26 apr 2017 2017-04-26 22:38 2017-04-26 22:38

Varmt och skramligt (inte skamligt!)

Caminante har kommit över ekvatorn och är uppe på 2 grader nordlig latitud. Vi seglar på i runt tre knop. Timme efter timme. Det skramlar och slår uppifrån rigg och segel var gång vågorna slår vinden ur våra fem segel. Vindmätaren visar 4-5 knops vind. Det motsvarar 2 m/s. Ingen storm precis. Vi har haft denna svaga vind i tre dagar nu och kanske ytterligare en vecka till. Ibland vrider vinden 90 grader eller försvinner helt när ett svart regnmoln hindrar luftströmmarnas framfart. Sedan tar det lång tid för flödet att komma igång igen och då har vi ibland kört motorn ett par timmar för att komma in i en frisk luftström igen. Det är lätt att hamna i simpla mekanistiska spekulationer om vilken energi som behövs för att åter accelerera tvåhundra kubikkilometer (250 miljoner ton luft) luft, vilket är ungefär vad som stoppas av molnskärmen, tillbaka till 2m/s. 5*10^11 joul, 140 000kWh dvs fem års elförbrukning för en villa. Och detta gör naturen hela tiden utan att tveka. Och där är oräknerliga moln runt oss. Att det går så långsamt att få fart på luften igen är för att det nästan inte finns några tryckgradienter här, isobarer alltså. På ekvatorn finns inga cirkulerande vädersysten, högtryck såväl som lågtryck saknas, för det finns ingen corioliskraft här. Luften måste knuffas igång av annan luft som har levandekraft (momentum) och fått farten långt härifrån. Ändras eller försvinner luftströmmarna av avlägsna vädersystem hamnar vi i fullständig stiltje. Så, vi får vara glada för det lilla som vi har, som Karl-Gärhard sjöng.

Det är varmt. 30-31 grader i vattnet såväl som inne i båten. På natten. På dan tio grader varmare minst när solen steker ner från zenith. Vi har slutat fiska, det går nog för sakta för det. Skoldagarna staplas på varandra, vi läser många böcker och går våra vakter. Den lagade autopiloten surrar muntert på. Luftade hydraulsystemet igår, där var en luftficka i en av slangarna.

På kvällen när sista skärvan av solen försvinner i den obrutna horisonten njuter vi av att solen blir blågrön sista sekunden. Detta brukar familjen samlas andaktigt för att uppleva. Stjärnhimlen är magnefik på natten, luften är så klar så klar och här finns inget ljus från städer och lampor, inte ens månen som nu står i nedan.

Gustaf 26/4-2017