Ny besättning och många vändor i mesan
Mina föräldrar, Barbro och Peter kom med färjan från Lanzarote på eftermiddagen den nittonde för att stanna en vecka hos oss och få leva lite av långseglarlivet. De hade stora resväskor med sig och var lite trötta efter att rest hela dagen. För att bespara dem ökenvandringen från byn och färjelägret tog vi en ökentaxi, en gammal Landrover som kör över kullarna i sanden till vår ankarvik, playa de Fransesca, för tio euro. Utan packning tar promenaden 45 minuter och man får se mycket vackert på vägen. Nu blommar öknen efter två dagars regn.
När vi nådde landningsplatsen för vår jolle och det var dags att släpa ner gummibåten till de pumpande dyningarna kunde man ana bekymrade tankar, men väskorna kom torrskodda med och äventyret slutade lyckligt. Det blev tidigt i säng, och jag har tidigare aldrig varit med om att mina föräldrar är de som vaknar sist på morgonen, men de lyckades sova till efter nio!
Medan flickorna hade skola gjorde jag och gammelfar en spännande båttur längs klipporna västerut och fick se mycket fisk, fågel och spännande geologi, krabbor och stora dyningsberg. Dagen innan hade en holländsk båt varit över med en fin bit tonfisk som vi anrättade till lunch med alla tillbehör, -mycket välsmakande! På eftermiddagen vandrade vi över bergen till en av stup innesluten strand, väster om vårt ankarställe. Förutom bad, snorkling och sandborgar fick vi prata några timmar med de svenska båtarna Kauris och Discoverys besättningar, och det var lite knytkalas av allehanda godsaker där på stranden.
I går kväll tog jag ner vindgenaratorn från masten för att inspektera kabeln. Jag har lagt märke till att en av de tre nergående faserna kortsluts mot masten ibland, och mina tidigare insatser har varit fruktlösa. Nu visade det sig att de två M10 gängstängerna som går tvärs genom masten, vilka förankrar radarn, har fungerat som en såg för de gungande kablarna och tagit sig in i kopparen på en av ledarna. Åtgärden blev att jag trädde på ett tunnväggigt rostfritt rör på kabeln på den höjden för att skydda kablarna mot framtida nötning. Nu laddar åter vindsnurran våra batterier under ett harmoniskt hummande.
/Gustaf 7.40z 22/10-2012