12 jul 2013 2013-07-12 02:15 2013-07-12 02:15

Sand i färgen

Barnen fortsätter varje förmiddag med “sommarlägret” med det sydafrikanska paret, som med stor iver fortsätter sin insats för “barnveckan”. I dag var de på ett lantbruk uppe i backen och kom hem med varsin blomkruka med basilika. Planterad i en jättesnäcka. I morgon ska de elda och laga mat på elden. Där vi satte iland dem i morse låg resterna efter två kubanska patrullbåtar som blivit kvar sedan kriget 1984 när det krisade till mellan kommunismen och USA här. Ska finnas massgravar längs stränderna sägs det, sedan dessa tider. Inget vi ska rota efter, men de kubanska krigsbåtarna utgör praktiska vågbrytare, de är i cement…

Häromdagen köpte vi en 3.20 meters RIB-båt. Det var en gummibåt märke AB, som kostade oss 4500 kronor. Lite sliten och medfaren var den, men nu har vi fixat till den de senaste dagarna, så den ska hålla vår resa ut, hoppas jag. Vår gamla Honda-gummibåt, också den på 3.20, dör gradvis men snabbt i tropikvärmen. Alla limningar löser upp sig och vi måste nu pumpa upp den var dag. Nej, jag är nu slutligen övertygad, man kan inte ha PVC-gummibåtar i tropikerna. Har du en sån och ska söderut – lämna den hemma! Carib och AB är gjorda i hypalon, vilket ska vara avsevärt bättre.

Var ute i svängen i går kväll och tog några öl, spelade lite biljard och käkade burgare. Mycket trivsamt. Barnen lekte som vanligt med alla andra glada seglarbarn. Södra Grenada är ett mycket harmoniskt ställe för långseglare. I dag och i går har vi målat däck på var sida överbyggnaden, med 3.5 liter tvåkomponents polyuretan med grov sand i. Det har varit väldigt varmt tidigare och däcket på Caminante var ju grått, blev riktigt hett. Dessutom var det ganska halt förut, men nu är däcket där kritvitt och vasst som en rasp. På fördäck och akterdäck tar vi nog vanlig blästersand (typ 0.7-1 mm korn) för att det ska vara trevligt att sitta. Det spar också på färgen med finare stenar, men man kan inte måla om utan att det förlorar skärpan. Kan rekommendera Jotun hardtop på utsidan av båten. Bäst och billigast! 1/3 av priset mot Internationals Perfection och inte lika känsligt för dagg och regn. Dessutom rinner Perfection 709 lättare, inte så kul.

/Gustaf 00.10z 12/7 2013 Hog Island, Grenada

9 jul 2013 2013-07-09 04:06 2013-07-09 04:06

Friska fläktar

I morse försökte vi skynda oss att få barnen frukosterade, i all hast, för att inte bli sena till den första dagen på “barnveckan” här på Hog Island. Vi hade VHFen på i bakgrunden för att lyssna på nätet. Det fanns ett ovanligt ettrig frö till ett tropiskt oväder, en sk “tropical wave” därute, som vi gärna ville hålla koll på. Eftersom vi redan haft ett halvt dussin såna som passerat de senaste veckorna, har vi lärt oss att hålla ett vakande öga öppet, men att inte bli alltför nervösa. En tropical wave heter som den gör, för att den ser ut som en våg, som vandrar västerut längs isobarerna på väderkartan. En våg, som om den utvecklas vidare, blir allt skarpare och tydligare och sen sluter sig till ett lågtryck fyllt av åska, regn och vertikala vindar, kallas konvektion.

Och genast hörde man på tonläget när nätet startade att det var något allvarligt på gång. Jo, den hade fått ett namn, Chantal och den fördjupades nu och siktades i full fart alldeles norr om oss. Men hittills förväntas vi ligga utanför farozonen som är Union Island upp till Dominica. Skönt att man inte är kvar där. Den landar bland öarna här om 12 timmar men har inte nått mer än stormstyrka ännu. Senare ska den närma sig orkanstyrka, men då har den passerat våra longituder. Vi har ju varit beredda på att segla ner mot Trinidad om någon sån här sak förväntas trilla ner här, men allt tyder på att vi kan ligga kvar även om det nog blir lite skvalpigt och en massa regn. Vårt ankarställe här är kanon och jag skulle inte vara orolig även om det krallar i lite. Gott om plats och en ganska lång och djup vik.

