Lovisas födelsedag
Vi har just grattat Lovisa som fyller 8 år idag. Tina och jag har bakat tårta på våra nattvakter och Tina har pyntat hela båten med ballonger och flaggor och slagit in en hel korg presenter. Lovisa blev såå överaskad när vi väckte henne, hon trodde att hon fyllde först imorgon! Det var många paket, alla inslagna i fina tyger från sylådan eftersom vi varken har presentpapper eller stora soptunnor ombord.
Det är 220 sjömil kvar till La Coruña nu. Vi har 3m/s från sydväst så vi gör 3-4 knop, men inte riktigt rakt mot målet. Vi har lyckats segla hela tiden hittills utan att starta motorn, det är skönt. Ingen av oss gillar att köra motor, hellre harmonisk snigelfart än att ligga och bränna diesel. Vi har nog inte kört med motor mer än kanske 25 timmar totalt sedan Sverige. Det har då främst varit när vi haft tidspress för att dåligt väder varit i antågande eller för att komma förbi några uddar med motvind och grövre sjö.
Hon seglar faktiskt riktigt bra mot vinden, denna tunga gamla skorv, trots att det är så svag vind. Hela tiden lite fler knop än det blåser m/s. Det går att gå 50 grader mot vinden, men då tappar man farten en del bland oceanvågorna, så vi föredrar ca 60 grader, eller när vinden vrider lite mer fördelaktigt 70 grader. Såklart är det lite dyning, och det är främst den som begränsar hur högt och hur svag vind det går att segla mot. I gårkväll var det bara 2m/s ett tag, men tack vare den lugna sjön styrde autopiloten snällt och bra utan att pumpa olja så värst frenetiskt. I låg fart måste ju rodret vridas mycket mer för att styra, så då hör man tydligare vad autopiloten har för sig. Den ger ifrån sig ett läte som påminner om att dra en dragkedja upp och ner på ett tält. Påminner mig om när vi långseglade första gången och vi kampade i en hästhage på Island. Det var midnattssol och hästen där lärde sig under natten att dra dragkedjan på tältöppningen upp och ner, upp och ner, upp
och ner med läpparna. Sen övergick den till att slicka vårt salta och något mögliga tält. Slicka, slicka slicka. Vrrrr, vrrrr, vrrrr… Oh, den höll på hela natten. Det var en prövning.
Vi har haft fulla bidevindsegel sedan vi lämnade Valentia. Genua på 75m2, fock på 30m2, stor på 60m2 och mesan på 30m2. Precis som på vår förra båt är det känsligt att skota genuan för hårt på mycket lätta bidevindseglingar. Visst går det kanske lite fortare med en perfekt skotad genua om man får styningen att funka spikrakt, men självstyrningen klarar inte riktigt av balansen, så den ormar fram lite och risken är att man plötsligt fastnar i vindögat och slår. Lätta ut 10 cm i skotet så funkar det bra, rakare kurs vilket ger bättre genomsnittsfart.
/Gustaf 9.30z 2 September 2012, 57 00’N 08 07’W