4 sep 2013 2013-09-04 02:08 2013-09-04 02:08

I går fyllde jag 9 år!

Jag vaknade halv åtta igår. Radionätet började och jag blundade hårt. Jag ville inte att mamma, pappa och Karin skulle upptäcka att jag var vaken. Jag hörde tissel och tasel och ganska mycket prassel från salongen. Det var min födelsedag, äntligen! Snart kom de in, sjungande och med ganska mycket grejer. Vi satte oss på däck och jag fick mina presenter. I paketen fann jag en Miniräknare, två kjolar mamma sytt, en insektsbok och en Hälgebok. Sedan fick jag en stor låda av pappa med – ett mexikanskt tågdomino! Jag visste ju egentligen att jag skulle få ett, för att jag hade ju sett det offentliga tåget och några av dominobrickorna. Men det var ändå spännande att se ett, eller mitt borde jag väl säga nu, hemgjort domino spel (pappa hade såklart byggt det, alla 102 bitarna målade och pyntade i glada färger). Sedan fanns det bara en konservburk kvar i högen. Den innehöll ett 4000 år gammalt spel som heter knucklebones (fem oprickiga tärningar som pappa sågat ur marmorsten) och så en lapp som var början på vår skatt-jakt! Hu, den var svårast hittills och Karin och jag fick både simma, klättra i masten och ro för att nå målet. Till slut hittade vi en hög serietidningar och två stora påsar godis. Jag gjorde ett allmänt anrop på radion. Jag sa att alla barn fick komma till mitt kalas 14:00 på stranden och sedan sa alla “happy birthday” till mig så att jag fick säga “thank you” två gånger! På kalaset var det 20 barn. Pappa satte upp rep i träden så att de bildade en klätterställning Många lekte med blåsröret som pappa hade fixat. Det var jättekul!!! Mamma hade gjort skinande chokladbollar, delikata dagiskakor (tre!) och perfekta pannkakor! Samt en hel tunna popcorn. På kvällen kom Maya, Love, Emma och Kalle från Elin, Mike, Jules och hunden Toby från Flying Buzzard och April, Kain och hunden Quinn från Spirit Of Argo. Av Flying Buzzard fick jag ett jätte-fint målarset och April hade med sig lyspinnar. De var så bra så att det lyste om dem (hihi). Sedan åt vi grillkött och Maya, Love, Karin och jag tittade på filmen “Upp”. Det var lite läskigt men också kul. Till slut gick alla gästerna hem och mamma upptäckte att det var jättesent så att vi fick gå och lägga oss bums! Men jag hade i alla fall kvar godiset från påsen!

