14 mar 2015 2015-03-14 10:58 2015-03-14 10:58

Pam kommer

Nya Zeeland är i beredskap. Radion går het med prognoser om den annalkande stormen Pam, som är på väg rakt ner mot oss från Vanuatu, där den skapat stor förödelse och tagit livet av minst fyra människor, troligen många fler. Vi fick först höra om stormen i fredags morse på VHF-morgonnätet. Våra vänner på Nautilus samt Briana på Tussitala hann, strax före vetskapen om vad som var på väg, ge sig av på sina resor till Sydön. Så vi har ägnat några timmar här åt att surra och förbereda deras båtar inför stormen. Själva har vi lagt ut lite mer kätting (har 70 meter ute nu) och städat lite på däck, men det var fortfarande ganska prydligt sedan vi förberedde Sverigebesöket.

Det var strålande väder som vanligt idag och vi tillbringade lördagen med en långpromenad norrut längs kusten. Tänkte att vi blir väl tvungna att sitta hemma imorgon och hålla ordning på vår egen och våra grannars båtar, så bäst att passa på. Det visade sig att Briana blev alltför bekymrad när hon hörde nyheterna, så hon flög hem igen från Sydön och kom nu, lördag kväll klockan nio, så jag var nyss över och hjälpte henne surra det sista och ta upp jollen och motorn. Stormen ska börja nu i natt på ostlig vind och nå sin peak på söndag kväll från sydost och sedan vrida på syd och sydväst på måndag-tisdag. Enligt prognosen ska det regna kungligt, så har vi tur ska väl fågelskiten till sist ge med sig.

Appropå vatten…
Skulle sätta upp en skrivbordslampa över ett av de små borden i salongen igår. Lampan på plats, sladdarna lödda, upp med strömbrytare, stängde av säkringen för en lämplig elkabel som jag kunde skarva in mig på. Ännu allt under kontroll. Men för att bättre komma åt kabeln behövde jag ta bort den golvmonterade skrivbordsstolen som jag senast hade borta för snart två år sedan när jag bytte fönstret ovanför. Kanske dags att städa här, for tanken genom huvudet.

Glad i hågen kör jag ur den första skruven med skruvdragaren, en lång träskruv, rakt ner i trägolvet. Och döm om min förvåning. Där står en fem centimeter hög vattenstråle rakt upp ur skruvhålet! Och denna stråle visar inga tecken på att avta. Tankarna snurrar runt. Stolsfäste i tjock aluminium… Tina ropar att stolsfundamentet nog är fullt med vatten. Jaa, men hur skulle det gått till? Under det 12 mm tjocka ekgolvet ligger 22 mm björkplywood. Kan det vara vatten emellan de två golven som pressas upp när jag står bredvid?? Jag tittar mig misstänksamt omkring. Närmast står kaminen med sin skorsten fritt upp i himlen, utan lock. Det regnade visserligen mycket i början av sommaren… Jo, det smakar sötvatten. Men så minns jag. Jag har ju satt in golvvärme under plywooden i 12 mm kopparrör. Skulle det vara möjligt att kopparröret därunder sputar upp vatten genom två tjocka lager trägolv?. Då borde det väl forsa på undersidan också?

Medan jag fortsätter skura upp vattnet som flödar över parketten övertalar jag Tina att krypa under durkarna och inspektera. Hon ser inget konstigt. Efter viss övertalning demolerar hon den fina cellplastisoleringen under golvet och hittar mycket riktigt ett kopparrör där.

Efter en lång halvtimme är den trasiga biten kopparrör bortskuren och skarvad, sladdarna är på plats och stolen tillbaka. Jag märkte att en av skruvarna var avsågad, men inte den som suttit inborrad i kopparröret. Så har det varit i två år. När jag satte dit golvvärmen vinkelslipade jag tydligen bort det av skruven som kom ut under golvet, men när jag satte tillbaka stolen efter fönsterprojektet i Västindien kom skruvarna i en annan ordning, och en gick en centimeter rakt in i röret, vilket underligt nog varit tillräckligt tätt för att värmesystemet skulle fungera efter två år, även om jag minns att nivån hade minskat något lite. Ibland häpnar man över tingen och slumpen. Och minnet.

Gustaf,  Opua 10.44Z 14/3 2015