Barnen hade skoj på första dan på barnveckan. Det är ett ungt par i en sydafrikansk båt som organiserar aktiviteterna. De har tidigare jobbat med lägerskolor och sånt för barn i Drakensbergen och tycker barn ska leka ute i naturen. Skoj att någon ordnar för oss andra!!

/Gustaf, Hog island, Grenada 02.00z 9/7-2013

8 jul 2013 2013-07-08 03:56 2013-07-08 03:56

Flytt till Hog Island

Varje morgon vid halv åtta vaknar vi till det lokala VHF radionätet på kanal 66. Det sköts om av en grupp seglare, män och kvinnor, med en tydlig talang för verbal kommunikation, som varit på Grenada såpass länge att de har viss lokalkännedom. Netcontrollers är effektiva och ofta lite roliga också, annars orkar folk inte lyssna. Man börjar med säkerhetsmeddelanden, sedan väder, “Parts and Service”‘, “Social activities”,”Treasures of the bilge”, “General announcements”, sedan “Shopping buses”, och till sist ‘”Local business”‘. Vill man bidraga med information eller sälja något, anropar man med sitt båtnamn, så kan man få annonsera sitt ärende. Efteråt kan man kontakta båtar genom att ropa upp dem på kanal 66 eller 68. Kanal 68 är på resten av dagen. Kanal 68 är den allmänna “hailing channel”, där man kontaktar sina vänner eller kanske ber om information av allmän karaktär, intressant för många. Inga samtal skall föras här, vill man prata får man flytta sig till en annan kanal. I kväll slog en liten lokal segelbåt runt i mörkret och en observatör gjorde ett allmänt anrop på kanal 68, så att folk med jollar skulle bli varskodda och komma och hjälpa till, då det fanns folk i sjön.
Vi flyttade oss ett par sjömil österut idag, till Woburn Bay, norr om Hog Island. Här fläktar det mer och är inte lika trångt på ankarplatsen. Både här och i andra vikar vi passerade (Mount Hartman Bay och Hog Island) ligger det massor av båtar ankrade. Jag häpnar över hur många människor som lever här, i vattenvärldslivet. Det är inte charterbåtar utan båtar med människor från hela världen, som lever som ett slags hemligt folk, i utkanten av samhället. Spanska katamaranen Zingay och svenska Elin är också med oss här. Vi tillbringade några timmar på eftermiddagen på Hog Island. Där fanns en liten strand och en liten skruttig strandbar. Stolar och bord i trä i skuggan av träden. Hälften av stranden var täckt av uppdragna jollar, seglare satt eller stod och pratade med varandra. Stämningen är speciell, det är som om detta är de båtboendes eget ställe, en värld i världen. Här finns ingen ström, allt är nergånget. Allt i baren kostar 5 EC (12 kronor), för enkelhetens skull!
Barnen gick i bushen, lekte med en gunga och en hängmatta, och så småningom med en glad hund de stötte på. Vi mötte tyska Angela, som bjöd alla på tårta för att hon fyllde år. Angela, kanske 35-40 år, mötte vi första gången på Bequia i januari. Hon har kortstubbad hår, superstora överarmar, världens största leende, jobbade på Bequia som snickare. Nu jobbade och bodde hon istället på en nedgången bogserbåt, The Flying Buzzard. De hade nyss köpt vraket av den 60 fots aluminiumbåt som brann upp i Prickly Bay för några veckor sedan, och nu skall vrakgodset sorteras och sedan tas till skroten i Trinidad för försäljning. De var två män och två kvinnor ombord på Flying Buzzard, och Angela verkade stormtrivas med detta liv, som måste vara otroligt varierande och äventyrligt. Något att fundera på kanske?

Tina, Woburn Bay, Grenada, 01.46z, 8 juli, 2013

5 jul 2013 2013-07-05 06:25 2013-07-05 06:25

I startgroparna för nya äventyr.