Lovisa, numera 9 år! 23.30 GMT 3 September 2013, Hog island, Grenada

23 aug 2013 2013-08-23 05:02 2013-08-23 05:02

Fullmåne och försoning

Det är fullmåne igen, och det blir ett fantastiskt ljus över vikarna här på södra Grenada. En entusiastisk dam upplyste oss om detta faktum ikväll på VHF kanal 68 “Pretty spectacular!”. Hon hade sin båt i Mount Hartman Bay, viken väster om oss. Igår hade båtarna där en “dinghy drift” på kvällen för att njuta av månljuset. Sexton jollar kom och knöt ihop sig, hade med sig dricka och skickade runt godsaker, tror till och med det var musik. Det var alldeles säkert en extra minnesvärd upplevelse. I morse vid vattengympan uppskattade man fullmånen desto mindre, då havsvattnet var fullt av så kallade “sea ants”, som ger svidande bett. De kläcks tydligen vid fullmåne.
Vi var ett tiotal kvinnor som gjorde vattengympa vid halv niotiden utanför Rogers Bar på Hog Island, med våra “noodles”, långa ihåliga plastkorvar, som kostar 25 SEK på Spiceland Mall. Just nu är “noodling” innegrejen här. Lovisa och Karin sparar till var sin noodle.
Ombord pågår skolan för fullt. Emma från Elin skänkte oss en hel del matteböcker som passar Karin jättebra. Hon kämpar annars främst med att lära sig läsa. Lovisa jobbar med biografier, och littsökte på J. K. Rowling (Harry Potter) på internet igår. Jag insåg att hon jobbar nog för lite på nätet, för hon skrev helt enkelt av sida efter sida. Nu tror hon att hon skall skriva ett helt epos.
Gustaf har plockat isär bägge våra utombordare, och lagat dem hjälpligt. De fungerar iallefall. Dieselgeneratorn gick sönder för hundrade gången, Gustaf fick tyvärr tag på dåliga kondensatorer förra gången, så nu måste han hitta bättre. Varje dag försvinner han över till bogserbåten Flying Buzzard och repararar något hos dem, det är tydligen mycket roligare att laga deras båt (ett oändlighetsprojekt) än att underhålla vår egen. Men så avgudar han kaptenen Mike, och lär sig nog ett och annat av honom också. Ibland tar Gustaf med sig Karin som leker med deras hund Toby, eller så får vi alla öl eller mat där. Mikes fru Jules och jag trivs bra tillsammans. Hon är kanske 57 år, och har en forskarutbildning i sociologi från Cambridge. Sent i livet träffade hon Mike, som hon är hopplöst betuttad i, och nu är hon minst sagt splittrad, för är hon är inte helt nöjd med att vara kranförare, administratör och kokerska på en rostig bogserbåt full med skrot, och som är redo att ta uppdrag när som helst.
Men jag tycker nog de har det ganska bra, de jobbar på dagarna och kalasar på kvällarna, de har en stor umgängeskrets, så det går ingen nöd på dem.
För cirka två veckor sedan hamnade jag i bråk i Woburn med en äldre engelsk man, en seglare, som tyckte att jag förtöjde min jolle dåligt. Han bara skällde och skällde, och jag häpnade över hur lång svada han kunde åstadkomma, denne bittre man. Hans åsikter om min jolleförtöjning delade jag förstås inte alls. När jag väl gjort fast jollen med akterankare, tamp och vajerlås (en svettig procedur i sidovind) gick jag in i Taffys Bar och fann den arge mannen vid baren, och skällde tillbaks, och avslutade med att jag tyckte han borde åka tillbaks till sin hemland “and learn some manners”, jag tydliggjorde att han var definitivt den otrevligaste personen jag träffat hittills på Grenada. Han blev nog lite paff. Eftersom världen är liten här har vi sedan dess setts flera gånger och förstås ignorerat varandra. I morse vid en bookswap på Hog Island råkade jag dock stå och studera just hans böcker, han hade några bra böcker, inte bara vanliga deckare, och då bad han mig om ursäkt för sitt
uppförande. Jag är nog inte särskilt långsint, ha ha, det kändes fint att gå därifrån med tre av hans böcker, och att ha blivit sams igen.

