Underhåll och underhållning
De slog på strömmen på bryggan i morse så Tina fick ta hand om skolarbetet med barnen medan jag tog chansen att svarva de nya trissorna till bommen. Jag köpte 1.5 meter 90mm nylonstång i höstas och nu återtsår bara 40cm, resten har blivit block av alla slag. Att demontera bommens ändbeslag var inte så lätt med 16 stycken, sedan 30 år fastkorroderade, försänkta skruvar. En del gick av, en del fick jag svetsa en plåtbit på för att skruva loss dem, men nu återstår till slut bara monteringen av det hela igen.
Så klart hade jag gärna passat på att göra andra saker också när man har landström, såsom fixat till våra spirbommar som behöver flyttas upp till masten från relingen. Men vädret har inte riktigt varit på vår sida. Återigen sköljer vågorna över bryggorna och det har regnat en del. Så att svetsa rostfria beslag får vänta.
I går dök det upp en malajsisk kvinna och frågade ytterst vänligt om hon kunde låna vår vattenslang, vilket hon så klart fick. Hon frågade också om vi ville komma över till deras båt, men vi bjöd dem raskt över till oss i stället. Vi stod för Popcorn och andra pubtillbehör medan de hämtade en riklig arsenal dryckjom. De visade sig vara ett litet gäng seglare som tillhörde en klubb som brukade hyra båt tillsammans, och den här gången hade de valt att hyra här på Irland. En 40-fotare för 1800 euro per vecka delat på sex var priset per person.
Det är ju alltid spännande att lära känna nya människor och det blev så att jag mest pratade med Mr Miles. Han är jordbrukare från en gård några mil söder om Edingburough i Skottland. Han är en bra bit över 60år och en riktigt festlig typ. Därhemma har han 200 hektar hygglig jordbruksmark, 200 kor med lika många kalvar, 100 får och några hästar. Han hade köpt 30 hektar när han var några och trettio och sedan sakta köpt till allteftersom pengarna från gården strömmade in. Han har nog varit både arbetsam, sparsam, försiktigt klok i affärer. De flesta av hans vänner hade varit “both clever and lazy”, så de hade fått lämna sina gårdar. Fiat-traktorer var det bästa han visste. Superenkla konstruktioner och, gissar jag, inte så dyra…
Eftersom de hade ett avsevärt försprång i går kväll kunde vi vara uppe tidigt och njuta av morgonen, medan åtminstone Miles såg ganska trött ut när han kom stapplandes i morse och skulle köpa bensin. Det finns ingen mack här på Valentia island så han fick ta färjan och sedan gå ett par kilometer. Han hade uppenbarligen låga tankar om sin egen förmåga att minnas vart han var på väg för han hade skrivit ortnamnet på byn dit färjan gick tvärs över hela vänsterhanden. Det finns bara en färja och den stannar bara på ett ställe, men ändå…
Återkommen till bryggan här ville han gärna vara med mig och laga bommen, så jag hade en riktigt trevlig dag i hans sällskap och vi gjorde även en jolletur för att köpa lite kol till samma ställe som han besökt tidigare på morgonen. Eftersom en sydvästlig kuling var i antågande blev det en spännande tur där det fräste om vågorna när vi åkte gummibåt. Vi fick också vandra någon kilometer genom delvis utdikad träskmark med ett virrvarr av kanaler och med 40 kg kol över axeln alltmedan vi berättade den ena skrönan värre än den andra för varann, så vi till sist nästan trodde oss själva.
Idag har Tina lärt våra flickor att sy för hand och de har haft väldigt roligt och gjort kläder till sina gossedjur. Lovisa har ju en ko som sitt älsklingsdjur medan Karin har ett får. Dessa båda kreatur är nu båda synnerligen väl ekiperade.
/Gustaf, 00.20z 29/8 -2012, Knightstown, Valentia Island