Det rullar-det rullar..
Det har blåst över för den här gången, men vi har fortfarande en hyfsad dyning in akterifrån, så bara att koka kaffe är ett litet projekt. Man måste hålla i allt, annars far det iväg. Så det passar bra för “en sak i sänder” personligheten. Stekte raggmunkar i eftermiddags och varken jag, Tina eller barnen spillde en droppe. Ett mycket bra betyg på koordination med lingonsylt, hackad lök etc etc. En sak i sänder. Det har blivit självklart för barnen utan att vi berättat hur man bär sig åt. Får man en skål äppelklyftor släpper man den inte och har man ett glas vatten i handen ställer man det säkert innan man fortsätter med målarboken.
Våra två kompisbåtar Elin och Litorina ligger 80 sjömil bakom. De har haft bedrövligt gungigt under busvädret och Elin som är en Laurin-32a blev nerslagen med masten i havet så durkarna föll ur och proviantförråden flög huller om buller, allt blandat med sjövatten. Just nu kämpar de med att segla runt seamounten Ormonde och Gettysburg på västsidan, så de har fått ligga för halvvind i den grova sjön under eftermiddagen. Patrik på Litorina sa att de fyllde sittbrunnen med brottsjöar titt som tätt. Låter väldigt segt!
Vi låg längre in mot land (av bla fisketekniska skäl) och passerade i gryningen 25 sjömil öster om dessa undervattensberg. De står på 5000 meters djup och når ytan sånär som på 23 resp 35 meter. Det sägs att om man seglar nära i lä om dem drabbas man av monstervågor för de fungerar som en konvex lins för de parallella vågbergen som bryts ihop till en fokuspunkt. Hade varit intressant att se på ett flygfoto om det verkligen är sant.
Det har varit en del funderingar över matvalet under kvällen, med tanke på båtens kraftiga rörelser. Tinas teori är att vissa sorters mat är mer fördelaktiga om man är lite sjösjuk, och just nu står lök och potatis högt i kurs. Och så lite mer salt och lite knaprigare än i vanliga fall tror jag. Igår var fisk och potatismos på toppen. Pannkakor däremot, som jag bjöd barnen på i morse ligger långt ner, iallafall hos Tina. Kan bero på att jag gjorde pannkakor i stora lass på Tinas första segeltur, en vinterdag och kväll i hårt väder upp till Göteborg längs Hallandskusten. Det var 1989 det… Det tog åratal innan jag fick göra pannkakor igen.
Allt på däck är nu frasigt av salt av alla skvätt som torkat in. Går man ut och kollar fiskedragen eller slår en drill blir händer och fötter saltimpegnerade och man får vaska av sig. Hoppas på en regnskur i natt igen, som vi har haft till och från här tidigare. Men ännu har inga squallar farit fram. Inte annat än att regnet vridit vinden upp till 90 grader, vilket är nog så krångligt om det är mycket fartygstrafik ikring.
Nu är havet så där magiskt djupblå-turkost när vi lämnat land ordentligt bakom oss. Det tidigare så näringsrika havet har blivit till öken. Det har heller inte varit varken napp på kroken och inte heller några delfiner. Enstaka större lira och gulnäbbad lira. I går var det mycket mer fågel, också med sulor, trutar och någon havslöpare. Närmare portugisiska kusten var det även mycket tärnor och en stor rovfågel, kanske var det en örn som gled förbi.
/Gustaf 22.00Z 29/9 2012, 35-07’N 11-09’W