Tina, 03.00z, 23 augusti 2013, Hog Island, Grenada

14 aug 2013 2013-08-14 04:06 2013-08-14 04:06

Karneval

Idag var sista karnevalsdagen på Grenada, och vi var en fullpackad minibuss med seglare som åkte iväg in mot stan, St George, vid halv tvåtiden, för att se på eftermiddagens karnevalståg. Kannibalen, som Karin säger. Plymer och hög musik, mycket roterande rumpor, de kan då dansa här på ön! Man har mycket att titta på, jag tycker grenadinska män och kvinnor är jättetjusiga människor – både publik och karnevalsdeltagare hade vackra frisyrer. Generellt klär sig människorna här färggrant och fängslande, unga som gamla. Barnen trivdes också idag, även om de ibland fann musiken lite för högljudd. De sista timmarna sprang våra barn, barnen från s/y Elin och spanska s/y Zingay och plockade glittersmycken på gatan, som dansarna tappat. Lovisa och Karin har tvättat och pysslat om sina skatter nu på kvällen.
Ett mer udda karnevalståg fick jag vara med om igår morse. Jag steg upp strax före tre på morgonen för att komma med en minibuss in till stan “to do the juve”, ett karnevalståg inte baserat på kostymer, utan snarare på dans och färger. Varje vagn hade sin egen färg, och man var generös med den, man målade sig med vattenbaserad färg fram genom publiken. Det var bara att skrota sina kläder väl hemma igen… Många grabbar hade målat sig i motorolja från topp till tå, de bar på dunkar och kedjor – det fanns associationer till slaveriets sekel. Det var mest ungdomar med i tåget, och man kan säga att det gick ganska hett till, många dansade otroligt sexigt. Det blir nog många barn gjorda dessa tider…
Ombord på Caminante pågår små mekarprojekt. Gustafs luftstrut i fören tunnlar stora mängder luft genom båten. Han lappar nu på en begagnad genua vi köpt billigt från Flying Buzzard. Vi var på cricket i fredags på Clarke Court Marina. Gustaf spelade i flera timmar, men hävdade efteråt att han ändå inte fattade reglerna. Alla närvarande barn passade spelarnas hundar, de sprang och lekte på de stora gräsytorna. Man kan säga att segelbåtarna i vår ankarvik karakteriseras av många barn och många hundar! Vår gamla bekant Susie från s/y Spirited Lady, som vi träffade på Dominica, kom från St Georges och tillbringade söndagen hos oss med sina två hundar. Vi var ett helt gäng med båtar som ordnade gemensam grillning på eftermiddagen på Hog Island, så det blev extra festligt. Dessa dagar fick Lovisa en släng med feber, men den bacillen varade bara 24 timmar. Jag har även hunnit med en eftermiddags lokal matlagningskurs på True Blue resort. Inte konstigt att dagarna går fort här…

Tina, 02.00z, 14 augusti 2013, Hog Island, Grenada

8 aug 2013 2013-08-08 04:28 2013-08-08 04:28

Boa och brödfrukt

Nu har vi varit två månader på Grenada, varav en här vid Hog Island. Vi trivs så bra, så vi stannar troligen här ett tag till. Fördelen med orkansäsong är att många andra segelbåtar också ligger stilla, det är lite som att leva i en bostadsrättsförening, man har sina gamla vänner, men man kan också lätt träffa nya. Vi vaknar vid halv åtta varje morgon till morgonnätet på VHF kanal 66, alltid lika underhållande. Min favorit-“net controller” är pratkvarnen Mark från s/y Sealife (Australien), i morse satt han i sin glamorösa karnevals-fjäderboa. Just nu pågår nämligen Grenadas karneval och han rapporterar när och var allting händer. Netcontrollers har lite svårt att hålla nätet kort, det reflekterar att det är hundratals båtar som lyssnar och är aktiva. I morse avbröt den sure mannen från s/y Hummmingbird och tyckte att karnevalsinformationen kunde komma på slutet, vilket i sin tur gav upphov till att många karnevalsintresserade i protest tackade och uppmuntrade Mark på slutet av nätet för att han han letat reda på alla tider för karnevalstågen. Jean från engelska s/y Olive som ligger här på Hog Island och håller i morgonnätet ibland, har bekräftat att det finns en maktkamp kring hur nätet skall skötas.  Jag får känslan av att det är de som har humor mot dem som inte är utrustade med denna egenskap…
Ombord brottas vi med skolan som börjat. Karin, som nu är sju, saknar motivation att läsa och skriva. “Varför skall man anstränga sig?”, tänker hon. “Jag är så trött”, ursäktar hon sig varje dag. Det är väldigt varmt nere i båten, vilket inte underlättar undervisningen, strax över 30 grader. Idag sydde Gustaf en luftstrut, som han skall sätta upp över förluckan för att ge oss lite bättre ventilation.
Många eftermiddagar tillbringas vid parkborden på Hog Island. Barnen leker vid den lilla stranden, med barn och hundar som bor på olika segelbåtar. Karins största önskan just nu är en egen hund. I helgen var det barnkalas på stranden, och en segeljolle seglade runt, full med barn, vilka regelbundet trillade i sjön. Men skoj hade de!
Ibland spelar vi Mexican Train Domino med andra seglare, en sorts avancerad domino, som är rätt populärt. Nioåringarna spelar också med ibland. Lovisa, som hittills inte varit särskilt intresserad av spel, verkar biten. I fredags hjälpte några lokala män mig med att laga en brödfrukt över öppen eld, och de bjöd mig och barnen på sin middagsmat. De kallade den “Oiga”, det är tydligen Grenadas nationalrätt. De hade snorklat upp conchsnäckor, som de lagat till tillsammans med brödfruktsbitar, därtill callaloo som liknar spenat, och dumplings, små degknyten, allt kryddat med turmeric, en gul rot, som ger en svag currysmak. Det var otroligt gudomligt gott, och barnen slukade maten. Gustaf och en annan vän, Kain dök också upp senare, och fick smaka. Fantastiskt vänliga människor!
Brödfrukt över öppen eld smakade tyvärr inte som bakad potatis som jag trodde den skulle göra. Den fick dessutom en konsistens som påminde om modellera, suck. Betydligt mer lyckat var att spara bitarna i kylen och låta dem åker ner i pyttipanna, vegetarisk lasagne, curryröra. Vad kul det är att laga mat med lokala råvaror! Troligen nyttigare med.

