19 oct 2012 2012-10-19 08:21 2012-10-19 08:21

Nya vindar

Om det är öken, och nordostan har blåst med 7m/s så länge man kan minnas. Vad förväntar man sig då för väder för morgondagen?
En ledande fråga, men det var en och annan förvånad själ här på ankarplatsen igår när vi hade västlig vind och på eftermiddagen vridande på hård ostlig och dagsregn. Jag hade glädjen att hjälpa till att rädda en liten brittisk båt från att dragga ut till havs. Besättningen har inte synts till på en vecka, och troligen förutsatte de att båten låg gott nog för ankar utan att be någon hålla ett öga på henne när de var bortresta. Men de kunde nog lagt ut ordentligt med kätting..

Mitt i ståhejet kom en välbekant sihuett i sikte en sjömil västeröver runt udden. Det var en ganska lutande Miss My, vår gamla båt, som nu kämpade sig fram mot vind och regn för en revad genua. När de ankrat samlade vi ihop en försvarlig samling barn. Förutom Emil, Lovisa och lille Gustav från Miss My tog vi över Oliver och Cassandra från Litorina och så brassade jag pannkakor år gänget och de lekte, spelade brädspel och busade och hade riktigt bra med våra barn. Efter ett par timmar kom Kristina och Olof över och de berättade hur de haft det sedan vi skildes åt i norra Spanien för några veckor sedan. De har legat utanför Lissabon en tid och sen två dar på Porto Santo vid Madeira. Från Madeira och hit blev det visst mycket motorgång i stiltje, men det kanske ändå var bättre än den sjösjuka Kristina drabbades av på vägen till Madeira. Hon såg lite avmagrad ut. Tur vi har ett par flak UHT-grädde vi kan göda upp henne med!

Det kommer alltsom oftast hit glada grabbar med olika mekarprojekt för att dryfta lösningar på problem eller höra sig för om vi har en slangbit eller liknande. Igår var det Patrik och Johan som höll på att montera in en liten värmeväxlare de övertagit från mitt reservdelsförråd för att bättra på Litorinas usla motorkylning. Det behövdes 32mm slang för sjövattenanslutningarna, vilket jag rotade fram.

Strax därefter kom Peo på Meribelle som jag övertalat att han själv ska laga sin avgaslimpa till generatorn, en tvåcylindrig Fisher-Panda. Det visade sig att det var inte topplockspackningen utan det kylda grenröret, limpan, som fyllde oljetråget med kylvatten i samband med deras överhettning förra veckan. Avgaslimpan är gjuten i aluminium och där har korroderat ett hål i storlek av en enkrona, genom vilket kylvattnet strax rinner ner i cylindrarna.

Hans hopp var nog från början att jag skulle vara villig att svetsa, men det finns inte mycket gods kvar, och vis av tidigare svetsning i korroderade aluminiumkyllimpor vet jag att det fräser och stänker av allt vatten som är inneslutet i godset, så svetsen blir av uslaste kvalitet. Planen jag föreslog är istället att skrapa rent, mura upp med lite lera på avgassidan (som han fick av mig) och sedan gjuta igen hålet med en bit offeranod. Enligt vad jag hört ska zinken väta aluminium utmärkt och smälter vid 200 grader lägre temp än gjutaluminium, så man tryggt och säkert kan göra ett fint jobb med bara två gasbrännare och ett stämjärn eller vad man nu skrapar rent med. En gasbrännare fick han låna hos oss, den andra skulle han köpa i järnaffären.

I regnvädret blev det mycket skola med barnen. Förutom den vanliga engelskan så skriver Lovisa nu en saga om drakar på datorn och tränar på att lösa små ekvationer jag gör åt henne. Karin jobbar vidare med läsning och skrivning och blir sakta allt bättre. Under tiden tog sig Tina in till byn för att handla och undersöka förutsättningarna för att vi ska göra ett strandhugg i Gambia i Afrika på vägen efter Kanarieöarna innan vi går mot Karibien.

/Gustaf 6.20z 19/10 -2012 Graciosa

18 oct 2012 2012-10-18 02:01 2012-10-18 02:01

Ett sug mot avgrunden.

Det är spännande att ha engelskalektion med Lovisa nu. Vi brukar läsa Harry Potter varje morgon en timma eller två. Tredje boken, och nu går det så bra att igår hann vi läsa ett helt kapitel för första gången. Känslan av tragglande börjar övergå i gemensam trivsel, även om det fortfarande periodvis är jättejobbigt för Lovisa att koncentrera sig på alla glosor, uttryck och grammatik. Då ligger Lovisa i soffan och har svårt att sitta och se ordentlig ut..

