Kavieng
Vi seglar i farvatten med svaga vindar, 2-5 m/s. Gustaf som sköter nästan allt segelarbete, nu med bommar ute, får jobba timme ut och timme in för att utnyttja varje vindpust. Det tog sju dygn att segla de 550 sjömilen från Gizo i Salomonöarna upp till Kavieng i Papua Nya Guinea, förutom ett stopp på Feni Islands, när vinden försvann helt. Inga imponerande dygnsdistanser precis! Vi svettas och spolar av oss i regnvatten vi samlar. På ekvatorn regnar det gärna en skvätt varje dag. Söder om Tabar-ön blev vi överraskade av en liten öppen motorbåt ute på öppna havet, som kom förbi bara för att hälsa. Jag var naken förutom ett par trosor, och skuttade som en raket över däck ner i sittbrunnen. De två gubbarna vrålskrattade.
Vi tillbringade några dagar i Kavieng. Efter inklareringen ankrade vi i the “ducktnd”, en skyddad ankarplats omgiven av rev utanför Nusa Island Retreat, en sjömil från stan. Det var ett litet enkelt resort, där vi kunde ta oss en öl och prata med australiensare som var där för att dyka, surfa och fiska. Enkla bungalows på sand, och baren var dekorerad med krokodilskallar och träsniderier, som ägaren Sean samlat under sina år här ute. Barnen härjade med Fien och Seppe från Nautilus och pingisbollarna flög in i köket.
Kavieng ligger vid nordspetsen av den långa ön New Ireland. Det kändes spännande och exotiskt att kliva iland här! En stor frukt- och grönsaksmarknad mötte oss, där man även sålde massor av tobaksflätor. Många röda flin, precis som på Salomonöarna. Alla tuggar betelnötter här. I staden fanns små supermarkets och kinesaffärer, också en datoraffär.
Andra dagen åkte hela familjen in med jollen full av dieseldunkar. Vi hann aldrig kliva ur innan Karin vurpade i sjön vid bryggan, så det var bara att åka tillbaks och byta skor och kläder. Som tur var skrapade hon sig inte. Efter att vi skilts från Nautilus i Gizo, hade både föräldrarna och Seppe måst äta antibiotika för svullna, infekterade sår på benen. Det är helt enkelt ursvårt att hålla såren rena här.
Ett tiotal människor engagerade sig i att hjälpa oss med att skaffa diesel i Kavieng. Vi blir behandlade som kungar och drottningar! Barnen drar till sig mycket uppmärksamhet. Jag hade lätt kunnat tillbringa en vecka med att driva runt i staden. Men vi flyttade oss snart sju sjömil västerut för att ankra vid en ödsligare sol- och badö (Nusalomon), med fin dyk- och snorkling. Tillsammans med Nautilus firade vi Halloween och studerade väderkartorna. Fortsatt lite vind att glädja sig över för de 400 sjömilen till Ninigo-atollen.
Tina, 1.27z, 2 november 2015