Tina, 02.30z, 8 augusti 2013, Hog Island, Grenada

3 aug 2013 2013-08-03 11:26 2013-08-03 11:26

Skola och projekt

I måndags startade vi igång skolan igen, efter sommarlovet som varit. Tina har kämpat mycket för att skrapa ihop böcker från olika håll, eftersom vi ännu inte fått hit barnens ordinarie uppsättningar hemifrån för ÅK 1 resp 3. Bla satte vi upp två fotostativ i salongen, ett för blixt och ett med kameran, försedd med 50mm objektiv, och så fotade Tina av båten Elins alla årskurs-tre-skolböcker. Ska det bli bra avfotat visade det sig att blixtens vinkel måste vara lagom för att man ska undvika reflexer i blanka böcker. Karin får än så länge klara sig med Lovisas ÅK1-böcker, men en stor del av Karins skola består fortfarande av att lära sig läsa ordentligt, och då gäller det att hitta något som håller tålamodet uppe, just nu är det smurfböckerna.

För att ge mer kvalité åt Lovisas engelskaundervisning hyr vi in Tony från Sydafrika som tränar henne i konversation på samma sätt som Andy gjort tidigare. Barnen leker ganska ofta med flickorna på närbelägna “Daydreamer” från Alaska, så det blir väl lite språk därifrån med.

Mekarprojekten har senaste veckorna fått en alltmer trivsam karaktär eftersom de tunga projekten för närvarande är klara. Jag har bla varit runt och hjälpt andra båtar få ordning på sina dykkompressorer. Det har varit tre lösa kompressorblock utan motor som bytt ägare. De gamla bensinmotorerna är slut och nu försöker vi hitta motorer som passar de olika båtarnas elsystem. På bogserbåten är jag nästan klar med att sätta in en 230V enfasmotor på tre hästkrafter, medan 60-fots aluminiumbåten “Merlin” bara har 24-volt till vilket vi inte kunde få fram någon tillräckligt stor 24V motor. Kanske får de köpa sig en av de enkla kinesiska vattenkylda dieselmotorerna för några hundra US dollar som säljs här.

På vår egen båt har jag förutom att jag lagat lite smått och gott samt satt upp en dusch i sittbrunnen, så har jag labbat en del med mina trefasinvertrar. 380V-invertrarna jag har ska ha trefas in och ger ju trefas ut där man kan styra varvtalet, vridmoment etc för trefasmotorer. Jag pillar nu med att bygga om den stora på 7.5 kW som jag köpt från Kina, till att kunna gå att köra på en fas in. Ännu bara matat från vårt enfas-elverk, men jag lurar på att mata den från intermediär-likspänningen från två seriekopplade invertrar. Den behöver ca 520 V likspänning. Får jag till det kan jag ha den till att köra vår dykkompressor, brandpump och ankarspel från valfritt av batteri eller elverket och inte bara på huvudmaskin. Jag kan också ha den till att varvtalsstyra svarven där jag nu får byta remmar för att ändra varvtal. Blir det bra kanske jag kan svarva utan att behöva starta elverket.

