San Blas – en idyll
Vi har lämnat Porvenir, gått för motor österut ett par sjömil och tillbringat några dagar i Eastern Lemon Cays, ankrade mellan palmöar, och med simavstånd till vackra koraller. Här är allt annat än öde – på denna populära ankarplats låg vi tillsammans med 25 andra segelbåtar. På en av öarna fanns en camping, och jag pratade med ett ungt par från Panama city, som varit här och campat ett tiotal gånger. Två barnbåtar gjorde oss sällskap dessa dagar, det var länge sedan Lovisa och Karin busade med andra barn. Den ena båten hade legat i San Blas nio månader! I morse körde fruktbåten förbi, full med frukt och grönsaker. Allt kostade 3 US-dollar per kilo, vare sig det är potatis, morötter eller tomater. Så man behöver inte svälta fastän man är långt från civilisationen. I dag gick vi för motor tio sjömil i nordostlig riktning till Holandes Cays, och mötte upp med gamla bekanta – svenska Litorina, österrikiska Kendipi och australiska Byamee. Det blev är härlig eftermiddag-kväll på stranden, med brasa. Vi bjöd på kubansk rom, Patrik delade ut nygrillad fisk på tortillabröd. Karin var överlycklig att få leka med Cassandra från Litorina igen, och Lovisa lekte med Darren från Byamee.
För att ta sig in till ankarplatsen vid Holandes Cays hade vi programmerat en rutt i vår handhållna GPS, som förde oss genom revet via sju waypoints, som vi kopierat ur vår Panama guidebok. Men Gustaf och jag var ändå livrädda, vi har väl ingen rutin på att navigera i rev, och av naturen litar man inte helt på waypoints. Ekolodet fungerar inget vidare, och är tyvärr inte särskilt lätt att byta utan att man nödgas lyfta upp båten. Batterierna i den handhållna GPS-en slocknade precis innan vi skulle ge oss in. Snabbt blev de bytta. Jag stod i fören med en walkie-talkie och meddelade Gustaf hur han skulle styra. Med ett par polaroidglasögon ser man grunda områden alltför väl, de får en brungul ton, och in i inloppet till revet fick jag nästan panik, botten såg så fläckig ut, och det var strömt. Det skulle vara 3 meter djupt i mitten enligt kortet, och vi sticker 2.5 meter! På navigationsdatorn ligger inskannade sjökort från vår guidebok över San Blas, men det är ju omöjligt för två personer att stå nere vid navbordet, vid rodret och framme på fördäck samtidigt. Och man litar inte helt på inskannade sjökort heller. Sista biten fick vi klara oss utan waypoints. Vi fick avvika 90 grader från rutten och styra in mellan två rev och fortsätta österut ett par hundra meter. Lyckligtvis mötte Paul från Byamee oss med gummibåten och vägledde oss in till ankarplatsen. Det var oändligt gott att få i ankaret. Då var vi så stirriga att vi inte märkte att en kättingögla på däcket spärrade utmatningen. När vi väl sett problemet, var det kvickt åtgärdat, och ankaret åkte i som en raket. Nåväl, det skall kännas att man lever…
Tina, 03.47z,14 januari 2014, Holanda Cays, San Blas, Panama