Liv och glädje
Skratten bubblar där uppifrån och Tina ler ner mot mig. Tina har stortvättat sig idag, druckit en stor mugg kaffe och mumsat tre nybakade mackor med saftig mortadella och krispig röd paprika. Karin och Lovisa leker rulla-runt-leken på dynorna i botten på sittbrunnen. Båten rullar 20-30 grader fram och tillbaka i den kraftiga undanvindsseglingen och detta ger den perfekta pulkabacken där man slipper traska upp utan kan roa sig med bara utförsåkning. Fram och tillbaka… Och såklart är det roligaste att få krocka ihop i gropen. Bamsesagorna, Emil och allt det där har gått lite för många varv i högtalarna däruppe, så Tina ska just till att byta till något jazzigare eller kanske till någon av alla sommarpratarna hon tagit med sig. Det blev Stan Getz saxofon och sen lite brasiliansk bossanova.
Vinden är fortfarande frisk men har gått ner något, så jag rullade ut full genua i morse och gajade ut den hårdare i lovart än jag vågat tidigare för att fånga lite mer vind, och så åkte resten av mesanen upp. Satte den bara mesanen andrarevad i gårkväll. Men ännu är storseglet beslaget och i lä har vi fortfarande bara den lilla focken på 28 kvm och mesanstagseglet ligger i vår stora segelgarderob. Enligt prognosen ska vi ha 20 knops vind (10m/s) under dagen som minskar till 15 imorgon. De fyra första dygnen har vi haft besök av squallar var sjätte timme som stökat till det, men sedan igår har vindarna varit lite mer konstanta, vilket gör att man vågar segla lite friskare.
Andy sover i fören, han hade hundvakten i natt och såg väldigt trött ut när jag tog över efter att det ljusnat.
Plötsligt bryts friden. Delfiner! ropar Tina. På med flytvästarna på barnen så de kan springa fritt på däck och fram i fören för att väcka Andy. Bogout man! Enemy Attacking! Dolphins all around! Det blir en ryslig fart på Andy. Han har aldrig sett delfiner till havs och han är lycklig som ett barn. Tröttheten är bortblåst. Efter en god stund på peket blir det en packe marmeladmackor till krigaren. Och mjölkchoklad.
Kaffe, te, fisk och andra vuxna smaker är inget för Andy, ännu. Det har därför blivit barnvänlig mat på menyn de senaste dagarna. Korv och potatismos, pannkakor, köttfärssås och spaghetti, hamburgare och igår gjorde jag ett par pizzor. Och Andy ville gärna vara med och baka med riktig deg, spännande! Det hade han uppenbarligen aldrig gjort förut, bara sett pizzabagarna hantera degen med snabba, torra fina händer. Så han sticker glatt ner båda händerna i bunken långt innan tillräckligt med mjöl kommit i. Det blev inte som han tänkte sig! -Den där säkra, proffsiga looken med flinka rörelserna. Indegad med klistrig smet upp till armbågarna står han som förstenad i de ivriga krängningarna. Ingen hand över att hålla sig fast med blir han en fånge där i köket lutad med magen mot diskbänken för att inte tappa balansen. Lömskt fångad, satt ur stånd att göra något. Som apan-nöten-och-flaskan. Jag har lite svårt att hålla mig för skratt när jag ser hans olyckliga min och jag skrapar snart bort degen från Andys händer och tappar diskhon full med vatten så han kan befria sig från den hemska upplevelsen. Där står Andy länge och klamrar sig fast och pillar loss degen från sina håriga armar.
Jag överhörde just Tina och Andy prata om skräcken på nattvakterna. Andy berättade att han var fullständigt livrädd vår första natt. Mörker, okontrollerade rörelser, vinden som tjuter och oändligt många linor som man kan klämma sönder händerna på. Och ingen koll på hur allt hänger samman eller vad följderna blir om man gör fel. Jag minns att han inte var så pigg på att ta en vakt själv och vid ett tillfälle frågade han mig om detta var det värsta väder vi varit ute i. Jag hade nog bara skrattat och det gjorde inte saken bättre. Jag tror han undrade vad han gett sig in på då, men med sju år bland tuffingar i krigsfält är han nog bra på att bita ihop. Nu efter fem nätter börjar Andy uppskatta de stora vågorna och berättade nyss att han är väldigt glad han fick följa med.
Gusta 12.30Z 5/12 2012 20-31’N 25-31’W