På väg en bit igen.
Stiltjen och nordan tog slut och vi fick ett dygn med lagom sydvästvind, så vi är under alla våra fem segel igen, på väg mot Clifden, mitt på Irlands västkust. Väldigt trevligt, men det är kallt och rått därute! Skorstenen sticker upp lite lagom mellan mesanen och mesanstagseglet, och vi har satt på en bit extra förlängning med kaminrör så det inte ska sota på däck. Det fungerar förvånansvärt bra att elda i spisen, trots att vi går för babords halsar. Ved är inte så vanligt här, så vi eldar omväxlande lokal torv eller polsk koks. Det är natt där ute, månen syns inte för det duggregnar och är dimma, så vi måste kolla av runt om oss med radarn emellanåt. Vi är 30 sjömil från närmaste land utanför Galway-bukten och har två fartyg på c:a tre sjömils avstånd och två till, lite längre bort, så det gäller att hålla lite koll.
Vi har med oss en irländsk gast, tjugoåriga Emmett, som ville prova på det här med segling. Men när vinden vred emot och ökade under kvällen, blev han allt grönare i ansiktet. Tydligen har han inte ärvt morfars fiskarblod.
Gustaf 6 juli 2017, västra Irland