Har kört watermakern ett par gånger till nu sedan första provkörningen och byggt om lite för varje gång. Först hade jag inget system för att skölja den i sötvatten efteråt. Då blir det svavelväte och det rostfria korroderar nog så småningom.

Första försöket så kopplade jag sötvatten-tryckvatten till inloppet, men flödet räckte inte, så det blev vacuum i förfiltren. Stängde jag av högtryckspumpen blåste jag packningen i förpumpen, mottrycket på mottrycksventilen är 5-10bar som lägst och det klarade inte lågtryckssidan. Igår byggde jag om igen och tog en kort 19mm (inner) sugslang till en murarhink där den sög sötvatten när jag sköljde ut saltvattnet efter avslutad produktion, med ca 40L/min. Spannen fyllde jag på med andra hinkar nyproducerat sötvatten i en skrämmande rask takt. Membranen är väldigt känsliga för fritt klor sägs det, så man ska undvika att skölja med sötvatten från tanken om man ibland bunkrar färskvatten iland.

Senaste gångerna har jag kört utan frekvensomriktaren, direkt på trefasgeneratorn. För att få rätt varv (40Hz, vilket ger 16 gallon/min) på pumpen kör jag huvudmaskin på 1080 rpm. Detta koncept fungerar bra, men det ger motsvarande högre vridmomentuttag ur motorn vid detta lägre varvtal. Det är faktiskt precis vad som kan tas ur tre parallella remmar med 250mm remskiva på motorns axel i förändan på maskin. Drar jag upp mottrycket mot 58bar ryker remmarna, liksom när jag spolade däck med högtryckstvätten och körde 55 bar. Det var osigt med rem-rök i båten när jag kom ner igen.. Vill inte spänna för mycket, vet inte vad ramlagret säger om det i längden, så jag kladdade på lite rem-spray så det inte ska slira.

Högtryckspumpen tar 17-20A trefas 300V vid 40Hz. 3x18x300/roten ur tre blir 9350W och till det kommer förpumpen på ca 1kw på en av faserna. Det är ca 16 hästkrafter med hänsyn till lite förluster. Minskar jag mottrycket lite sjunker strömmen och verkningsgraden kommer sig, så ca 52-54 bars mottryck är nog optimalt i mitt fall. Vill jag spara diesel blir det nog mer energisnålt att sänka flödet och varvtalet, men då är jag orolig att motorn sotar?? Trivs en Perkins-6a vid säg 900 rpm och 10-15 hk uttag i längden? Det är nog som att snålköra med propellern i växel.

Mycket om detta watermakernavelskåderi. Såg nåt riktigt fräckt idag när jag snorklade! Ett avgrundssug. Slöpaddlade runt med snorkel och fenor och letade bläckfisk och såg ett spännande hål i botten på 6-7 meters djup. Vid närmare betraktande såg det ut som ett par nergrävda svarta plastsopsäckar. Nyfiken som man är drog jag loss lite plast och fann att dessa nog sugits dit av en riktigt stark ström som gick rakt ner, in i botten. Och där fastnade skräpet mot klapperstenen och sanden.

När jag stoppade in handen i hålet var det tydligt att den ville sugas in, och sand som föll ner i kratern virvlade blixtsnabbt ner i djupet. Nere i hålet var det svarta stenblock med glipor på ett par decimeter. Sandbotten runt omkring bar spår av liknande aktivitet med sporadiska djupa bassänger där sanden filtrerar så mycket vatten att motsvarande mörka mönster syntes på ytan. Fantasin löper iväg och man undrar var alla dessa kubikmeter havsvatten tar vägen i på denna vulkanö. Det måste ju komma ut någonstans, betydligt varmare pyser detta vatten ut, men var?? Och vilken kemisk sammansättning har det då? Saknar ICP:n på jobbet nu. Hade ju vart skoj att leta efter utloppet. Ba, Sr, Ca och Mg förhållandet ändras om jag minns rätt, samt såklart också redoxpotentialen, mangan, järn och inte minst temperaruren. Den senare behöver man inte vara Einstein för att leta efter ändringar i, men det finns ju tyvärr en massa tempskillnader i ytvattnet ändå hit och dit. Hmm, kanske ett par jonselektiva elektroder eller kanske mäta pe? Vore görcool att dyka efter black smokers hursom! Är nån på? Tänk om man hittar fauna som är black-smoker arter?! Gud va spännande!

