4 nov 2012 2012-11-04 11:47 2012-11-04 11:47

Gräsänkling

Jag sitter vid min mila medan timmarna ila..

Tina och barnen är och hälsar på mamma Birgitta och syster Mia med barn, på södra änden av ön, en vecka, så jag har båten för mig själv sedan några dagar. Våra båtgrannar har ömkat med mig och bjudit in mig på mat, kommit över med mat och nog varit övertygade om att jag annars svälter ihjäl, nu när jag inte har Tina som föder mig. Jag får väl erkänna att de har rätt, man står ju inte och gör trerätters i sin ensamhet..

Eftersom det börjar bli ganska trångt här på ankarplatsen och vindarna hela tiden växlar krävs att man håller ett öga på vad som händer med båten, så man inte ligger och bonkar in i varandra. Första dagarna hade vi tre incidenter. Först den 15 meters stålbåten då vi fick flytta oss. Han draggade sedan i och för sig vidare… Sedan en trimaran som draggade och ankrade om sedan de kommit farande ner mot oss, därefter en katamaran som gick för motor men snurrade till det rejält. De kom drivande ner mot oss och var sedan en hårsmån att hamna i piren som bara är 15 meter bakom oss. Deras jolle, som hängde i dävertar tippade över uppochner och jollens hela utrustning föll ut, bla det utmärkta ankaret med rejält med kätting. Det ankrade upp båten så den stackars gummibåten hängde där med motorn pekande neråt ett par centimeter ovan ytan med båten uttänjd som ett tvättstreck. Hade jag inte kommit ut med vår gummibåt och hjälpt honom hade det gått illa när han backade upp för att inte hamna i piren och med jolleankarlinan precis vid propellern. Samma kväll var det två andra båtar som draggade in i piren bredvid oss.

Jag har haft en lång lista på både sånt som ska köpas och sånt som ska lagas/byggas och försökt prioritera saker som behöver tillgång till det stora utbud av industriaffärer som finns hör i stan. Jag har lånat Kalles cykel ett par gånger. En annan gång åkte vi tillsammans på shopping i hans hyrbil, men annars har jag traskat gata upp och gata ner, ut och in genom stan med gastuber och jag vet inte vad. Vårt gamla elverk har fått en rejäl översyn och jag har renoverat vattenpumpen som läckte bedrövligt. Fick tag på simmerringar och impeller och har svarvat nya zinkpluggar. Fick till sist, efter 10 affärer, tag på en högtrycksregulator till de lokala gasflaskorna (20mm snabbkoppling) så jag kunde fylla min tomma irländska tank igår. Propelleraxelgeneratorn har demonterats för att en av fästbalkarna gick emot propelleraxelns remskiva vid full gas framåt. Den borde funka bra nu. Har fyllt 250 liter diesel med dunkar, så det nästan är fullt nu, återstår bara 40 liter att fylla. Det var ju på Irland, i augusti, som vi tankade senast. Och så har jag börjat fästa kablarna i stormasten som klapprar när vi rullar.

I gårkväll satt jag utanför hamnkontoret sent på kvällen och surfade ett par timmar på priser för en ny radar. Har fått offert på 15 500kr för Furunos 24-sjömilsradar (17150 med 15 meter antennkabel), viket är samma, eller 3000 mer än om jag beställer från USA, beroende på om jag slipper momsen eller ej. Det sägs att “yacht in transit”-klarering är jäkligt krångligt här numera, så jag är benägen att köpa den här på fina gatan. Valet av radar är såklart kinkigt. Den jag lurar på är gammal, svartvit och är inte av “bredbands-typ”. Alla nya, inom rimliga priser, kopplas till chartplotter och det vill vi inte ha. Tror vi… Den gamla radarn är från 1986 och fungerar i och för sig men är så svag och brusig så den är till begränsad nytta. Stora branta öar syns på 3 sjömil och fartyg på 2 sjömil, och den kräver betydligt mer tunande för att man ska få ut ekon alls. Om man haft tid och tålamod kunde man nog hitta en begagnad, men de är stora mackapärer och inte lätta att posta.

Rodde över till en grannbåt från St Helena i förrgår och fick en öl nån gång efter 12 på kvällen när jag tröttnat på allt mekandet och brummandet från watermakern. Himla goa människor! De ska inte segla till Västindien nu som alla “normala” människor, utan kryssa ner till St Helena för att vara där ett par månader, för att sen segla till NyaZeeland därifrån hon kommer. Lille sonen Joshua är bästa kompis med MissMy´s Emil. Det är på den vägen jag lärt känna dem. Nej, nu får jag meka vidare..

/Gustaf 10.45z 4/11-2012 LasPalmas, för ankare.