Getter, fiskar och papegojor
Vi seglade vidare från Antigua i måndags. Närmaste omgivningarna i Jolly harbour-området där vi legat en vecka var en fristad för välbärgade vita. Längs stränderna, i vad som en gång varit en mangrove-vik, låg nu tvåvånings lägenheter, där varje lägenhet hade egen brygga med en upphissad motor- eller segelbåt. Eftersom det inte var semestertid var det lite öde där. Det var nog främst feriebostäder för dem som bor någon annanstans i sin vardag.
För att få in lite nytt blod och nya pengar till området gjordes ett ambitiöst muddringsprojekt för att öka djupet i inloppet till hamnen till 15 fot. Man hoppas såklart få mer besök av superyachterna från English harbour och kunna erbjuda samma tjänster här. Denna bild av exklusiva båtar står i stark kontrast till vad man får se om man tar bussen till huvudstaden, St Johns. Tina baxnade över hur fattigt det var och i vilket armod den svarta lokalbefolkningen tycktes bo i. Fallfärdiga skokartonger till hus. Men skenet kanske bedrar? Ibland stod ganska fina bilar parkerade mitt bland rucklen, men det är uppenbart att klasskillnaderna är groteska.
När jag klarerade ut på söndagen passade jag på att prata lite med damerna bakom disken. Hon som jobbade på tullkontoret berättade att hon var från Barbuda, och det syntes att hon nog längtade tillbaks dit ibland och var stolt över sin hemö. Hon hade också tillbringat loven som barn på sydstranden i närheten av stället där vi ankrade. -“Men det är bra betalt att jobba här på kontoret, så jag ska väl inte klaga, även om man ibland måste sitta här på en söndag.” De hade alla radion på, och lyssnade till gudstjänsten. Det blir väldigt tydligt, det där med vi och dom, när de är svarta och vi andra som använder faciliteterna är vita. Lite besvärande när man reflekterar över det forna slaveriet.
Vi hade 8-9 m/s lite för om halvvind de 45 sjömilen ner från Antigua och vi satte full stor och genua och höll nästan åtta knop hela vägen. Strömmen satte oss väldigt tydligt västerut, så det var därför vi fick gå så högt som ca 60 graders apparent vind. Så nu är vi i Deshaies på nordvästra Guadeloupe. Plötsligt måste man kunna franska för att bli förstådd, det är ju lite utmanande. Det är en väldigt vackert belägen by mellan gröna berg. Kyrkan klämtar varje timme. Mycket vänliga människor som hälsar glatt när vi promenerar runt. Samhället skulle lika gärna kunna ligga i Frankrike, där hemma i EU. Här bor man, det är inte ett semestergetto, och man ser både svarta och vita människor på ett lite mer naturligt blandat sätt. Eftersom vi är i EU finns det en minimilön eller socialbidragsnivå som är synnerligen väl tilltagen jämfört med på Antigua. Men också med den bättre levnadsstandarden följer självfallet lite högre priser, och vi vände och vred besvärat på varorna i mataffären när vi övervägde om det var för dyrt. Jo, fina ostar och kött, oliver och allt annat som en sydeuropé värdesätter ligger där, men tyvärr avsevärt dyrare än i Sverige.
Vi har gjort lite utflykter de dagar vi ankrat här. En dag vandrade vi upp längs den lilla forsen som kommer uppifrån bergen. Det var en fin promenad och vi fick hoppa på stenar hela dan, bada i små klara pooler omgivna av djungel och sjösätta båtar av löv och bark som seglade ner bland strömvirvlarna, ivrigt påhejade. En annan dag gick vi norrut till la Grande Anse, en flera kilometer lång strand där vågorna dundrade in. Mycket bad och stoj. Igår tog vi oss till botaniska trädgården, som ligger uppe på berget ovanför byn här. Inte helt billigt, 52 euro för familjen, men det var en fantastiskt fin park med otrolig blomsterprakt och ett imponerande myller av träd, rötter, orkidéer etc. Den utflykten skulle nog ha varit höjdpunkten för varje odlingsintresserad svensk. För barnen var så klart höjdpunkten alla djur, som de kunde leka med och mata. Det fanns en fiskdamm med stora orangea karpar i massor, som sprattlande åt ur händerna på oss. Vidare en avdelning med papegojor och en annan med “småpapegojor” som kom i tiotal och satte sig på barnen när de höll fram mat. Och hos getterna kunde Karin och Lovisa stanna hur länge som helst. Timmar. Drog fram kvistar, den ena efter den andra och matade och matade. Ja, skoltimmarna vid serveringen var tänkt att bli mer än en timme, men om våra barn skulle bli getaherdar kanske dagen ändå inte var tillspillogiven, vad deras utbildning anbelangar…
Gustaf 11.20Z Deshaies, Guadeloupe