Jag fyllde en dykflaska i eftermiddags på detta sätt, men fick köra på 32Hz, dvs på 2/3 fart mot normalt. Jag måste ragga fler glättningskondensatorer (några stycken på 1000uF 400V) om jag ska kunna köra den på fullvarv. Ett annat projekt var ett tiotons brytblock jag svetsade och svarvade åt bogserbåten Flying Buzzard häromdagen. Brons och rostfritt med 32mm axel och fettnippel. Mycket stiligt, väger nästan 10kg! Nu kan de använda ankarspelet till arbeten även på akterdäck etc, och så tar blocket även kätting! De jobbar alltmer med bärgning och skaffade just lyftblåsor för att bärga båtar på tiotals ton. Spännande övningar! Nu funderar de på att bärga fraktbåten som fastnat på ett skär på SW Bequia som vi seglade nära i juni.

I kväll satt vi och trivdes på Rogers Beachbar och tog en öl. Allt kostar 5 EC där, dvs 12kr. Roger bjöd Tina, mig och barnen på sin goda gryta han lagat över öppen eld liksom han brukar göra varje kväll. Denna gång var det Grenadas nationalrätt. Den bestod av stora hemgjorda korvlika nudlar (dumplings), brödfrukt i bitar, conch han plockat själv (såna där jättestora snäckor), riven kokosnöt, calalou (den lokala spenaten), lite paprika och andra grönsaker och så kryddad med turmeric, en rot som ser ut som ingefära men har en arom påminnande om selleri, och så är den väldigt gul, så grytan ser ut som vacker, krämgul curry. Det är väldigt trevliga killar som sköter den lilla baren. Pratade om kriminalitet, vilket det inte finns här. Den ene killen sa han aldrig låste ytterdörren här. Inte ens när han reste hemifrån ett halvår och jobbade i USA.

Jag och barnen har fortsatt att segla med den fina lilla segeljollen Angela byggt. Förbättrade den med knarrblock eftersom barnens händer inte är starka nog att hålla fast skotet i längden annars. En annan leksak som visat sig mycket populär är den uppblåsbara bottnen från vår förra gummibåt, Hondan, som på detta sätt fått ett nytt liv. När jag skrotade gummibåten opererade jag ut botten som ser ut som en stor surfingbräda. Den behövde lagas på några ställen men är nu helt tät. Den har tillräckligt med flytkraft för fyra barn och de paddlar rund med den, skvätter och busar. En del av de andra båtarna har kanoter, såna där man sitter ovanpå. Men jollebottnen är populärast just nu. Vi var lite inne på att köpa en sån kanot tidigare, men de kostar runt 4000kr och tar mycket plats på däck. Deras nuvarande leksak går att rulla ihop, den går att leka fler på och så är den gratis!

/Gustaf 9.20Z, 3 Augusti 2013, För ankar öster om Hog island, Grenada

29 jul 2013 2013-07-29 06:08 2013-07-29 06:08

Gammalt järn rostar inte

Inte helt sant kanske, men den nitade Flying Buzzard från 1951 har varken primer eller offeranoder under och ser ändå häpnadsväckande fräsch ut under vattenlinjen. Den är av järn och inte av stål var svaret jag fick, och då behövs tydligen inte sånt. Vet inte vad jag ska tro…

Att jag fick för mig att dyka och skrapa havstulpanar från roder och propeller på denna gamla bogserbåt berodde på att jag mönstrade på för ett bogserjobb i torsdags. En färja hade fått motorstopp och låg och drev utanför Trinidad och ville hem till Grenada. Kamremmen (timing chain) hade gått av och de hade ingen i reserv ombord. Det var samma färja som kört förbi någon vecka tidigare och då rykt så mycket att alla trodde den brann. Då var det den ena turboladdaren som dött och de tuffade glatt vidare månadsvis tills de fått öknamnet “Smoking Joe”.

