Inköp och spetälska
Det är alltid omtumlande att segla till ett nytt land, och särskilt när man har en lång fixarlista. Vi har legat för ankar här i Chaguaramas, Trinidad, lite mer än en vecka, och varje morgon vet man aldrig hur väl man kommer att lyckas med inköp. I morse åkte hela familjen iväg mot Port of Spain, men vi beslöt ganska snart att vi borde stanna halvvägs, på Mohammeds Hardware, och skaffa trä till bordskivor till akterdäck och sittbrunn. Firman drivs av människor av indisk/asiatisk härstamning, som så många andra affärer här, som vi haft att göra med. Vi fick åka lastbil hem till båten igen med vårt trä. Lastbilschauffören kunde namnen på flera svenska fotbollsspelare, Zlatan tycks vara känd över hela världen! Han var ung, hade flickvän. Tyckte att det där med barn fick vänta ett tag, det är dyrt med barn. Han jobbade alla dagar utom söndagar. Semester hade man inte, bara lediga helgdagar (public holidays). Tuffare arbetsvillkor än hemma i Sverige!
Vi har inte hittat någon allmän jollebrygga än, utan snyltar på de olika marinornas. Således fick vi muta grindvakten på Coral Cove Marina med 20 TT (=20 SEK) för att få kört vårt virke ner till vattnet.
Efter lunch tog vi en MaxiTaxi till PriceSmart för att handla mat. Taxin är egentligen en vitgul minibuss, det kostar 5 TT/pers att åka ända in till stan. PriceSmart är ett av flera storvaruhus, vi tror det är det billigaste. Jag köpte ett års medlemsskap för att få handla där, man får tillbaks större delen av pengarna när vi avslutar inköpen. Vi har handlat där två gånger nu, i morgon skall jag försöka åka med seglarnas gemensamma shoppingbuss för att underlätta hemtransport av varor. I retrospekt kanske vi borde hyrt en bil för vår matinköp, vi försökte idag, men hyrbilsfirman var obemannad när vi kom. När vi skulle åka hem från PriceSmart var alla MaxiTaxis fulla, suck och stön. Där stod vi med full packning vid motorvägen, och en inte oanselig mängd köttfärs i ryggsäcken. Efter att ha sett hur de lokala istället valde att kvickt hoppa in i bilar som stannade, insåg vi att det faktiskt var taxibilar (utan skyltar), fast för flera människor. Så vi gjorde en familjeattack mot en bil där alla hoppade ur och blev körda hem för 50 TT.
När det gäller priser här, så är det mesta billigare än i övriga Västindien – t.o.m. möjligen alkohol. Sist vi storhandlade var vi på franska Martinique. I efterhand kan vi se att vi kunde köpt fler konserver och jordgubbssylt där, för på PriceSmart finns en magert, dyrt utbud. Chokladkakor var också billigare på Martinique. Produkten kakao önskar jag nästan att vi bunkrat från Sverige, det tycks bara vara skandinaver som bakar med kakao! Jag tror många långfärdsseglare känner igen problematiken med matinköp i olika länder. Varje land karakteriseras av en rad produkter som är billiga och tillgängliga överallt – och några som absolut inte går att köpa. Man får se till att bunkra med sina favoriter när man kan!
Amerikanska Daphne blev fördröjda här, så vi har haft glädje av deras sällskap, vid inköp och gemensamma middagar. I söndags tog vi alla ledigt från Chaguaramas och gick för motor sex sjömil västerut, till ön Chacachacare och övernattade. Vi körde vår watermaker (långt från smutsiga Chaguaramas) och badade friskt, i det rena vattnet, men som ändå var brunt av alla floder som mynnar ut i närheten. Vi ankrade bredvid en övergiven spetälskekoloni, vilket nästan skrämde vettet ur Lovisa. Vi försökte få ur henne vad det var som hon fann så läskigt, men svaret var svävande. Stället var förstås ganska “spooky”, med tät vegetation, vackra förfallna trähus med balkonger längs husväggarna,en liten kyrkogård. Lovisa var rädd att få spetälska av att vara i denna miljö. Hon kände sig lite bättre efter att ha läst i familjeläkarboken att spetälska inte är särskilt smittsamt…
Tina, Chaguaramas, Trinidad, 02.10 UTC, 18 september 2013