Jollejakt.
Vi hann med en fin middag i Russian Bay, tillsammans med en grupp seglare, i Andrés enkla strandbar. Här bjöds på grillad fisk, bläckfisk och krabba. När vi sedan alla skulle ta oss tillbaka till våra båtar, hade Sandy och Jack från Zorana inte kvar sin gummibåt där de lagt den. Ett gäng mätta men hjälpsamma seglare fick ge sig ut att leta med ficklampor i den märka natten. Men ingen gummibåt kunde återfinnas. Dåligt fastgjord hade den troligen drivit ut till havs med tidvattnet.
Lovisa och Karin hann med ett sista “tjej-sova-över-kalas” ombord på Caminante, med Ruby från Convivia och 12-åriga Azalea från sydafrikanska ketchen Yemaya. Yemaya kom upp längs Madagaskars västkust och skall nu segla söderut igen längs Mozambique. De kände sig som nybörjare i segling och hade redan hunnit med att fastna på en lerbank i sjunkande tidvatten. Till sist låg båten helt på sidan, så katten gick över köksinredningen. Mamman beskrev att hon hade svårt att behålla fattningen inför barnen. Men allt gick bra, och de kom loss när tidvattnet vände.
Peregrine och vi fortsatte söderut några sjömil till en liten turistö, Antsoha, där vi för motsvarande 30 kr/pers. fick hälsa på fyra olika sorters lemurer. De lät sig gärna matas med bananer och mango och klättrade ivrigt på våra axlar. Efter alla samtal om rabies kände jag mig rätt hypokondrisk och lät barnen ha handskar på, när de matade dem.
Vi slörade långsamt ytterligare 15 sjömil söderut mot Honey River. Plötsligt hojtar Gustaf att jag skall komma upp, kan det vara Zoranas gummibåt som hänger där, bakom en seglande, lokal träbåt, på väg i motsatt riktning? Ja! Peregrine som kommer några sjömil efter oss, vänder och kryssar ikapp dem. Gwen motorseglar långsamt bredvid fraktträbåten som inte vill ta ner sina segel, medan Trevor åker över med sin jolle, och hängande över relingen förhandlar han med hjälp av teckenspråk: Byte av jollen mot en hygglig hittelön, motsvarande 700 kr. Wow! Jag är djupt imponerad av Gwens och Trevors rådiga insats! På håll såg det ut som en manöver ur filmen “Master and Commander”, och jag har svårt att hålla inne mina skämt om “armed boardings” på radion. Följande kväll dyker en lycklig Zorana upp i Honey River. De bjuder på en god middag och lämnar över flaskor med kafferom till oss bägge från Andrés hyllor.
I Honey River möter vi båten Zuleika, Peregrines vänner, Doug i vår ålder och hans vackra Panama-tjej Zuleika i 30-årsåldern. De seglar en mindre aluminiumbåt som verkligen kan ta sig fram överallt. Som enda maskin har de en liten sexhästars utombordare. Huvudmotorn, som aldrig fungerade bra, gjorde de sig av med i Malaysia.
Tillsammans med Zuleika och Peregrine och en lokal grabb letar vi efter färskvattenskrokodiler i floden, men hittar bara en död och flådd utanför en liten by. Lovisa som är livrädd för krokodiler är nöjd. Vid regnsäsong sägs krokodiler komma ner mot havet. Men regnsäsongen har inte börjat än, även om vi känner att ett väderskifte verkar vara på gång. Det blir allt varmare och fuktigare och regnar på oss lite grand ibland.
Så lämnar vi Honey River med våra vänner bakom oss. I lasten finns 1.5 liter av en underbar honung, som påminnelse om denna vackra plats. Vi dagseglar nu söderut, med stopp på små öar, Kalakajoro i Radamas och nu senast Nosy Saba. Här ligger vi faktiskt inget vidare, med ankaret på en “shelf”, samt exponerade för vågor och vind, men omgivna av vackra stränder. Varma bad och promenadstigar i land frestar oss. Kanske blir det en ledig dag i skolan idag…
Tina, 14 oktober 2016, Nosy Saba, Madagaskar