Till Ascension med trasig autopilot.
Efter tre rulliga dygn från St. Helena dog autopiloten, så vi fick handstyra de sista 48 timmarna till Ascension. Det är vråltungt att styra denna båt, och ratten vågar man inte släppa. Dessutom måste hela tiden en hand användas till att hålla sig fast, så man inte trillar av sätet. Värst var det på nätterna, när vi bägge ville somna hela tiden. Det fick bli korta vakter, på 75 minuter. I gryningen angjorde vi Ascension. Inte ett ljus syntes, förrän vi rundade nordudden och svagt skymtade samhället Georgetown. Vi ankrade på 20 meters djup, långt ute på redden i blåsväder och med hög dyning. Men vilken lycka att slippa styra längre! Vi skämde bort våra sjörullade magar med en riktig engelsk baconfrukost, sov en stump och åkte sedan iland med kompisarna på barnbåten Yemaya för att klarera in. 80 pund skulle man ha för visum och “light fee” (allt detta för en ö utan fyrar, möjligen försedd med en dålig ljusboj!). Jag häpnar över hur man kan med att begära så mycket pengar för ingenting! Ingen stannar länge på en sån här exponerad ankringsplats, dessutom med en farlig sjöhävning vid landstigningen. Nåväl,vi hade inget val, autopiloten måste lagas.
Fastän vi rullar som om vi vore ute till havs, är humöret på topp ombord. Vännerna Gwyn och Trevor på Peregrine kom samma dag som vi, med en fin fisk de hade haft turen att få på vägen. På kvällen träffades vi alla hos Yemaya-folket och åt upp den. I dag blåste det så mycket att ingen besvärade sig med att gå iland. Gustaf mekade, och nu på kvällen kalasade vi alla ombord på Caminante, inklusive ytterligare ett gäng från amerikanska Saltbreaker. Lovisa och Karin bakar kakor med Yemayas barn. Jag har varit en duktig båtfru och skött skolan, gjort yoghurt, tryckkokat bönor, assisterat bakande barn, lagat mat, samt rostat en massa kaffebönor från Madagaskar, i vår stora gjutjärnspanna. Det var väldigt rökigt, men också riktigt kul. Att se de små fula, gröna bönorna förvandlas till stora, kladdiga, mörka, härliga, kaffedoftande pärlor. Vi hade nästan slut på kaffe, och våra båtgrannar har kaffekvarnar som vi kan låna.
I morgon tidigt skall Gustaf och John från Yemaya upp tidigt och hjälpa Gaia, ett äldre par, att bärga deras ankarkätting. De ankrade på grundare vatten, där kättingen fastnat i något på botten. När monsterdyningen vällde in i början av förra veckan kunde Jim och Helen inte dra upp ankaret, utan fick lämna det på havsbotten och knyta fast sig i en lokal boj.
Tina 10 april 2017, Ascension