/Gustaf 23.50z 17/10 -2012, Isla Gracioca

14 oct 2012 2012-10-14 09:08 2012-10-14 09:08

Te och nygräddade bullar i kajutan.

Alltsedan seglingen från Galicien har Simrad-vindinstrumentet som hör till autopiloten varit död. Vindgivaren ger möjlighet att välja att låta båten styra på en viss kurs i förhållande till vinden, vilket många gånger är fördelaktigt.

Döden inträffade inte plötsligt, utan den kom och gick under flera dagar, så vi hade på känn att det var dålig kontakt någonstans. Såklart misstänkte jag kabeln genom masten, men det är mycker jobb att dra ut den för att felsöka, så under de gångna veckorna har jag felsökt sporadiskt på andra håll, bla tagit ner givaren och kopplat in den utan den långa (ca 30m) kabeln, och då fungerade den. Jag har också mätt upp att två av kardelerna i kabeln har avbrott. Eftersom jag skarvat på en bit skärmad fyrledare där den går under döck kunde jag inte vara helt säker, någon av mina lödningar hade kanske svikit mig?

Igår kapade jag slutligen kabeln under stormasten för att mäta och fann det nödvändigt att dra den ut ur masten. Och så hittade jag ett nötmärke, halva kabeln var borta på en fläck på två centimeter i höjd med där fallet till kutterfocken går ut ur masten. Fallrepet har säkert dragit med kabeln in i blocket och där har den slipats sönder. Efter att kabeln var reparerad valde vi att dra den på utsidan av masten den här gången, längs fotstegens skyddslina där den är ur vägen. Vi har ju tyvärr inget pålitligt rör inne i masten där ömtåliga kablar kan stoppas undan i säkerhet.

Nu sitter den på plats och allt funkar som det ska, vilket vi firade med att baka en saftig pizza till middag. På kvällen bjöd vi in Elin-familjen på the och nybakta bullar med goda ostar. Kalle berättade att han blivit mentalt skadad av alla mekarprojekt och mekaniska apparater vi har, så hans hjärna går i spin av alla drömmar om motorer, växellådor, generatorer och elsystem, och i går började han rigga upp sin kortvågsradio för att få snurr på mail och det sociala radiopratandet för kommande överseglingar.

/Gustaf 7.00z 14/10 2012 Isla Graciosa

12 oct 2012 2012-10-12 18:30 2012-10-12 18:30

Har blivit barnvakt

Så sitter man här och lyssnar på oljudet, mycket lycklig över avkomman. Det är en sån frid och harmoni att höra detta avgrundsvrål.

Nu är det nog dags för tvångströjan och lite välbehövd semester i isoleringscell tänker du nog. Och kanske är det dags, så jag kliver ner i motorrummets ljudisolerade innanmäte, stänger dörren obemärkt och låter svetten rinna längs ryggen. Nu, helt innesluten av vrålen i mitt huvud kan jag begrunda mitt verk. För en gångs skull står allt så klart och rätt framför mig. Jag tittar mig nöjt omkring och ser, med nästan en tår i ögat, att det inte ens droppar från väggarna bland alla slangar och stora rör, bara om mitt svettiga ansikte. Hörselkåporna sitter hårt på. Inga barn hörs längre.

Tina tog barnen till stranden där flickorna leker med sina vänner från båten Elin. Love och Maja. Själv har Tina gått in till stan för att göra ärenden.

Så, undrar du, vad är det för vrålande avkomma den där opålitlige galningen yrar om då?

Jo, jag kör min monster-watermaker för första gången!!

Och den fungerar utmärkt! Helt enligt planerna!

Och vrålet och svetten är såklart Perkinsmotorns och alla elinstallationers och pumpars verk. Kör helst med öppen motorrumsdörr så här i början, och det är bäst att passa på när inte resten av familjen är här.

Watermakern består av en 15 kVA tvåpolig trefasgenerator som sitter med tre remmar på huvudmaskin. Den är växlad så att det blir 50Hz vid 1350rpm och tjänar även ankarspelet, dykkompressorn, tvättmaskinen, varmvattensberedaren och en stor brandpump.

