Med skräckblandad förtjusning
Vaknade för ett par timmar sedan av att vi surfade på i 11 knop, ett konstant fräsande, men båten styrde fram som en motorbåt. Låg och njöt åt detta ljud tills en högst oroad Andy kom och purrade mig för en revningsinsats. Nu sover slutligen denne tappre matros och jag har vevat på, lite fram och tillbaka på seglen däruppe, ivrigt påhejad av det kalla regnet.
Månen lyser nu bakom diset, ner på vårt blöta däck. Klockan är sex GMT, luften är kall och rå, men hetare pustar virvlar ibland förbi. Den senaste squallen har just dragit förbi och genuan är åter utrullad för fullt i lovart, fock och mesan i lä. Mitt i den senaste squallen seglade vi förbi en liten fiskebåt på nära håll, annars har vi inte sett något flytetyg på snart ett dygn.
Innan det blev mörkt igår kväll gippade vi och växlade mellan förseglen för att styra mer söderut. Väderprognoserna tyder på att det blir stiltje i slutet av den kommande veckan om vi inte tar oss ner 5-600 sjömil till botten av passaden, dvs fortsätter söderut, förbi Cap Verdeöarna till neråt 14 grader N. Det blir såklart en gedigen omväg, men motiveras av hotet om någon vecka i stiltje annars. Återstår att se hur det utvecklar sig.
Hade radiokontakt i går kväll med Litorina och Corinne på 10220 USB kl 20Z. Den senare båten startade från vårt ankarställe på Gran Canaria för flera veckor sedan och har nu bara 200 sjömil kvar till Bequia i Västindien. Jag tror de haft en fin översegling, även om de varit tvungna att stötta en del med motorn i brist på vind. De hade fått ganska mycket vatten i dieseln när de fyllde i Las Palmas, vilket så klart ställde till med en del bekymmer.
Värre är det då för Litorina som startade dagen före oss. Deras vindroder har brutits av och pekar alldeles snett ner i vattnet och hindrar båten från att styra som den ska. Som tur är hade de stannat i syd-England på vägen ner och installerat en autopilot, så med lite reducerad segelsättning kan de ta sig fram utan att behöva handstyra. De siktar nu på Mindelo på Cap Verde för att försöka få ordning på vindrodret.
Andy har god hand med Karin och Lovisa och leker engelska-lekar med dem för att ge dem lite språkträning, vilket verkar ha god effekt. Natten mellan den första och andra december var Karin sjösjuk och kräktes ett par gånger, vilket Tina pysslade om helt obemärkt utan att det kom en droppe kladd i sängkläderna. Då var sjöbenen ännu bara 24 timmar gamla, men under den gångna dagen har det varit betydligt bättre och både Karin och Lovisa har haft god aptit. Tinas sjöben är dock inte riktigt på plats ännu och hon var tveksam till hamburgaren till lunch, men till sist slank den ner. Vi har sovit ikapp här på våra frivakter. Eftersom Andy ännu inte riktigt är varm i kläderna har jag kommit upp ungefär en gång i timmen och hjälpt till medan jag skulle sovit, så då är det inte så svårt att somna om när man har chansen.
Gustaf 6.40z 23-47N 19-42W