Kvällen innan hade vi varit över på middag hos Flying Buzzard och tidigt den följande morgonen knackade de på och raggade besättning. Skepparen Mikes fru, Jules, valde att inte följa med denna gång och bodde med Tina och barnen hos oss på Caminante med hunden Toby, något som Karin och Lovisa tyckte var mycket trevligt. Vi kom iväg vid ettiden på dagen och eftersom Flying Buzzards VHF-antenner var urkass hade vi svårt att hålla kontakten med färjan trots att “North coast Radio” på Trinidad gjorde vad de kunde för att reläa positionen på den drivande färjan Amelia A III, alias Smoking Joe. Men vid niotiden på kvällen kom vi så nära att vi såg lanternorna, och någon timme senare hade vi dem på släp via en 200 meter lång fyrtums tross som vi dragit fram för hand ur ett lastrum. Puh!

Strömmen sätter ganska hårt mellan Trinidad och Grenada, en till tre knop, så på vägen hem gick det betydligt långsammare, runt tre knop och vi fick hålla upp avsevärt mot ström och vind. Strax före solnedgången dagen därpå kunde vi släppa färjan, som då ankrade i Grenadas huvudstad St George. Flying Buzzard har många goda sidor, men hon har inte sett något klassningssällskaps eller försäkringsbolags inspektion på flera årtionden, så det mesta går lite på lösen om än på ett mycket trevligt sett. Jag hade fullt upp att laga olika apparater hela vägen, allt från dykkompressor, satellittelefon, autopilot till tvättmaskinen samt att koppla in en VHF.

Skeppare Mike bjöd på fin middag i St George och dagen därpå var vi åter hemma på Hog island. Men då, när vi skulle förtöja vid bojen, uppstod viss kalabalik. Jag skulle ta linan som slängdes ner, Angela skulle köra jollen, en lyxig sprillans RIB med 60 hkr som vi sjösatt med en kran i farten på väg in. Det gick inte så bra för oss. Jag fick tag i linan på första försöket, men när vi nådde bojens baksida och skulle knyta fast insåg vi att bogserbåten inte saktat ner utan kom körande rakt ner i vind mot bojen och oss med två knop. Och några meter bakom oss låg det brunna vraket, Jungerten på 40 ton! För mot för stötte båtarna ihop. Flying Buzzard med sina 300 ton, mot det förvridna 70-80 fots aluminiumvraket. Och den stiliga gummibåten som klämdes fast mellan boj, wirar och rep kom emellan, som en fender, och krasade som när man trampar ihop en apelsinlåda. Otroligt nog höll den, förutom att styrpulpeten och sittbänken pulvriserades, bl.a. av en wire som tryckte upp båten vertikalt. Hade det inte varit för wiren, som förtöjde Jungerten, hade vi nog hunnit undan, men i och med att den pressade upp båten vertikant blev RIBen smal nog att inte krossas mellan båtarna… Angela och jag hoppade åt var sitt håll i sjön och stannade där tills Mike åter fått kontroll på den skenande bogserbåten och den plågade gummibåten åter kommit ner på rätt köl. Sen fick vi Flying Buzzard förtöjd och epoxade ihop den krossade båtinredningen samma kväll, så den åter var i drift dagen därpå och såg faktiskt riktigt prydlig ut nu idag när jag såg den, eftersom Angela nu slipat alla våra plastningar. En vacker dag kanske den t.o.m får lite färg.

Igår och idag har jag och barnen seglat med en liten smal segeljolle vi fått låna. Den är byggd i två delar så det går att stuva de två båthalvorna i varandra, och så har den gaffelrigg. Mycket skoj och barnen älskar det, även om de också tycker det är lite läskigt ibland. Från början fick de bara turas om att styra, men slutligen får de nu också sköta skotet. Eftersom den är lång och smal och vinden frisk, så välter den strax om man inte tänker sig för, så jag åker med som rörlig ballast. Så småningom kanske de även kan klara den biten.

