Besk ombord
En av de absolut lyxigaste detaljerna med att inte ha jobb och att ligga för ankar, är att man kan sova tills man vaknar. Egentligen unnar jag alla medelålders föräldrar detta! Denna fredag förde med sig en mulen himmel, och var en helt vanlig skoldag för Karin och Lovisa. Lovisa skriver en LÅNG saga, som jag under tiden har börjat rita bilder till. Sicken skola, fröken illustrerar skolarbetet! Karin jobbar på med sin läsning. Hon räknar också pengar med Gustaf. På eftermiddagen fick vi fint besök av våra lokala Barbuda-vänner, Elisabeth och Watley, med några släktningar, och så Litorianerna förstås. Vi bjöd på tortillas och linsröra och vin därtill. Det började snart ösregna, så vi fick sitta och svettas nere i salongen. En ung tjej i fjärde månaden fick lägga sig ner i soffan med huvudet på den 18 åriga blivande pappans knä, lite sjösjuk, men hon ville visst ändå vara med. Man såg att magen guppade när hon skrattade. Ungarna härjade med walkie-talkies och jagade varandra.
I morgon ordnar alla campare på stranden grillkalas, vi är medbjudna, det skall bli skoj. Jag fick köra in damerna för att de ville lägga ut fiskenät ikväll, inför morgondagen. Jag försökte återigen förklara att vi seglare är alla lite hispigt rädda för att bli ciguateras-förgiftade, så att de inte ska bli ledsna om vi inte äter av fisken. Jolleturen var munter, en väldigt rund kvinna gjorde först en kullerbytta ner i jollen och gapskrattade. Inne vid stranden klev hon ur och föll rakt i plurret, botten var ganska ojämn. Men hon var lika glad för det!
/Tina 1.15z 6 april 2013, för ankar södra Barbuda