Vi har legat på Grenada i tre veckor nu, men det känns som en mycket kortare tid. När man kryper in i sina projekt går tiden hisnande fort. Det är lite som att vara på jobbet, man löser problem, kämpar på och så har det plötsligt blivit sommar, eller så har man plötsligt fyllt 40 år. Skrämmande. På havet åldras man mycket saktare, man kommer ihåg dagar, möten och händelser. Men nu ligger vi här och väntar på ett paket från England, så då ska jag beta mig igenom en 60 punkters lista. Jag och Martin Luther. Tina hade bara 30 punkter på sin…

Jag har mekat med allehanda projekt här, men ganska mycket är sånt som borde ha gjorts redan i Sverige, men inte hunnits med. T.ex. har en 500 W transformator, avsedd till att bygga en batteriladdare till elverket, legat i skrotlådan ett år, men är nu prydligt monterad bredvid mina två tidigare 30A laddare jag gjorde i ordning på Kanarieöarna resp. på Bequia. Så när vi körde elverket i dag, för tvättmaskinens skull, laddade vi med 100 A. Vanligen räcker vind och sol också till tvättmaskinen, men det är inte så mycket vind här, så vissa dagar behövs lite laddhjälp.

På Kanarieöarna köpte jag en handfull 95-graders termoswitchar, som nu, ett halvår senare sitter pepprade på de båda dieslarnas avgasrör och på trefasgeneratorn. Påmind av händelsen med den brunna båten häromveckan, har jag försökt rekonstruera hur vi troligast skulle kunna börja brinna. Jag hittade två svaga punkter: Stopp i kylvatten samtidigt som att det befintliga temperaturlarmet kanske har rostat bort. Eller att watermakerns trtefasmotor fasar ur p.g.a. överbelastning och vår generator på 15 kW brinner. Över 95 grader tjuter nu ett stort horn i “hallen”, alltså vid navbordet. Tutar den är det dags att stänga av ett eller annat…

En annan brandfara som oroat mig är att huvudkablarna mellan batterierna och huvudsäkringarna kanske kunde kortslutas på vägen. Detta hände oss i januari 1992 utanför Antigua. Allt blev svart och båten rökfylldes på ett par sekunder. De sovande kom hostande upp på däck, där skummet forsade i mörkret. Nattsegling och ganska hög sjö och mycket rörelser. Inredningen i en båt sitter inte still som i ett hus, så därför är det bra om elsystemet är byggt med tanke på det. En klämd kabel var det då, isoleringen nöttes igenom och det blev kortis till skrovet. Sånt kommer man ihåg. Egna misstag kanske man kan lära sig av, även om det går sakta. Eftersom vi här har 2000 ampertimmar batterier och inte 240 som vi hade på den tiden, skulle förödelsen nu troligen bli av motsvarande större omfattning, om det nu skulle bli kortis. Då hade vi alla batterier i parallellkoppling före huvudsäkringen. Här har vi byggt fem grupper batterier med varsin plus- och minussladd på 70 kvmm. De går ca 2 m fram till säkringsskåpet i maskinrummet, där varje grupp säkras med en 300 A smältsäkring. Blir det kortis går troligen säkringen och det är “bara” 400 Ah batteri som kortas. På vår förra båt hade vi byggt sju grupper med 150 Ah batterier i varje grupp, säkrade med 63 A automatsäkringar. Det var rejält med automatsäkringar. Det gjorde det lätt att jobba med batterierna utan att tvingas stänga av elen i båten. Misstänker man ett dåligt batteri är det bara att slå av den gruppen. Det är ju dessutom ganska otäckt att skruva av kablar från batterier, med så mycket effekt bakom, när allt ligger i parallell. Min fasta 9/16″-nyckel skulle genast smälta av i handen på mig om den snuddar och svetsar fast mot batteripolen bredvid. Ibland måste man isolera ett batteri man misstänker är dåligt även om det går hög sjö, och då gäller det att inte klanta till det…

Nu tänker du nog: -Ha, de har blivit gamla och oroliga. Dags för hemmet. Och så tittar du på bilderna och konstaterar både gråa hår och mycket snack och liten verkstad. -Jo, kanske. Men faktum är att vi förbereder oss för nya äventyr. Vi lämnar snart Windward island efter ett halvårs kuskande här för att ta oss mot Stilla havet. Och då är vi snart långt från affärer och Google och får lita oss till oss själva och båten.

