Färd mot högtrycket
Sjön är lugn, vinden svag, fulla segel med ca 4m/s, från 70 grader styrbord om fören. Fullmånen skiner och sprider ut sin glittrande benvita och lekfulla väg på havet utanför fönstret där jag sitter.
Jag har just lagt Karin, så nu sover alla och här är tyst förutom kluckandet runt skrovet. Men innan hon la sig ville Karin gärna skriva till alla sina dagiskompisar, hon saknar dem mycket ibland. Så vi satt vid ett av våra små bord i aktersalongen sedan Tina och Lovisa somnat och hon präntade mödosamt ihop två brev på randigt skrivpapper med teckningar till. Sen blev hon för trött och sa att hon fick fortsätta imorgon. Hon är så full av känslor, lilla Karin.
Vi har återupptagit skolarbetet som låg nere igår. Karin jobbar med sin skrivning och läsning och Lovisa har hållit på med engelska och matte. I engelskan är det Harry Potter vi läser och vi har snart tagit oss igenom den första boken. Oj vad det gick trögt i början, det var ett år sedan nu, men idag hann vi flera sidor. Eftersom Lovisa gjort slut på veckans skolboksbeting i matten gör hon lästal som jag hittar på i långa rader i ett kollegieblock. Det är skoj. Hon gillar att klura och räkna. Vi har också haft högläsning i “Vi på Saltkråkan”, och det var många gånger det senaste dagarna som barnen skrek av skräck. Sälen Moses som skulle säljas, Båtsman som skulle skjutas och så Snickargården som de höll på att bli av med. Men när boken var slut ikväll i skymningen ville Lovisa genast börja om från början på den igen!
Jag tog en lur efter lunchen och blev väckt av Tina som hade bryderi av en 294 meters containerbåt som låg stilla och snurrade rakt framför oss. Det var oklart vad de höll på med eftersom fartyget sakta gick i cirklar och Tina inte gärna ville att de plötsligt rännde in i oss där vi skulle passera ett par båtlängder om deras styrbordssida. Tina ropade till sist upp fartyget och fick den föga upplysande informationen att de låg och drev. På AISen stod det “ship not under command”. Vi fick iallafall bekräftat att det Liberiaregistrerade fartyget visste att vi skulle passera dem nära och att de såg oss.
Ett par timmar senare stod Tina och jag och barnen länge i fören och tittade på fina vitsidsdelfiner. Minst två mammor med små ungar och ett par större djur utan ungar. Oj vad små och söta delfinbebisarna är. Tillsammans med dem rör sig också mammorna sävligare och de simmar tätt samman. Sånt blir man glad av.
/Gustaf 10.20Z 31/8 -2012, 49 04’N 009 47’W