Trefasströmmen driver dels en laddpump från JULA på ca 1kW som ger 1 bar vid 100L/min. Detta havsvatten går till två parallella förfilter och sedan till den trecylindriga högtryckspumpen, CAT 2510. Den pumpen drivs av en 7.5 kW fyrpolig trefasmotor med direktdrift via en gummidämpad klokoppling för att få ner vibrationerna.

För att kontrollera varvtalet på trefasmotorn så går starkströmmen från huvudmaskinens generator via en frekvensstyrare (HY07D543B) köpt för trehundra dollar på ebay. Denna styrenhet är ratad för 17.5A, vilket är precis vad jag tar ut. Hade jag byggt en enhet till skulle jag gått upp en storlek, 11kW-modellen ger 24A. Eftersom jag ligger nära i ström har den trippat lite tills jag fick alla inställningarna rätt. Det är många parametrar att programmera i trefasinvertern! Kanske kör jag i framtiden direkt på generatorn och sätter varvtalet med gasreglaget, men då beror såklart mottrycket och flödet på motorns rpm, som då blir lite lägre, typ 1100, vilket nog spar diesel, men riskerar att blåsa membranen… Återstår att se om mina inställningar håller i framtiden. Har lagt märke till att strömmen som behövs sakta minskar alteftersom pump och motor blir inkörda!

Högtryckspumpen har jag försett med en pulsdämpare som är förpumpad till 25 bar ungefär. Därefter går vattnet, 60 L/min i 3/4″ hydraulslang till de två membranstackarna som är i serie. De svarvade och svetsade jag strax innan vi seglade från Göteborg. Dessa är 4″ x 1 meter var och ger just nu 5 L/min respektive 4 L/min (sötvatten) vid 56 bars tryck. Jag får ut mer om jag ökar på mottrycket lite, men jag tänkte vara snäll mot anläggningen till att börja med. Dessutom sägs det att såna här system producerar lite mer när de blivit inkörda.

För att sätta mottrycket har jag en mottrycksregulator, a la “kula och fjäder” som kan skruvas in efter behag. Vad som systemet ännu saknar är en tryckvakt som stänger ner om övertryck uppstår. Har fått ett par töjtrådsgivare av broder Eric som så småningom ska göra den nyttan.

Det överblivna och nu ännu saltare saltvattnet sprutar slutligen ut i en hård entumsstråle på babordsidan, nu reducerad från 60L/min till 51 L/min, men den är fortfarande besvärande om man glömmer gummibåten under, även för en kort stund…

Vad händer annars här?

Jo, Lovisa och Maja har under Tinas och Emmas ledning rott runt och intervjuvat alla svenskbåtarna för att göra en illustrerad uppsats att skicka hem till sina klasser. Vi läste ut Bilbo igår och barnen vill genast fortsätta på “Sagan om ringen” så snart som möjligt. Lovisa och jag gör goda framsteg i Harry Potter and the Prisoner of Azkaban på engelska. Och Karin kämpar på med läsning, skrivning och räkning. Nu jobbar hon med siffrorna 6,7,8 och 9, det har varit lite svårt att minnas vilken som var vilken..

Igår var vi hemma och hade byggaredag efter skolan, förutom Tina som gjorde en vända till stan. Jag svarvade delarna till watermakern som behövdes och drog en massa rörkopplingar med flödesgivare mm mm. I förrgår tog vi oss till en strand längre västerut där vi snorklade i flera timmar. Mycket bra snorkling med många fiskarter och små grottor under vattnet. Jag byggde då också om propelleraxelgeneratorn, en 200 ampers AD244. Den gav för låg spänning när man seglade så det inte laddade. Jag hade ersatt permanentmagnetgeneratorn som funkade utmärkt (30A+), men som väsnades, och har istället stått där med en som inte ger ström. Men nu har jag kopplat om den från delta till stjärna vilket ökar spänningen med roten ur tre, dvs 1.7. För att få ner startvarvtalet för laddning ännu mer bytte jag också remskiva från 80 till 60 mm som jag svarvade iordning. Propelleraxelremskivan är 320mm och propellern är 24×16″. Återstår att se vid vilken hastighet den börjar ladda. Den gav ivart fa
ll 30A när man körde motorn på 600rpm med backen i, backslag ca 1:2.

Ett annat mekarprojekt har varit att fixa till Litorinas kvadrant som höll på att falla sönder. Vi skar till en bit rostfritt ämnesrör jag hade på 80x34mm. Detta svarvades upp till 40.05 inner och ett 12mm kilspår tjippades på svarven. Sedan svetsade vi fast den på ett par rejäla 12mm plattjärn, och nu har Partik, med Johans hjälp bultat fast den på plats.

