Lätta vindar
På förmiddagen dog vinden ut helt och vi hade upptornande squallar runt om oss (Anm.: Squall betyder kortvarigt men häftigt oväder med piskande regn, ev. med åska). Då och då kom tio minuter långa brisar från varierande riktningar, men bara relativt svaga. Bommar upp bommar ner, bidevind hit och dit men många extra sjömil blev det inte, trots allt trixande med seglen. Vi bestämde oss för att köra motor en stund. Kanske var åskmolnen lokala.
Jag bad Andy ta ett varv runt båten och kolla efter linor. Plötsligt hajade han till. Öh, jag tror det är en val under båten, ropade han! På rygg! Den simmade ditåt sade han, pekade om styrbord. Jag la i växeln och vi började göra lite fart igen. Då kom valen upp långskepps och jag kallade upp familjen som fick en fin titt på det stora djuret. Jag tror det var en tropical whale (90% säker), med en liten reservation att det kanske möjligen kunde varit en knölval. Den verkade vara ljusare under, men vi såg inga tydliga bröstfenor eller något vitt under stjärtfenan. Den hade en ganska tydlig ryggfena som inte satt jättelångt bak. Ganska långsmal och med åsar vid andningshålet, men vi fick inte se resten av pannan, vars tre åsar är karakteristiska för tropical whale. Den var nyfiken på oss, men stannade inte länge. Den gjorde inget stjärtfenan-i-vädret-nummer innan den slutligen dök och försvann.
Så gick vi för motor två timmar och jag körde watermakern en liten stund. Det är mest för att det inte ska gro på membranen som den bör vara igång lite då och då. Tina tycker det börjar bli dags att göra slut på vattnet för att få lite omsättning. Vi har börjat få lite flagor som grumlas upp var gång det rullar mycket. Det har slagit mig att nu när vi bara fyller med watermakern och inte får i klorerat vatten kanske det växer mycket mer i tankarna. Kanske skulle man tillsätta något för att hämma tillväxten. Klorin eller citronsyra? 0.3 mM citronsyra skulle skicka ner pH till runt 4.5, vilket borde räcka tror jag. Men oj! Det skulle bli drygt 100g för våra tankar på 2 kubikmeter. Det går ju inte an, det är ju massor, det skulle bli ett kg om året. Och så är jag lite orolig det löser ut metaller ur tankarna. Klor… inte så gott. Jod? Hmm, tål att tänkas på.
Hursom. Det kom lite vind efter motorgången, faktiskt ganska frisk bidevind som kom sig av ett svart moln, så vi seglade på med god fart en timme, men sedan blev det åter stiltje och vi lät oss driva och tog ner seglen fram till skymningen då vinden åter kom och vi kunde länsa med bommade försegel.
Medan vi låg där och drev tog sig Andy en simtur runt båten. En timme senare kom vi allt närmare en annan segelbåt och jag ropade på radion och fick kontakt med “Merlin”, en amerikansk motorlös katamaran på 8 meter med en 3-åring ombord, och Tina pratade ett tag med den. Men under tiden kom båten allt närmare och det visade sig vara en klassisk träbåt, en tyskflaggad yawl med gaffelrigg som gick för motor mot oss, full med ungdomar, kanske tio persomer på en 14-meters båt. Där fanns många nationaliteter, Finland, Italien, England, Tyskland mm. De gick upp långskepps med oss och vi pratades vid en stund. Andy blev genast väldigt förtjust i en flicka från London och de utbytte adresser på radion. Denna dam fyllde helt tydligt Andys tankar resten av dagen och han blev väldigt motiverad att hålla kurs på båten…
Från skymningen fram till fyra seglade vi på bra, men nu är det mest flaxtrande däruppe, så jag börjar fundera på att ta ner seglen igen. Kanske blir det ännu en dags drivande.
Tina gick igenom frukten och fann att vårt bananlager hade snabbmognat, så det åts babaner högt och lågt hela dagen, slutligen även varma, med choklad i. Inte så dumt.
Gustaf 6.20z 16/12 2012 14-31’N 48-20’W, 760M till Bequia