Eftersom jag gillar små elektronikprojekt, bytte jag igår till mig ett trasigt Fluke 192, ett 60MHz bärbart oscilloskop mot en liten vinsch, som blivit över ombord. Ett jättefint oscilloskop, men tyvärr är skärmen dålig (full med ränder) och förra ägaren har misslyckats fem gånger med att laga den. Ett lämpligt projekt för hemmakvällar, och får jag den i trim blir det perfekt för Lovisas skolarbete till hösten!

Ja, just det! Den jag tradat oscilloskopet från, Jeff på Seala, är ju värd att nämna. Satt och hörde historier i hans båt hela dagen i går. En typisk sydstatare från New Mexico. Politiskt desillusionerad som många jänkare, odlar jättestort skägg, HD-fanatiker (det handlar om motorcyklar), jobbat med radioteknik ute på de heta oljefälten i Texas i över 20 år och alltid bott i trailer tills han en dag hade sparat ihop 1/3 milj dollar för att långsegla. Dem snodde en opålitlig placerare, som sedermera sköt sig i fängelset. Han lyckades få tillbaka 1% av besparingarna. Jobbade åter i flera år och sparade, köpte båt och har nu seglat i sju år. Han gillade Malaysia bäst på förra varvet och är nu på väg att segla tillbaka dit men han har inte råd att gå genom Panamakanalen i år. Åter verkar han ha litat alltför mycket på en skum placerare, för hans sparpengar är låsta i sex år till och han har nu slutat att få månatlig avkastning, något som oroar honom. Vi pratade mycket radioteknik, duplex och repeatrar. Sånt är han bra på. Hade varit med om att sätta upp ett kommunikationssystem för att köra meteorscatter digitalt med snabba frekvenshopp på mellan 1.8 MHz och 50 MHz. Då kunde man texta till varandra i hela USA utan att behöva köra över satellit. Men det vanligaste kommunikationssättet i Texas bland borrarna var på 45 MHz med 100 W och långt mobilspröt på bilen. Med 100 W gives 100 miles… Och för att nå längre hade de repeatrar… Ja det är fascinerande att sitta och höra om dessa livsöden och all denna teknik. Om cowboyen med massor av vapen och sprängämnen på en stor motorcykel som väljer att bo i husvagn och aldrig gifta sig. Lagar apparater i sin ensamhet ute på prärien, där den röda solen sänker sig över väldiga vidder.

