Hundra sverdrup.
Vi hade tittat färdigt på elefanter och noshörningar för denna gången, så nu var det dags att lätta ankar. Vi hade blivit ensamma kvar i “International harbour”, eftersom våra vänner, som skulle stanna i Richard’s Bay ytterligare någon vecka, hade fått tag på en boj i Zululands marina och flyttat dit. Vi har haft en utmärkt månad vid kajen, alldeles gratis, med vatten och ström, inga råttor eller kackelackor, snyggt och trevligt. Ibland hälsade apor eller katter på ombord, men de var alltid snälla. Enda nackdelen där är partymusik till fyra på morgonen från baren på helgerna. Dessutom kommer en del koldamm från andra änden av hamnen, när vinden ligger på därifrån. Kan varmt rekommendera Richards Bay, en trygg hamn i ett spännande land!
Seglingen här präglas av att äga rum mitt emellan tropikerna och den kompromisslösa Södra oceanen. Det betyder nordostlig kuling, som omväxlas med fronter med sydvästlig kuling. Inte så krångligt, bara att kolla vädret och smita ut när vinden är med, men den varar bara 1-2 dagar, så det gäller att vara noga med timingen. För att späda på nöjet ytterligare har naturen försett kusten med en mäktig havsström, Agullas-strömmen som strömmar söderut med tre-fyra knop utanför kontinentalbranten. För att hinna de 350 sjömilen vi hade framför oss, startade vi därför strax innan sydvinden vände, och seglade 40 sjömil dikt bidevind, mot den 20-22 knops friska vinden mot sydost, ut från kusten, för att placera oss mitt i strömfåran. När sedan vinden vände, var det bara att slöra med strömmen. Sedan en tid tillbaka tar vi in RTOFS, högupplösta ytvattenströmprognoser från Saildocs, som uppdateras dagligen. De kommer in som gribfiler med mejl via Winlink, precis som väderkartorna. De går bra att hämta med kortvågsradion och pactormodemet, precis som andra mejl. De underlättar väldigt mycket för vägval mellan de stora strömvirvlarna här. I Wikipedia står det att denna kustström är på 100 sverdrup (100 miljoner kubikmeter per sekund), vilket är tre gånger starkare än Golfströmmen utanför Florida och hundra gånger mer flöde än alla jordens floder tillsammans. Inte konstigt att det guppar en del när man seglar i strömfåran och möter dåligt väder. Wikipedia talar vidare om att strömmen orsakar 10 sverdrup upwelling av näringsrikt bottenvatten, så det förklarar att vattnet bitvis är ganska grumligt och alldeles grönblått av alger. För sportfiskaren är detta så klart spännande, men det finns inte fisk överallt. Precis som i golfströmmens mittfåra är här klart blått vatten, utan så mycket fisk och fågel, men så fort vi skar in på insidan av strömmen två timmar innan vi kom fram till East London, fick vi två trekilos tonfiskar, en skipjack och en bigeye. Det var skoj att segla över elva knop över grunt vatten i åtskilliga timmar i sträck, det är vi inte bortskämda med.
Nu har vi ankrat i Buffaloflodens mynning. En svag antydan till havsdyning letar sig in till ankarstället, där vi ligger.
Gustaf 18/12 2016 East London