Clifden och Inishbofin.
Vi ankrade några sjömil in i en flodmynning, nedanför Clifden Boat Club. Trots lite sjösjuka, verkade vår gast Emmett väldigt glad att få deltaga i ett båtäventyr, han tog till och med “min” nattvakt, fast jag fick gå ut och titta till läget regelbundet. Kanske kände han en viss stolthet när han klev in på båtklubben, fast han tog ingen öl med Gustaf och mig, utan spelade spel med sina unga kompisar Lovisa och Karin.
Jag gillar verkligen Irland. Folk är så pratsamma, vi kan gå fina promenader längs de smala stigarna och asfaltvägarna, det är grönt överallt, och vi plockar massor med blommor, blommor vi inte sett på länge! I Clifden fanns två stenslott, det ena ruin, det andra hotell, och vi besökte båda. Själva Clifden var också charmigt, med sina stenhus, kyrkor och små turistaffärer.
Idag seglade vi 16 sjömil norrut till östra sidan av Inishbofin, och fick vår beskärda del av hög dyning, kyla och duggregn. Det kändes så kallt, att jag tyckte synd om oss och om alla andra med, som måste bo häruppe, och jag suktade efter vantar.
Som kompensation kör vi med “god mat-diet” ombord. För eftermiddagens expedition har vi grundat med rabarberpaj med vispad grädde. RIKTIG rabarber och RIKTIG nordeuropeisk grädde. Jag tror inte ni förstår vilka goda råvaror ni har här uppe på nordkalotten.
Tina, 9 juli 2017, Inishbofin, Irland