Beachbroilers
Har just jolleskjutsat tillbaka Corinnearna till sig, efter en trevlig afton på Caminante. Vi skyllde på att vi behövde planera morgondagens dyksafari, men det blev mest talat om världspolitiken, recessionen och liknande spörsmål. Johan är t.o.m värre än jag själv, vad gäller att prata om överbefolkningen av planeten med dess oundvikliga konsekvenser, och det omöjliga med exponentiell ekonomisk tillväxt, allt medan Jordens resurser krymper. Alla kända kulturer har tagit slut, och det kommer nog också vår att göra, frågan är bara när, hur snart.
-Åter till naturen! Och med de orden satte vi i oss ännu en languster…
Igår, efter barnens skolarbete, tog vi oss iland och gjorde en fin promenad österut och sedan norrut, upp längs kusten. Väldigt vackert med sanddyner, omväxlande med eroderande sandstensberg, där sandstenen ibland är nästan intakt korall, ibland klippblock, som består av oändliga mängder hopmurade vackra snäckor. Varje gång vi går på ön får vi hälsa på en flock vilda åsnor, som dock inte släpper oss alltför nära.
Ostkusten här är vild, öde och kan ge ett lite skrämmande intryck för oss seglare. Passadvinden pressar in här och släpper in havets styrka med full kraft. Brotten mot spridda koraller skickar upp vitt skum som bryter var man ser. När man vandrar där uppe på den lösa sandstenen, vars lager står lite på snedden, tittar man ner på havet från ett stup på runt 20 meter. Här har generationers värstingsorkaner tvättat bort berget och grävt ut grottor och lämnat kolossala klippblock på stränderna där nere. Alla klippor är otäckt spetsiga, där allt det lösa i stenen har tvättats bort av vind och vatten och lämnat spjutvassa frätåterstoder, som står kvar likt påskens törnekrona.
Stränderna kommer man inte alltid ner till så lätt. Här finns inga tillrättalagda turiststigar, som förenklar livet för vandraren. Det är en mycket öde kuststräcka, öns ostkust. Ändå ligger här 10-20 plåtskjulsruiner glest spridda längs stranden, men de har inte varit bebodda på många år. En gång fanns det nog en betydligt högre aktivitet här, med pubar, små restauranger och antagligen gott om segelbåtar och turister. Men allt tyder på att den västindiska turistnäringen kraschat, kanske särskilt här borta, i utkanten av det åtkomliga. Johan berättade att det fina hotellet på sydvästudden här på Barbuda står helt öde nu.
Det enda som visar att det ännu omsätts pengar därute i världen, är att det fortfarande flyter iland plastföremål från Europa och Afrika. Utan en fungerande turistnäring är det ingen som städar, så skräpet samlas längs stränderna mot öster. Tropiksolen bryter ner materialet och förvandlar sakta soporna till “mjöl”, men det tar några år. Tillförsel och nedbrytning, en jämviktssituation. Det ekonomiska välståndet tecknas tydligt i koncentrationen skit på dessa öde stränder, där tillståndet av steady-state är indikatorn. UV-nedbrytning och ilandflytning balanseras för närvarande till ca 10 föremål per meter strand i snitt. Om man nu plottar skräpförekomsten mot tiden de närmsta 100 åren, skulle man få en graf och med den kanske kunna extrapolera och datumbestämma slutet för Slöserikulturen. Är detta datumet för total kulturell kollaps eller för tidpunkten då det är för dyrt att kasta plast i havet, medan kulturen fortfarande lever vidare, anpassad till allt mer sinande resurstillgångar? Svårt. Hmm… Efter dessa mörka tankar; hur många vill se rena stränder, tecknet på kulturens död? -Jag, även om det kostar en recession.
En tröst för esteten är att skräpet är ojämt fördelat, så långa sträckor ser rena ut medan andra är som riktiga soptippar. Vi pratade om att göra ett bål och städa lite där, men risken är att det är förbjudet att elda här. Det bör vi nog kolla först.
Eftersom det blev lite väl varmt att klättra bland kaktusar och åsnor igår ägnade vi eftermiddagen idag åt att snorkla på ett par nya rev här. Reven är väldigt fina. Mycket fisk och liv. Många säger att detta ankarstället är västindiens bästa vad gäller snorkling och dykning tack vare att det är väldigt stort och väldigt öde. Dessutom är den mesta fisken oätlig, så det är inte mycket fiske här.
Gustaf 4.50z 22 mars 2013. Ankrade bland korallreven på södra Barbuda på 2.8m djup, vit korallsand under oss skimrar trolskt i månljuset.