/Gustaf, Prickly Bay, Grenada 4:20z, 5 juli 2013

1 jul 2013 2013-07-01 04:13 2013-07-01 04:13

Fortsatt mekande ombord

Dagarna går undan här i Prickly Bay, Grenada. Vår AIS befinner sig på garantireparation i England, väntas tillbaks hit om några veckor, så därför passar vi på att beta av punkterna på våra att-göra-listor. Gustaf har gjort ett par nya block och flyttat runt befintliga, för att på så sätt få rätt typ av block på rätt plats. Han har också gjort inbrottsgaller till nergångsluckan samt till däcksluckorna ovanför vårt och barnens rum. Just nu kämpar han med däcksbelysningen vid mesanen, där de gamla lamporna helt upphört att fungera. Jag har jobbat med att sy ett solskydd som skall sitta över däck mellan sprayhood och stormasten. Jag tänkte förstärka med genomgående linor och dessutom med lattor, så att det inte skall flaxtra för mycket i vinden. Jag kom på att vi hade kvar massor med rep och snören från Atlanten, som skulle passa för detta ändamål, särskilt den grova fiskelina som vi trasslade in oss i mitt ute i havet, och som Andy bärgade. Den luktade rätt mycket fisk, så jag har skurat bitar av den i regnvatten ute på däck. Det är verkligen ett pilligt projekt att sy ett solskydd, med alla dessa fästpunkter. För några dagar sedan var vi och tittade på en begagnad gummibåt som var till salu, kanske slår vi till nästa vecka. Vår jolle håller inte luften längre, solen har tagit kål på alla limningar.
I kväll sover Cassandra från Litorina hos oss. Litorina ligger på land för målning och reparation av vindrodret. Nu är det sista natten på landbacken. Monica och Patrik mutttrar, det är hemskt mycket mygg där. En och annan mygga hittar vägen ut till oss också, så jag måste sy fler myggnät till våra luckor. Den fuktiga miljön här gör att sår läker långsamt, särskilt Lovisa har många sönderkliade, blodiga myggbett. Hon verkar även vara den av oss som är känsligast för den fuktiga värmen. Varje morgon får jag fläta hennes hår för att få bort det från axlarna, för hon blir ofta rödprickig på huden där. Annars lider inte barnen någon nöd, de leker hela dagarna. I eftermiddag har alla barn från de tre svenska båtarna samt österrikiska Kendipi varit vid en pool och lekt, och när det inte badades blev det jage, vilket kurragömma heter här.
Gustaf lagade ett block åt två glada grabbar i en trimaran från Curacau. Vi har träffat dem vid flera tillfällen sista månaden. Gustaf, Tylor och Travis pratade mycket om de venezulanska öarna Islas Testigos, Islas Roques och Islas Aves, som man skulle kunna besöka på väg västerut mot de holländska ABC öarna. Just nu är våra egna planer att segla till Trinidad så snart vi får tillbaks vår AIS, och sedan också segla denna väg.
I morse seglade våra glada vänner, “de galna australien-ryssarna”‘ i segelbåten Brizo iväg mot Bonaire (“B-ön” i ABC gruppen). De tappade propellern utanför St. Lucia, och fick segla hit till Grenada för att skaffa en ny. Bernard från Kendipi hjälpte dem med att montera dit den nya under vattnet. Lovisa storgrät när hennes vän, 9-åriga Alyssa försvann, hon brukar vanligtvis inte vara så lättrörd. “Varför måste kompisarna hela tiden försvinna?”. Vi hade ett hej-då-kalas i förrgår, en härlig pizzakväll här ombord, med Brizo- och Elin-folket. Samma eftermiddag gick det ut en vädervarning på VHFen, en tropical wave, som var på väg över oss med vind och regn. Så deras avresa sköts fram en dag, till stor glädje för Lovisa.

Tina, 1 juli 2013, Prickly Bay, Grenada

23 jun 2013 2013-06-23 05:04 2013-06-23 05:04

Midsommar på stranden

“We have maintenance mode now”. Så beskrev jag vår situation för Michael på tyska Merlin, när jag försökte förklara varför vi inte ville följa med dem norrut och njuta av den fina snorklingen på Grenadinerna. Natalie och Michael köpte sin röda 60 fots aluminiumbåt för ett halvår sedan, den stod då i leran i Surinam. De har haft “maintenance mode” ända fram tills nu. De fick båten billigt, och Michael skall bedriva charter med den hemma i Europa. Bland andra bekymmer fick de jaga bort en fladdermus och göra sig av med ett getingbo inuti masten De har två döttrar i våra barns ålder. Just nu är vi kanske ett tiotal barnbåtar här som umgås, och midsommarfirandet på stranden blev ett glad tillställning. Emma från Elin och hennes syster Ida som är här på besök skaffade massor av blommor och flätade kransar åt alla som ville ha. Vi hade knytkalas med köttbullar, Janssons frestelse, kycklingsallad och många goda bakverk. På kvällen dansade vi till livemusik på Prickly Bay Marina.
Gustafs arbetslista på Caminante blir längre och längre, men just nu är det kanske inte så akuta saker längre. Många små projekt är sådana som vi bara har skjutit på framtiden. Jag har bytt ut skumgummit i soffan i akterruffen och sytt skyddande överdrag i rutigt bomullstyg från Martinique. Jag har även skickat iväg vår AIS transponder med Fedex till England för garantireparation. Kanhända har den blivit skadad av RF som läckt ut från invertern. Gustaf har nu byggt in en rejäl avstörning i invertern. Idag började han byta ett läckande fönster i akterruffen. Som tur var var läckan så liten att inga böcker blev skadade i bokhyllan. Gustaf har även smort upp en begagnad vinsch som han köpte på Martinique, gjort ett fäste i rostfritt, och monterat vinschen på framsidan på stormasten. Den skall användas till spirbommarna. Han har sträckt upp riggen, och monterat ett block för revlinan till rullgenuan.
Barnen leker för fullt. Eftersom vi är så många barnfamiljer blir det nya konstellationer varje dag. Lovisa och Maja från Elin hamnade i St Georges på någon festival tillsammans med familjen från spanska katamaranen Zenday. Man märker hur fördelaktigt det är för barnen att kunna lite engelska, de tyska åttaåringarna kan alla engelska hjälpligt. Lovisa och Maja har snappat upp bra nu, och de yngre 6-7 åringarna Karin, Love och Cassandra är jättemotiverade, då de vill leka med de tyska och spanska barnen.
Ombord har vi nu tillgång till gratis internet, och de senaste kvällarna har jag suttit uppe sent och laddat ner radioprogram från Sveriges Radio. Perfekt att lyssna på vid överseglingar. Barnen får spela spel på internet morgon och kväll. Vi har egentligen rätt dåligt med dataspel offline ombord, då vi varken har Ipad eller Nintendo DX.

