjlighet att ligga i marina (har bara
gjort det vid ett fåtal tillfällen under resan). Därför
utrustade vi båten med två rejäla bogrullar (massiv nylon, 25 cm i diameter på 30 mm
axel) och svetsade ihop två delta-ankare (hemgjorda kopior av en kommersiell typ). De
blev på 53 kg/st. Till dessa har vi 120 meter 14 mm kätting (9/16”) som löper i en
träränna på däck och går självstuvande ner i en kättingbox tre meter akter om fören. For att hantera
kättingen har vi byggt ett elektriskt ankarspel, som drivs med en 5.5 kW trefasmotor och
snäckväxel. På spelet kan vi även ta in linor (med två ton kontinuerlig belastning)
om det skulle bli nödvändigt att dra båten av ett rev.
Vi har fyra extra ankare att lägga ut från jollen om det
skulle behövas (30 kg Bruce, 28 kg stockankare, 20 kg CQR samt ett 20 kg Danford). För
ankring och landförtöjning har vi också med oss 20 meter 10 mm kätting och c:a 500
meter 20-22 mm lina av blandade typer .
Vi har en 12V batteribank bestående av 13 st 75 Ah Tudor
marinbatterier. Denna batterityp har en konstruktion, som hindrar syran att rinna ut vid
lutningar upp till 90 grader. Batterierna är grupperade två och två (sålunda sju
grupper), där varje grupp har en 63 A säkring som leder till gemensam laddning och
motorstart, samt en 32 A säkring som leder till den gemensamma förbrukningspunkten. Vi
valde denna konstruktion för att inte riskera att mer än två batterier någonsin
samtidigt skulle kunna kortslutas. Dessa säkringar plus de för solpanel och
vindgenerator sitter i ett elskåp ovanför batterierna. Vid navbordet sitter
förbruknings-säkringsskåpet med huvudsäkring och c:a 30 automatsäkringar för de
olika förbrukarna. Elen är utdragen till småförbrukare i 1.5 mm2 EKLK-kabel
(Al-skärmad 3-ledare). Till större förbrukare har 6-35 mm2 dragits fram.
Laddningen sköts av en Air 403 vindgenerator i mesantoppen, tre 75 W solpaneler på en
ställning i aktern, en 120 A generator på motorn och en 55 A generator kopplad till
propelleraxeln. Vanligen behöver vi inte köra motorn för laddningen. Vi har även en 10
kVA tvåpolig trefasgenerator, som med ett enkelt handgrepp kan kopplas till motorn för
att ge ström till ankarspel, elverktyg, dykkompressor och varmvattensberedare. Om vi inte
behöver dra mera än några ampere 230V växelström, använder vi en 1 kW
inverter, som då får belasta
batteribanken.
Båten har två dubbelkojer och fyra enkelkojer, även om
det praktiskt skulle vara väl trångt att vara åtta ombord. Mellan två och sex personer
är lagom. Har en teori, att ju äldre man blir desto mindre trångt klarar man av att bo.
Vi har tankar för 1250 liter diesel ombord. Våra färskvattenstankar rymmer 1000 liter,
men en ”Desalinator” watermaker på 50-60 liter/h kan hjälpa till om nivåerna
börjar bli låga. För matlagning finns tre gasolflaskor om 6, 11 och 13 kg.
Ofta medför vi c:a 50-100 kg konserver och 50-100 kg torrvaror. Ofta provianterar vi
också 100 kg rotfrukter, som vi förvarar i ett mycket luftigt skåp, bestående av
träribbor.
Kyl och frys är på vardera 100 liter, vilket innebär att man i frysen får ner c:a 45
kg kött. Vi har även tagit ombord torkat griskött, typ spansk serranoskinka eller
italiensk parmaskinka. Därtill lagrar vi ofta upp tre hela ostar så de får lite smak
innan de används.
Med fyllda förråd klarar vi oss utan att handla i tre månader
med sex pers. ombord.
Det av oss oftast använda hjälpmedlet är GPS-en
(Garmin120) och (förstås) kompassen. Vi har även ett ekolod (Hummingbird Wide vision)
och en enkel 16 sjömils radar (Furuno). Som backup har vi också en (hembyggd) radiopejl
och två "hederliga" sextanter med tabeller.
Vi använder mest kopierade (från riktiga) sjökort om vi kan få tag i sådana, men
köper också nya ibland. Vi har nu en drygt halvmeter-tjock packe kort. Detta är det
mest pålitliga systemet, men bör användas tillsammans med en pilotbok och en fyrlista,
eftersom korten sällan är helt färska. Vi har också tillgång till två
mjukvaru-sjökortssystem Det ena är norska C-map, som täcker hela jorden på en enda CD
- ett mycket bra program. Vi har även ett amerikanskt program, Capt´n, som kräver en CD
med sjökort för varje geografiskt område (t.ex. är Karibien en tjock bunt med skivor).
Våra mest använda tekniska ting är en laptop (numera
en 1.3 GHz PIII, den gamla blev fuktskadad efter ett par år) och en kortvågsradio (Icom 735) med pactormodem
(PTC-IIe). Med dessa tittar vi på e-sjökort, sköter vår loggbok och e-brevlåda,
hämtar våra väderprognoser och dagsnyheter och mycket, mycket annat. Som back-up till laptopen har vi
också en stationär dator med tunn bildskärm, som hänger på skottet vid nav-bordet.
Med den bränner vi de CD-skivor som då och då skickas hem, så att ni kan se våra
digitalbilder.
Radiogrejorna och antennerna är så viktiga, att vi har gett dem en särskild avdelning i
denna hemsida (som heter Att nå oss).
Vår vanligaste förströelse i båten är att läsa
böcker, guider och sjökort, att sy, laga (gärna god) mat, pilla med annat som behöver
lagas, samt att skriva e-brev och föra loggbok.
Tina spelar elpiano och ibland litet klarinett. Vi har 13 meter bokhyllor fulla med
böcker, samt några kassar som inte fick plats. Tina älskar att sitta och läsa i gamla
tidningar hon får tag på. Vad gäller ute-aktiviteter, så skådar vi fågel, gör
utfärder med jollen, snorklar, fiskar och vi har även med en hoper med dykgrejor att
förnöja oss med. Under den senare delen av resan, från Australien, var ju Peter
med (och inte Tina). Då läste vi väldigt mycket böcker, ofta som högläsning.
Det händer ibland att vi plockar fram ett spel eller kanske boulle-kloten att roa oss med
(i land!).
Långfärdsseglare är mycket sociala varelser, och det är vanligt att man bjuder över
grannarna (i den mån man har några) på middag.
Annars lever man väl som folk gör mest. Att det gungar under fötterna ändrar nog inte
så mycket.