Ännu ett mekarprojekt som nått mig har varit Meribelles genset som blev kraftigt överhettat häromdagen så dv plastdelar smälte och det nästan blev brand. Jag kunde bistå med en 1″ rörgänge-plugg som blev oljepåfyllnadslock samt någon röranslutning för luftning av vevhuset. Dock återstod ett problem när jag var där igårkväll, sötvattnet rinner ner i oljetråget, så troligen är det topplockspackningen som behöver bytar. Detta ger en påminnelse för alla att kolla till sina temp-larm på motorerna!

Nu har jag kört i två tilmmar och bryggt 1100 liter utmärkt sötvatten, så nu är det nog dags att stänga av och ta sig in till stranden och ta han om barnen. Dags att lära dem snorkla med simfötter tror jag.

/Gustaf 14.20z 12/10 2012, Isla Graciosa för ankar

8 oct 2012 2012-10-08 07:22 2012-10-08 07:22

Surr surr från masttoppen och kära återseenden

Härligt! Nu är vindsnurran uppe och levererar ström till batteribanken, vilket var högst behövligt. Vi har konsumerat betydligt mer än vad våra 500W solpaneler förmått producera, så vi har nödgats köra motorn allt som oftast på tomgång för att ladda. Dels gillar inte dieselmotorer att gå på tomgång, och dels hinner det ju aldrig bli fullt innan man slår av. Och det är i sin tur döden för batterierna så småningom. Återstår att se om det räcker så här eller om också den andra vindsnurran behöver sättas upp (vi har två).

När jag satt där på toppen av mesanmasten och gränslade stången till vindsnurran för att skruva fast rotorn såg jag att Helena Christina ankrat strax i närheten. Vi har många vackra minnen från umgänget med dem och hoppet tändes att snart få höra dragspelet igen! Tina rodde över och pratade med dem och det är verkligen fortfarande Ard och Hella som rår om den vackra stålbåten vi mötte i södra Chile. Det blir strax många skratt i kajutan när de kommer över till oss och berättar de mest fantastiska historier om alla de äventyr de upplevt sen vi senast såg varandra. Sen dess har de till och med hunnit skriva ett par böcker!

Strax efter att våra underbara holländska vänner gått kommer så en svensk gummibåt med två vuxna och två barn. Det visar sig vara Discovery, också det en båt vi bekantat oss med i Patagonien för tio år sedan. Tina har haft en del mailkontakt senaste året med dem för att få en inblick i hur det är att segla med barn. Just nu bor de här mer permanent och barnen har gått i den lokala skolan på ön ett år och kommer nog att gå detta läsåret med. Stefan jobbar på en stationär supertanker i Nordsjön, och den mesta tiden är man tydligen ledig, så det blir mycket tid med familjen.

Det fungerar väldigt fint med alla båtbarnen här, de trivs som fisken i vattnet. På eftermiddagarna när skolarbetet är färdigt är det världens dagis på stranden. Runt tio svenska barn och ett par franska leker, snorklar och gräver och har väldigt skoj. Karin tillbringar fortfarande sin mesta tid simmande runt i vattnet med cyklop. Hon är riktigt duktig på det nu. Lovisa får gå upp lite oftare ur vattnet för att inte bli för kall. Men det finns ödlor att fånga, mycket snäckor, fiskar och en spännande strandbrink där sanden grävts ut av några stora skyfall någon gång, så där nästan har blivit en grotta. Där leker de mycket.

Jag var och tittade på Litorinas kvadrant på eftermiddagen. Det är alltså den stora remskivan där styrwirarna vrider på själva roderaxeln. Problemet är att orginalkvadranden, som är i aluminium, har för lite gods där den sitter på hjärtstocken. Den har nu arbetat sig loss och glappar och knakar oroväckande. Patrik har lite planer på hur den ska repareras. Det behövs en rejäl stålklump som träs på den 40mm tjocka axeln och som då hjälper till att överföra vridkraften med kilspåret. Den ska också ta upp sidokrafterna eftersom deras autopilot trycker på nästan 10cm ovanför kvadrantens nivå. Det går så klart bra att svarva delarna hos oss. Att dra invändiga kilspår har jag gjort förut på svarven, men det är ju lite jobbigt. Jag har också ett antal mekarprojekt kvar att fixa här så då kan vi ju greja tillsammans.

