Blåsväder i Dravuni
Vi ligger kvar vid vår idylliska lilla by på Dravuni, fast passadvindarna blåser lite väl mycket, 10-15 m/s och en och annan regnskur får vi över oss. I dag var det kyligt på kvällen.
Gustaf och Anders har fortsatt att jobba ett par timmar varje dag med att laga generatorer, pumpar m.m. i land. Sista projektet i går var vår vän Maes tvättmaskin. För att visa sin uppskattning med vår verksamhet har borgmästaren ordnat med luncher och middagar, byns bästa matlagare tycks alla vara inblandade(!). Dessutom har vi haft glädje av all frukt som skänkts till oss av vänliga givare. Eftersom det inte finns ciguatera här (en lömsk fisksmitta), blir det mycket fisk, tillagad som fisk med kassavarötter eller med brödfrukt. Dessa näringskällor ersätter vår potatis, även om de inte är riktigt likadana i texturen. Vi har ätit upp två brödfrukter i båten också. De lärde mig i land att det enklaste är att bara klyva brödfrukten i “båtar” med skalet på, sedan koka den i 10 minuter. Jag har gjort “potatisbullar” och i dag gjorde jag “potatissallad”. I kväll tog jag resten av potatissalladen och hällde på en halvliter kokosmjölk och kryddade med curry i stekpannan.
Mae gjorde friterade tarobladsbullar till oss i går. Hon finhackade dessa hjärtformade blad, blandade med mjöl, vatten, lök och vitlök, och friterade biffarna. Sedan hällde hon kokt kokosmjölk över. De blev väldigt saftiga och fina, påminde lite om spenat i smaken. Taro-roten, en stor rund knöl, smakade inte alls särskilt gott, den var väldigt fnastorr. Vi kom på en sallad med en bas på grön papaya (riven grön papaya som legat i kylen i lite vinäger). De gillar här att pröva på nya recept till sina egna råvaror! De lokala damerna är vrålsnabba på att riva kokos och extrahera kokosmjölk. Mae visade mig att hon häller på lite hett vatten på den rivna kokosen, sen blir det mycket enklare att fort trycka ur kokosmjölken.
Dravuni-ön är oerhört vacker, den är liten, men den har ett par kullar och fina sandstränder på ost- och västsidan. Det växer palmer, men också lummiga lövträd. Hela befolkningen, fyrtio familjer, bor i samma by på ostsidan, som är läsida. De bor i små hus med enkel standard och mellan husen finns krattade gångar och träd som ger skugga, dessutom fina blomrabatter. Det finns en “community hall”, en övertäckt mötesplats med flätade mattor och tak, samt en liten kyrka. Detta är inte ett samhälle som är isolerat från omvärlden. De odlar sin kassava, bananer och papaya. Damerna går och fiskar ibland på vindsidan. Mae var där och samlade en sorts tång häromdagen, som de äter med kokosmjölk. De har grisar och höns. Många män jobbar med bygget av ett femstjärnigt hotell på grannön. Där arbetar de tio timmar om dagen för 25-30 SEK/timmen. De män som inte jobbar där, kör ibland iväg med en av öns motorbåtar och fiskar utanför nordpasset. Vi konstaterar att arbetet på ön mest utgörs av tjänster och gentjänster. Männen har möten på kvällarna, kvinnorna på dagarna, allt för att organisera och fördela gemensamma uppgifter och arbeten. Nu när vi har varit här, har det varit kyrkomöte med gäster från Kadavu, och just nu är det ett antal lärare från Onu och Kadavu här, som stannar över natten.
Huvuddelen av kontanterna får de in från ett kryssningsfartyg som kommer hit en dag i månaden. Den betalar en rejäl slant för att ankra här, och släppa iland sina 1000(!) turister. Byborna säljer varor, massage m.m. och de också har en underhållningskommitté. Gemensamma utgifter för byn är förstås båtarna, drivmedel till byns generator och arbete med vattenreservoarer. Hur de organiserar sina odlingar och vem som äger grisarna vet vi emellertid inte. Men de har i alla fall ett stadigt inflöde av kontanter kan vi förstå. Det finns skola upp till klass två här, äldre barn får bo på skola i Kadavu, eller som Maes nioåriga dotter, i Suva. Mae åker dit cirka en vecka varje månad.
Det är finfint att alla pratar engelska, så man kan få svar på alla sina frågor! Vi har fått en härlig relation med alla ungarna i byn också, som gärna välkomnar oss med glädjerop, och ger oss kungliga avsked, med många hjälpande händer för att putta ut gummibåten. Lovisa och Karin fick gå i skolan en dag, Karin gick faktiskt två dagar. En eftermiddag hämtade vi de tio barnen och två lärare med gummibåten, så de fick se Caminante. Först blev det “husesyn”, sedan gungade Gustaf alla barnen på stora slänggungan. Oj vad roligt de hade! En del hade aldrig varit på en segelbåt förut. Framförallt Karin leker intensivt och bra med alla ungarna, de flesta är ju i hennes ålder. De slåss och leker “jage”, busiga lekar som inte ställer så höga krav på att man är superbra på engelska.
Tina, 9.28z, 19 juni 2015, Dravuni, Astrolabe Reef, Fiji