Tina, 02.18z, 23 juni 2013, Prickly Bay, Grenada

18 jun 2013 2013-06-18 05:23 2013-06-18 05:23

Internationell pizzanight

Det är inte ofta vi går ut och äter, men ikväll var det halva priset på pizzorna på Prickly Bay Marina och det blev en härlig afton med en helt gäng seglande barnfamiljer. Kalle och Maja från svenska Elin, en österrikisk familj på katamaranen Mahi med två små killar, en spansk familj från Bilbao, en tysk familj på båten Merlin och våra glada rysk-australiensiska vänner från Brizo. Borden stod placerade ute i det fria, omgivna av köket, en bar, och en stor scen. Barnen hade massor av springyta, och de lekte och stojade glatt.
De flesta av dessa familjer var med på en gemensam utflykt ut i naturen i lördags, på en så kallad “hashvandring” med ett par hundra andra människor. Varje lördag året om ordnas en hashvandring någonstans på Grenada. Frivilliga gör i ordning en tillfällig vandringsled på någons mark Det tog oss ca 1.5 timme att gå med barnen. Väl tillbaka kunde man köpa grillad kyckling och billigt öl, till hög musik och härlig feststämning. Transporten mellan Prickly Bay och där vandringen gjordes arrangerades av Kalle från Elin. Vi barnfamiljer fyllde upp två minibussar.
Vi ligger nu stilla här lite längre tid för att göra underhåll på båten. Gustaf har jobbat med watermakern och sedan med propelleraxelgeneratorn. Han har vinkelslipat och svetsat, till glädje för alla grannbåtar på ankarplatsen. Jag tog lokalbussen till en båtaffär för att höra mig för om vilka gummibåtsmodeller av märket Carib som finns att köpa. Limningarna på vår gamla gummibåt av märket Honda börjar släppa, och man får pumpa upp den med några dagars mellanrum. Idag följde Karin med Litorinas besättning till en pool hela dagen. Lovisa har spelat spel med Alyssa från Brizo. På eftermiddagen var vi på stranden en stund, med många av de andra barnbåtsfamiljerna. Både barn och vuxna njuter av att ungarna har så många kompisar. Det är dessutom till stor avlastning att vi kan turas om och passa varandras barn också, inte bara när man skall göra ett jobb, utan även för att få lite tid för sig själv.

