Magsjuka och födelsedag.
Kanske var det av soppan i Mananara, staden vi besökte, som vi fick den. Någon sorts magbacill var det, och den har hållit främst Gustaf och mig i sitt grepp i några dagar. I samma veva dog vår lilla kyckling och jag misstänker att den också drabbades, den tillbringade ju mesta tiden med oss alldeles inpå. Inte trodde jag väl att Gustaf och jag skulle knyta an så mycket till ett litet djur, kanske hängde det ihop med vårt lätt utmattade tillstånd. Under tiden vi var dåliga har vi legat kvar i vår lilla vackra ankarvik i östra Baie de Antongil.
Den sjuka flickan i fiskesamhället, sjuåriga Mariana, som fick antibiotika av oss, har sett piggare ut för varje dag. Några eftermiddagar har vi lämnat Karin att leka med de fem barnen iland. Karin har ett stort lekbehov och bryr sig inte det minsta om att de inte talar samma språk som hon. Och vi har tagit risken att hon inte blir smittad av hudsjukdomen.
Igår fyllde Lovisa tolv år, så det blev skolfri och matfixerad dag. Hon hade valt ut en en jättestor mjuk gosefilt till födelsedagspresent. Sedan ville hon baka småkakor och garnera sin egen födelsedagstårta. Grillade fläskkotletter och potatisgratäng till födelsedagsmiddag tillsammans med Gwen och Trevor från Peregrine. Våra barn får inte mycket presenter, men man kan inte klaga på harmonin hos alla de människor som omger dem, barn och vuxna har det verkligen kul tillsammans. “Gwen är lika kul för barn som för vuxna!”, sa Lovisa häromdagen.
Vi laddar regelbundet ner gribfiler för att studera vädret runt norra Madagaskars spets, som vi måste passera för att ta oss till det populära området kring Nosy Be i nordvästra Madagaskar. Det har blåst närmare kuling i veckovis nu, men kanske anar man ett väderskifte. I morgon seglar vi tillbaka till Mananara för att köpa frukt och grönsaker, sedan kanske vi kan börja segla norrut längs kusten och våga oss på några äventyrliga stopp på vägen, så vi inte behöver segla de 300 sjömilen i en enda etapp.
Trevor, Gwen och jag var iland ikväll och sa hejdå till fiskarfamiljerna, samt lämnade över påsar med kläder, karameller och fiskekrokar. Jag har lämnat små gåvor regelbundet, som tandborstar, tandkräm och tvålar och de har gett oss rökt fisk och maniok. De är så fattiga, men de skrattar mycket, och verkar uppskatta våra gester att tacka för deras gästfrihet. Enligt fiskaren Adonis hade det bara ankrat en segelbåt förut här en enda gång, för några år sedan. Och de gick aldrig iland. ‘That was very naughty”, kommenterade han. Och det kan man ju kanske hålla med om.
Tina, 3 september 2016, östra Madagaskar, 15 52.13S 50 01.08E