Med kubanskt vrålåk till Trinidad
Måndag morgon packade vi in hela familjen i en av Kubas många välbevarade bilar från 60-talet och åkte 80 km österut till den gamla staden Trinidad, definierad av UNESCO som “World Cultural Heritage”. Bilen var snygg, men det var inte lika charmigt att skumpa på gamla säten med utslitna fjädrar på håliga bilvägar…
Trinidad grundades redan på 1500-talet. Det är en relativt liten stad med vackra byggnader, plazor och kullerstensbelagda gator. Precis som i Cienfuegos och Havanna renoveras de vackra husfasaderna för fullt, och de flesta husen hade målats i färgglada kulörer. Vi bodde en natt i Casa Particular, d.v.s. hemma hos en privatperson, ett populärt och “vanligt” sätt att bo, för resande på Kuba. För 20 US dollar fick vi tillgång till en hel våning med terasser på fram- och baksidan. Fint och ombonat, välstädat och med varmvatten i duschen. Och visst är det är kul att se kubansk TV! Husens baksidor bildade en jättestor gård, uppdelad av ett gytter av murar. Här fanns höga träd och det kändes lummigt och fint. Men sicket kackalorum när solen gick upp, tupparnas ständiga galande från den ena grannens bakgård, unisont med grisens nöffande från den andra! Något ljud från förbipasserande bilar (sällsynta på Kuba) märkte vi inte av, men desto mer hördes brödmannen på gatan, som annonserade ut sin “PAAAN”, för att inte tala omhästskjutsarna som dundrade förbi på kullerstenarna. Men kanske är det just detta högljudda, livliga, lantliga stadsliv, som gör att man tycker att detta land är så häftigt – och så märkligt. Vi gick och gick i två dagar i Trinidad. Och tittade och tittade. Gustaf och jag tittade på människorna. Karin och Lovisa mest på hundarna. Här finns otroligt mycket hundar. En och annan stackare ser faktiskt rätt sliten ut, av skabb. Och sen såg de på hästarna, hästskjutsarna och på åsnorna. Vissa stackars åkarkampar ser också rätt slitna ut. Att dra en vagn i 30 graders värme hela dagarna är nog inget höjdarliv.
Även i Trinidad kan man se solen gå ner i havet, dricka mojito och lyssna på kubanska musiker som spelar salsa/son-låtar à la Buena Vista Social Club, precis så som man vill att det skall vara! Och jag kan inte låta bli att köpa deras CD, för jag vill att de skall fortsätta att spela för andra turister! Fast antagligen är dessa musiker ett utdöende släkte, musiken för gammaldags och kanske är den mer uppskattad utomlands. Vi hör ju den musik som spelas från de lokala pubbarna vid vår ankarplats här i Cienfuegos och den låter snarare som en kubansk version av svensk dansbandsmusik.
Nu är vi tillbaka i båten igen. I dag har det varit en vanlig skoldag för barnen. Vi har kört två tvättmaskiner som fått torka ute i friska vindar. Det är varmt i Cienfuegos när det är vindstilla, men när det blåser blir det riktigt skönt kyligt på kvällen. Efter en orkansäsong i södra Västindien uppskattar man känslan av att frysa lite…
Gustaf har köpt lite diesel på macken, samt rom, öl och ägg i den lokala taxfree-marinaaffären. I morgon skall jag åka in till staden och skaffa frukt och grönsaker, vi skall bunkra inför de kommande veckorna.
Vi hade gäster ombord idag, två tyska piloter och den enes ryska flickvän. De hyrde en charterkatamaran några dagar och gav sig av till sol-och-badöarna Cayo Largo, 80 sjömil sydväst härifrån, nu i kväll. En militärövning utanför Cienfuegos hindrade dem från att avgå i morse, hamnen har varit stängd under dagen. De var glada människor, som tyckte det var jätteskoj att hälsa på hos långseglare. Vi har träffat på ganska många pratsamma turister här. Kanske blir folk lite mer öppna till sinnet av känslan att det är en förmån att få besöka detta isolerade och udda land.
Tina, 04.00z, 19dec 2013, Cienfuegos, Kuba