/Gustaf 5.00z 8/10 2012 Isla Graciosa

6 oct 2012 2012-10-06 02:31 2012-10-06 02:31

Vi återser vänner och bygger vindsnurra

Vi har legat några dagar på Graciosa nu och börjar få in en vardagslunk även här. Det börjar när det gryr, då kommer kaffet och en liten stund senare har jag engelska med Lovisa. Är på tredje Harry Potterboken nu. Den första tog slut och den andra har kommit bort. Efter nån timme är det morgondopp och sedan andra frukosten. Oftast blir det gröt och ägg. Tina brukar ta hand om Lovisa därefter, och i morse tog jag Karins skola. Hade skrivit en saga om en räv som hon fick läsa, sen blev det räkning och slutligen skrivning. Karin fick också ta sitt Ducural-vaccin mot kolera (vilket smakar pyton) med löfte om att få göra glass. Jag var lite besviken på våra ägg, de såg inte så friska ut. Receptet börjar ju med ägg-och-socker och så vispad grädde däri. Det sista flaket ägg var nog gammalt redan från start, för det var en hel del svart mögel i äggen och gulan vill inte komma ut om man inte skrapade ut den. Så var det på nästan alla, så jag nöjde mig med att ha bara ett ägg i glassen. Det får bli något annat av äggen tänkte jag. Tina gjorde tonfiskröra till lunch för att fylla några empanadas med och det blev hemskt mycket röra över, men jag fattade fel och åt upp äggblandningen rå…
Till äggens försvar får man väl erkänna att de legat i 30 grader i en månad sen vi köpte dem. Men vi är vana vid att de ska hålla i två månader. Tricket är att man måste vända äggen ibland så det inte möglar i bubblan. Där hade vi slarvat.

När skolan är slut städar vi lite och läser högt en timme. Sedan ror Tina iland med barnen, där de flesta långseglare umgås på eftermiddagen/kvällen. Snorklar bland fiskarna, klättrar i berg eller bara slöar på stranden och berättar skepparhistorier.
När jag hängde där igår hörde jag att grabbarnas snack mest handlade om ampere, vindgeneratorer, hembyggda sol-varmvattensberedare och vindroder. Och så en lång diskussion om delrin versus nylon för tillverkning av lager, trissor, bussningar, travare etc, och hur mycket glapp man lämpligen har för olika ändamål med dessa plasttyper. Och så: Där är ju Johan och Liselott i Corin som byggt hela sin båt själva inklusive hjärtstock, vindroder och allt, allt i glasfiberplast så där blir det mycket prat om lamineringsmetoder och vinylester kontra polyester…
Diskussioner som kanske kan tyckas väl allvarliga och initierade för att inte hamna i nördkategorin.

För min del fördrev jag eftermiddagen idag med att klättra i mesanmasten och dra kabel. Håller på att sätta upp en vindgenerator i mesantoppen. Det blir en hel del pill att få allt på plats. Det tar nog ett par dagar till så jag missar lite av nördsnacket. Frampå kvällen drog jag i ett halvt kilo bönor i tryckkokaren och tinade upp lite fisk och så småningom blev det crepes med en sötsur fisk-och-bönröra.

Tina hade under dagen träffat Therese och Roger i båten Kauri som kom över på middagen. De har varit på Kanarieöarna ett helt år nu till och från. De är nu redo att fortsätta mot Karibien, kanske med stopp i Gambia. Det osannolika är att Roger var med mig och seglade hem denna vår båt från Karlskrona i Blekinge till Göteborg dagen efter vi hade köpt den. Det blev dessa dygn till havs som verkade som en så stark drog, att han nu inte kan vara den förutan. Roger och Therese såg inte alls olyckliga över detta deras oceana beroende av hav, natur, möten med människor och allehanda äventyr. Tvärtom verkade det vara den balsam för själen som fått livet att flyta harmoniskt, även om de fått fara hem ibland och tjäna pengar.

Det var dock inte fullt så harmoniskt för dem igår. De hade städat i sittbrunnen och ett stort paket couscous blev utställt i väntan på att stuvfacket skulle torka. Då kom den stora och snabba Fiskebåten förbi, svallet välte couscousen ner i självlänsen där den svällde till ett cementlikt bruk, som nu murat igen inte bara dränaget från sittbrunnen men också köksavloppet etc. Det slutade med att de nästan sänkte sig själva i samband med den demontering som blev nödvändig. Så se upp, en varning för couscous!!

