Indianer och korallöar
Hög stämning, alla är glada. En aromatisk, nästan svagt parfymerad doft av lägereld når våra näsor. Indianbosättningarnas ljussken syns som ljusprickar runt horisonten och deras urholkade trädstamskanoter har synts till och från hela dagen, vissa med, andra utan små sprisegel. Svettlukten ombord är borttvättad och också det mesta av allt klibbigt salt som legat som en tjock sås över båten under den gångna veckan. Regnmolnen såg visserligen länge lovande ut för att duscha 0ch tvätta bort allt salt som forsat över båten och torkat in, men när inget kom gick jag till slut ut med slangen och sköljde båten med över hundra liter färskvatten. Det går ju inte att hänga tvätt om den genast hamnar i saltlag. Men seglen gick inte att skölja, och nu när jag och Lovisa beslog dem i kväll kände vi oss som ett par välsaltade ansjovisar efteråt. Hoppas det kommer lite regn i natt.
Vi ligger ankrade på 12 meter och vattnet var klart nog för att någorlunda kunna se botten trots att vi ligger lite bakom öarna här. I de yttre revområdena är det säkert bättre. När vi klarerat in i morgon och sett oss lite om här, ska vi ta oss ut dit så småningom. Det skall bli trevligt att återse vännerna på Litorina som vi vet ligger bara 20 sjömil bort.
Vi tog igen vårt borttappade nyårskalas och öppnade en flaska kall champagne i kväll. Tina hade gjort en ursmarrig hummerröra med nybakt bröd till och det blev riktigt festligt. Hon köpte också en stor klase plantaner (matlagningsbananer) strax efter att vi ankrat, som jag gjorde lunch på. Karin och Lovisa har inte gillat dem något vidare tidigare, men nu var de helt begeistrade. Det var väl ett uppdämt behov av färska grönsaker kantänka. Det har mest varit lök och vitkål i olika former den gångna veckan, samt enstaka apelsiner och ja, gudskelov, Tinas lilla lager med gröna tomater som mognat i lagom takt. Vardagens lilla guldkant. Tomater är långseglarbarnens absoluta favorit och det blir lätt att man dömer ett land efter tillgång och kvalitet på denna vara. Banan, kokosnötter, mango och papaya är lätt att föräta sig på, men så tydligen inte tomat.
Ja, vi trivs eminent väl med att vara framme bland de små korallöarna med spridda indianhyddor, Kuna-land. Ska bli spännande att utforska detta örike närmare de kommande månaderna. Dyka och prata spanska med folk. Som Tina nyss nämnde; lustigt vad ett par dagar till havs fullkomligt förändrar världen runt omkring oss. Innan var allt kubanska melodier, kommunism och märkliga priser, här känns det som Sydamerika. Indianen Rafael vi pratade med i morse, mannen med bananklasen som paddlande i sin urholkade trädstam, såg oförstående ut när vi sa att vi just kom från Kuba. Det var nog alltför avlägset för att ge några associationer. Avståndet är samma som från Göteborg till Moldavien vid Svarta havet, och det får jag erkänna, min enda association till Moldavien är vad jag läst i Tintin för 30 år sen, så det kanske inte är så konstigt. Från Sverige är Kuba och Panama tämligen nära varandra. Från Panama å andra sidan är både Sverige och Moldavien nästgårds, borta i Europa.
Gustaf 2.25Z 5 Jan 2014 pos: 9-32.90’N 78-57.33’W