Var inne med Tina och barnen ikväll för en öl på Rogers beach bar. Liveband som spelade raggie och rock ute i ödemarken, ackompanjenerade av ett litet elverk när Chris, en äldre ensamseglare sackade ihop medvetslös med hjärtproblem, flimmer?. Mike på Flying Buzzard fick låna bilnycklar av någon och jag skaffade en bår (en gammal rutten sittbänk) och så körde vi gubben i en jolle till fastlandet och tog honom till Grenadas sjukhus på de små krokiga vägarna, backe upp och backe ner i bergen. Gubben repade sig på vägen och när vi var framme på akuten var han till synes rätt OK om än lite seg. Lite piller och lite vatten fick han och det goda rådet att inte festa förrän han träffade läkaren i morgon bitti.

/Gustaf 03.45Z 29 juli 2012

23 jul 2013 2013-07-23 10:58 2013-07-23 10:58

Bildgalleri – Grenada

23 jul 2013 2013-07-23 10:55 2013-07-23 10:55

Bildgalleri – Tobago Keys

22 jul 2013 2013-07-22 04:12 2013-07-22 04:12

Söndag på Hog Island

Vår AIS är på väg tillbaks till oss från Icom i England, med Carousel Logistics. Konstigt namn på firman, man kan ju hoppas att karusellen klarar av att stanna på Grenada. Icom meddelade samtidigt att antennen, som vi rekommenderades använda, tyvärr inte skulle komma till Icom förrän om tidigast fyra veckor. Men vi ligger inte kvar och väntar på den här, utan får segla med GPS-puck kopplad till datorn, med den handhållna GPS:en som backup.
Idag har vi haft en ström av besökare ombord. På morgonen kom Henrik med 11-åriga dottern Lujana hit, och lämnade en kasse med skolböcker. Imorgon åker Lujana och hennes mamma hem till Tyskland, där dottern skall få gå i vanlig skola. Lujana är ett riktigt båtbarn, hon har inte varit hemma sedan hon var fyra år. Föräldrarna har en fin 80 fots segelbåt, Shaitan, som de framgångsrikt bedrivit charter med här, med Bequia som bas. Nu blir Henrik kvar här och passar båten, samt renoverar det hus de har låtit bygga på Bequia, och som nu skall säljas. Lite senare på dagen dök pappa Jave och 5-åriga dottern Anne från katamaranen Zingay upp med en kalasinbjudan, på onsdag blir det fest inne på stranden på Hog Island. De tog med sig Karin för lek hemma på Zingay. Det bästa med katamaraner är ju det stora hoppnätet på fördäck, och på Zingay finns där även en hängmatta. Vid tretiden kom mamma Toni, pappa Berri och fyraåriga sonen Joshua på besök hos oss. De är den sydafrikanska familjen
som ordnat barnaktiviteter på Hog Island varje förmiddag i två veckor nu. De har tjänat lite pengar på detta, 8 kr per barn och dag, mellan 8.30 och 12.30. Billigt, tycker vi! Toni och Berri är nyfikna på båtnomadlivet, överväger nu att skaffa en egen båt, de har hittills varit inneboende på sydafrikanska Dixi Roller.
Varje söndag kväll träffas en massa seglare inne på baren på Hog Island, så även denna söndag. Jag och Lovisa körde vår nya jolle in till land och ankrade med akterankare vid stranden. Massor av jollar, massor av folk, hundar, barn som leker. Idag fanns även en del lokala bybor och studenter från Grenada University. Där fanns Elin-besättningen, där fanns Zingay och Karin, besättningen från Flying Buzzard och Shaitan – det blir en öl för mamma och lek för barnen i solnedgången, prat med de vänner man redan har, men även samtal med seglare man inte träffat förut. Det är gott att leva, dessa dagar…

Tina, Hog Island, Grenada, 01.55z, 22 juli 2013

18 jul 2013 2013-07-18 06:07 2013-07-18 06:07

Flying Buzzard

Tina är nu klar med solskyddet till vår nya gummibåt. Det blev jättefint och båten har gjort ett bra jobb hela dagen. Det är en AB-RIB som är 3.20 m, men den känns större än vår gamla sletna Hondabåt med samma längd. Hon planar fint med mig och barnen med 8 hkr Yamaha-motorn. Är Tina med kanske den större motorn behövs, om den ska plana. Härligt att ha ett rejält golv igen i båten! Jag var ingen vän av det förbaskade gummigolvet som ormade sig hit och dit på den förra. Den gamla gummibåten har jag skurit ner och från den tagit vara på lite smådelar, bl. a. golvet, som kanske kan duga som badleksak till barnen.