/Gustaf 00.10z 6 oktober 2012 isla Graciosa

3 oct 2012 2012-10-03 01:14 2012-10-03 01:14

Ankrade på Graciosa

Härligt! Ett snabbt dopp och en macka och sen i säng!

Sköldpaddor, delfiner och flygfisk har vi sett idag.

Ankarviken var dominerad av fransmän sa ryktet, men snart är det svensk flagg i ledning! Marybell kommer i natt, Corin ligger redan här liksom Discovery. Elin och Litorina kommer i morgon kväll.

Ska bli spännande att se hur här ser ut när solen går upp!

/Gustaf 23.10z 2/10-2012 29-13N 13-21W

2 oct 2012 2012-10-02 00:25 2012-10-02 00:25

140 sjömil kvar!

Vi närmar oss Kanarieöarna och det ser ut som att vi angör imorgon natt någon gång. Vi är fulla av förväntan!

Livet går sin stilla gång. Till vår lycka kom en regnskur idag och tvättade bort det mesta av saltet som frasade vart man tog uppe på däck. Det var väldigt skönt. Innan var det som att kliva runt i saltlag, och fotbad innan man gick ner var nödvändigt. Men nu gör vi åter god fart, så det är väl troligt att vi hinner samla på oss en ny saltskorpa innan vi kommer fram. Havssprayen torkar in på däck och lämnar ett allt tjockare lager.

Vi har fortsatt vår högläsning, det har varit en ny omgång raggmunk, denna gång med chokladpudding till efterrätt. Till middag var Karin “Hemliga Kocken” och lagade en curry med alla tillbehör med lite hjälp från mig. Hon var mycket nöjd liksom alla gästerna. Bra med en dos yoghurt i curryn innan man serverar…

Vi befarar att sändarmodulen i vår Icom 500 AIS har lagt av. Den ger felmeddelande att det är kortis eller avbrott i VHF-antennen oberoenda av vilken av de två, helt separata antennerna jag ger den. Mottagardelen fungerar bra med båda antennerna och man ser fartyg på långt håll. Mitt hopp är att där finns en säkring på antennutgången som brunnit i samband med användandet av kortvågsradion någon gång för ca två veckor sedan då första felmeddelandet kom enligt loggen. Frågan är om man voidar garantin om man öppnar och ser efter??

Tina har suttit och studerat guideböcker och cruisingguider över Panama, Sant Blas och Karibien de senaste dagarna. Hon är nu mycket laddad på vidare äventyr när känslan börjar infinna sig att allt faktiskt fungerar som det ska! Det är ju många pusselbitar som måste på plats. Seglingen, skolan, båten etc etc. Och Tina är ju en mycket praktiskt tänkande människa som inte gärna tar ut segrar i förskott. Själv har jag överhuvud taget inte tänkt så långt som på vart vi ska. Den enda fråga jag gärna ville klargöra var om vi skulle gå Panama denna säsongen eller nästa, men nu verkar det högst troligt det blir denna, och då måste man såklart bestämma var man ska lägga de veckor som inte upptas av segling innan dess. För ska man gå igenom kanalen den här säsongen betyder det att man lämnar Karibien i mars och det är ju en bra bit på rätt så kort tid. Därför är det såklart klokt att ha en bra uppfattning om vad som är värt att se. Tur jag har Tina!

/Gustaf 22z 1/10 -2012 31-41’N 13-32’W

1 oct 2012 2012-10-01 01:37 2012-10-01 01:37

SY Båten

Många båtar kallar sig S/Y Si och SY Så. Nu har vi också blivit en sy-båt. Men här handlar det om små röda byxor, tröjor, väskor och annat till gossedjuren. Karin och Lovisa har suttit och sytt kläder till sina kossor, hundar och får i sittbrunnen hela eftermiddagen. Lovisa klipper ut och syr ihop medan Karin är mest förtjust i att sy på knappar. De är mycket engagerade. När jag vaknade vid lunch hade de tillbringat förmiddagen med att göra små skolböcker till samma gossedjur. Små färgglada häften med prydlig text och bilder som färdigställts, och sen hade de skola för sina elever.

