6 aug 2014 2014-08-06 10:03 2014-08-06 10:03

Vän med motorn igen

Tina skrev ju just att vi fått motorn full med saltvatten. Inte så bra.

Det finns några klassiska skäl till att drabbas av detta. Att impellerpumpen läcker så länge, att skvallerhålen ärgar igen och tätningen till motorn till sist går och släpper in vattnet. Det hörde jag en seglare som fått häromdagen, men det är inte möjligt på vår Perkins som tur är.. Vidare kan oljekylaren börja läcka och släppa in saltvatten i motorn. Trodde först att det var så. Jag tog loss den och provtryckte, men nej. Oljekylaren till backslaget då? -Nej, inte det heller. Hmm. Vi har en trevägskran som medger att man kan köra avgassystemet torrt innan man stänger av. På så sätt blåser man ut saltvattnet över bord, vilken vi alltid brukar göra. Därför misstänkte jag först inte vatten från avgasröret – det i särklass vanligaste problemet. Kylvatten bakvägen genom avgasportarna, ner i cylindrarna och således ner i oljan.

Men efter att skruvat isär avgassystemet stod det klart att det måste vara denna väg, trots allt, som salt kylvatten kommit in i motorn. Det var fullt ända in i kyllimpan och vattnet stod som en fontän när jag kopplade isär. Åtta liter hade hittat ner i smörjoljan.  Men varför, varför? frågade jag mig.

Förklaringens ljus började långsamt lysa. Två skäl i en dålig kombination. För att det inte ska kunna bli hävertverkan från kylvattnet ner i avgassystemet, brukar man ha en s.k. svanhals, försedd med en vakuumventil, d.v.s. innan vattnet går in i avgaserna tar man upp dem till taket, och där, allra överst, sitter en backventil som släpper in luft och dödar häverten. Hos oss är denna ersatt med en liten slang som kissar ut i en av självlänsarna. På så vis ska det vara underhållsfritt. Backventiler krånglar ofta. Tyvärr hade denna slang satt igen sig, vilket jag bland andra ting väl borde hållit ordning på.

Men jag litade helt på min trevägskran, som förhindrar varje naturens möjlighet att släppa in en droppe vatten i avgaserna efter att man stannat. Tyvärr visade det sig att handtaget skruvat loss sig lite på denna förträffliga kran, så den gick inte att stänga helt. Och när den så var, vad man trodde, helt avstängd, droppade det ändå någon droppe per minut. Kombinationen av dessa båda fel gjorde att vatten med hävertverkan tog sig in i motorn. Men det var bara 20 timmar sedan jag körde den för att göra vatten, så ingen fara borde vara för handen. Det blev tömning av allt, ny olja, nytt filter, därefter körning en timme på tomgång för att de sista vattenresterna skulle suspenderas i oljan. Sedan oljebyte igen och nytt filter. Just nu kör jag motorn under belastning med watermakern. Den ska gå tre timmar, och då bör den ha vädrat ut all återstående fukt. Kanske gör jag ett tredje oljebyte i morgon. Ska se hur oljan ser ut då.

Vad lär man sig av detta? Devisen “laga inte sånt som funkar” får inte drivas för hårt. Och har man två säkerhetssystem måste man väl någon gång ändå titta till dem.

Inget verkligt farligt skett denna gång, men hade omständigheterna varit annorlunda kanske vi fått allvarliga problem.

I morgon lättar vi ankar och tar oss några sjömil till ett trevligt snorkelställe på öns sydvästsida.

Gustaf,8.00Z 6/8 2014, Bora-Bora