Efter alla mekardagar tyckte jag det var dags att slå dank lite, så jag fick med mig Angela vi träffade i Bequia, att åka på lite dykning med. Det är tjejen som mekade ombord på Tjeldöy. Nu bor och jobbar hon på bogserbåten Flying Buzzard, den som tog hand om vraket efter den brunna 80-fots aluminiumbåten. Vi fyllde lite dykflarror på morgonen och så tuffade vi ut och startade med ett litet gegg-jobb. Letade efter ett bortsöpet ankare från en tysk 80-fotare som är granne med oss. Sen gick vi ut till ett rev nån sjömil åt sydost där Raindancer gick på i april och sjönk. En nybyggd och helt perfekt träskonare på 60-70 fot. Angela och hennes kompisar har redan plockat det mesta, men vi hittade ändå en del kul grejer. Min behållning blev en 25-mm bronsaxel på 60 cm, som jag kan svarva lite lager m.m. av. Resten av fynden får gå till Flying Buzzards skeppskassa, de försörjer sig ju på vrakdykning, bogsering etc.

Flying Buzzard är en av de sista bogserbåtarna i drift, som ursprungligen byggts för ånga, även om hon nu är konverterad till diesel av sina ägare. Under fyra och ett halvt år låg de i dyn i nordvästra England och mekade och bytte maskin och mycket annat. Bara ångmaskinen de tog ut vägde 32 ton, vilket måste varit ett ovanligt skitigt jobb på en lerig tidvattenstrand med tanke på att Jules och Mike är ett vanligt gift par som ville ut och långsegla till värmen. Hon väger 250 ton plus 100 ton bränsle och 33 ton vatten. Mike själv väger under 80 kg plus ev. dricka han håller i. Hustrun sköter kranen (inte på romfatet dock.) Tidigare var Jules socionom på Cambridge universitet, men hon verkar trivas bättre med hydraulik, vajrar och sånt.

Vi hade dem över till oss på middag här i kväll och när vi visade dem vår kokskamin och isoleringen av skrovet beklagade de sig över att Flying Buzzard inte har isolering och ingen kamin från början. Hon var ju byggd som ångbåt och då behövdes inget sånt. Att arbeta och leva där i geggan om vintrarna med bara en 15 A enfaskabel till värmefläkten var nog hårt. Det tar nog ett tag innan de tar bogserfrakter upp till British Colombia i nordvästra Kanada där hon numera är registrerad. Värmen har sina poänger.

Vi fick till sist svar från Icom i England. De sänder vår AIS i morgon, så vi blir kvar här ett litet tag till. Lovade att bygga ett 30 tons block till bogserbåten i morgon, de har ingen svarv de stackarna. Det ligger en 13 tons blyköl efter Raindancer där vi dök idag, och ska de lyfta den måste de förbereda sig lite. Alltid trevligt att ha något att leka med, hade varit skoj att vara med och vinscha upp den klumpen. Svårigheten är bl.a. att den ligger så grunt så bogserbåten kommer inte intill, och så bryter sjön över revet.

Fick tips om en mack i Trinidad där man kan fylla den billiga dieseln, bara 1.50 kr/liter. Vanligen får man inte det, den är inte för såna som vi, så det gäller att veta var macken finns. Flying Buzzard hade legat tre månader på Margarita i Venezuela för att köpa deras billiga diesel (35 öre per liter) men blivit nekade varje gång de försökte (maxgränsen är nu 1000 liter), så de ska tanka på Trinidad också, men så klart inte på macken. Jobbigt med dunkar om man ska ta ombord 100 ton.

Gustaf 4.00Z 18juli 2013, Hog island, Grenada