Nya vindar
Om det är öken, och nordostan har blåst med 7m/s så länge man kan minnas. Vad förväntar man sig då för väder för morgondagen?
En ledande fråga, men det var en och annan förvånad själ här på ankarplatsen igår när vi hade västlig vind och på eftermiddagen vridande på hård ostlig och dagsregn. Jag hade glädjen att hjälpa till att rädda en liten brittisk båt från att dragga ut till havs. Besättningen har inte synts till på en vecka, och troligen förutsatte de att båten låg gott nog för ankar utan att be någon hålla ett öga på henne när de var bortresta. Men de kunde nog lagt ut ordentligt med kätting..
Mitt i ståhejet kom en välbekant sihuett i sikte en sjömil västeröver runt udden. Det var en ganska lutande Miss My, vår gamla båt, som nu kämpade sig fram mot vind och regn för en revad genua. När de ankrat samlade vi ihop en försvarlig samling barn. Förutom Emil, Lovisa och lille Gustav från Miss My tog vi över Oliver och Cassandra från Litorina och så brassade jag pannkakor år gänget och de lekte, spelade brädspel och busade och hade riktigt bra med våra barn. Efter ett par timmar kom Kristina och Olof över och de berättade hur de haft det sedan vi skildes åt i norra Spanien för några veckor sedan. De har legat utanför Lissabon en tid och sen två dar på Porto Santo vid Madeira. Från Madeira och hit blev det visst mycket motorgång i stiltje, men det kanske ändå var bättre än den sjösjuka Kristina drabbades av på vägen till Madeira. Hon såg lite avmagrad ut. Tur vi har ett par flak UHT-grädde vi kan göda upp henne med!
Det kommer alltsom oftast hit glada grabbar med olika mekarprojekt för att dryfta lösningar på problem eller höra sig för om vi har en slangbit eller liknande. Igår var det Patrik och Johan som höll på att montera in en liten värmeväxlare de övertagit från mitt reservdelsförråd för att bättra på Litorinas usla motorkylning. Det behövdes 32mm slang för sjövattenanslutningarna, vilket jag rotade fram.
Strax därefter kom Peo på Meribelle som jag övertalat att han själv ska laga sin avgaslimpa till generatorn, en tvåcylindrig Fisher-Panda. Det visade sig att det var inte topplockspackningen utan det kylda grenröret, limpan, som fyllde oljetråget med kylvatten i samband med deras överhettning förra veckan. Avgaslimpan är gjuten i aluminium och där har korroderat ett hål i storlek av en enkrona, genom vilket kylvattnet strax rinner ner i cylindrarna.
Hans hopp var nog från början att jag skulle vara villig att svetsa, men det finns inte mycket gods kvar, och vis av tidigare svetsning i korroderade aluminiumkyllimpor vet jag att det fräser och stänker av allt vatten som är inneslutet i godset, så svetsen blir av uslaste kvalitet. Planen jag föreslog är istället att skrapa rent, mura upp med lite lera på avgassidan (som han fick av mig) och sedan gjuta igen hålet med en bit offeranod. Enligt vad jag hört ska zinken väta aluminium utmärkt och smälter vid 200 grader lägre temp än gjutaluminium, så man tryggt och säkert kan göra ett fint jobb med bara två gasbrännare och ett stämjärn eller vad man nu skrapar rent med. En gasbrännare fick han låna hos oss, den andra skulle han köpa i järnaffären.
I regnvädret blev det mycket skola med barnen. Förutom den vanliga engelskan så skriver Lovisa nu en saga om drakar på datorn och tränar på att lösa små ekvationer jag gör åt henne. Karin jobbar vidare med läsning och skrivning och blir sakta allt bättre. Under tiden tog sig Tina in till byn för att handla och undersöka förutsättningarna för att vi ska göra ett strandhugg i Gambia i Afrika på vägen efter Kanarieöarna innan vi går mot Karibien.
/Gustaf 6.20z 19/10 -2012 Graciosa