Sjön har fortsatt att lugna sig och det har varit en trivsam eftermiddag. Köket serverade pommes frites med stekt tonfisk i gräddsås med en rejäl sallad till förrätt som genast tog slut och fick repeteras med en skål till, för barnen slukade den i ett nafs innan varmrätten var klar. Tror det var osten och oliverna som vann deras hjärtan. Så småningom kom även efterrätten med fruktsallad och vaniljsås fram, men då hade barnen inte tid att smaka, så till Tinas och min glädje fick vi ha den för oss själva.

Annars har vi roat oss med högläsning av Tolkiens Bilbo i sittbrunnen till hela familjens glädje. Särskilt Lovisa har verkligen öronen på helspänn. Mycket populärt!

Vinden har fortsatt avta och är nu nord 5m/s. I morse i gryningen sattes storen upp och vi slörar nu för fulla segel på styrbords halsar. Prognosen säger fortsatta milda vindar, men vridande till nordost, så det blir nog att gippa under natten.

/Gustaf 23.30Z 30/9-2012 33-28’N 12-43’W

30 sep 2012 2012-09-30 00:30 2012-09-30 00:30

Det rullar-det rullar..

Det har blåst över för den här gången, men vi har fortfarande en hyfsad dyning in akterifrån, så bara att koka kaffe är ett litet projekt. Man måste hålla i allt, annars far det iväg. Så det passar bra för “en sak i sänder” personligheten. Stekte raggmunkar i eftermiddags och varken jag, Tina eller barnen spillde en droppe. Ett mycket bra betyg på koordination med lingonsylt, hackad lök etc etc. En sak i sänder. Det har blivit självklart för barnen utan att vi berättat hur man bär sig åt. Får man en skål äppelklyftor släpper man den inte och har man ett glas vatten i handen ställer man det säkert innan man fortsätter med målarboken.

Våra två kompisbåtar Elin och Litorina ligger 80 sjömil bakom. De har haft bedrövligt gungigt under busvädret och Elin som är en Laurin-32a blev nerslagen med masten i havet så durkarna föll ur och proviantförråden flög huller om buller, allt blandat med sjövatten. Just nu kämpar de med att segla runt seamounten Ormonde och Gettysburg på västsidan, så de har fått ligga för halvvind i den grova sjön under eftermiddagen. Patrik på Litorina sa att de fyllde sittbrunnen med brottsjöar titt som tätt. Låter väldigt segt!

Vi låg längre in mot land (av bla fisketekniska skäl) och passerade i gryningen 25 sjömil öster om dessa undervattensberg. De står på 5000 meters djup och når ytan sånär som på 23 resp 35 meter. Det sägs att om man seglar nära i lä om dem drabbas man av monstervågor för de fungerar som en konvex lins för de parallella vågbergen som bryts ihop till en fokuspunkt. Hade varit intressant att se på ett flygfoto om det verkligen är sant.

Det har varit en del funderingar över matvalet under kvällen, med tanke på båtens kraftiga rörelser. Tinas teori är att vissa sorters mat är mer fördelaktiga om man är lite sjösjuk, och just nu står lök och potatis högt i kurs. Och så lite mer salt och lite knaprigare än i vanliga fall tror jag. Igår var fisk och potatismos på toppen. Pannkakor däremot, som jag bjöd barnen på i morse ligger långt ner, iallafall hos Tina. Kan bero på att jag gjorde pannkakor i stora lass på Tinas första segeltur, en vinterdag och kväll i hårt väder upp till Göteborg längs Hallandskusten. Det var 1989 det… Det tog åratal innan jag fick göra pannkakor igen.

Allt på däck är nu frasigt av salt av alla skvätt som torkat in. Går man ut och kollar fiskedragen eller slår en drill blir händer och fötter saltimpegnerade och man får vaska av sig. Hoppas på en regnskur i natt igen, som vi har haft till och från här tidigare. Men ännu har inga squallar farit fram. Inte annat än att regnet vridit vinden upp till 90 grader, vilket är nog så krångligt om det är mycket fartygstrafik ikring.

Nu är havet så där magiskt djupblå-turkost när vi lämnat land ordentligt bakom oss. Det tidigare så näringsrika havet har blivit till öken. Det har heller inte varit varken napp på kroken och inte heller några delfiner. Enstaka större lira och gulnäbbad lira. I går var det mycket mer fågel, också med sulor, trutar och någon havslöpare. Närmare portugisiska kusten var det även mycket tärnor och en stor rovfågel, kanske var det en örn som gled förbi.

/Gustaf 22.00Z 29/9 2012, 35-07’N 11-09’W

Older posts

Newer posts