Sötebrödsdagar på Rodrigues.
Sista dygnen till Rodrigues var jobbiga med stora vågor från syd, vi föll i sidled ner i vågdalarna, och det blev svårt att röra sig i båten. Gustaf fick ta nattvakten två nätter på raken. Tur att det är så lite båttrafik i denna delen av världen, så man kan sova bort en timme av sin nattvakt mellan skurarna. Vi kom fram till Rodrigues på söndag förmiddag och ankrade utanför hamnen, för att få lite vila och bespara oss extra helginklareringskostnader. Men vi hann knappt få i oss lite lunch innan kustbevakningen var framme och uppmanade oss att gå in till kajen. Nej, det är inte för blåsigt eller trångt där inne sa de, när vi opponerade oss. Egentligen kände vi oss alldeles för trötta och vimmelkantiga för en sådan manöver. Men allt gick väl, och många vänliga händer hjälpte oss med tamparna iland.
Vi har nu varit här i cirka tio dagar, och har inte för avsikt att åka härifrån än på ett tag! Vilken underbar plats för en långseglare. Rodrigues är en relativt liten ö, med cirka 20000 innevånare. Staden Port Mathurin påminner om en fransk mindre by med lokal grönsaksmarknad, baguettebageri och slaktare, färglösa hus, men trevliga människor med en till synes alldeles egen musikkultur.
Vi ligger gratis vid kaj, men måste gå ut och ankra när en fraktbåt kommer eller går. Gemenskapen med de andra segelbåtarna är tät. Vi är tre barnfamiljer med representanter för de flesta åldrar och nationaliteter. Några är ensamseglare och några är par som seglat tillsammans i 10-20 år. Ett par har varit med om en mopedolycka här och är ganska handikappade, en äldre man har prostatacancer, och har inte sett en läkare på ett år. Lycka och olycka om vartannat.
Barnen gör sin skola, sedan leker de utomhus med Laura (Schweiz), Miles och Ruby (USA). För första gången släpper jag Lovisa och Karin fritt i ett samhälle. De går och handlar, är på biblioteket eller har picknick på en gräsplan en bit bort. På kvällstid, när hamnarbetarna har gått hem, är de på hamnplanen, sparkcyklar, leker ninja med träsvärd och svarta kappor eller sitter och ritar. Men just idag snorar Lovisa, vi har en snuva mitt ibland oss.
Gustaf har hunnit byta fem fönster och fylla akterruffen med slipdamm två gånger, mellan utflykterna och kalasen. Så det blir också städat emellanåt, vilket kanske också behövs. Igår kväll var vi hos ensamseglaren Jean-Michel. Det var tre bra gitarrspelare på samma fest, så det blev både sång och lite dans. Idag tog några av oss bussen till mitten av ön och gick en vandringsled till sydkusten. Imorgon blir det också en gemensam tur någonstans. En drivande organisatör är amerikanska Alicia, som man inte kan låta bli att tycka om, både barnen och vi vuxna. På måndag seglar hon och hennes italienske Alfredo vidare till Mauritius, kanske vi soffar ner oss då och äntligen får en sovmorgon.
Tina, Rodrigues, 2 juli 2016