Flying Buzzard
Tina är nu klar med solskyddet till vår nya gummibåt. Det blev jättefint och båten har gjort ett bra jobb hela dagen. Det är en AB-RIB som är 3.20 m, men den känns större än vår gamla sletna Hondabåt med samma längd. Hon planar fint med mig och barnen med 8 hkr Yamaha-motorn. Är Tina med kanske den större motorn behövs, om den ska plana. Härligt att ha ett rejält golv igen i båten! Jag var ingen vän av det förbaskade gummigolvet som ormade sig hit och dit på den förra. Den gamla gummibåten har jag skurit ner och från den tagit vara på lite smådelar, bl. a. golvet, som kanske kan duga som badleksak till barnen.
Efter alla mekardagar tyckte jag det var dags att slå dank lite, så jag fick med mig Angela vi träffade i Bequia, att åka på lite dykning med. Det är tjejen som mekade ombord på Tjeldöy. Nu bor och jobbar hon på bogserbåten Flying Buzzard, den som tog hand om vraket efter den brunna 80-fots aluminiumbåten. Vi fyllde lite dykflarror på morgonen och så tuffade vi ut och startade med ett litet gegg-jobb. Letade efter ett bortsöpet ankare från en tysk 80-fotare som är granne med oss. Sen gick vi ut till ett rev nån sjömil åt sydost där Raindancer gick på i april och sjönk. En nybyggd och helt perfekt träskonare på 60-70 fot. Angela och hennes kompisar har redan plockat det mesta, men vi hittade ändå en del kul grejer. Min behållning blev en 25-mm bronsaxel på 60 cm, som jag kan svarva lite lager m.m. av. Resten av fynden får gå till Flying Buzzards skeppskassa, de försörjer sig ju på vrakdykning, bogsering etc.
Flying Buzzard är en av de sista bogserbåtarna i drift, som ursprungligen byggts för ånga, även om hon nu är konverterad till diesel av sina ägare. Under fyra och ett halvt år låg de i dyn i nordvästra England och mekade och bytte maskin och mycket annat. Bara ångmaskinen de tog ut vägde 32 ton, vilket måste varit ett ovanligt skitigt jobb på en lerig tidvattenstrand med tanke på att Jules och Mike är ett vanligt gift par som ville ut och långsegla till värmen. Hon väger 250 ton plus 100 ton bränsle och 33 ton vatten. Mike själv väger under 80 kg plus ev. dricka han håller i. Hustrun sköter kranen (inte på romfatet dock.) Tidigare var Jules socionom på Cambridge universitet, men hon verkar trivas bättre med hydraulik, vajrar och sånt.
Vi hade dem över till oss på middag här i kväll och när vi visade dem vår kokskamin och isoleringen av skrovet beklagade de sig över att Flying Buzzard inte har isolering och ingen kamin från början. Hon var ju byggd som ångbåt och då behövdes inget sånt. Att arbeta och leva där i geggan om vintrarna med bara en 15 A enfaskabel till värmefläkten var nog hårt. Det tar nog ett tag innan de tar bogserfrakter upp till British Colombia i nordvästra Kanada där hon numera är registrerad. Värmen har sina poänger.
Vi fick till sist svar från Icom i England. De sänder vår AIS i morgon, så vi blir kvar här ett litet tag till. Lovade att bygga ett 30 tons block till bogserbåten i morgon, de har ingen svarv de stackarna. Det ligger en 13 tons blyköl efter Raindancer där vi dök idag, och ska de lyfta den måste de förbereda sig lite. Alltid trevligt att ha något att leka med, hade varit skoj att vara med och vinscha upp den klumpen. Svårigheten är bl.a. att den ligger så grunt så bogserbåten kommer inte intill, och så bryter sjön över revet.
Fick tips om en mack i Trinidad där man kan fylla den billiga dieseln, bara 1.50 kr/liter. Vanligen får man inte det, den är inte för såna som vi, så det gäller att veta var macken finns. Flying Buzzard hade legat tre månader på Margarita i Venezuela för att köpa deras billiga diesel (35 öre per liter) men blivit nekade varje gång de försökte (maxgränsen är nu 1000 liter), så de ska tanka på Trinidad också, men så klart inte på macken. Jobbigt med dunkar om man ska ta ombord 100 ton.
Gustaf 4.00Z 18juli 2013, Hog island, Grenada