Dominica igen
Medan vi var på Guadeloupe blev det dykning varje dag för mig, och dessutom ett par omgångar snorkling med familjen. Oftas blev det riktigt lyckade små undervattenspromenader bland sköldpaddor, två meter stora amforaliknande mjuka koraller och en mångfald av fiskar av alla slag. Så mycket färger och så vackra former av liv! På Grand Anse-ankarstället på ön Terre de Bas trodde jag vi hade en tråkig sandbotten under oss, van som man är vid mindre exotiska bottnar. Eftersom dykgrejorna var till hands gjorde jag ett snabbdyk för att kolla ankaret och möttes då av en botanisk trädgård, där vårt 120 kg ankare låg på en prydlig liten kortklippt gräsmatta, som betades av sköldpaddor, medan fyrtio meter därifrån, rakt under båten, bottnen var översållad med fantastiska korallformationer. Under en av stenarna låg 26 st. halvkiloslangustrar, packade som sardiner i en burk, i tre lager. De överst sittande på rygg, med fötterna i taket! Så orädda var de, att man kunde ta i dem. Sedan första maj är de emellertid skyddade av lagen. Nu över sommaren ska de ha rom, byta skal och leva ett lugnt liv tillsammans. Faktum är, att vi knappt har plockat någon “seafood” sen vi kom till Västindien, trots att vi sett mycket gott-gott där nere. Det har inte riktigt lockat. De är ju så fina att se på, och vi äter faktiskt mest grönsaker nuförtiden. Jättegoda grönsaker från lördagsmarknaderna, där folk säljer vad de själva odlat uppe i täpporna, och inte är det så farligt dyrt heller.
Den nionde maj efter lunch seglade vi (och gick lite för motor, när vinden inte räckte) från Les Saintes på Guadeloupe till Portsmouth på Dominica. Tyvärr blev inga fiskar fångade. Våra fiskedrag har numera nästan inga fransar kvar. De är avbetade och behöver kärlek och omsorg. Däremot hade vi länge sällskap av fyra delfiner, vilka förgyllde trippen för oss.
Här går livet sin gilla gång. Vi är nu flyktigt bekanta med ganska många “lokala”, som vi hejar på då vi möts. Men höjdpunkten med att komma hit var så klart att vi äntligen återförenades med s/y Elin, som vi inte träffat sedan november. Vi har alla haft väldigt trevligt de senaste dagarna. Igår slog vi runt på ett grillkalas iland, som “boat-boysen” anordnar. Vi dansade till sent med alla glada människor och vi lekte och badade med barnen på stranden i den ljumma natten. Ikväll var vi överbjudna på den fantastiskt vackra, engelska “Spirited Lady”, en 57 fots nybyggd träbåt med klassiska linjer som seglas, ägs och innebos av Susie. Hon volontärarbetar iland varje dag, för att lära vuxna att läsa och skriva. Hon berättade om problemen med alkohol och narkotika på öarna, och om hur viktig religionen är för att upprätthålla moralisk välfärd. Det finns många ohälsosamma lockelser som fördärvar människorna här. Särskilt crack (en variant på kokain), vilket tydligen finns lättillgängligt överallt. När jag skojade med Susie om hennes val av båtnamn och dess association till det religiösa, så skrattade hon och sa, att det är en travesti på båttypen. Själv behöver man inte tro för att känna värdet av religionen. Visa ord, i sanning. Och själv behöver man tydligen, likaledes, inte heller avstå från sin sundowner när man förespråkar nykterhet och flit. Häromdagen ordnade seglarna ett knytkalas iland vilket vi just kallade för vår “sundowner”. Jag blandade två riktigt goda fruktbålar på passionsfrukt, lime och grape, en till barnen och en till oss vuxna. Gud vad gott det blir med ett överflöd av dessa syrliga och aromatiska frukter. Mmm, nam-nam…
Gustaf, Dominica 2.30Z den 13 maj 2013