Tina, 03.20z, 18 juni, 2013, Prickly Bay, Grenada

15 jun 2013 2013-06-15 03:22 2013-06-15 03:22

Svarvning på svaj

Vi låg ju på Tobago Cays några dagar och badade som galningar i förra veckan. Vi var så upptagna så det blev inte av att köra watermakern med vårt vanliga fem dagas-intervall. När jag väl drog igång den medan vi seglade söderut fungerade inte mottrycksregulatorn längre. Hmm, depp. Jag satt större delen av de 42 sjömilens segling i maskinrummet och demonterade, tvättade i ättika, putsade och böjde på oliga fjädrar. Montera ihop, provade, suckade, tog isär, leta efter tappade smådelar i kölsvinet, svära lite etc etc. Till slut hittade jag felet. En ganska komplicerad maskindel i rostfritt med flera O-ringsspår, lång gänga och med krav på stor precision hade vittrat sönder. Kavitation och korrosion i en dålig blandning. Det är här trycket släpps från 58 bar till noll med 70 L/min, så det är väl inte så förvånande att det kan ske. Och tyvärr ligger den i saltvatten när den inte används även om jag alltid diskar watermakern med mycket sötvatten. Använder nämligen samma bordsgenomföring för både kylvatten ut och watermaker-waste ut. Får väl ändra på det vad det lider..

Ivern att göra roligt kalas för Karin igår hindrade mig att sätta igång reparationen då, men idag har jag svarvat glatt hela dagen och högglanspolerat den nya delen för att få den att hålla bättre mot korrosionen och nu fungerar åter allt som det ska. Provbryggde 500 liter vatten. Det var sista längan 20 mm rostfri stång, så det hamnade på inköpslistan. 12, 15, 16, 25, 30, 40 och 46 mm har jag i lite olika rostfria kvaliteter. Det är ju ingen idé att ha svarv om man inte har material. Ville gärna köpt på mig titanstänger, det är ju mycket mer korrosionsbeständigt, men har inte hittat någon bra affär. Några tips?

I natt svängde vinden runt och vi dunsade emot en grön boj som visar nån bojad kanal. När jag var på däck och släppte ut kätting så vi gick fritt märkte jag en del aktivitet i viken. En rescue-båt pilade förbi och starka strålkastare lyste plötsligt upp från land. Jag trodde att vindskiftet satt någon av grannarna på ett av reven i viken, men jag var lite för trött att engagera mig. Hade väl bara hunnit sova två-tre timmar sedan Karins våffelkalas. VHF-en har vi ofta avstängd om natten, så det var först på morgonen vi insåg vad som stod på. En 70-fots mycket ny och exklusiv aluminium segelbåt brann så det dånade. De hade fyllt 3000 liter diesel några dagar innan och det brann som bara den till långt in på eftermiddagen. Ägarna och två besättningsmän kom helskinnade av båten under den nattliga tumulten, och när lågorna slocknat till sist gapade stora hål i aluminiumbordläggningen. Båten sjönk sakta trots att alla bordgenomföringar var pluggade från utsidan. Vi tog gummibåten de 100 metrarna över, för att se förödelsen. Mycket sorglig syn. Två år gammal. Tänk så mycket naturresurser… Nu är det upp till försäkringsbolaget att avgöra om de ska hosta upp 7 miljoner Euro eller påstå att branden var anlagd, vilket nog aldrig går att bevisa. När solen gick ner i en röd dramatisk himmel kom en bogserbåt och förtöjde i den förödda båten som låg i marvattnet. Säkert var planen att sänka henne på djupt vatten så det inte blir ännu ett vrak här. Femton ton bly och lika mycket aluminium och hundratals kilo koppar etc. Man får sig en tankeställare om det miljöriktiga med segling när det ibland slutar så illa. Man har ansvar för vad man gör om man kör runt med bilar, båtar eller för den delen öppnar en ölburk.

