Flygfisk och delfiner.
Vi har varit på väg från Walvis Bay i Namibia i tre dygn nu. Riktningen mot St. Helena är 289 grader, d.v.s. vi ska hålla lite norr om västlig kurs. Dessvärre vrider passadvinden, som normalt är sydostlig, in mot den heta öknen och blir sydvästlig inom 100 sjömil från land. Dessutom är den frisk upp till kuling, så det blev till att skota hem och segla så skummet sprutade över däck första dygnet. Det var skönt att kunna falla av och att till sist välkomnas av den verkliga passadvinden, men det var inte förrän idag vi kunde känna igen det blå havet som det skall vara på Atlanten. Äntligen är den råa kylan borta, inga mer mössor på nattvakterna. Albatrosserna, de större lirorna och sydpolslabbarna följde med tills igår, och nu ser vi endast någon enstaka vithakspetrell som längs hela Namibia varit den vanligaste havsfågeln. Istället fick vi upp över ett dussin stora flygfiskar på däck i morse. Efter en dags segling ut på havet såg vi två grupper av små valar nära båten, som såg ut som stela torpeder med en krokig ryggfena, jag tror det var grindvalar. Peregrine, som startade samtidigt med oss, hade en stor hammarhaj alldeles bredvid båten samma dag. Igår lekte ett tjugotal glada delfiner i vårt bogsvall och hela familjen stod länge och beundrade dem.
Överlag har det varit lite rumlig segling hittills, med ganska stora vågor och friska vindar, men prognosen visar att den friska vinden bara ska vara ett dygn till, sen blir det sötebrödsdagar. Inte för att vi haft någon direkt brist på sötebröd. Vi har bakat två omgångar matbröd sen vi kastade loss och Tina och Lovisa gjorde en sockerkaka igår, som vi mumsat på med grädde och konserverade persikor i två eftermiddagsfikor nu. Vi har mycket högläsning i sittbrunnen och god tid att prata med varann. Karin och Lovisa läser mycket och själv häckar man en del vid datorn och klurar på olika saker. Tur man har Wikipedia offline…
Gustaf 15/3 kl. 17 GMT, 19-27S 05-34E