11 aug 2016 2016-08-11 07:33 2016-08-11 07:33

Madagaskar

Efter en månad på Rodrigues kändes det som om vi bodde där permanent. Vi kunde alla gränder och de flesta av de vackra promenadstigarna på ön. Vi kände folket i hamnen. En underbar ö, med en lika härlig som gediget vänlig befolkning. Men äventyret, det lockade bakom nästa knut, och jag började laga alltmer på grannbåtarna, när de egna projekten så småningom blev avklarade. Dags att dra vidare.

Tisdagen den 2 augusti klarerade vi ut och satte kurs direkt mot Madagaskar. Vi valde således att hoppa över både Mauritius och Reunion. Vi såg Mauritius på avstånd, men fortsatte obekymrade vår färd. Vädret var gott och vi hade mellan 12 och 18 knops vind, således en på alla sätt utsökt segling, även om det fanns en del regnmoln som drog över. I gryningen på den sjätte dagen kunde vi fälla ankar i lä bakom Ile Sainte Marie, en långsmal ö, tillika ett gammalt piratnäste, på Madagaskars vanligtvis blåsiga ostkust.

Inklareringen tog större delen av den första dagen, och trots att landet har ett väldigt dåligt rykte – att myndigheter kräver mutor – var det ingen av de fem kontoren som bad oss om “extra” avgifter. Allt sköttes snyggt och efter rådande tariffer, vilket sammanlagt blev ca 1800 kr för rätten för oss fyra att få stanna i landet i tre månader. Den inkomsten kan vi gott unna ett av världens fattigaste länder, och kanske bidrar vi till att de kan driva sjukhus, kustbevakning och skolor m. fl. finesser. Våra vänner Trevor och Gwen i Peregrine, som kom dagen därpå, fick dock efter en del prutande betala 200 kr extra, som en liten muta till polisen, annars hade de nog fått tillbringa ytterligare en dag i byråkraternas våld.

Byn och omgivningen här verkar mycket trygg och vänlig, sin våldsamma historia till trots. Här finns en myriad av små bodar, byggda av gräs och pinnar, där företagsamma personer säljer allehanda grejer. Man kan köpa järnvaror och matprodukter, de senare mestadels lokalt producerade. Det finns många goda märken rom, tillverkade här på Madagaskar, ofta lite kryddiga av vanilj, kanel och citrus. Priserna ligger runt 25 kr/liter för 40-42% dryck, och de flesta är milda och riktigt goda och kan mycket väl njutas oblandade av den som har tunga för dylika drycker. Som sagt, är man i ett piratnäste så är man, då ingår rom, gastar och en och annan död mans kista. För att kartlägga detta ytterligare besökte vi i eftermiddags piratkyrkogården med ett femtiotal piratgravar med bl.a. inmurade kanonkulor och dödskallar. På stenarna fanns också inristade korslagda benknotor, stora bloddroppar och givetvis också namnet på den inhyste. De mest namnkunniga och berömda piraterna ligger här, även några kända kvinnliga pirathövdingar.

Tina njuter av den myllrande kommersen, de färggranna tygerna, träsniderierna, korgarna och den härliga grönsaksmarknaden. Ikväll provstekte vi vattenbuffel-zebu och smaskade vaniljpudding, som Lovisa gjort på en lokalodlad väldoftande vaniljstång. Karin har fastnat för andra dofter. Hon har suttit som i trans ikväll, som tjuren Ferdinand under sin korkek, och mortlat och luktat på blad, som hon samlat från eukalyptus, nejlika och kanelträdet, som växer här.

Gustaf, Ile Sainte Marie, Madagaskar, 10 augusti 2016