Gustaf, 01.16z, 15 juni 2013, Prickly Bay, Grenada

14 jun 2013 2013-06-14 06:50 2013-06-14 06:50

Födelsedag hela dagen

Klockan sju på morgonen jagade Lovisa upp mig, dags att garnera tårta. ‘Jag önskar mig godistårta till frukost’, hade Karin deklamerat flera dagar tidigare. I den rosa picknickkorgen hade vi lagt alla presenter, inslagna i granna tyger. Presentpapper har vi slutat med. Svårt att hitta i affärerna, och det blir mycket sopor. Med sång blev hon uppvaktad på sängen. Den finaste presenten, en ny liten magsurfbräda, den hittade hon till sist i gummibåten, efter att ha följt Lovisas skattjakt. Nya hårbyglar, en Barbiedocka. En ny smurfserietidning, och en bok om djuren i havet. Jisses vad jag är glad att jag köpte på mig gamla tidningar och böcker på loppisar i Göteborg, den presentpåsen är guld värd! Tårtan var också lite improviserad, jag lyckades inte hitta vispgrädde på Union Island, så det blev vaniljsås i och på topp. Men det gick ju bra det med.
Den blivande sjuåringen hade tagit kommandot över sin födelsedag redan igår, och hade bjudit in alla barn på kalas klockan fyra. Vi lyckades samla elva glada ungar: Maja och Love från Elin, Oliver och Cassandra från Litorina, Alex från österikkiska Kendipi, Alyssa och Alex från australiensiska Brizo, och Maja och Lena från tyska Malin. Det blev våfflor och tårta, och en tipspromenad på svenska och engelska, som sysselsatte alla åldrar (6-12 år). Gustaf satte upp slänggungan i spirbommen på babordssidan. Trots lite duggregn, kastade sig Maja, Lovisa, Cassandra och Karin nakna ut på fendergungan, de tjöt av förtjusning så det måste ha hörts över hela viken. Vid sex-sjutiden på kvällen kom alla föräldrar och det blev knytkalas med vin, chips och våfflor i sittbrunnen. Kalas ända till midnatt. Karin var så nöjd, så nöjd med festen, faktum var att det varit en enda lekdag från morgon till kväll, och jag känner mig rätt så nöjd jag med. När ens dotter har räknat ner till sin födels
edag i 120 dagar, då har man höga förväntningar att leva upp till…!
Tina, 04.50z, 14 juni 2013, Prickly Bay, Grenada

13 jun 2013 2013-06-13 05:24 2013-06-13 05:24

QTH Grenada

Ha, så var man här då. På Grenada.

Dök och lufsade runt på botten en dryg timme igår eftermiddags. Spanade stingrockor, stora polycheter, sköldisar och jättesjöstjärnor tills det var dags att komma upp. Frågade sen gänget hur läget låg. -OK, vi är redo att lätta. De var nöjda och orkade inte med ännu en snorklingsexpedition den dagen. Har varit ute hela dagarna och vaderna är röda av solen.. Så vi slingrade oss ut mellan reven med hjälp av de sista sneda eftermiddagssolstrålarna och ankrade åter på Union island. I morse på morgonkvisten tog vi oss in och klarerade ut från landet och så lättade vi för Grenada. 45 sjömil, slör och fina vindar, så vi gick in i Prickley bay vid sextiden och ankrade bakom Kendipi, våra österikiska geologvänner. Litorina var förbi och hälsade och sen kom Elin och nya tyska vänner med två döttrar i våra barns ålder. Mannen är radioamatör och säljer pactormodem på SCS, men det har han gjort seglandes flera år nu. Hustrun verkar vara en riktigt inbiten seglare. De seglade Patagonien förra året, men har just bytt båt till en 60 fots aluminiumbåt. Mycket pyssel och knåp med den.

Vi bjöd på lite ost och vin och hade våran nu inrotade röda lanterna upphängd – partylampan.

Vi är nog sugna på att segla tillbaka till Grenadinerna en sväng så småningom. Trivs väldigt bra där. Många små öar, härlig natur och inte så trångbott. Att det är små öar ger friska vindar på ankarställena så det inte blir varmt och man slipper flygfän i form av mygg och flugor. Däremot var det ganska mycket tiggande fågel på Tobago Kays som tvingade oss hänga undan bananklasarna. Barnen kunde såklart inte låta bli att mata de koltrastlika fåglarna. Och kanske inte jag heller…

Imorgon ska vi ha barnkalas. Karin fyller sju år. Det blir skoj! Allt är förberett.

Gustaf, 03.20Z 13/6 2013 Prickley bay, Grenada. 12-00.00N 61-45.80W

Older posts

Newer posts